Klicka på bilderna så blir de tydligare
Jag flyttade en bänk närmare stenen i dag så att jag kan sitta där och lyssna på Jonnys musik. Nu tycker jag väldigt mycket om den musik som jag avskydde för två år sedan.
Allt är så vackert och ändå så smärtsamt. Så många minnen och så mycket ångest av tankarna på vad som kunde ha gjorts för att hejda utvecklingen.Till minne av Jonny
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar