Jonny

I dag är det två år sedan Sofia ringde och berättade att en präst och två poliser kom hem till henne med beskedet att hennes bror Jonny hade avlidit. Så här skrev jag en vecka efter dödsbudet. 

Jag kunde inte förstå att det var möjligt och har fortfarande problem med verkligheten. Flera gånger i veckan går jag till den plats som jag helst kallar vår minnesplats. Ofta tar jag bilder som finns här

Efter mina samtal med Jonny, sitter jag en stund i kyrkan, tänder ljus och minns tydligt hur jag under prästen Annas ceremoni, ville att tiden skulle stanna. Jag ville inte mera och jag har ännu inte fått tillbaka energin.

Sista gången jag mötte Jonny, åt vi pizzabuffé på Indiana i Västerås. Vi uträttade några ärenden på stan och när jag skulle åka hem, ville jag ha med Jonny, men då var det något som skulle göras.

Jonnys sista ord till mig var: Det är lugnt morfar, jag vet vad jag gör. Det är lugnt!

Det blir aldrig mera lugnt och jag hoppas att Jonny inte visste vad han gjorde. Jag hoppas att det var ett mistag.

Jag byggde ett inre rum där Jonny bor och dit jag kan gå när jag måste prata om saker som ingen levande människa får veta något om.

Allt om Jonny i bloggen

-