Lovsång till Enköping och Ungdomens Ark

Under de senaste av 42  år i Täby, var jag ordförande i Centerpartiet och kommersiellt hyperaktiv inom olika verksamheter. Jag hade varit ansvarig för tre företag med anställda och välkomnade möjligheten till pension år 2000. De första två åren blev det inte mycket till pension eftersom jag hade två intressanta arbetsuppgifter som gick i varandra.

Det ena var fortbildning av gymnasielärare på fordonslinjen och det andra var projekt Leonrdo inom EU-området utbildning mål tre. Det gick ut på att lärare i allmänhet och i synnerhet de som undervisar på praktiska linjer, ska integreras med det lokala näringslivet.

Det höll på att göra mig till rektor, men som tur var stupade anställningen på min avsaknad av ödmjukhet inför de fackliga representanterna. Jag hade sannolikt blivit en dålig rektor.

Där stod jag nu år 2004. Utan jobb och utan politisk plattform. Två baser som tillsammans utgjorde underlag för hela min sociala situation.

Efter två års vånda flyttade jag till Enköping och kunde efter en månad konstatera att min vänkrets var bredare och djupare än den någonsin blev under de 42 åren i Täby.

Innan jag flyttade kom jag i kontakt med polisinspektör Annika Ekman som efter flytten snart blev min närmaste vän.

Annika grundade föreningen Ungdomens Ark med syftet att erbjuda Enköpings ungdomar ett meningsfullt alternativ till destruktiv gängbildning och olika sorters missbruk.

Nu samlar vi ungdomar genom verksamheter i grundskolorna och genom att driva Lillsidans fritidsgård på tider när inte kommunen har resurser till det.

Hjälp oss i Ungdomens Ark att verka för Enköpings ungdomar!

Följ oss i bloggen och på Facebook!

Bli medlem genom att skriva en intresseanmälan på Facebook eller som kommentar i bloggen!
-