Osiris–Isis–Horus–Ouroboros–Tredje ögat

Tallkottkörteln det  tredje ögat

Det tredje ögat kopplas till tallkottskörteln som i österländska traditioner symboliserar chakrat ajna.

Osiris stav har tallkotten i toppen omgiven av två ormar som symboliserar kundalini-energin som stiger upp.

Den babyloniska guden Ashur håller en tallkotte i handen i en avbildning.

Den hinduiska guden Shiva har håret format som en tallkotte med ormen slingrande runt.

Den romerska guden Bacchus håller en stav med en tallkotte.

Den grekiska guden Dionysos har tallkotten på sin stav.

Buddhas hår är format som en tallkotte.

Vatikantorget har en tallkottestaty och påven har en stav med en tallkotte i mitten.

Ouroboros eller Uroborus är den omättlige ormen eller bevingade reptilen som äter sin egen svans.

Ouroborus beskrivs av Platon som den första levande varelsen. Inom alkemin uttrycktes detta genom en symbol för Ouroboros som ormen vilken äter sin egen svans. Ouroboros sägs [källa behövs] stå för evighet eller helhet. I den gamla bilden av Ouroboros ligger tanken på sluka sig själv och vända sig till en cirkulatorisk process, för det var klart för de mer skarpsinniga alkemisterna att prima materia av konsten var människan själv.

Ouroboros är en dramatisk symbol för integration och assimilering av det motsatta, det vill säga skuggan. Denna "feed-back"-process är på samma gång en symbol för odödlighet, eftersom den sägs av Ouroboros som han dräper sig själv och ger sig till livet, befruktar sig själv och föder sig själv. Han symboliserar Den Ende, som utgår från sammandrabbningen av motsatser, och han därför utgör hemlighet prima materia som utan tvekan[förtydliga] härrör från människans omedvetna.

Det allseende ögat

Det allseende ögat är en symbol som visar ett öga som omges av solstrålar, ofta innesluten i en triangel. Det allseende ögat brukar ofta tolkas som en symbol för Guds öga som vakar över mänskligheten.

Symbolen visade sig i sin nuvarande form i västerlandet under perioden sena 1600-talet till tidiga 1700-talet, men tidigare gestaltningar av det allseende ögat kan spåras tillbaka till egyptisk religion och Horus öga. Under 1600-talet avbildades det allseende ögat oftast omgivet av moln, medan senare versioner oftast innesluter ögat i en triangel, vilket tolkats som en referens till Treenighetsläran och den kristna guden.

Baksidan av en endollarsedel.

År 1782 antogs det allseende ögat som en del av den symbolik som finns på baksidan av USA:s stora sigill. Det allseende ögat introducerades av den ursprungliga designkommittén år 1776 och tros ha föreslagits av den ursprungliga konsulten Pierre Eugene du Simitiere.

Det allseende ögat är omgivet av frasen Annuit Cœptis, som betyder ungefär "Det [det allseende ögat] är vänligt inställt till vårt företagande." Korrigering: ordagrant '[han/hon/den/det] nickade bifall åt de påbörjade [sakerna]'. 

Det allseende ögat är placerat över en ofärdig pyramid med 13 steg, vilket är avsett att symbolisera de ursprungliga 13 staterna och den framtida expansionen av landet. Den kombinerade implikationen är att ögat, eller gud, finner USA:s framgång som föredömligt.

Det stora sigillet används på officiella dokument i USA och förekommer av den anledningen bland annat på USA:s valuta, dollarn (endollarsedeln).

En tidig version av det allseende ögat med moln.

Det allseende ögat förekommer även i frimurerisk symbolik. Det allseende ögat är avsett att vara en påminnelse att en frimurares handlingar alltid ses av Hela Världens Store Byggmästare (the Grand Architect of the Universe). Även här förekommer det att det allseende ögat är inneslutet i en triangel, men i detta sammanhang är det en referens till frimurarnas preferens för siffran tre i numerologi. Även andra varianter förekommer.

Den första uppkomsten till det allseende ögat i detta sammanhang har spårats till The Freemasons Monitor av Thomas Smith Webb år 1797, några år efter det att USA:s stora sigill skapats. Enligt en sägen så visar frimurarnas användning av det allseende ögat i sin symbolik på kopplingen mellan frimurarorden och USA:s grundare (senast i filmen National Treasure), i verkligheten är nog relationen troligtvis den motsatta att frimurarnas användning influerats av USA:s sigill.

Av den kommitté som skapade USA:s stora sigill var det endast Benjamin Franklin som tillhörde frimurarorden, men hans idé antogs inte till en början av kommittén och Franklin kan även själv ha varit omedveten om influensen. Många av ordnarna har själva förnekat någon särskild koppling.

Horus var en viktig och gammal fornegyptisk himmelsgud. Han var den främste av gudarna i falkgestalt, och hans ögon utgjordes av solen respektive månen. Namnet Horus betyder "den avlägsne"

Horus var en lokal gud i Hierakonpolis och knöts där till härskarkulten vilket gjorde att farao identifierades med Horus. Horus har många aspekter av skilda ursprung som assimilerats till samma gudom, vilket gör Horus till en komplex gud med många namn och funktioner. Horus sammansmälte exempelvis med solguden Ra som Re-Harakhte som dyrkades i Heliopolis.

Från den första dynastin blir Horus och guden Set ständiga rivaler som förenades i övre och undre Egyptens harmoni. Senare blev Osiriskulten central vid faraonernas begravningsriter. Till dessa riter knöts en annan Horus, Horusbarnet som var son till Osiris och Isis och brorson till Set. Både Horus och Horusbarnet kämpar med guden Set. Set mördar Osiris och Horus segrar till sist över Set och hämnas därmed Osiris och blir härskare. Horus vänstra öga (månen) skadas i striden, vilket enligt myten förklarar månens faser. Horus helas av guden Thot.

Horus öga (Wedjat; även Ras öga) eller (”Udjat”) är en fornegyptisk symbol för vaksamhet och gudomligt skydd, företrädesvis från Horus eller Ra. Den förekommer ofta på skyddsamuletter. Symbolen syns vanligen på avbilder av Horus mor, Isis, liksom gudomligheter nära förknippade med henne. Ögat är en kraftfull symbol och symboliserar makten att se, upplysa och handla. Horus var sedan äldsta tid symbolen för faraos person och stod för mod och styrka. Ögat ansågs som symbol ha läkande krafter, och bars ofta som symbol i Egypten som skydd mot en förtida död.

De gamla egyptierna använde också Horus öga för att skriva bråktal, se Binära talsystemet.

Även i andra religioner spelar ögat en stor roll. Oden offrar exempelvis sitt ena öga för visdom.

Myten om Osiris och Isis berör gudinnan Isis ansträngningar att återföra till livet sin döde make Osiris; kampen mot brodern Set och födseln av makarnas son Horus. Det blev en av de starkaste och mest betydelsefulla gudasägnerna i egyptisk mytologi under det forntida Egyptiska Nya riket, cirka 1550-1100 f.Kr..

Gudarna

Osiris, son till Nut och Geb, var en central gudom i egyptisk religion. Han var ursprungligen en sädes- och fruktbarhetsgud som kom att personifiera pånyttfödelsen. Makan Isis var även hans syster. Som modersgudinna framställs hon ofta ammande Horus, en tidig variant av madonnan och barnet. Set var Osiris motsats: han förknippades med den torra öknen, hans bror med den bördiga Nildalen. Rivaliteten uppstod när deras far delade landet mellan dem. Horus som stod för mod och styrka symboliserar faraos person; i tidigare myter även som son till Hathor och Ra. I en strid med Set skadades hans vänstra öga; därav bruket av skyddsamuletten Horus öga.

I den ursprungliga myten dödas Osiris med en träsarkofag som Set i hemlighet tillverkar utifrån sin brors mått. Set avundas Osiris för att han är kung och planerar mordet för att ta hans plats. På en bjudning utlovas kistan till den som får plats inuti. Några få prövar om de passar kistans form, till ingen nytta. Osiris sporras att försöka. Så fort han lutar sig tillbaka slår locket igen över honom och han är inlåst. Kistan förseglas med bly och slängs i Nilen. När Isis hör att Osiris har försvunnit börjar hon söka efter honom. Hon erfar så småningom att kistan flutit nerför nilfloden upp till Byblos kust (idag i Libanon) och att den har inneslutits i stammen av ett cederträd. Vidare får hon veta att trädet har tagits iväg och används som en pelare för att stödja konungen i Byblos nya palats. Isis förklarar situationen för drottningen. Med hennes tillåtelse lyckas hon utan att skada palatset dra kistan ur trädet. När hon återvänder till Egypten begraver Isis sin make i öknen.

Set finner på nytt Osiris kista. Han tar broderns kropp och sliter honom i 13 delar och sprider dem över hela Egyptens land. Varje kroppsdel representerar en av 13 fullmånar (varje år har 12 eller 13 fulla månar)

Ännu en gång söker Isis efter Osiris och hon finner och lyckas sammanfoga 12 av de 13 lemmarna. Hon får hjälp av Neftys som är Sets syster och fru. Osiris 13:e kroppsdel som är hans penis hittar de aldrig för den har Set ätit. Istället formger Isis en fallossymbol av guld och sjunger en sång runt honom tills han återförs till livet.

Osiris återuppstår och på så vis blir Isis gravid med Horus. Osiris många erfarenheter gör honom till kung i livet efter detta och de dödas härskare.

Dränkningen av Osiris sägs ha utförts av 72 ej namngivna sammansvurna som leddes av Set. Detta refererar till legenden där 1/72-del av månens ljus har vunnits av Thoth för tillkomsten av fem viktiga gudar: Set, Neftys, Osiris, Isis och Horus. Varje 72-del av månens ljus utgiven för de fem dagarna betyder en enskild mörkerdel lämnad på sin plats under de 360. Legenden i sig är baserad på beräkningen att 1/72 över 360 dagar, längden i landets gamla kalender, skapar fem hela dagar vilket återspeglar varaktigheten av Egyptens nyare 365-dagars kalender.

Månen och fisken

I sent egyptiskt tänkande kunde de rättmätigt döda ibland bli stjärnor och därför ansågs månen emellanåt vara i förbindelse med Osiris, de dödas herre.[2] I legenden om död och återuppståndelse framkommer så en koppling till månens faser. Mörker frambringas av ondska som vill förgöra gudomar. Månen förstörs (till synes) först men förs därefter från mörkret till livet. Osiris ska ha styckats i 13 delar som var och en representerar varje fullmåne; vanligtvis 13 på ett år. En annan tolkning är att bitarna av Osiris var 14 till antalet och att dessa representerade en enda månfas. En del skärs av varje natt under 14 dygn och sätts sedan ihop igen under de påföljande 14 dagarna. Ursprungsversionen av Sets brodermord införlivades i denna senare version men det uppgavs att försöket misslyckades när Isis och Nefty fann och befriade kistan.

Som en konsekvens förtäljdes historien så att innan Isis återupplivade Osiris så fick hon ihop 13 av de 14 delarna men hon kunde inte hitta den sista biten, makens penis, som ätits av en oxyrhynchus fisk (arten kallas ibland elefantnäsa och har ett ovanligt svängt tryne som liknar avbildningar av Set). Då skapade Isis en fallos åt Osiris och försökte återuppliva honom. I vissa versioner sjöng Isis en sång kring Osiris tills han vaknade till liv igen. Sedan gestaltade hon sig som en pappersdrake och flög omkring hans kropp för att befruktas och föda Horus. I andra utsagor får Isis vingar och svävar över Osiris. Hon andas liv i honom för att han ska komma tillbaka till livet och avla Horus. Då Osiris på samma gång är levande och död blir han gud och kung av livet efter.

Utveckling och mystik

Som en gudom för liv-död-återfödelse blev Horus-Osiris en spegelbild av de årliga skördecyklerna liksom människors önskan om ett lyckligt efterliv. Legenden blev därför oerhört betydelsefull och överträffade alla andra. Legendens gärningar i både livet och efterlivet ledde till att religiösa riter som förknippades med legenden så småningom antog drag av en mysteriekult i vilken de invigda skulle kunna delta i återfödelsen av Horus/Osiris och renas för att träda in i ett nytt liv.

I Grekland vid i stort sett samma tid uppstod i Eleusis en liknande död-återlivs kult kring gudomarna Demeter och Persefone. Flera sekler därefter började grekerna, inklusive Platon, intressera sig för den egyptiska kulten. Så småningom uppstod en kult som härstammade från den egyptiska och som genomsyrats av platonism. Den fördes vidare till grekiskt-influerade områden, särskilt under den hellenistiska tidens kontroll över Egypten. Eftersom kultens gudar var utländska anpassades den på olika vis efter ändamålsenliga lokala gudar och kulturella element i de grekiska nationerna. På så vis skapades en samling av närstående kultversioner med centrala gudomar som hade deformerats för att likna det egyptiska originalet. Dessa var kollektivt kända vid första århundradet f.Kr. som Osiris-Dionysos.