Så lång tid kommer det att ta att krossa klanväldet,
Tisdag 8 Sep 2020
Såväl statsminister Stefan Löfven, som ånyo väljer att blunda eller förminska de religiösa inslagens inverkan på klaner som centerpartiets partiledare Annie Lööf tycks inte bara underskatta klandynamikens kraft. Ingen av dem har nått den mognadsgrad att inse att religion och etnicitet är faktorer att behöva ta hänsyn till om klanväldet skall bekämpas. Detta blev tydligt under gårdagens pressträffar med bägge.
Statsmininster Stefan Löfven menar att det inte går att koppla ihop klankriminalitet med migration, etnicitet eller religion när Expressen ställde frågor till honom under gårdagen. För socialdemokraterna är frågan laddad sedan Göran Persson under sin tid som statsminister varnade för social turism. Att medborgare i andra länder skulle ta sig till Sverige för att nyttja det svenska välfärdssystemet. För det påståendet lät SSU, ungdomsförbundet, rasistförklara sin egen partiledare.
Centerpartiets Annie Lööf konstaterade i ett löftesliknande svar att hon nu skulle ”krossa klanerna”. Ett löfte det finns all anledning till att följa noga då detta är något som det fria väst har haft problem med sedan reformationen, upplysningstiden samt inte minst sedan den franska revolutionen då feodalväldet utvecklades till vad vi idag benämner dagens demokrati.
Att krossa en klan fullständigt förutsätter att omfattande mängder våld sätts in på en sådan nivå att den besegrade klanen raderas ut helt eller helt enkelt kapitulerar villkorslöst och går upp i en ny kontext. I bästa fall kan de komma att överleva om ett krossat klanvälde väljer det senare alternativet. Några andra alternativ har så vitt känt inte fungerat i någon större skala om effekt skalll uppnås på kortare tid än två-tre generationer.
Klanen är människans äldsta sociala organisationsform. Klanen är nödvändig för utveckling och skydd. Klanernas historia är äldre än samhällets. I klanen är kollektivets intressen överordnat individens. Klanens kollektiva värderingar och regelverk utgör ett ramverk för individen att verka inom.
I det fall som är aktuellt, eller exempel på en multikriminell klan, är dock religionen inte bara en markör. Det är en av flera förutsättningar för att hålla ihop klanen och kunna agera i olika sammanhang med legitimitet. Klanen Ali Khan leds av Hashem Ali Khan som dessutom är imam i en moské i Angered, Göteborg.
Vare sig imam Hashem Ali Khan eller hans moské kan kopplas till Muslimska brödraskapets kluster av moskéer men han företräder i sin roll som imam åsikter och värderingar som ligger nära salafisters och Brödraskapets ideologiska uttolkning av koranen, haditherna och Profetens sunna.
Som sammanhållande har hans religiösa uttolkning betydelse för att hålla ihop klanen. SvD:s Tove Lifvendahl beskriver Hashem Ali Khans betydelse:
Ett hundratal lägenhetsinbrott skedde i Gårdsten för några år sedan. Polisen sökte upp Hashem Ali Khan. ”De sa att de skulle diskutera det i familjen. Och inbrotten upphörde”, berättar polisen Walter Holm för Aftonbladet. Hashem Ali Khan själv ser sig som ett ”komplement” till polisen:
”Till exempel om det finns två familjer där det har blivit missförstånd. Då går jag in och gör fred innan det har utvecklat sig till något större och till ett blodbad, berättar han.”
Det var den typen av förhandling som skedde inne på hotell Post i Göteborg för några veckor sedan mellan två klaner. Inte nödvändigtvis Ali Khan. Men logiken och processen är densamma vilket Per Brinkemo gestaltar i bland annat sin bok “Mellan klan och stat“( Timbro förlag).
Denna form av förhandling eller diskussion är helt omöjlig att genomföra om den som leder en klan inte har en annan legitimitet än att vara just äldst. Det underlättar om denne även är religiös ledare på något sätt vilket inte är ovanligt i de klanstrukturer som kan vara aktuella. Ofta är detta, att även vara den högste religösa uttolkaren en förutsättning i förhandlingar mellan klaner som hålls samman av samma religion.
Ett annat exempel är Abo Raad, imamen i Gävle. Även Raad är att betrakta som en både klan- och religiös ledare. Raad, och minst en av hans släktingar bedömdes utgöra ett så pass stort hot mot rikets säkerhet att regeringen fattade beslut om utvisning. Utvisningen har dock förhindrats då verkställighetshinder uppstått. Raad och hans släkting bedöms så farliga för sina ursprungsländer att de riskerar inte bara fängsling utan även kroppslig förnedring, tortyr samt dödsstraff.
Ett tredje exempel på klaner med religiösa och etniska inslag är en av de klaner som dominerar Stockholms moské. Stockholms moskés imam Mahmoud Khalfi har i flera intervjuer vitsordat att Stockholms moské delar den ideologiska uttolkningen av Koranen som Brödraskapet gör samt att han ansluter sig till dess huvudfåra.
Familjeöverhuvudet i denna, öppet medlem i Muslimska brödraskapet anslöt sig för många år sedan till en av de armégrupper som sorterar under al Qaida och är allierade med den Islamiska staten. Hans söner intar idag centrala positioner i Brödraskapets olika nätverksorganisationer inklusive att de samtliga är aktiva i Stockholms moské.
Denna sistnämnda klan kan sägas bidra till instabiliteten i en hel region. Även om familjeöverhuvudet inte var imam själv så utgjorde han en icke obetydlig del av det religiösa ledarskapet i en väpnad konflikt i Levanten som drivs av religion. Såväl i Stockholm som i Levanten där han bland annat samarbetade öppet med den turkiska biståndsorganisationen IHH. IHH avslöjades med att bland annat ha transporterat kontraband, eller vapen, till den Islamiska staten.
Såväl statsminister Stefan Löfven, som ånyo väljer att blunda eller förminska de religiösa inslagens inverkan på klaner som centerpariets partiledare Annie Lööf tycks inte bara underskatta klandynamikens kraft. Ingen av dem har nått den mognadsgrad att inse att religion och etnicitet är faktorer att behöva ta hänsyn till om klanvälde skall bekämpas.
Och resan att bekämpa klanerna kommer att innebära, sett till europeisk empiri, att behöva gå via ett antal hybridstadier. Stadier som vi idag kan se exempel på som blandformer och som uppvisar en mix av etnicitet, religion och kriminalitet. Med den låga mognadsgrad som Stefan Löfven och Annie Lööf visade upp under gårdagen är det inte rimligt att tro att denna resa skulle gå snabbare eller vara enklare för Sverige än för andra europeiska länder.
En resa som kommer ta Sverige mellan två och tre generationer från idag räknat tills en ny balans i samhället har infunnit sig. Men det är inte samma balans som Sverige en gång lämnade.
Det är en ny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar