Tio år sedan Jonny lämnade min livsstig och känslan av omöjlighet är lika stark nu som då.
Det obegripliga är att när Jonny gick ut ur mitt livsrum lämnade han dörren öppen och in kom en jordisk ängel som sedan år efter år har visat på nya dörrar.
När dessa dörrar öppnades kom nya vänner in en efter en.
Några av dem öppnade flera dörrar och vänkretsen ökar fortfarande.
Att något så ofattbart ohyggligt kan leda till så mycket underbart, är obegripligt och bekräftar bara att det saknas många bitar i livspusslet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar