Klicka på rubriken och läs om Dag Hammarskjöld. Klicka på bilden så blir den tydligare.
I kväll tog jag fram minnesboken som skrevs i slutet av 1961 efter hans tragiska bortgång i en flygolycka, vars orsak ännu inte klarlagts.
När nyheten nådde mig, hade jag nyss tagit körkort och köpt min första bil, en fyra år gammal Borgward Isabella och livet lekte, men för en tid tycktes världen skaka oroande.
Boken är naturligtvis präglad av sorg och saknad, men också en fascinerande beskrivning av en världskändis som lyckades hålla privatlivet utanför rubrikerna.
Inledningen av Ärkebiskop Erling Eidems griftetal:
"I vår Guds namn, den Heliges och den Barmhärtiges, är vi här samlade i Herrens helgedom, omkring båren där det förgängliga vilar av en fosterlandets trofaste son och en hela mänsklighetens tjänare"
Nu blir det bläddrande i Hammarskjölds bok "Vägmärken" en timme igen.
26 augusti 1956 skrev han följande:
"Oro, oro, oro -
Därför:
att - där möjligheten ger dig skyldigheten att skapa - du nöjer dig med att fylla stundens krav, från dag till dag,
att - angelägen om andras uppskattning och svartsjuk på deras möjligheter till "ära" - du sänkt dig till undran över det öde som ska vederfaras vad du gjort och varit.
Hur död kan inte en man vara bakom en fasad av stor duglighet, plikttrohet - och ambition! Prisa oron som tecknet på att där ännu finns liv.
God afton!
lördag, januari 13, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar