Folkbildningsrådet och ibn rushd

 

20200914

Anna Ekström nyttjar skenmyndigheter för att säkra Muslimska brödraskapets finansiering

Utbildningsminister Anna Ekström (S) utnyttjar det kryphål i form av nyttjande av skenmyndigheten Folkbildningsrådet för att säkra Muslimska brödraskapets finansiering. Där andra, riktiga myndigheter såsom MUCF slagit stopp är vägen till skattebetalarnas medel fortfarande öppen genom konstruktionen av skenmyndigheter.

I utbildningsminister Anna Ekströms (S) svar till riksdagsledamoten John Weinerhall (M) om varför statsbidrag till Ibn Rushd är motiverade hänvisar Ekström till professor Erik Amnås rapport ”När tilliten prövas”. Rapporten togs fram på initiativ av Folkbildningsrådets styrelse efter att kritiken mot studieförbundet tilltagit.

Folkbildningsrådet är en ideell förening med myndighetsuppgifter. Föreningen fördelar statsbidrag inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde: folkhögskolor, studieförbund och folkhögskolors studerandeorganisationer.

Folkbildningsrådet har myndighetsansvar för folkbildning, och har som medlemmar Studieförbunden, Sveriges kommuner och regioner (SKR) samt Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) och bildades 1991. Rådet beslutar om vilka studieförbund och folkhögskolor som ska få statligt ekonomiskt stöd. 

Folkbildningsrådet är lokaliserat till Stockholm. Ordförande är riksdagsledamoten Catharina Håkansson Boman och generalsekreterare Maria Graner

Amnå sluter sig i rapporten till att de medel som utbetalats till studieförbundet av Folkbildningsrådet använts inom ramen för folkbildningens syfte. Att stärka demokratin. Detta trots att Amnå själv, trots flera stora brister i rapporten vilket framför allt docenterna Aje Carlbom och Magnus Ranstorp, Malmö Universitet respektive Försvarshögskolan identifierat.

”Ibn Rushds politisk-teologiska förankring i en sunnimuslimsk, samhällstillvänd tolkningstradition med ideologisk anknytning till Muslimska Brödraskapet utmanar realismen i den ekumeniska visionen”. 

Redan i denna slutsats borde fått inte minst Amnå själv att reagera starkt. Muslimska Brödraskapet delar ideologisk bas med rörelser som al Qaida och Islamiska Staten och exemplen är flera hur även svenska medborgare, varav en öppen med sina sympatier, glidit över från att vara endast sympatisör och del av Brödraskapet till att enrollera sig i stridande förband som tillhört al Qaida i Syrien. 

Även Folkbildningsrådets styrelse borde ha reagerat på denna, i allt väsentligt, korrekta iakttagelse trots rapportens brister.

Amnå motiverar trots detta att studieförbundet Ibn Rushd skall medges fortsatta bidrag för sin verksamhet och han gör sig då till folkbildningsrörelsens talesperson i bredare termer. Amnå skriver i sin rapport att

“När allt kommer omkring är statsbidragsberättigad folkbildning ett intellektuellt och andligt högriskprojekt med oviss utgång. Något paradoxalt behöver folkbildningen en större frihetsgrad än andra mottagare av demokratibidrag. Annars kan den inte förverkliga den tolerans, mångfald och nyfikenhet som den bygger på”. 

Amnå, och även Folkbildningsrådets ledning och styrelse menar på fullt allvar att skattemedel skall förmedlas till att bejaka och sprida intoleranta budskap, utan att kunna motsägas, i toleransens namn. För Ibn Rushd har låtit möjliggöra detta inte bara en gång. Utan systematiskt och strukturerat i över ett decennium utan att på något sätt ha ifrågasatts av Folkbildningsrådet själva.

Inte ens när MUCF, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor först försökte dra tillbaka statsbidragen till en av Ibn Rushd medlemsorganisationer, Sveriges Unga Muslimer (SUM) reagerade Folkbildningsrådet. Ett av huvudskälen till detta, som senare vann laga kraft efter att MUCF vunnit målet i Stockholms kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen nekat SUM prövningstillstånd, var verksamheten vid Muslimska familjedagarna. Denna årliga konferens bjöd varje år in hatpredikanter, shariaförespråkare samt jihadistrekryterare av olika karaktär som dragplåster eller huvudnummer. Studieförbundet var vid samtliga tillfällen huvudarrangör.

Även vid andra tillfällen har studieförbundet agerat på motsvarande sätt. Där Ibn Rushd tillsammans med biståndsorganisationen Islamic Relief bjudit in föreläsare som gjort sig kända internationellt för att kalla judar för ”smutsiga mikrober” vilket Carlbom, Ranstorp och Peder Hyllengren kunde redogöra för i Expressen.

Exemplen är så pass många att det inte är enskilda händelser.  Till och med Erik Amnå drar även slutsatsen att studieförbundet präglas av Brödraskapets ideologi. Det, och att studieförbundets egna stadgar binder dem historiskt och juridiskt med Muslimska brödraskapets europeiska paraplyorganisation gör att såväl Folkbildningsrådet som utbildningsminister Anna Ekström har landat i en helt orimlig slutsats.

Eller så är den rimlig. Utifrån Folkbildningsrådets ledning och styrelses samt utbildningsminister Anna Ekströms egna ideologiska preferenser. Att skattemedel skall fortsatt finansiera nätverksorganisationer som vilar på en fascistisk uttolkning av en religion. Muslimska brödraskapets rötter går att spåra till nazismen och sedan 1960-talet med inslag av post-marxistisk kommunism.

Det som bör vara mest illavarslande inför framtiden är riksdagens passivitet. Idag är det endast enstaka riksdagsledamöter som uppmärksammat utbildningsministern på sakförhållandena. En utbildningsminister som på fullt allvar menar att tidens ting, fortsatt finansiering av Ibn Rushd och Folkbildningsrådet, skall bestå då de ligger inom ramarna för folkbildningen.

Ramar som numera tänjts av skenmyndigheten Folkbildningsrådet till att legitimera uttryck och budskap att ”judar är mikrober” utan att det får någon inverkan alls. Att den verksamheten fortsatt skall kunna finansieras med mångmiljonbelopp ur allmänna medel årligen. Fördelade av en förening, Folkbildningsrådet, som i själva verket är en skenmyndighet och som låtit detta passera i över ett decennium.

Anna Ekström utnyttjar, tillsammans med Folkbildningsrådets styrelse, ett kryphål i statsförvaltningen då riktiga myndigheter som MUCF inte bara slagit larm utan även dragit in statsbidrag för samma verksamheter. Konstruktionen av Folkbildningsrådet som skenmyndighet gör att Ekström kan lägga sig utanför det regelverk som annars skulle omöjliggöra statsbidrag till Muslimska brödraskapet.

FOLKBILDNINGSRÅDETS STYRELSE

I Folkbildningsrådets styrelse sitter en ordförande och åtta ledamöter. Det är styrelsen som bestämmer vad Folkbildningsrådet ska göra. De beslutar till exempel om hur statens bidrag till folkbildningen ska fördelas och om en ny folkhögskola ska få ta emot statsbidrag.

I styrelsen sitter

Ordförande: Catharina Håkansson Boman, riksdagsledamot (C)

Ledamöter:

Inger Ashing, Internationell chef för Save the Children (Rädda barnen)

Monica Fundin Pourshahidi, ordförande för Konstfrämjandet

Ulf Melin, tidigare generaldirektör på Universitets- och högskolerådet (UHR)

Gunilla Svantorp, riksdagsledamot (S)

Johan Söderman, Göteborgs universitet

Mari Louise Rönnmark, tidigare riksdagsledamot (S)

Hans Wallmark, riksdagsledamot (M) och utrikespolitisk talesperson

Per Ödling, Lunds universitet

Från Folkbildningsrådet:

Maria Graner, generalsekreterare

Linda Rosén, styrelsens sekreterare

Lloyd Baltz, personalrepresentant