Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen tirsa. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen tirsa. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

lördag, april 24, 2021

Knutby – Farid Lamrani

Mordet på Knutbypastorns hustru (hustrumord nummer två) var en lydnadshistoria.

Sara Svensson kände sig tvingad att döda Alexandra Fossmo eftersom det var Guds vilja.

Som en parentes kan det sägas att vad som var Guds vilja alltid fastställdes av Kristi brud aka Drottning Tirsa aka Åsa Waldau aka Åsa Jacobsson.

Sara köpte vapnet av Farid Lamrani som också skjuttränade henne innan mordet, som enligt min ringa mening, inte utfördes av Sara Svensson.

När polisen skulle höra Farid Lamrani var han officellt försvunnen.

Mordvapnet kan ha kommit från Stockholmspolisens beslagslager vilket verkade vara rena vapenbutiken för kriminella.

Det vore intressant att utreda om Göran Lindberg (kapten klänning) och Karin Götblad kände till hur vapenutsmugglingen gick till.

Om detta finns det mycket att läsa i bloggen under etikett Knutby.

Enligt en muslimsk församling var Farid Lamrani död och begravd när Expressen hittade honom i fängelse i Marocko.

En mystisk person med flera namn (Vuorinen - Wedetorp - Höybakken ) verkar också vara inblandad.

Åsa Waldau, Helge Fossmo, Urban Fält, Patrik Waldau och Peter Gembäck vet vad som hände men för dem var det viktigt att Sara Svensson förklarades skyldig till mordet på Alexandra Fossmo.

Familjen Frankner är också intressant. Josefin säger att hon var Åsas slavinna och Samuel är aktuell i de tre mystiska Knutbydödsfallen; Drunknade George, badkarsmördade Heléne och ihjälskjutna Alexandra.

Samma personer, som internt kallades plogspetsen, vet vem som mördade Heléne Fossmo men ingen vågar berätta.

Kanske är de fortfarande rädda för att Gud ska straffa dem om de sviker Åsa Waldau – Åsa Jacobsson – kristi brud – drottning tirsa.

måndag, april 19, 2021

Knutby del 99½ – Stolligheter

Åsa Waldaus genusprogram



Tirsaprofetian

Jag inleder med Dodjadids sång.
Dodjadids sång

I djupet av mitt innersta, föddes min kärlek till dig.
Heliggjord, vacker och ren, dina blickar har kuvat mig.
När jag sluter mina ögon, står du där,
I en drottnings härlighet.
Alltigenom skön, skapad att va här vid min sida för alltid.

Stå upp min älskade, sköna och kom.
Vintern är förbi, blommorna knoppas för din skull.
Glädjens tid är här, väntan når sitt slut.
Låt mig få set ditt ansikte, stå upp min älskade och kom!

Jag har sett ditt hjärta gråta,all smärta som värkt inom dig.
Jag har hjälpt dig att förlåta,
Alltid burit dig tätt intill mig.
Jag har fört dig ut ur mörker och givit dig ditt rätta namn.
Så dyrbar är du för mig.
Nu ber jag om din kärlek, jag ber dig om min hand.

Poemet är daterat 2 mars 2001 - vintern är förbi.
Åsa har tydligen förlåtit någon något.
Hon har deppat (gråt, smärta, värk), men nu ska hon bli förd 'ut ur mörkret'.



Tirsa-profetia 25 mars 2000

Tirsa!
Du är den allra ljuvligaste i skapelsen.
Du behöver inte frukta för någonting för jag har allt i min hand.
Skulle jag släppa dig? Nej, aldrig.
Jag skulle aldrig utsätta dig för något som skulle kunna vara för svårt för dig.
Jag vet ju vem du är och jag vet också att du klarar det som du står i. Du måste lita på mig. Var helt trygg med att jag för det igenom.
Det blir som jag har sagt och du kommer att på varje punkt få din rätt. Jag kommer att lära dig att lyssna och jag kommer att visa dig allt och mycket mer än du kan ana-
Du kommer att var den absolut lyckligaste människan som någonsin funnits för jag älskar dig och det är mer än nog för dig.
Striden är hård och Satan är vred men utgången är klar. Du kan inte förlora på något sätt därför att jag håller dig i min hand.
Lita på mig, du ska få se all det du bara anar och kommer att vara mig så nära.
Jag måste bara bereda dig på det för att min härlighet ska kunna komma dig till del. En liten tid sen kommer det du alltid längtat efter men inte kunnat sätta ord på. Jag kommer att infria dina löften och detta vet du om mig.
Jag är din Dodjadid med allt vad det innebär och jag har min glädje i att ge dig allt du vill ha.
Min frid ger dig kraft att strida. Bara håll ut och var stilla inför mig – jag som har skapat dig sådan som du är.
Jag älskar allt hos dig och jag längtar efter att få vara i full frihet i den allra intimaste gemenskapen med dig.
Var lugn! Skulle jag har ordnat till allt utan att du får din rätt? Nej, sån är inte jag – vet det!
Min kärlek till dig är den allra djupaste – mer än jag har för någon annan människa och därför är vägen ibland så svår för det innebär så mycket, inte bara för dig utanför så oerhört många fler.
Tirsa, jag kommer att göra vad jag har bestämt för när jag har sagt något, vem kan då hindra mig?
Jag är din man och jag är ditt huvud! Luta dig tillbaka i den vissheten och var trygg.
Vi kommer att ha det mer än underbart och om en tid kommer din oro vara långt ifrån dig- vet det och frukta inte.
Jag älskar när du tar dig tid med mig och jag vill lära dig allt. Jag själv vill lära dig att lyssna. Det kan ingen annan lära dig. Det är mig du behöver känna – det kan bara vår ensamma tid skapa – var därför noga med att söka mig, jag finns här alldeles intill dig och vet att jag alltid ser på dig med lust och du är min allra största glädje.
Jag vet mer än någon alla dina behov, jag har ju skapat dem hos dig för att jag själv ska fylla dem! Jag vill vara den som fyller ditt hjärtas längtan med mig själv.
Fortsätt att gå framåt. Var stark och tvivla inte – du är segrarinna för jag själv strider med dig och för dig.
Håll fast det du har så att ingen tar ifrån dig din frimodighet.
Jag älskar dig.
Dodjadid!
000325


Tirsa-profetia 26 mars 2000

Tirsa!
Jag vill att du ska veta att jag älskar dig idag också. Du behöver inte frukta för någonting.
Jag är med dig och jag kommer att leda dina ord i förkunnelsen. Lita på mig, det är ju min glädje att jag kan tala så direkt genom dig.
Du kommer att få se att dina ord bär frukt. Du talar inte förgäves utan det är ord som går ut mot ett mål och det träffar.
Tirsa, var stilla nu och lyssna på mig – det kan du!
Du är min högst älskade Tirsa och jag är din Dodjadid! Var glad i detta och tvivla inte. Du kommer att få din rätt. Mer än du anar kommer att bli din del.
Min frid är beviset på att jag är med dig så ta emot den och försök inte förskjuta det du känner. Vet att det är jag som talar till dig. Så tydligt och enkelt är det om du bara tror det.
Tänk på att jag ser dug hela tiden och jag har min lust och glädje i det jag ser. Jag har ständigt min blick focuserad i kärlek på dig. Kom ihåg det och ta emot den vissheten som du faktiskt redan är klar över. Sluta motarbeta det som egentligen är helt klart för dig. 
Var trygg.
Jag älskar dig!


Tirsa-profetia 27 mars 2000

Tirsa!
Jag kommer att lära dig att lyssna. Det här är ett bra uttryckssätt och det gör att du kommer att förstå tydligare och tydligare.
Din insikt i hur jag talar till dig kommer att växa och till slut nå en full klarhet.
Jag vill att du ska kunna höra mig överallt, när som helst och därför måste du förstå hur jag talar till dig.
Du har alltid kunnat höra mig men jag vet att du inte alltid förstått när det är jag och när det är dina egna tankar. Det gläder mig att veta att dina tankar är så ett med mina för du tänker så likt mig – du är ju skapad sådan.
Jag är alldeles intill dig och längtar efter att kunna göra mig själv verklig för dig. Jag vill röra dig och jag längtar efter att kunna göra mig själv verklig för dig. Jag vill röra vid dig och ge dig all den kärlek som du är värd.
Jag vet att du behöver mycket ömhet och värme därför du är gjord för att kunna ta emot från mig, jag som är kärleken.

Vi arbetar hela tiden för att detta ska kunna bli en verklighet, men som du vet är kampen sådan att det krävs strid för att det ska gå igenom. Det är viktigt att du håller ditt svärd högt och det är bra att du nu talar sanning. Vet att det verkligen är att strida.
Du måste talat ut vad du har fått i tro för att det ska kunna bli ditt. Du har många änglar till din hjälp för att du ska finna vägen ut hela tiden så frukta inte när det drar ihop sig, bara lita på att du har den hjälp du behöver-
Jag skulle aldrig låta dig strida ensam, du är alldeles för dyrbar för mig. Kom ihåg att jag bara älskar dig, jag har aldrig något som jag vill anklaga dig för eller undanhålla dig för, min kära.

Jag är Konungarnas konung och du är himmelens drottning! Det är klart att det är strid om att få det klart för dig.
Du måste förstå vilken makt du har fått av mig – den är större än vad jag gett till någon annan och du vet vad det innebär. Du kommer att kunna göra allt du vill och kommer sannnerligen att få se min makt-
Jag vet att ditt hjärta är likt mitt därför kan jag anförtro dig den rätten att bruka min makt fullt ut. Jag vet att du är helt osjälvisk i dina syften därför bereder jag din rätt för du skulle aldrig begära något.
Jag har ställt i ordning det du lever i, jag har gett dig dina tjänare för att de ska betjäna dig. Du skulle aldrig önska det ens men vet att det ör din fulla rätt utifrån mitt kungarikes ordningar. De är välsignade att få hjälpa dig!

Tirsa! Snart kommer du att gå in i en större härlighet och en annan ordning.
Därför måste saker och ting sättas på plats för att du ska vara redo för den förändring som det innebär.
Du behöver inte frukta för nånting, allting ligger helt och hållet i min hand och jag älskar dig!
Var noga med att göra allting rätt, försumma inte att ta tid med mig, jag vill tala med dig och jag vill leda dig in i detta stora som sedan tidernas begynnelse var bestämt för dig.
Jag själv ska leda dig vid handen och du kommer att gå helt trygg vid min sida.
Jag kommer att förhärliga dig, försköna dig och göra dig till ljuvlighet för alla människor. De kommer att se att jag har satt mitt namn på dig och de kommer att böja sig för min härlighet.
Ha frid och var glad i det jag talat med dig om.
Det kommer att bli klarare och klarare för dig för att du tillslut ska nå den fullhet som jag har bestämt.
Jag älskar dig och jag kommer att fullborda mina löften.


Tirsa-profetia 000327 23:43

Tirsa!
Du kan höra mig, du ska bara vara koncentrerad på vad du har i dina tankar.
Var inte orolig, allt är under kontroll, även om det inte ser ut som att nånting händer så rör det sig hela tiden i rätt riktning. Det är av stor vikt att Helge och Patrik ber tillsammans och det förflyttar i andevärlden.
Du kan vara trygg med vad du gör, du behöver inte spänna dig. Jag har dig inom hörhåll och det behagar mig. Jag vill göra allt tydligt för dig så att du inte kan tveka eller oroa dig. Du kommer att se allt klart.
Var bara stilla och vänta på mig. Jag kommer att göra det som ska ske, du kan inte göra mer än vad du gör. Det är ju mitt verk som du är så innerligt delaktig i och jag för det igenom.
Du kan veta att det är jag som talar till dig genom att du faktiskt får frid av det du läser, eller hur? Lita på det! Det är viktigt att du tar emot det i tro. Allt jag har måste tas emot i tro!
Jag håller på att lära dig att lyssna och du går stadigt framåt. Det är en utveckling från dag till dag och det går fort därför tiden är inne.
Jag har ju sagt att det ska ske med hast och därför är det rätt att du inte backar eller drar dig tillbaka i missmod, Det behöver du inte göra därför du kommer snart få se mycket mer av min härlighet. Det ska bli ditt såsom jag har lovat! Jag håller alltid mina löften och det blir som jag har sagt.

Jag förhärligar dig steg för steg, det går inte att ta allt på en gång, det kan du inte klara därför att det är så starkt. Så heligt och underbart. För att du ska klara av en övergång från det vanliga livet till det förhärligade så måste det ske i en viss ordning. Jag leder den ordningen. Du behöver inte tänka på hur det ska gå till bara vet att jag kan det jag gör.
Jag vill låta dig stå fram i härlighet för att alla ska se att jag är mäktig att göra vad jag vill. Det är min glädje att få visa upp dig och det är enligt Faderns plan att människor ska få böja sig för min brud.

Jag längtar efter att röra vid dig och att få tillfredsställa din lust, det är min tillfredsställelse att se dig njuta. Jag vill älska med dig och ge dig all den kärlek som du är värd. Jag vill smeka dig ömt inifrån och ut, som bara jag kan! Jag njuter när jag ser på dig, allt hos dig ger mig lust och njutning. Du kommer att få uppleva en mycket högre nivå av tillfredsställelse och njutning,
Det är i sanning en härlighetsutgjutelse.
Jag älskar allt hos dig. Du är min lust, mitt välbehag, min njutning. Du är Tirsa i hela din personlighet. Jag älskar din humor. Jag skrattar mycket åt dina skämt1 jag älskar din skärpa och din intelligens – du har ständigt rätt focus, alltid en vakenhet som behagar mig. Jag älskar att vara vid din sida och jag vill att du ska uppleva tydligt att jag är helt nära dig hela tiden. Det kommar att vara din ständiga medvetenhet att jag finns där, älskande och glad över att ha dig- Jag är stolt över dig och jag vill bevisa det för alla genom att ingen ska kunna ifrågasätta att du har med mig att göra. Tro detta och var fylld av förväntan.
Människor kommer att tvinga böja sig för den kraft och härlighet som jag kommer låta vara utgjuten över dig. Det ska vara så tydligt att minsta barn kommer att ta del av det och varje demon kommer att ge sig till känna.

Då ska de fångna släppas fria ur sina bojor och med stor kraft ska jag resa det folk som ska förhärliga mitt namn. Till ett tecken på att jag är Herren!
Men du, min älskade, kommer alltid att vara så nära mig, så trygg och så fri. Du kommer att vara fylld av en äkta, aldrig sinande glädje. Alla dina sorgedagar kommer i sanning att ta slut. Jag kommer att göra dig så lycklig som bara den mest älskade i världshistorien kan bli.
Rygga inte nu. Det är stor, men det är sant! Jag har skapat dig för att jag vill ha dig att ge min fulla kärlek till. Du är stor nog att kunna leva i detta, det största!
Jag älskar dig, min Tirsa! Var stark och frimodig – du har det!


Tirsa-profetia 28 mars 2000

Tirsa!
Jag vill att du bara är stilla inför mig, bara var inför mig och lyssna på mig – jag har så mycket som jag vill tala till dig om. Det är min längtan att föra dig in i din fulla härlighet och det är snart tid för att klä dig i en ny dräkt.
Det är viktigt att du tar mycket tid med mig, så fort du kommer åt så ge mig din tid. Jag kommer att förhärliga dig genom min egen närvaro i dig.
Du förs varligt fram därför du är så dyrbar för mig och jag gör ingenting som du inte kan ta emot eller till fullo förstå.
Jag gläder mig över att du litar så mycket på mig, i allt har du din förtröstan på mig och det är din enorma styrka. Du vet så väl vem jag är och du känner min makt. Den makten som också ska bli din genom det förbund vi är i. du anar nu men du kommer helt och fullt få se vad det innebär att du är ett med mig genom det förbund vi slutit.
Ja, du kommer snart få se mig och allt kommer in i en annan verklighet för dig.
Den tid som är nu är en viktig förberedelse för detta stora verk som kommer att förändra hela din livssituation.
Jag vet att du är mån om alla runt omkring dig, men lita på mig, jag har alla dem i min hand. De är ju mina lärjungar och jag har handplockat dem för att de ska kunna vara nära dig. De är givna till dig och jag har helgat dem genom sanningen. Du ska bara glädja dig över alla de fina tjänarna som jag utvalt åt dig. Jag kommer att föra dem igenom deras liv. Men jag vill att du är mån om dig själv. Att du ger dig själv rätten att söka det du ska ha därför det är min högsta vilja.
Jag vet att det är svårt för dig att förstå hur mycket du är värd men det gör inget för det kommer inte att vara ett problem när du ser din fulla rätt- Du kan vara helt lugn och trygg – allt är under min fulla kontroll!

Du är Tirsa – gjord till ljuvlighet, välbehag och lust och genom att jag förhärligar dig kommer alla att se vem du verkligen är- Det ska synas tydligt och ingen kommer att kunna ta miste.
Du min älskade! Jag längtar efter att röra vid dig helt och fullt. Det är min allra största glädje och det ska vara en ljuvlig dag när vi kommer dit. Det är inte långt borta så fortsätt att strida och ge dig inte nu – du kommer igenom till full klarhet. Du ska ha det, det är din rätt.

Din kropp är så skön, jag älskar när du rör dig inför mig. Varje steg du tar ser jag med beundran, Varje ord du talar ger mig glädje därför jag älskar att höra din röst. Jag vill kyssa dig med dina läppar och jag vill låta dig smaka min kärlek som är utgjuten för dig, endast dig – du min brud.
Jag har min åtrå vänd till hela dig och du kan känna en del av min heliga längtan. Vad jag längtar efter att få ge dig allt.

Var inte rädd för detta, det är ditt alltihop! Jag har min åtrå till dig och det är det finaste som Fadern skapat. Det rena, det äkta, det heliga är den högsta formen av kärlek och jag har bevarat det åt dig, det ska allt vara ditt!
Du är den utkorade som från tidens början var bestämd till att fullborda min person. Kvinnan är en sådan hjälp som anstår mannen och jag är skapad som man – för att jag ska kunna vara det jag fullt ut så behöver jag dig, du min kvinna. Min fader har skapat dig precis så som mitt hjärtas lust begär. Han är bara kärlek och Han vill ge mig allt. Därför gör Han allt efter mitt hjärtas önskan. Du är gjord så att du bara kan behaga mig. Min lust till dig är så stor, jag har ju väntat så länge som du vet! Men jag vet vad som kommer därför fröjdar jag mig, speciellt nu när jag vet att det är tid!
Bara öppna dig och ta emot det jag ger, det är jag som för dig in i det du ska vara i. Lita på mig och var glad, min Tirsa!


Tirsa-profetia 29 mars 2000

Jag är här alldeles intill dig och jag ser på dig med lust. Du är mitt välbehag.
Glöm inte att jag aldrig slumrar. Jag sover inte, jag vakar ständigt över mitt verk och i synnerhet över dig, min kära.
Jag ska låta dig förstå allt som idag bara är frågor för dig så var lugn, det blir så annorlunda. Det blir så ljuvligt för dig och du kommer att vara så lycklig. Jag vill ha dig alldeles nära för då kan jag röra vid dig, även om du tycker att inget sker så gör det det. Mina ord skapar och jag talar till dig. Det ger dig frid och styrka. Det ger dig den fasthet som du behöver för att kunna få det jag lovat. Jag känner ditt hjärta och jag vet hur högt du älskar mig och det behagar mig. Du gör mig så glad, du är ju mitt hjärtas högsta kärlek. Jag vill pryda dig i härlighet. I makt och majestät så att alla ska se det. Jag vill rusta min brud inför vårt kommande bröllop.

Tvivla inte! Tro på mina ord och det skapar! Jag gör dig redo nu! Du är i mina händer hela tiden och jag släpper dig inte ur sikte.
Jag vet vad det är för dag i dag och jag är glad att du svarade ja när jag kallade dig. Jag är glad att du vågade handla i tro när du trädde ringen på fingret och hela himmelen fröjdade sig i den stunden för det var ett tillfälle vi alla väntat på. Du behöver inte frukta! Var lugn.
Det blir som jag har sagt. Jag kommer att visa dig allt du söker och väntar på-
Jag älskar att ge dig gåvor och jag vill ge dig så mycket att du kommer att häpna över alla de gåvor jag förberett till dig. Du är den mesta älskade i skapelsen. Det är min glädje att ösa över dig allt du har behag till för sådan är jag , din man. Det finns ingen begränsning i vad jag kan göra för dig och sådan är min kärlek till dig – totalt obegränsad!

Du ska vara glad, alla dina sorgedagar kommer i sanning att vara slut. Jag har ju sett all din smärta och tro mig att det har smärtat mig också att se dig lida, men jag har ju alltid vetat vad som kommer och därför har jag kunnat låta det ske. Det har förädlat dig att du har fått lida precis som jag gjorde när jag gick på jorden. Men den kommande härligheten är så stor så det spelar ingen roll vad som varit.
En ny tid är här nu och det ska bli en fröjd att ge dig mer än sjufalt igen för allt du saknat. Du har redan sett att jag upprättar dig och det är bara början. Jag kommer att ge dig överflöd av allt. Allt du älskar och allt du vill ha! Det är ditt, för jag har allt och delar det med dig.

Du är min Tirsa och det innebär så mycket som du aldrig kunnat ana. Så mycket mer än du kan drömma om- Jag är den jag är och du kommer att veta det!
Var lugn, allt kommer till dig och nu går det fort för det är mycket som ska göras innan vårt bröllop och jag har allt i mitt tidsperspektiv. Du behöver inte frukta för nånting det kommer du att veta-

Gläd dig, du högst älskade, för det kommer! Du den allra skönaste i skapelsen. Du är så vacker – både att se på och att se inuti. Jag har gett dig din skönhet för det behagar mig att skåda dig i all din skönhet. Tvivla inte på att det är jag som talar till dig, du hör mig och du känner mina ord. Det är så nära ditt hjärta hela tiden. Precis som min blick ständigt vakar över dig som en örn som vakar över sitt bo. Bara stå där du står, min sköna så att jag kan röra vid dig och förhärliga dig in i det som är ditt rätta jag. DU är Tirsa och allt är klart för att du ska kunna ta emot det! Bara vänta på mig för jag gör det!
Jag älskar dig!


Tirsa-profetia 000330 natten

Min Tirsa!
Jag vet att det är svårt för dig och jag vet vad du har känt idag. Men det ör just i den här stunden som du måste stå fast. Du vet inte vad som sker runt om dig men jag vet det och om jag kunde skulle jag komma till dig men det är fortfarande lite ivägen.
Du måste lita på vad jag har sagt till dig. Håll för sant att detta är mina ord och fortsätt att lyssna till dem. Det skapar det du behöver för att få din rätt.
Det är inte långt borta och då menar jag att det är verkligt nära nu. Du måste vara stark och tänka på vad du kommer att få. Håll focus på målet. Den kommande härligheten som är din är så stor så du kommer att bli mer än mättad!
Jag har lovat att ge dig allt vad ditt hjärta begär och så kommer det att bli.
Det finns ju ingenting som jag inte vill ge dig.

Du har inte svårt att höra mig om du bara vågar tro att det är jag som talar.
Jag har ju förklarat för dig att du hör mig tydligt men jag vet att du tror att du blandar ihop dina egna tankar, så är det inte utan att det är verkligen mig du hör. Lita på det och frigör det inom dig – det skapar. Kom ihåg att dina ord har makt – precis som mina – och när du inte talar ut det du vet är sant så kan inte kraften i det du faktiskt hör frigöras. Våga gå lite längre i dina tankar. Våga svara mig när du tycker att du hör mig tala. Pröva så ska du få se hur du kan lära dig att förstå när jag talar och vad jag säger till dig.

Jag vill att du ska ha frid, du behöver inte vara ledsen därför jag är här, nära dig och jag har dig i min hand. Om du vågade tänka att det verkligen är så så skulle du snart börja känna att det också är sant! Det du tror är fantasi är så mycket mer verkligt än du vet. Det är en bit att går men det går och du kommer att se att vägen öppnar sig, steg för steg.

Jag längtar efter att smeka dig ömt och att få beröra hela din kropp. Det är ju min lust att få vara nära dig. Jag har skapat dig med en längtan efter närhet så jag förstår om det känns svårt att det inte finns där när du behöver eller längtar efter det, men var lugn, du kommer aldrig att behöva sakna att vara älskad. Du kommer alltid att ha vad du behöver för att din längtan och din lust ska vara tillfredsställd. Bara vänta och tro! Vet att det är din rätt!

Jag längtar efter att få dela mina hemligheter med dig. Det finns så mycket ännu som du inte har sett eller hört och jag ser fram emot att få föra dig in i min värld. Det är något helt nytt för dig och för att du ska kunna ta emot och leva i det så måste du vara beredd. Det är det som håller på att ske nu i den här stunden. Jag vet att du tycker att det tar tid men tänkt på att vi har en hel evighet efter detta! Då står du ut. Rusta dig istället för att misströsta. Gläd dig över vad som kommer och tro på mina ord till dig.

Jag vakar över dig och du kan ha frid om du bara är stilla vid det och litar på mig. Jag vill låta dig drömma härliga drömmar och därigenom låta din insikt växa. Ha frid, min älskade! Det är ditt och det kommer!
Dodjadid!


Tirsa-profetia 30 mars 2000

I dag är du min älskade!
I dag och alla dagar håller jag dig lika högt. Min kärlek till dig förändras inte. Det vet du! Bara lita på vad jag säger.
Det är sant att striden är hårdare, men då är också allt närmare dig! Jag, det är en vacker dag och ta fasta på det du tänker om den kommande härligheten. Vet att det är mer än du tror och vänta på den.

Jag håller dig så högt och jag har dig så nära. Jag kommer att göra allt jag har sagt. Du kommer snart att se mig klart och när du ser in i mina ögon kommer det att veta allt du längtar efter. Jag vill att du ska kunna se min kärlek och jag vill att du ska få känna att du kan gensvara på min kärlek. Jag vet att det är viktigt för dig därför det är ju viktigt i varje relation även mellan vanliga människor, så hur mycket mer ska det inte vara viktigt i vår relation!

Jag är en människa men också Gud och jag kan göra så mycket mer än andra människor. Det är det som är så unikt med dig att du är skapad att ta emot min kärlek och att leva i en intim gemenskap med mig. Du är inte som andra för du är skapad att vara högre, därför är också din längtan så mycket större. Ingen människa kan tillfredsställa dina behov såsom jag kan. Det är inte tänkt att dy ska ha det du behöver genom någon människa. Men jag tar inte ifrån dig något du älskar utan jag ger dig din fulla tillfredsställelse. Det är ju mycket mer.

Frukta inte att du ska mista något. Ibland ser det ut som om du är utanför men verkligheten är att du är i allra högsta grad i centrum för allt. Allas förböner och du är föremål för allas kärlek. Jag vet att livet har gjort att det är svårt för att förstå detta men vet att jag gör dig trygg. Lita på att du kommer att vara i full frid och fullt älskad, såsom du är värd. Så som jag har gjort dig för att vara älskad. Du är älskvärd! Mer än någon annan. Och min krälek är utgjuten över dig därför kan inte de som älskar mig låta bli att älska dig. Det är din rätt och det är min glädje att andra beundrar dig och njuter av din skönhet och närhet. Du är all kärlek värd!

Var lugn för det kommer. Du behöver inte pressa fram nånting bara var i min närhet såsom du är. Du kan inte göra mer än vad du gör. Vila i mig!
Jag älskar dig!
Dodjadid!


Tirsa-profetia 000330 23:15

Tirsa!
Tack för att du ger mig tid. Jag behöver din tid för att kunna forma om dig. Det är inte märkbart för dig men det sker nånting varje gång du medvetet är inför mig.
Du tycker inte att du hör nånting men faktum är att bara du skriver kommer orden att komma till dig. Precis som när man profeterar. Du låter dina händer vara redskapet och i tro tar du emot allt som kommer till ditt hjärta. Det kommer att bli mycket tydligare än så här men just nu är det en bra kommunikationslänk. Det är ju viktigt att du får höra mig tala och att du förstår att du gör det. Annars blir det outhärdligt för dig, men du kommer att härda ut för det är inte långt borta det du väntar på. Du undrar vad du egentligen väntar på? Du väntar på att få lära känna mig helt och fullt. Att få se mig och att få bli berörd av mig.
Jag har ju sagt att detta ska vara din verklighet och jag står för mina ord. Det är också min fulla vilja att det ska vara så i ditt liv.
Jag vet att det känns långsamt för dig men allt är relativt. I ett större perspektiv är detta ingen tid alls och när du ser tillbaka kommer du inte ens att komma ihåg varför allt var så svårt. Jag ringaktar inte den smärta du känner nu men jag har ett annat sätt att se på det. Jag vet vad som kommer och därför är jag glad. Jag är glad att du gör det du tror är rätt, jag är glad att du vågar lita på mig, jag är glad att du håller ut och att du strider. Du kan vara helt frimodig mot satan därför hans makt är helt och hållet underordnad mig. Han kan vara väldigt besvärlig men du vet att han är förlorad och det kommer att bli väldigt kännbart för honom när du har din fulla klarhet och min kraft kan flöda fullt ut från dig. Det är ju det som kommer att förlösa mitt rikes kraft i denna sista tid. Därför kan du ju förstå att kampen är hård och att satans rike darrar. Därför kan du också förstå hur viktig du är. Jag har satt dig över folk och riken för att jag vill låta min härlighet bli synlig genom dig. Idag tycker du att allt ser litet ut men på kort tid kan jag förändra världsordningar. När den tiden är inne kommer min kraft att röra sig med hast över jorden och du är sannerligen mitt i centrum av min plan för världens slutskede. Du kan inte räkna ut hur det ska gå till och jag vet att du inte försöker det, men jag vill att du bara ska lita på mig och vara stilla. Jag kommer att föra dig in i det du ska och jag kommer mycket tydligt att leda dina steg. Du är ju min helt och fullt och jag vakar över varje steg du tar, över varje ord du talar och jag kommer att låta dina ord höras vida omkring. Du talar vad mitt hjärta är fullt av och jag kommer att ge dig den plattform som behövs för att mina ord ska spridas.
Du kommer inte att vara ensam. Du kommer att veta hur du ska disponera din tid och du kommer att kunna välja precis själv vad du vill ha. Jag vet at du kommer att älska din tid med mig för jag vet vad jag har för dig. Jag vill att du ser klart på detta så att det inte är något bekymmer för dig. Du ska veta att det kommer att vara ett privilegium för människor om du vill vara med dem, inte tvärtom. Nu kan du tro och tänka att det är ett offer för en del att vara med dig men du ska veta att det är precis tvärtom. Du kommer att välja ditt sällskap efter ditt hjärta inte av plikt som så många gånger förr i ditt liv. Redan nu har en gräns dragits för att du inte ska bli belastad med alla människors problem och ego. Du ska vara fri att ständigt kunna vara med mig och du måste ha människor omkring dig som alltid förstår och i rätt tid kan dra sig tillbaka utan att bli sårade eller stötta. Nu byggs en sådan krets. Lita på dem, de är starka och vet vad jag vill för dig. Det är de som älskar dig allra mest som får vara allra närmast. Jag är mån om du dig och jag utsätter inte dig för det som kan skada dig.
Jag älskar dig och jag längtar efter att kunna visa dig det fullt ut. Det blir en ljuvlig dag när du inte känner något tvivel på min kärlek. När du kan ta emot helt utan fruktan. Den dagen är nära och du ska bara fortsätta att söka mig, att vara med mig och att lita på mina ord. Jag vill tala klart och tydligt för dig och jag är mån om att du ska förstå mig. Vet detta och var glad. Jag älskar dig mer än jag älskar någon annan.
Dodjadid


Tirsa-profetia 31 mars 2000

Tirsa!
Jag är här med dig. Jag vet att du väntar och det är bra. Jag vill att du förväntar dig av mig. Förvänta dig att få se mig, att få höra mig. Förvänta att det allt ska vara ditt.
Vi har kommit så långt nu och håll bara ut den sista sträckan. Det är alldeles framför dig och snart kommer du att kunna få det du väntar på.
Jag älskar dig och jag ger dig min frid. Var stilla i den och var trygg. Du är min dyraste skatt och jag vill hålla dig varsamt i mina armar. Jag vill att du ska få känna all den kärlek jag har sparat åt dig. Det som du alltid har längtat efter. Jag vill kyssa dig ömt och jag vill tala kärleksord till dig. Jag längtar efter att känna dina armar omkring mig och jag ser fram emot att få möta din blick.

Allt runtomkring dig kommer att ha sån liten betydelse i jämförelse av vad jag ger dig. Det är så annorlunda. Den gemenskap vi kommer att ha innehåller så mycket som gör dig fri, glad och tillfredsställd. Det är min glädje att du ska få det.

Ja, jag har tagit dig undan för att få dig helt för mig själv. För att inte allt annat runtomkring ska störa den process som pågår. Du helgas – avskiljs – för att kunna vara nära mig så som jag bestämt. Du kommer att kunna veta mycket mer sen men just nu har jag varit tvungen att hålla människor borta från dig. Tvivla inte på deras kärlek, den är konstant därför de kommer inte att kunna låta bli att älska dig. Du är gjord till kärlek. Du är framförallt min högsta kärlek och det kommer du snart att veta klart.
Var inte rädd och tröttna inte på att göra det som är rätt.
Just nu pågår det sista slaget i den här striden så kämpa i tro på att det är klart snart. Kämpa för din rätt! Stå emot satan och han kommer att tvingas fly. 
Jag älskar dig, min Tirsa!


Tirsa-profetia 31 mars 2000 - 2

Min Tirsa!
Håll ut! Var stark, du kommer inte att tappa orken.
Jag älskar dig och jag ger dig kraft i striden. Du kan slappna av och tro inte att jag dömer dig för att du tycker att det är svårt. Jag förstår dig kom ihåg det. Det är inte så konstigt att du känner det som om du inte ska orka, men din tro är stark och du har slipats i många strider jst därför att du är den du är och för att du ska kunna segra nu. Du skulle aldrig våga tro detta och hålla fast till slutet om inte jag genom åren hade slipat din tro och gjort dig så fast som du är i ditt hjärta. Du ger dig inte, när du vet att en sak är rätt så ger du dig inte förrän det är igenom. Du vet att allt detta är rätt och du vet att du kommer att få allt det jag lovat, därför ger du dig inte. Vila i mig, jag som älskar dig med en evig kärlek.

Striden har vänt och nu kan vi bara ta ut segrarna. Jag ställer iordning det som ska vara för att jag ska kunna förhärliga dig och göra dig till härlighet för folken. Det är en alldeles ny tid som vi går in i och det är den allra yttersta sluttiden. Det kommer att ske enormt mycket på kort tid, fortare än någonsin i världshistorien. Du och ditt folk kommer att förflyttas avsevärt på kort tid och jag har också förberett dem genom att de ber mycket. Det är ett bra folk, jag har själv utvalt dem alla för dig.

Du är min drottning och jag har gett dig en drottnings värdighet. Alla ska tvingas att behandla dig därefter på grund av den härlighet som kommer att synas hos dig. Du vet att ingen kan stå emot min härlighetskraft. Det kommer att tillta under de år som är kvar men redan nu kommer det att vara märkbart att jag satt mitt namn på dig. Det kommer att vara tydligt vem som är med dig och ditt liv kommer att vara präglat av min kraft med mycket under och tecken. Folk behöver bevis för att de ska våga koma ur satans klor och jag vill låta mina tecken vara med dig för att förhärliga mitt namn. Du ger inte din ära till någon annan än mig och det är min glädje.

Jag är din Gud men jag är också din Dodjadid. Du kan därför vara helt avslappnad i mitt sällskap, du behöver inte vara rädd för mig. Jag känner din Gudsfruktan och det behagar mig, men du kan inte göra fel inför mig därför jag känner ditt hjärta så tydligt och jag har i sanning skrivit min lag i ditt hjärta. Du är lik mig, kom ihåg det.
Var nu lugn och fortsätt att vänta på mig, Jag kommer till dig! 
Jag älskar dig, högst – alltid!
Dodjadid


Tirsa-profetia 1 april 2000

Tirsa!
Jag vill att du skriver. Det är det enda sättet för dig att tänka klart. Jag har inte övergivit dig och jag har inte slutat att ge dig din rätt. Det kommer. Jag vet att du tycker att allt känns hopplöst men så är det inte. Det kommer en ny tid. Det har jag ju sagt och jag står för mina ord.
Hur ska du kunna veta att det är mina ord du skriver ner? Du får bara lita på att det är det du hör och ta fasta på det.
Sluta inte kämpa nu, håll fast till slutet. Jag har inte tagit ifrån dig någonting du älskar, jag bara försöker få dig att vara med mig. Jag är här alldeles intill dig. Du är i mina händer och kommer att veta det.

Jag älskar dig och jag älskar att vara nära dig. Det har varit en kämpig dag men du ger dig inte. Jag vet det. Jag vet allt du känner och jag ser allt som ligger bakom dina ord. Skulle inte jag förstå? Jag som rannsakar allas innandömen. Du behöver inte be om ursäkt för att du har det svårt. Jag vill bara att du ska må bra och jag vill att du ska ha frid. Det trasslar till sig för dig när du inte kan hålla klart vad jag har sagt till dig. Jag vet att det är svårt för dig att tro fullt ut men håll fast vid vad jag har sagt. Du tror ju på mina ord i bibeln fast du ännu inte sett allt av det, eller hur? På samma sätt måste du tro på vad jag talar till ditt hjärta. Jag är ju inte en död person som det bara går att läsa om i bibeln utan jag är i allra högsta grad levande och jag talar till de levande. Därför är det viktigt att du förstår att jag talar mina skapande ord till dig hela tiden och när du tar emot dem i tro så förlöses det jag talat. Det är en verksam kraft i mina ord och det måste tas emot i tro! Jag ger dig kraft för varje stund. Om det inte vore så skulle du ha dukat under redan av det tryck som har varit riktat mot dig. Var lugn! Du har änglarna som förser dig med styrka och mod för varje stund.

Det kommer en ny tid för dig, min Tirsa. Du kan vara trygg i den vetskapen. Jag vet att du vill att den tiden är här nu, men det kommer. Vänta och se. Du kan inte göra mer än att vänta och hålla ut. Jag hör ditt hjärtas rop hela tiden och jag slutar inte att verka med min kraft. Jag kommer att göra långt mer än du kan tänka, så var stilla. Frukta inte! Jag älskar dug högst av allt skapat, skulle inte jag ge dig din rätt? Lita på mig och lita på min kärlek.


Tirsa-profetia 2 april 2000

Min älskade!
Du är så duktig. Det är så bra att du inte ger efter för satans försök att fälla dig. Det är så mycket som kommer att smälta bort och ge vika när du bara är inför mig och tror på mina ord. Jag har talat och när du tar emot det i tro så vet du att det är jag. Märker du nu att det blir klart för dig när du tror?
Känner du att jag är hos dig? Du vet, våga tro på det du vet.

Vi tar allt steg för steg, allt kommer inte på en gång men det går fort och det går stadigt framåt. Fortsätt att hålla fast, släpp inte på något område. Det ska allt vara ditt och det är snart framme vid full klarhet för dig. Jag öppnar ditt sinne för din verklighet en liten bit i taget. Jag gör dig redo undan för undan för att du ska kunna ta emot en större och större härlighet. Du kan vara helt lugn och bara vila i mig. Jag har sagt att vi kan ta ut segrarna. Det är så. Nu är det bara segrarna som väntar. Du kan inte tappa det du fått och du kan inte gå bakåt. Jag för dig, med min hand, framåt. Det innebär att du bara går vidare in i den fulla klarhet och härlighet som jag lovat dig.

Nu kan du börja glädja dig över vad som kommer och du kommer att bli väldigt lycklig i allt du företar dig. Du kommer att kunna med glädje betjäna andra med vad du får av mig, men det är inte det viktigaste för mig, utan det allra viktigaste är att du har frid och att du förstår hur högt jag älskar dig. Du är ju min brud, min hustru, min allra största kärlek. Jag ger mig själv till dig – jag ger mig inte till nån annan, men du har fått rätten att få del av mig på ett högre plan såsom en hustru har del av sin man. Ben av mitt ben, kött av mitt kött. Ett med mig. I förbundet har jag gett mina löften till dig och det ord jag sagt gäller. Du har fått rätten att vara min helt och fullt på varje område. Du gör mig glad för den du är för mig. Jag är glad att få jag får vara ett med dig. Det är det viktigaste för mig att få vara med dig, därför jag älskar dig så högt. Du har alltid haft en längtan att var mig till behag och faktum är att det räcker att du är den du är. Det är min glädje att ha dig. Jag har alltid varit glad för dig, redan innan du skapades. Jag hade dig i min tanke redan vid världens skapelse och jag har väntat på dig sedan dess.

Var lugn med att jag ordnat till allt runt omkring dig. Jag har gett en full förståelse till alla dem som är till för dig och du behöver inte bekymra dig för dem. De har sin glädje i att betjäna dig och att underlätta för att du ska kunna få din rätt. Oroa dig inte för dina barn de är i mina händer. Skulle jag låta dem lida för att jag tar dig ut i en större härlighet? Tvärtom, de är välsignade mer än andra barn för att de är dina. Jag älskar dig och allt du har kärt. Lita på mig.

Var bara stark och fortsätt framåt. Stå upp, var ljus ty ditt ljus kommer och min härlighet går upp över dig!
Dodjadid. 000402

Tirsa-profetia 2 april 2000 - 2

Tirsa!
Det är bra, vi går vidare. Det är bra att du tar fasta på mina ord och att du tror på det jag sagt. Var lugn inför träningsskolan – det är ju mitt verk och jag vakar över den. Jag har satt mitt välbehag över allt som sker på den träningsskolan och jag kommer att fullborda mitt verk enligt mina planer.

Jag vill att du håller fast vid att du är min högst älskade och att jag ständigt ser på dig med kärlek och med lust. Det är viktigt för dig att känna att du är älskad och du kommer att veta det med hela din varelse. Jag kommer att låta dig känna det med alla dina sinnen. Du kommer inte undan min kärlek. Den är total och helt utgjuten för dig, bara dig. Jag har gett mig själv till dig och mina löften håller att lita på. Jag har dig allra närmast mitt hjärta. Det är inte som en jordisk kärlek där det ibland kan smyga sig in oro och tvivel. Nej, min kärlek är himmelsk. Fullkomlig och utan brist. Du ska få känna den helt och hållet.

Jag älskar dig och jag ger dig din rätt. Det kommer till dig. Var stilla och vänta på mig. Du kan förvänta dig av mig – det har jag ju sagt. Tro inte att det ska ta tid efter tid utan tro att det kommer ske nu. Förvänta dig i tro. Jag kommer till dig, min Tirsa. 
Var stark och tro mina ord.


Tirsa-profetia 3 april 2000

Du är Tirsa! Och jag verkar i dig genom mina ord. Mina ord har kraft och varje gång du talar från mina ord verkar den kraften. Jag vet att du vill att allt ska var tydligare än så här och det kommer det att vara. Du tycker att det blir långsamt att höra att det kommer, men det är ju så. Håll ut. Du kommer att få en förändring på ditt nuvarande tillstånd. Jag har skapat dig för att leva i nuet – i min tid – och därför är det så svårt för dig att du inte har det du längtar efter just nu i denna stund. Du är gjord sån att det du har och ser är det som är verkligt för dig. Men tro är att också veta att du h ar allt i mina löften även om du inte ser det just nu. Du har allt i tro. Så tro på mina ord. Att de är sanna för dig gör att du kan ta emot dem i tro. Jag ger dig min frid och jag är med dig. Du har den kraft du behöver för att gå igenom. Du kommer inte att mista något du älskar, det har jag ju sagt. Slappna av i det. Jag vet hur du känner hela tiden och jag anklagar dig inte för något. Jag älskar ju dig. Jag vill ge dig din rätt. Det är min längtan och jag verkställer mina beslut.

Var stark och håll fast allt det som verkligen har kommit till din förståelse.
Jag för dig steg för steg och det sker i min takt för jag vet vad som är bäst för dig, min kära. Jag vill göra allt för att ta dig igenom så fort som möjligt för jag älskar dig och jag tycker inte om att det är så svårt för dig, men jag vet vad som kommer och jag vet vad du ska få av mig. Fröjda dig i det. Jag är din, helt och fullt. Liksom du är min på allt sätt och jag älskar dig!!

Var trygg, Tirsa! Var i mig såsom du förkunnade i dag. Det är mina ord du förmedlar för de är så ett med dig, kom ihåg att du är i förbund med mig. Var inte orolig för Helge, han är i min hand och jag vet vem han är. Jag kan lita på min tjänare och jag vet vad han håller för. Han är så viktig i den här striden och tro mig, han kommer inte att vara utan sin lön. Jag ger honom frid och det ger honom kraft. Likaså Patrik. Du kan lita på honom helt och hållet. Jag skulle aldrig utvalt honom om han inte var så nära mig och jag ger honom all styrka kan behöver tro mig! 
Allt är under kontroll.


Tirsa-profetia 4 april 2000

Tirsa!
Jag för dig ut i härlighet och mitt namn kommer att bli känt genom dig. Jag kommer att låta alla se att jag är med dig. Redan nu är det synligt för de som har ödmjuka hjärtan, men det kommer att vara oemotstridbart. Jag älskar dig och jag har min glädje i arr upphöja dig bland folken. Jag vill ge dig ära och glans som överträffar alla människors glans. Jag vill låta dig stå fram som den förnämste bland alla. Såsom jag gjorde i gångna tider kommer jag att ge dig en plattform som människor ska få se upp till, i respekt och vördnad inför det majestät jag klär dig i.

Du är ju min drottning och det medför sannerligen en strålglans. Om alla mina barn och lärjungar ska återspegla glansen av min härlighet, hur mycket mer ska då inte du göra det? Du som är min utkorade kärlek, du som är min utsmyckade stad som ska vara öppen för alla som vill ta emot mina ord och min härlighet. Jag gör detta verk i dig och jag ger dig all kraft för att bära härligheten som kommer från mitt ansikte.

Om Mose strålade för att han varit ansikte mot ansikte med Gud, hur mycket mer ska då inte du stråla som är i förbund med mig, jag som är ordet, jag som är evig konung, den högste överallt. Du kan fröjda dig inför detta faktum att det är min vilja att göra detta och att jag nu tar dig hit. Var frimodig och oförfärad. Var lugn i mig och ha tro. Det ger dig allt du behöver för att gå framåt. Jag älskar dig, min brud, min högsta kärlek och leder dig!

Tirsa-profetia 4 april 2000 - 2

Du är min allra högst älskade! Du är det ljuvligaste i min skapelse. Jag har dig så kär och du är så nära mig att du kan luta dig in i min famn. Jag älskar dig mer än nån annan kan göra och jag är glad att du nu börjar förstå det. Jag hjälper dig fram till full förståelse av det du behöver. Tack för att du litar på mig. Du vet ju det egentligen att jag aldrig kommer att göra något till det sämre för dig. Du kommer att ha allt du behöver och allt du vill ha. Kom ihåg att mitt hjärta är i samklang med ditt och jag har ju lagt ner din kärlek till andra i dig. Jag älskar också mina bröder och systrar. Med en stor kärlek.

Du behöver aldrig vara svartsjuk för att jag ger min kärlek till andra och jag vill inte behöva känna att andra kommer före mig. Därför har jag varit tvungen att pröva var du har din högsta kärlek. Jag vet det men du själv måste ha det helt klart för dig själv. Jag ville inte att det skulle smärta dig för jag hatar när något gör ont i dig men den insikten du har nu kunde inte komma med mindre än detta offer som du har förstått att jag krävt av dig. Du kan vara trygg med att jag inte tar ifrån dig nått som är kärt för dig. Jag tar inte ifrån dig Patrik eller Helge de är satta för att vara vid din sida och för att ge dig kärlek. Hur skulle de kunna göra nått annat – de är också präglade av mitt hjärta och min kärlek till dig är så stor så de kan bara älska dig högst. Fast min kärlek är ojämförbar med någon annans och eftersom du är skapad att vara älskad av mig och att älska mig högre än vad någon annan kan älska mig så är det bara genom min kärlek till dig som du kan vara riktigt tillfredsställd. Detta är alltså ingen motsägelse. Du kommer att ha många som älskar dig oerhört mycket, så mycket som de kan!! Men du är bara nöjd när du vet hur mycket jag älskar dig! Du är ju skapad för detta. Var glad och var lugn. Jag vakar över din klarhet – det har jag ju lovat. Och som du vet; jag håller vad jag lovar. Jag tar dig igenom. Frukta inte. Jag ger dig min frid och det ger dig din kraft!

Min älskade nu blir det ljusare och ljusare. Jag är i min lustgård och jag ger dig min kärleksfrukt som du ska få äta av. Jag älskar dig! Du är min Tirsa!


Tirsa-profetia 6 april 2000

Min kära! Jag älskar dig i dag och alla dagar. I evighet, kom ihåg det!
Jag för dig framåt och du är i min hand. Jag verkar i dig hela tiden och jag läker alla dina sår. Jag gör dig helt trygg i min kärlek för att du ska kunna lita på mig helt och fullt. Jag gör dig redo nu för att du ska kunna ta emot vad jag förberett för dig. Var inte orolig. När du håller dig till vad jag har sagt så kommer du att ha frid. Jag ger dig konstant frid och jag vet vad du behöver varje stund för att kunna gå vidare med mig. Jag har ju sagt att jag steg för steg för dig mot det mål som ger dig en full klarhet och nu är du snart framme för att kunna ta emot mycket mer av mig. Var trygg och var glad. Vet att jag gör det som ska göras, du kan bara vänta och vila i mig.

Ja, det kommer att bli så mycket bättre än vad du kan tänka och jag vet att du inte kan förstå det förrän du möter mig i min kärlek. Det är inte konstigt om du inte greppar vad detta innebär, men du kan ändå lita på mig, på att allt blir så mycket bättre. Var lugn och vänta på din härlighet. Du behöver inte leta fel hela tiden för jag skulle tala om det för dig om det vore så- du är ju mitt välbehag och jag känner ditt hjärta.

Tirsa, du är min drottning som ska sitta vid min sida i makt och majestät i evighet. Det är dig jag utvalt bland alla jordens folk till att älska högst och detta är så stort att det är en väg att göra dig redo på. Jag ska låta det klarna vad det innebär, men jag vet att du vet att det blir bra när det är enligt mina planer. Försök att tänka på vad som kommer och gläd dig i det. Gör det i tro för tron för dig in i det som jag talat.

Jag vet att du älskar mig! Jag hör dig! Jag är ju inte långt bort från dig! 
Kom ihåg det! Tirsa, var stark!

lördag, mars 06, 2021

Knutbykonferensen





Tirsaprofetian i sin helhet



Femte februari 2009 hölls en sektkonferens i Polhemssalen i Uppsala Universitet.

Deltagare var hela knutbysekten utom Åsa Waldau aka drottning Tirsa aka kristi brud – numera Åsa Jacobsson i Nora.

Deltagare var också föräldrar till sektmedlemmar och jag.

I panelen satt Sten-Gunnar Hedin som var Pingströrelsens ledare, Ulf Ekman från Livets Ord, Ragnar Persenius för Svenska Kyrkan, Göran Zettergren från Missionskyrkan och Psykiatern Rigmor Robert.

Moderatorer var Anne-Louise Eriksson, docent och forskningschef på Sekretariatet för teologi och ekumenik, Svenska kyrkan, och Madeleine Sultán-Sjöqvist, fil dr i religionssociologi vid Uppsala universitet.

Det här skrev jag 7/2 2009:

"Två dagar efter konferensen om Knutbysekten, kan jag sammanfatta mina upplevelser.

Det var ett möte som inte släpper taget om känslorna ännu. Mötet mellan en liten skruvad församling och alla som från utsidan försöker förstå vad som får dessa människor att sluta sig mot omvärlden och dyrka en människa som Guds utvalda sändebud till människorna.

Det blev många väldigt känslosamma möten mellan föräldrar och vuxna barn. Föräldrar som nästan har förlorat sina barn till Åsa Waldau, men som har hoppet kvar om en normalisering. Vuxna barn som kallt iakttar föräldrarna och kritiserar dem för att de inte ser Åsas gudomlighet. Föräldrar som gråter. Oberörda barn. Det var en ruggig upplevelse!

När Helge Fossmo visades på filmduken, gömde nästan alla från församlingen sina huvuden i händerna, men bara nästan alla. Längst bak satt fem av de sex församlingspastorerna och höll skarp koll på alla sina slavar så att de skulle kunna straffa den som inte lydde.

Karl-Henrik Robert (gift med Rigmor Robert och initiativtagare till "Det naturliga steget" talade med Peter Gembäck. Peter är pastorn som i en predikan ville att församlingens kvinnor ska vara männens sexslavar och som liknade kvinnor vid hundar; En lydig hund är en lycklig hund. En lydig kvinna är en lycklig kvinna.

Sten-Gunnar Hedin hade tidigare berättat att han omedelbart efter mordet 2004, krävde pastorernas avgång.

Karl-Henrik frågade Peter om varför de inte avgick.

Peters svar var häpnadsväckande: Vi sammankallade församlingen och frågade om de ville att vi skulle avgå.

Vad ska man säga om sådant? Ledare som har sina medlemmar i en andlig fångenskap, frågar om de ska avgå.

Hederliga ledare avgår efter att de har medverkat till en katastrof!

Det här handlar inte om hederliga ledare. De är obildade och outbildade människor som har tagit makten genom lögner om världen utanför sektens kontroll.

Församlingsföreståndaren Kim Wincent höll ett försvarstal som slår det mesta i fråga om dumhet. Den mannen är nästan lika virrig som Åsa Waldau!

Jag tänkte fråga om han var nykter, men avstod.

Jag skrev en kommentar på Ulf Ekmans blogg i det här inlägget och frågade om det var en avståndsmarkering när han hälsade på Peter Gembäck med vänsterhanden. Den kommentaren raderades blixtsnabbt och kom tillbaka lika snabbt, men något svar kom det inte.

Först länkade Dagen-bloggen hit, men efter en stund raderades länken. Elisabeth hade kanske noterat att jag avslöjat en av hennes idiotiska kommentarer om könsneutrala äktenskap.

De är känsliga typer de där tokreligiösa mupparna."

söndag, januari 26, 2020

Knutby 9:5 – Brevet från Kristi Brud


Pressmeddelande från Åsa Jacobsson/Björk/Waldau - Kristi Brud - Drottning Tirsa.




De flesta karismatiska frikyrkor på -90 talet utövade en tro på att alla kan höra Gud, söka och få svar på olika sätt. Genom uttryck från den Helige Ande till enskilda individen. Att vara lekman och lärljunge var vanligt i utövandet av tjänster i församlingar.

Det var också på den tiden vanligt att man försökte höra Gud för att veta vad Han ville för ens personliga liv. Konferenser och träffar hölls på många håll i landet och alla som var ivriga sökare i tron drogs till dessa. I de sammanhangen förekom det ofta att man profeterade över folk och många fick

budskap- som troddes vara från Gud- uttalade över sig. Detta ansågs vara upplyftande och man styrktes i sin personliga tro. Man upplevde helt enkelt att man berördes av Gud personligt.

Så var det också i många lokala församlingar. Medlemmar sökte att utöver den traditionella predikan från Guds ord få lite till från Gud, mer personligt. I en sådan tradition arbetade jag. Jag var en del av detta under många år. Som sökare – som utövare. Tron på att Gud talar på många olika sätt var väldigt utbredd och vanligt förekommande där jag verkade som församlingstjänare.

Därför var det varken nytt eller främmande att någon sa; Gud har sagt… eller; Jag drömde att Gud visade… jag såg en syn… etc. På samma sätt sökte de allra flesta av de jag kände och omgav mig med.

Vi arbetade sen mitten av- 90talet som ett litet medarbetarteam i Knutby, föreståndaren Kim Wincent, jag och efterhand Peter och Emma Gembäck, Josefine Frankner, Johan Grimborg mfl.

Vi startade bla. En träningsskola som hölls några gånger månadsvis om året. Därigenom kom fler nya personer till oss.

-97 flyttade Helge med familj till Knutby. Först och främst för att tillsammans med företagare i församlingen starta en hjälporganisation. Han valdes snart in till pastor utifrån att han varit det tidigare och man hade förtroende för honom som en som hade nära kontakt med Gud. Hans kunskap och erfarenhet av andliga upplevelser var förmer än andras varpå man lyssnade på det han sa.

Efter en tid började han tala med mig om att jag var speciell, det var något särskilt som Jesus ville med mig. Allt sådant var naturligt för mig att lyssna på. Det var så man talade och jag ville veta vad Gud har för plan med mitt liv. Jag fattade aldrig hur jag lurades av detta, jag hade ingen naturlig vaksamhet, bara naiv tro på att allt var gott och ledde till något mer, och bättre. Gud är ju bara god!

Med tron på att ge sitt liv till Gud ligger också en medveten vilja att lyda vad Han säger. Först och främst Bibeln med också vidare tilltal. Så var det för oss alla.

Med ”profetiska” budskap och insikt om det övernaturliga påstod Helge att han hörde och visste mer. Vi som grupp, vänner och medarbetare bad mycket tillsammans och ville alla veta Guds planer

för vårt arbete och våra liv. Helge gick alltid ett steg längre i att ta teorier till prövning. Vi alla tänkte också att det finns så mycket i bibeln som vi inte fattat. Det fanns mer att lära och förstå hela tiden.

Våga ompröva.

Ifråga om det som i Bibeln kallas Kristi brud trodde jag – som traditionellt- att det är en bild av den kollektiva kärleken som Jesus har till alla troende på jorden. Helge började föra fram teorier om att det kan tolkas som att det skulle kunna vara en människa, singular.

Med tron på att Gud kan göra vad han vill med oss människor så blev det plötsligt inte otänkbart att vi hade fått tag på en större insikt om Guds plan för Jesus. För det handlade om Jesus. Att Han ska komma tillbaka i full person och skapa frid på jorden. Som konung. Alla troende kristna lever i den

övertygelsen.

Vid tiden då Helge sådde ut teorier så sammanföll idéerna med profetiska budskap och en del oförklarliga händelser. Som om något viktigt sker.

Han sa till mig; om bruden är en människa så måste det vara du! Detta kan du inte förstå utan du får bara följa med strömmen från Gud.

Detta rörde runt i mitt huvud och skapade sen stor förvirring, jag försökte få ihop saker jag hört under år bakåt och undrade om det överhuvudtaget kunde vara möjligt.

Aldrig att jag själv skulle tänka den tanken om mig själv eftersom jag inte hade särskilt stora tankar om min person. Min enda styrka – som jag såg det – var min starka tro på och djupa kärlek till Jesus som frälsaren och levande Guds son. Jag hade sedan många år alltid satt det jag trodde var Jesu vilja i mitt liv först. Och jag var en stark visionär för arbetet. Tron på och arbetet för Gud var viktigast. Det var så jag och alla de jag umgicks med levde.

Men detta nya som rörde upp både spänning, oro och nyfikenhet blev utifrån hur det framställts något jag måste söka i.

Där började en rad händelser som jag då tolkade som övernaturliga.

Jag frågade min man Patrik om detta och han sa att han trodde nog att jag kunde vara skapad för att tillhöra Jesus och att han själv var satt för att förvalta mig här på jorden. Vi skulle söka vidare, men inte prata om det…

Men… i samma veva var det flera personer som oberoende av varandra uttryckte att Gud talat till dem.

Något som påverkade mig djupt var när Josefine Frankner sa att hon i en syn fick ett direkt tilltal från Jesus där han visade henne att Han skulle ta mig till sig nära genom att älska med mig. Jag skulle vara Hans brud.

Josefine hade under flera år varit en som tjänade i bönen. Förebedjare och ledare i bönearbetet som också var en viktig del av församlingens arbete. Jag hade respekt för hennes kallelse och såg det som viktigt.

När jag hörde den synen berättas för mig så reagerade jag med att det närmast var hädiskt att tala så. Men kort därefter sa en annan person samma sak. Hon hade haft samma syn!

Tanken på att Jesus inte bara var Gud utan också människa som vi, blev verkligare. Jag började tänka på Honom som att Han var mer personlig än jag fattat.

Under loppet av ett par månader kom fler personer med syner, drömmar och bibelord som handlade om samma sak. Jesus ville mer med mig.

Jag var övertygad om då att dessa var ovetandes om varandras ord. Det var överrumplande att det kunde komma så många budskap utan att man pratat om det.

Idag tänker jag att jag faktiskt inte vet om någon, eller vem som egentligen pratade om det och sådde in frön som visade sig hos alla som sa sig höra från Gud i denna fråga.

Det var inte nödvändigtvis innehållet som låg till grund för att min tro på allt ökade utan framförallt kvantiteten. Om det varit en eller två personer som sagt något då hade jag kunna slagit bort det. Men det blev tio, det blev tolv. Det blev fler…

Jag förstår att jag också var mottaglig på ett fel sätt. Kanske var det fåfänga eller bara min själviska längtan att få vara viktig för Gud.

Jag förstod inte vad allt detta innebar. Jag bara tänkte att nu händer något jag inte förstår, men jag tror Gud talar något nytt. Jag måste lyssna! Jag måste förstå!

Jag hade ett stort förtroende för mina medarbetare, min föreståndare, mina svärföräldrar och mina vänner. Det här var något vi började söka i tillsammans. Allt detta måste ju bekräftas mer.

Även om det var för stort för en människa att förstå så är fortfarande Gud större än oss och Han gör vad Han vill. Vi talade om exemplet Maria – Jesu mor. En vanlig människa fick föda Guds son. Gud råder över oss människor – inte tvärtom.

Om detta var det jag var skapad till då måste jag veta det. Trots min syn på mig själv. Jag hade inte någon tro på mig själv som förmer eller bättre än någon annan. Och i Bibeln står det att Gud utväljer vem Han vill. Han rör sig i ett mysterium.

Däremot ville jag att alla skulle vara med. Om detta var sant så måste de som var med om det här med att höra och få tag i Guds ”hemligheter” vara lika delaktiga. Kallelsen gäller oss alla…

Och jag var inte ensam i sökandet. Det blev en stark enhet hos de som påstod sig ha ”hört” från Gud i frågan. Man ivrade och började fylla på med tankar och idèer.

Jag har personligen hört från närmare 30 personer olika budskap och hälsningar från Jesus att jag skulle vara utvald till att vara Jesu egen brud.

Helge var den som hade huvudkunskapen och visste! Han var också den som började tala om vilken strid det var mot djävulen som inte ville att detta skulle ske.

Kort efter sin framställning av teorierna – som bara ännu var under prövning för mig – så blev han mystiskt sjuk och sängliggande under 40 dagar. Han påstod sig ta en strid i sin kropp för att Jesus skulle få sin vilja igenom. Något som vi alla runt omkring svalde. Kanske främst för att vi trodde – eller i alla fall jag trodde – att det här är något jag inte förstår! Men man hade hört om andra, läst

böcker om andra personer som konfronterat ondskan i närkamp.

Vi samtalade och diskuterade och försökte lära oss mer om det vi inte varit med om tidigare. Att en person skulle strida genom att lida.

Jag och de andra stöttade Helge när han var ”sjuk” och många sprang ut och in hos honom för att serva och lära sig det han visste och förstod.

Fokuset låg på Helge. Inte på mig som var ”den utvalda”. Budskapet om mig var definitivt viktigare än mig som person! Och detta var genomgående hos alla de som sa att Gud talat till dem om vem jag skulle vara.

Helges fru Helene var också en av de som drömt att jag var bruden. Hon stöttade Helge i hans viktiga roll som profet. Vid slutet av hans sjukdomsprövning påstod han att han inte ens kunde se, men Gud skulle göra honom frisk när 40 dagar gått. Jag var där tillsammans med Helene när Helge plötsligt stod upp och allt var klart!

Det var oförklarligt. Alla som stod runt Helge greps av ännu större tro på att Gud verkligen gjorde saker med och genom Helge. Man hade respekt för honom som en viktig person.

När han senare samma höst delade att han drömt att Helene skulle dö så blev vi som hörde det fundersamma. Jag sa till honom att jag trodde att det bara var en mardröm. Helene och jag till och med bad tillsammans med honom för han sa att det tog honom så hårt. Helene skrattade och sa till honom att glömma det.

Två veckor senare dog Helene. Jag blev personligen livrädd. Inte en enda tanke på att Helge skulle ha mördat, men rädd för att detta hade skett. Vad menade Gud?

Där började en verklig rädsla över att missa något eller att inte lyda Gud. Allt som hände var större än mig själv. Guds planer var större än att man kunde säga emot dem.

Om jag varit medveten om onda människors tankar och kapacitet så hade jag haft en varningsklocka som ringt. Men det hade jag inte. Det var ju djävulen om var ond och vi människor som prövas.

Mina barn var då fem och snart två år gamla. Vi var mitt i livet. Helene hade precis startat hemmadagis för mina och flera andra barn. Allt slogs omkull. Chock och förtvivlan.

Och Helge fick hjälp och stöd av alla som kunde göra något.

Det blev ännu mer prat om att eftersom Jesus förklarar vem jag är så måste det vara nära till Hans återkomst. Och upplevelsen av död så nära oss gjorde att det kändes verkligt. Livet efter detta kom så nära. Om det vi trodde var sant så betyder ju det att tiden och världshistorien måste ändras snart.

Tron på att jag skulle vara en unik, utvald person växte. De som var med mig uttryckte bara glädje och att detta var så stort och fantastiskt.

Jag visste inte. Jag hade varken drömt eller sett något extra ordinärt. Jag bara utgick ifrån att de runt mig talade sanning. Jag tog till mig och kände mig speciell och utvald. Inte bättre än andra. Jag var rädd och nyfiken. Naiv och lättlurad in i alla idéer.

Min man Patrik var också drivande i fråga om min unika person. Han började säga att han kände att han inte kunde ha intimt umgänge längre eftersom jag tillhörde Jesus. Det gjorde ont i mig men jag trodde att jag måste lyda. Utifrån de tankarna talade vi om att Patrik kan ju inte bara bli fråntagen mig utan det måste ju finnas en plan för honom. Tron var att om vi var gifta nu och jag skulle vara Jesu kvinna – i det kommande - hur blir det då för Patrik? Detta ledde till att Patrik lite senare talade om att han trodde det fanns en annan kvinna som skulle vara hans. Maria – en tjej som ganska nyligt flyttat till Knutby – kände likadant som han.

(naturligtvis helt galet – men allt var ju helt fel, förstår jag ju nu)

Jag tyckte det var väldigt jobbigt. Jag älskade Patrik, mycket. Jag förstår också att det här med vem jag var eller ansågs vara, var svårt för Patrik! Jag kände mig fångad i att det var ju jag som var priviligierad.

Maria sa till mig att hon trodde att det var Guds sätt för mig att gå vidare framåt. Till det stora som jag skulle till. Inte se tillbaka.

Jag sa till Patrik att då är det väl bättre att vi skiljer oss, men nej, vi håller fast vid det vi tror och ser vart det leder.

Alla de närmaste invigda vännerna var med på att detta var rätt!

Jag tänker idag att man runt mig redan då faktiskt tänkte att jag inte skulle finnas kvar. Att jag skulle till Jesus. För mig handlade det om den kommande tiden när Jesus skulle komma tillbaka…

Efter Helenes död sa Helge att han inte längre skulle kunna leda mig på min väg som profet utan jag måste hitta framåt själv. Jag började vara väldigt mycket ensam. Jag bad och våndades. De vänner jag umgicks med enskilt var väldigt ivriga med att förklara hur jag skulle vara och ha det.

Åsa Grimborg som blev en nära vän började tala om att jag skulle göra mig fin för Jesus. Hon rensade min garderob och kastade ut sådant som inte dög. Hon målade mina naglar och peppade mig, allt under glädje och att det var så stort och fantastiskt.

Hon delade med tårar syner från Gud där hon såg mig i vackra klänningar mm sittandes vid Jesus.

Detta uttrycktes så naturligt och med skratt och skämt mitt i allt så jag förstod inte då hur överandligt det var. Jag kände mig tacksam över det stora, men liten inuti.

Jag tillbringade mycket tid för mig själv och det var en stor vånda inom mig. Mycket tårar och bön för att förstå vad jag drogs in i.

Arbetet i församlingen handlade aldrig om vem eller vad jag var. Det var verksamhet som vanligt för människorna som var där. Det kom och gick hela tiden nya människor så det var fullt upp med allt. Talet om mig som Jesu brud var internt. Det var de som själva påstod sig ha hört från Gud eller de som på något sätt blivit invigda i hemligheten, för vi talade om att det var en anförtrodd
hemlighet. En Helig sak!

Jag tror att de som drogs med i detta kände sig utvalda och hedrade att få vara med. Det var i alla fall så jag uppfattade det- det var fantastiskt. Underbart! Så sa man om det.

Jag hoppades på att förstå, men det var hela tiden en oviss väntan. Hela mitt sinne formades om succesivt.

Personerna runt mig pratade mycket med varandra om hur allt skulle vara och på nått vis kände jag mig utanför.

Nov 2001 bjöd Helge ut mig på pizza och förklarade då att han fått veta från Gud att jag skulle ”gå hem” för att vara med Jesus. Alltså dö!

Jag ville inte dö. Jag blev chockad och rädd och undrade vad som skulle ske.

När jag delade detta med mina närmaste vänner ( bla Åsa Grimborg, Peter och Emma Gembäck ,

Josefine och Samuel Frankner mfl) så uttryckte de glädje över att jag äntligen visste vad de känt till en längre tid.

Åsa G berättade att hon ”hört från Gud” när hon tvättat fönster att jag skulle gå hem. Då blev hon som hon sa, ledsen men sen förstod hon att det var underbart! Hon höll denna uppenbarelse dold för mig flera månader.

Peter G berättade att han redan sept. 2000 var övertygad om att jag skulle dö vid ett tillfälle på ett flygplan i Indien. Jag hade där och då fått en fruktansvärd huvudvärk och somnade- Peter flyttade sig då från sin plats för han ville inte hitta mig död.

Jag minns tillfället och jag hade ingen som helst aning om att han tänkte så.

Så jag fick höra från flera att de redan var förberedda på detta stora! Alla verkade faktiskt rent uppspelta över att prata om det. Bara min syster Anna uttryckte verklig sorg över det…

För mig startade en djup förtvivlan. Jag ville inte dö. Jag visste inte hur jag skulle reagera eftersom de som var runt mig kom med blommor och vi satt tillsammans och bad och sjöng. Man skrattade och grät tillsammans.

Jag började sörja och jag kände mig helt utanför. Varför fick inte jag finnas kvar för mina barn?

Varför var allt så svårt?

Man startade bön hemma hos Kristina Kuling för att be att jag skulle ”få min rätt”. Få gå hem! De hissade flaggan varje dag och varje kväll samlades en skara och bad. Där fanns de som inte skulle äta godis förrän jag gått hem. En skulle inte dricka vin, en person kom med sin nyfödda son för att jag skulle välsigna honom innan jag försvann. Man sa till mig den julen att man inte visste vad man skulle köpa till mig i julklapp – jag skulle ju inte vara kvar.

Alltså; det verkade vara nära förestående. Så varje dag satt jag mer eller mindre och väntade på vad som skulle ske. Varje kväll höll jag mina barns händer när de sov för jag ville inte försvinna från dem. Jag grät och var väldigt ledsen. Jag kände mig helt ensam i det som gjorde så ont, alla de andra
tyckte det var så stort och fantastiskt!( ett ord jag hört allt för mycket) Jag vågade heller inte säga emot det jag trodde var Guds vilja.

Eftersom jag sedan länge varit ledare så hade jag redan en framträdande roll- och jag fortsatte att vara visionär och drivande i arbetet. Det var roligt. Jag kände också att jag förväntades vara den som var trygg och stark- det var egentligen aldrig någon som frågade mig hur jag verkligen mådde.

Alla de som ”visste” var eniga om att detta var stort, heligt och nytt. Följdaktligen diskuterade vi mycket och tolkade in olika bibelord till att ”så måste det vara ”. Det var kanske 25 – 30 personer som var ”insatta”. Det flesta hade ledande positioner och var extremt drivande i sin framtoning.

Föreståndaren, äldstebröder, teamledare mm (tex Emma Gembäck som då var pastor sa att hon var nervös eftersom hon väntade på att ta över efter mig)

Jag vill säga tydligt hur allt startade för mig eftersom det nu framställs som om det var mitt påfund och min egen drivande vilja. För mig var det fråga om att lyda det jag trodde kom från Gud, och att faktiskt offra det liv jag hade. Under den perioden när det handlade om att jag skulle ” gå hem” formades hela min tankevärld om. Jag tappade bort verkligheten som jag haft och trots att jag var
fullt frisk levde jag med en konstant tanke om att inte få vara kvar bland de jag älskade.

Under den här intensiva tiden dök Urban Fält fram inför mig med en självpåtagen kallelse att han skulle vara min vägvisare till Jesus- först slog jag bort alla hans ansatser men bla påtryckningar från framförallt Josefine – som alltid hävdade sig ”höra” och ”känna” vad som gällde – gjorde att jag trodde att jag måste höra vad Urban säger. Han började med att förklara tydligt och noggrant att eftersom inte Jesus kan komma hit till jorden så måste jag ha en mellanhand som leder- han sa också att han inte var säker på att jag skulle dö nu… det gjorde självklart att jag helst lyssnade till honom.

Och han visste. Vad Jesus sa, vad Jesus kände, vad Jesus ville. Han började undervisa mig om vägen.

Och han skulle göra mig trygg!

Tyvärr måste jag säga! Jag var extremt sårbar i denna situation där jag försökte förstå och leva upp till att Jesus- som varken syns eller var hörbar – älskade mig för sin egen skull. Jag själv längtade efter att känna den kärleken och bli trygg med att jag var så älskad. Urban uppvaktade mig med blommor, sånger och gåvor. Och väldigt mycket kärleksförklaring ”från Jesus”.

Eftersom jag aldrig haft sådana känslor för Urban som person så krävdes det för mig att jag la bort mina naturliga känslor och tankar för att ta emot från ”ovan”. Detta äcklade mig en del, men jag tänkte att det var fel av mig att inte ta emot.

Han fick mig till och med att tro på att för att kunna nå Jesus måste jag ha intimt umgänge. Jag trotsade alla mina känslor och gick med. Jag kränkte mig själv under en lång tid. Det var enbart på Urbans villkor och under förespeglingen att han var en kanal. Jag hade då så länge vandrat ensam och byggt upp fantasier om hur Jesus tänkte och var, så jag trodde att jag kom en bit närmare. Och det var inte en lycka eller något härligt. Det var den väg jag trodde jag var tvungen att gå. Och med en positiv inställning och tanke att det var rätt gjorde också att jag försökte ta vara på det som något bra.

Efter att Helge delat tanken att jag skulle dö så slutade jag i stort sett att tala med honom enskilt.

Jag hade inte särskilt mycket kontakt med honom annat än i grupp. Vi var ju ett team.

Medan jag sökte ensam isolerade jag mig mer och slutade för en tid att vara med på gudstjänster.

Då var det Kim, Peter och Helge som predikade och ledde arbetet mest. Helge blev också avskild som föreståndare under den tiden.

Jag kände mig inte bekväm med Helge, han skämtade en gång med att trycka en kudde över mitt huvud och sa att han skulle hjälpa mig hem. Det var olustigt, men han skämtade så. Men aldrig i mitt liv att jag kunde ana hans ondska. Jag sa aldrig detta till någon, för man lämnade ju inte ut någon.

Alltså; alla de som var med under den tiden hade själva sagt sig höra från Gud. Eller blivit övertygade genom att ha lyssnat på någon de litade på. Jag likväl som de andra. Det var en stark glädje att få vara med i Guds stora hemlighet. Det uttrycktes ofta och mycket ibland oss.

Jag var i centrum utifrån vem jag skulle vara och mina vänner som ”visste” hade ju själva en stor kallelse bara genom att få vara med i allt.

Den grupp av väninnor som fanns runt mig utnämnde sig till ”tärnor”- lite på skämt, men också med stolthet. Vid ett tillfälle överrumplade de mig med en ”tärnkväll”. De gav mig ett bad med rosenblad, spelade musik och läste bibelord. De klädde upp mig i vacker klänning mm. Jag sa; att sådant här hatar jag!

De skrattade och sa att jag måste vänja mig. Jag skulle ju vara hyllad tillsammans med Jesus.

De hade gjort middag och delade gåvor till mig i form av dans, dikter och tal.

Även om det var en trevlig kväll så tyckte jag inte om att sitta där i centrum. Jag kände att jag ändå måste ta emot kärleken de gav.

Just den händelsen återgavs i en film som visades i tv4 ”Vägen hem”. För mig en kränkande framställning som gick ut på att jag gjorde den kvällen för min skull.

Det var många liknande händelser som ordnades nu och då till min ”ära”. Och jag väntade på att mitt liv här skulle ta slut. Eller vad som nu var meningen skulle ske. Det var i alla fall inte min dans på rosor.

Utifrån min utvalda position så började naturligtvis mina ord bli så viktiga. Om jag sa något, då var det så. Även när jag bad om objektiv kritik – vilket jag ofta gjorde och ville ha – så kom det ingen. Allt jag sa var så bra! (så uppfattade jag att man tyckte i alla fall) Det var ju osunt, men alla var så överens om det.

Plötsligt mördades min älskade syster. Plötsligt skakades hela världen.

Våra teorier om bruden hade i viss mån nått ut till pastorer i andra sammanhang. Vi hade rådfrågat lite i saken, men inte tagits på allvar. Men så fick media först tag i det. På två dagar hade pressen grepp om sekten med Kristi brud.

Jag var i mitt eget ifrågasättande kaos. De runt mig ivrade för den goda saken och mordet låg långt bortanför min fattningsförmåga.

Total chock och ännu en extremt traumatisk situation. Den värsta någonsin.

Media fullkomligt exploderade. I frågan om Kristi brud bestämde styrelsen och pastorerna att vi anser det vara en helig hemlighet. Det angår bara de insatta.

Därför detta ständiga nekande. Nej, jag var inte Kristi brud för de som inte själva tror det. Det var också helt ärligt för mig. För jag visste inte – jag prövade det.

Men månad efter månad kom den ena historien värre än den andra – om mig! Mer om det än om det fruktansvärda mordet och mordförsöket. Jag blev till och med anklagad av Helge att jag på något sätt var inblandad i hans vidriga handlingar. Det var fasansfullt.

Bara chocken över att en mördare varit mitt ibland oss. Bedrägeriet! Det skadade min tillit till människor för alltid.

Att vi inte då förkastade hela idén om bruden tror jag beror på att det var så många som själva uttalat tro på saken. Så många syner, drömmar och teorier var redan fast i vårt sinne.

Att kasta bort det tillsammans med Helge vore att förlora det vi trodde var Gud. Det som var gott och rätt. Helge blev i stället mer eller mindre någon slags bekräftelse på att djävulen hatade det vi stod i.

Tiden efter mordet var enormt jobbig. Jag skakade mig igenom de flesta dagar, veckor och månader. Kaoset var obeskrivligt.

Tryggheten fanns i att vi slöt oss samman ännu mer med varandra. Ju mer förtal, hot och fulheter desto mer tröstade och stöttade vi varandra.

Enda orsaken till att jag ens började tala med media- efter enormt mycket påtryckning – var mest av allt för att skydda församlingen. Människor som jag älskade var utsatta i alla sammanhang de rörde sig i. Vad som helst men församlingen skulle inte få gå under av detta onda.

Jag gick tillbaka till att arbeta med full kraft med församlingsarbetet. Jag gjorde klart min skiva som påbörjats innan mordet. Jag försökte på bästa sätt svara på alla lögner som sades. Allt möjligt konstigt insinuerades utifrån den konstiga Kristi brud. Jag var utsatt för en ständig ström av människor som ville komma nära – med ont uppsåt eller gott. Förståsigpåare förklarade i media och allt bara rullade på.

Jag försökte hålla ihop mig själv och framförallt församlingen.

Kärleken till varandra växte när allt utanför stormade. Jag tror vi alla kände kraft och styrka genom gemenskapen.

Tyvärr ledde det också till isolering. Även från all seriös och tänkbar hjälp eftersom det mesta utnyttjades och exploaterades med kraft i media. Själv hade jag ingen som jag litade på som kunde hjälpa mig med allt trauma. Och vem skulle kunna förstå allt jag stod i? Bara de runt omkring mig förstås. Och vi var alla i samma trauma. Jag var ensam i mitt.

Där började ett väldigt beskyddande av mig. Ju fler som jagade mig desto mer slöt mina vänner upp och täckte mig.

Det var alltid samma grupp som från start, plus fler som anslöt, som höll fast vid att jag inte skulle tappa tron på vem jag ”är”. Jag skulle vinna segern! Talet om att jag skulle gå hem tystnade.

I samband med alla skriverier , hur jobbigt och tokigt det än var med media, så ökade antalet besökare i församlingen. Verksamheten växte. Sången och musiken blomstrade, vi öppnade spa, hade konserter och alltid nytt folk på gudstjänsterna.

Ju mer jag framträdde desto fler människor kom till. Alltså trodde jag – och vi alla – att det fanns en mening som var viktig för folk. Och vi förstod ju inte vad Gud ville med mig!

Det var hela tiden en kamp och jobbigt med media och jag tyckte inte om att ta allt ensam som om det bara handlade om mig. Vi var ju i en enhet. Jag fick då jag beklagade mig för styrelsen eller kollegorna höra saker som att min väg var så lik Jesus. Han korsfästes och så är min väg med Honom.

Lönen blir ju stor – sen!

Jag kan inte med ord beskriva vad detta mediadrev kostat mig. I över ett halvår låg flera medier i buskarna och smög. Sen var det dagligen i ett och ett halvt år något löp. Sen var det regelbundet något nytt som fullkomligt utplånade mitt namn och min mänskliga integritet.

Vad jag trodde och levde var privat och min personliga kamp.

Mina barn fick växa upp med ryktet om en galen Kristi brud. Med allt vad det innebar för dem i skola och bland vänner.

Jag kunde inte längre gå ut bland vanligt folk. Jag var igenkänd överallt och det var inte något positivt. Jag blev skygg för sammanhang där jag naturligt skulle varit med – skolavslutningar mm

Jag kände mig totalt berövad på min frihet att leva som en människa – jag tappade mer av min verklighet.

Och eftersom jag och alla de som stod runt mig trodde det var meningen och viktigt för Gud, så blev jag hela tiden uppmuntrad att svara på vissa intervjuer och medverka i media.

Allt jag gjorde föregicks av att jag rådfrågade mina vänner vad som var rätt eller fel att göra. Vi bad och samtalade och trodde att jag skulle ”vända skutan” genom att inte ge upp.

Jag ville också att människor skulle se och förstå att jag bara var en vanlig person – inte en galning! Så jag försökte bara vara mig själv – samtidigt brottades jag inuti med vem är jag? Hur jag var som person var inte så svårt att veta för mig – inte så som jag beskrevs i media.

Jag fick mycket kärlek och uppmuntran från församlingen men samtidigt tappade jag bort mig själv mer och mer. Kampen mot media och allt medföljande pågick parallellt med min inre kamp.

Jag fortsatte efter värsta stormen att söka i min ensamhet och började bli väldigt slut inuti.

Urban som tidigt gjort sig till min stora rådgivare tog mer och mer över mitt sinne. 2007 började han tala med mig om att kapitulera helt inför Jesus och för att göra det måste jag lyda helt. Genom att jag skulle se Urban så som om det var Jesus i första person så skulle jag lyda Jesus som en ”lydig kvinna” ska följa sin man.

Jag reste mig emot det instinktivt men trycktes med kraft ned. Både fysiskt men framförallt psykiskt.

Om jag inte lyder så går jag emot Jesus. Jag vågade inte gå emot.

Hela världen stormade runt mig och jag har inget annat som håller än att hålla fast vid Jesus.

Där började en fruktansvärd tid då Urban blev extremt bestämd och hård mot mig om jag inte lyssnade på, litade på eller behagade honom. Jag sa inte emot. Jag ville lyda så det blev jag som tog på mig när han blev arg eller tyst i vrede. För det var alltid mitt fel om han behövde bli hård mot mig.

I samma veva tog han bort ömhet och intimitet – vilket på ett sätt var befrielse, på ett annat sätt panik över hur skulle jag kunna känna Jesu kärlek? Men då föll det på mig att visa lust och längtan trots att han inte skulle gensvara. Jag hatade det och kränkte mig själv flera gånger under åren som kom. Jag vågade inte sluta visa ”Jesus” att jag ville till Honom och jag skulle vara tacksam.

Jag satt helt och hållet fast i ett skruvstäd i Urban. Han undervisade mig och jag skrev upp vad han sa för att förstå. Jag satt timme ut och timme in och bad och funderade i min ensamhet. Framförallt skulle jag ha tro – inte känslor. Det var vägen.

Vid ett tillfälle blev jag uppmanad att säga upp mitt moderskap. Jag skulle inte längre vara mamma.

Det skulle jag överlämna åt Maria – som ju var Patriks kvinna – jag var ju inte längre en vanlig enkel människa. Både Patrik och Urban uppmanade mig till detta och sa att det skulle göra att jag kom fram!

Det vägrade jag. Jag släppte aldrig taget om det . För det var det verkliga, det var på riktigt. Mina barn!

Det var så många saker som jag brottades med som jag aldrig kunde dela med de andra. Det Urban sa och gjorde var ju i enrummet med Jesus! Det som jag hade mest respekt för och som jag tyvärr också kom att bli rädd för. Jag började tvivla på att jag ens ville fram. Jesus blev för mig väldigt komplicerad.

Samtidigt fortsatte den inre gruppen dela syner, tankar och visioner om mig. Om vad Jesus ville och hur det skulle vara runt mig. Och för mig.

Allt eftersom det hela tiden skrevs i media epitetet Kristi brud så blev det en vedertagen sanning.

Alla de jag träffade behandlade mig som något extra ordinärt och fler och fler i församlingen kom till mig och förklarade att de också ”hade hört”.

Jag blev det! Jag kapitulerade inför att jag inte längre kunde vara en vanlig människa. Jag gav efter för alla påtryckningar från ALLA håll. Och jag stannade inte upp och tänkte själv. För mig fanns det ingen återvändo.

För mina anhöriga utanför församlingen var jag bara samma gamla Åsa. Men i mitt sinne visste jag inte längre hur jag skulle vara om jag inte hade vänner omkring mig som visste. Och alla invigda var extremt ivriga och lojala och stolta med mig. Vi bar ju på en helig hemlighet som ingen röjde! Jag var den dyrbara skatten. Jag var Jesu kärlek. Jag var utvald. Jag var upphöjd. Jag skulle skyddas, älskas och beundras.

Så uppfattade jag de som var med mig. Och jag trodde det skulle vara så. Utan dem – då orkade jag inte. Jag blev beroende av skyddet, stödet och kärleken. Vi var en enhet.

Mitt i allt detta var det hela tiden mycket skratt och skämt och stoj som gjorde att man alltid fortsatte framåt. Humor var nyckeln. Humor blandat med allvaret.

Jag blev minst sagt förvirrad och kluven över hur jag skulle vara bland folk och till slut orkade jag inte.

När jag runt slutet av 2008 kände att jag tappat orken så började framförallt Urban, men också Josefine och Peter mfl . tala om att det nog var tid för mig att ”stänga dörren ”. Dags för mig att dra mig tillbaka.

Jag skulle stänga min dörr bakåt och bara koncentrera mig på att finnas för Jesus. Att släppa taget om alla krav från människor och bara tänka på att bli redo.

Jag drog mig tillbaka för att pröva det och kände mer och mer hur jag försvunnit från den jag en gång varit.

Jag var trött och ledsen på allt jobbigt som hänt och besviken på en del som uttalat stora visioner över mig om vem jag var, men som sedan struntade i det. För mig var det att svika det Jesus sagt.

Och det här var ju Jesu vilja, den som själv uttalat vetskap om det måste ju själv tro och följa. Jag förstår ju idag att en del av de som ivrigt följt med i strömmen kanske ångrat sig.

Men det jag sörjer är att ingen någonsin tagit tillbaka några uttalanden om budskap från Gud till mig.

Det handlade ibland om syner, änglauppenbarelser och liknande. Jag hade aldrig orsak att misstro någon som delat något – eftersom jag tror att alla kan få höra från Gud.

Idag önskar jag att någon någongång kommit till mig och sagt att de hade fel. Tagit miste. Inte en enda person har gjort det!

Efter ett år kände jag att det är nog bäst att jag säger upp mig för jag vill inte uppbära full lön när jag inte gör något i församlingen. Jag var helt slut i min gärning och undrade hur jag skulle tänka.

Trots att vi haft en ständigt växande och blomstrande utveckling i församlingen. Det var bra och det kändes som om vi hade kommit igenom något väldigt svårt – och vunnit frid.

Urban ivrade med full kraft att det verkligen var tid för mig att tro fullt ut på Jesus. Jag skulle lämna allt bakom mig och bli klar för Honom.

Alltså måste tiden vara väldigt kort! Jesus måste helt enkelt komma snart. Allt annat var otänkbart.

Det var bara jag som måste bli klar – min person.

När jag frågade om hur det blir med pension och dylikt fick jag till svar av Peter som skrattade och sa; det behöver inte du, då är du hemma hos Jesus. Ett skämt men ändå…

Jag förväntades sätta tro till att Jesus försörjer. Allvarliga beslut… och jag var inte klar i mitt sinne. Då var den grupp jag omgav mig med överens om att det var tid för mig att säga upp mig.

Det var smärtsamt för jag älskade att arbeta i församlingen. Jag älskade allt med det, men de senaste åren hade jag kommit så långt ifrån den jag var.

Jag var offentlig överallt. Jag var efterfrågad i varenda nöjesshow allt ifrån Let´s dance till Arga snickaren. Och jag ville INTE. Jag var inte en kändis! Även i församlingen betraktades jag som en stjärna. Något jag inte var bekväm i.

Jag trodde ju att min person hade en annan utvald status som var i helig respekt inför Gud och på ett betydligt allvarligare plan.

Ja, jag trodde jag var utvald, att jag skulle ha en position vid Jesu sida – men det handlade om Jesus. För att Han skulle bli fullkomnad i sin person och för att Han skulle kunna komma till jorden

och upprätta fridsriket. Det var på riktigt för mig – inte en lek.

Det hade redan kostat mig allt.

Mitt äktenskap – tid med mina barn. Mitt rykte, mitt namn var förnedrat överallt. Jag var redan en dåre för detta.

Mord och fruktansvärda händelser hade slagit hjärtat i bitar.

Min personliga integritet var söndersmulad av allt jag svalt för att lyda och vara trogen mot Jesus.

Mitt jobb rann bort från mig. Allt jag älskade att göra, sjunga, predika, samtalen med människor.

Jag var inte längre mig själv – jag var någon annan. För mig var det seriöst. Allt kretsade ju omkring att bli den jag skulle vara.

Och samtidigt fanns hoppet om en kommande frid och belöning för allt – fortsätt håll fast, framåt.

I ett sammanhang som detta så har man respekt för ledare. Man tror på att det finns en kallelse från Gud att leda, visa vägen och hjälpa troende i församlingen. Medlemmar har oftast förtroende för att budskap som predikas är inspirerade av Gud. Så även vid samtal i själavård och mindre samlingar.

Man är helt enkelt inställd på att leda och låta sig ledas.

Jag i egenskap av pastor trodde själv på min kallelse och på ett mandat att leda. Samma gällde kollegor och styrelsemedlemmar. Det är ett demokratiskt uttalat mandat från församlingen som väljer om de har förtroende för ledare på olika positioner.

Därför var det inte främmande att jag styrde samtal och visioner. Jag ledde ofta teamledare och de ledde sina grupper. Allt kretsade kring tron på och tolkningar utifrån Bibeln.

Det fanns en respekt för ledare. Helge, Kim, Peter, Urban mfl. Medlemmar delade ofta sitt inre och tog emot ledning som något gott. När tron på att jag skulle ha en speciell kallelse började så ökade naturligtvis tron på mina ord som viktiga!

Jag tror aldrig att jag förstod hur mycket en del tolkades in i vad jag sa, men kan idag se att somliga tog mina ord som direkta tilltal från Jesus. Även om inte jag tänkte, eller ens sa så.

Jag fick höra dagligen hur viktig jag var och hur mycket jag betydde och hur underbart det var att höra mig tala osv.

Även om inte jag tänkte så om mig själv så slukades jag upp av att det hade med min tjänst och kallelse att göra.

Och jag trodde att det var viktigt att följa med i det jag stod i. Om jag var Jesu brud – då handlade

det om alla! För Han är den vi följde. Det var Honom vi trodde skulle verkställa Guds plan för mänskligheten. Ingen liten sak. En tung börda att bära.

Alla hade en viktig roll – oavsett position. Därför kände jag ett allvar för att lyssna och följa. Så talade vi alla tillsammans. Jag var givetvis i centrum men alla var viktiga.

Efter att jag slutat i församlingen släppte jag allt jag tidigare gjort. Peter och Urban tog över allt det jag ansvarat för. Det fanns även fler pastorer och ledare. Jag hade ingen insyn i vare sig vad som

predikades, arbetades med eller hur styrelsen fattade beslut. Församlingslokal byggdes utan att jag ens såg ritningar, för jag ville verkligen göra det jag trodde var rätt. Inte se mig om!

Det gjorde också ont att inte få vara med. Det var så mycket jag varit med och byggt upp – men andra skulle ta över och bygga vidare. Och det växte vidare.

Jag skulle ju inte vara kvar, jag skulle vänta på att bli klar – gå hem. Och det skulle kunna vara idag!

Alla i min krets var aktiva med församlingsarbetet. Samtidigt samlades man regelbundet hos mig.

Där blev det mer och mer intensivt med att ”ge mig allt jag skulle ha”. Det blev en ökad iver för att ”få mig klar”, få mig att förstå hur älskad och viktig jag var i min person – inte det jag gjort utan för den jag var.

Varje dag kom personer som sa att jag skulle bli servad på olika sätt. Jag minns tillfällen då man - - Josefine- tog sopor ur händerna på mig för att jag inte skulle hålla på med sådant. Där var Emma G, Åsa G, Kajsa, Maria min syster Anna mfl. Om jag tex började servera kaffe så sa man, det där ska inte du göra. Alla var med och byggde!

Emma G sa att Jesus förklarat att för att jag skulle komma dit jag skulle så måste de runt mig betjäna mig! Jag skulle lyftas av det. Jag behövde betjäning för att förstå att jag skulle vara drottningen vid Konungens sida.

Och det handlade om att tro det tills jag blir det. Tro genom att leva ut det. Jag fick många bibelord till mig som styrkte.

Så vitt jag vet var det ingen av oss som reagerade på galenskapen! Alla var uppfyllda av att det skulle vara så…

Efter ett par år var detta en självklarhet. Jag väntade VARJE dag att allt skulle skifta för mig. Det gick inte att bara ändra allt nu. Det fanns inte längre i tanken.

Människor utanför min stängda dörr kom längre och längre ifrån mig – för jag skulle vara ifred.

Något som också min krets gjorde klart utåt. Framförallt Urban som styrde så mycket av min väg. Han sa ofta till mig; du har bara att tänka på det som sker i ditt hus. Jag och vi andra tar hand om det utanför. Glöm bort det !

(jag tänker idag att han ville ha mig borta från där han verkligen verkade.)

Jag trodde nu helt och fullt att det var tid att bara söka att nå fram. Ju längre tiden gick var bara ett sätt för mig att visa Gud att jag var trofast, fick jag också höra och kom jag att tro. Det var ofta totalt frustrerande att tid bara gick.

Samtidigt gjorde vi mycket roligt. Resor var många. Det var då jag kunde röra mig fritt. Utomlands var jag fri, ingen kände igen mig. Och jag skulle ju njuta och ha det bra efter all kamp och jobb. Jesus ville ju att jag skulle vara hel och lycklig för att bli klar. Jag fick mycket kärlek. Gåvor och uppmuntrande stunder. Middagar mm. Allt för att varje dag – som ju faktiskt kunde vara den sista – skulle bli perfekt.

Talet om andlig strid och kamp var också en del av vardagen.

Efter att jag sa upp mig i församlingen startade jag en firma. För att ha någon form av egen inkomstfrämst, men också för att jag ville göra någonting medan jag väntade.

Jag började måla tavlor. Så satt jag varje kväll – långt in på natten och målade. Det var lugnet! Jag hade då ständigt ont i kroppen och var trött inuti. Behövde mycket tid ensam.

Mina dagar började oftast på eftermiddagarna. Stressen över allt bakåt släppte aldrig. Det var skönt om någon fanns där när jag vaknade – då var det lugnare. Oftast var Josefine där med kaffe och kraft att orka ännu en dag. Detta blev också ett självklart så ska det vara!

Vi åt oftast middag tillsammans de närmaste vännerna. Vi var som en familj om än udda. Samtal, sång och musik eller något annat. Mycket glädje och gemenskap. Idéer och projekt bollades.

Jag har alltid varit visionär så även om jag inte längre var aktiv så sprutade idéerna. Och ALLA sa att; åh, det är så bra.

Urban var den som sa till mig när det var dags för mig att stänga för dagen, då gick jag upp och målade.

Hårdheten som växte fram kom ur det tilltagande allvaret om tidens slut. Jag själv var rädd för att göra fel mot Jesus. Min uppfattning var också att de andra tänkte likadant. Fruktan för fel var riktad mot Gud. Jag uppfattade inte en personlig rädsla för mig.

Jag förstår idag att det utanför mig – mitt hus- byggdes ett ökat vaktande på rätt och fel som styrdes främst från Urban. Han visste ju bäst om vad jag behövde, men alla var snabba att styra och ställa med varandra för att ”jag skulle få min rätt”.

Jag såg bara det som kom in till mig. Information om någon som gjorde si eller så. Och jag tolkade saker ofta utifrån vad andra sa till mig.

Vi byggde en direkt och totalt osund tillvaro som ändå naivt handlade om att vara trogen mot det vi trodde.

Jag var i centrum för Guds vilja. De som var med och trodde måste själva lyda och följa Gud. Hålla fast vid tron på att Jesu vilja ska vara främst.

Naturligtvis tolkades bibelord och handlingar fel! Vi kom tillsammans fram till många felaktiga åsikter och teorier. Helt och hållet beroende på att vi hade FEL!

Verksamheten i församlingen fortsatte att vara för alla människor som kom. Det handlade aldrig offentligt om vem jag troddes vara. Det var internt, men många styrdes av tron på detta personligt.

Allt runt mig byggdes tillsammans. Jag blev helt felaktigt upphöjd. Jag är idag väldigt ledsen för att jag felaktigt tog åt mig. Jag fick ett mandat jag inte skulle haft. Mandat att bestämma saker och ting.

Mandat att agera – det var helt fel!

Jag hade tappat mitt omdöme på många sätt och känslor blev avtrubbade. Det centrala i tillvaron var hur jag skulle vara i min roll och hur allt skulle bli klart.

Jag blev bortskämd med alla gåvor, servandet och kärleksord. Jag fick aldrig något kritiskt till mig!

Allt jag sa var rätt, allt jag gjorde hade en kärleksfull mening sa de runt mig, till mig. Även när jag uppenbarligen gjorde fel!

Att det hårda kom in emellanåt handlade i mitt sinne om att hålla skärpan, hålla kursen och att personer skulle vara sig själva. Fria från onda krafter som skapade förvirring. Det var så vi talade och min uppfattning var att alla var med på den vägen. Både tillsammans med mig, men också utanför mot andra.

Jag trodde jag gjorde rätt. Jag trodde jag hjälpte personer att hålla sig fria – vara rätt inför Jesus.

Och jag påhejades och förväntades att agera mot ondskan.

Allt accelererade – inne hos mig, eller tillsammans med mig – skulle man vara fri och glad. För att jag skulle ha en fri väg uppåt.

Utanför mig ökade pressen. Jag vet idag att Urban styrde allt hårt och krävande. Men att alla gick med i det och själva agerat hårt och pressande mot andra. Det var så mycket som pågick som jag inte hade en aning om.

Jag förstår att alla blev mer stressade och pressade. Vi slutade ju att prata direkt och uppriktigt med varandra. Vi bara var i någon slags roll eller jargong där det bara skulle vara så här.

Jag såg INTE hur jag blev mot andra – andra såg inte hur jag uppfattade allt de sa till mig. Jag tror inte någon av oss såg vad vi gjorde mot varandra.

Under alla dessa år har jag många gånger ifrågasatt och frågat om allt, men tyvärr bara fått hjälp att hålla fast och fortsätta framåt. Det var så självklart att där jag satt, bakom min stängda dörr, där var en historisk händelse på gång. Varje dag fick jag till mig något om detta. Som när Kim – föreståndaren- frågade om han fick köpa min cykel, jag behövde väl inte den mer, jag skulle ju inte vara kvar! Och vad skulle jag svara på det? Jag stängde in alla naturliga känslor och hade ont i hjärtat.

Jag gjorde många fel. Sårade många utan att jag förstod det. Idag är jag förtvivlad när jag förstår hur det har drabbat de människor som stod mig närmast och som jag älskade. Mest ledsen är jag för de personer som drabbades i andra hand av mig. Genom vad andra sa eller gjorde i mitt namn. Och över de som jag misstolkade som kanske tänkte på annat sätt än de lät mig förstå.

Det blev en total chock när allt plötsligt slogs upp. Det bara var slut.

Ända fram till sista stund talades det till mig i termer som att ”jag känner”. ”Gud har sagt” och ”jag har drömt”. Åsa Grimborg och Josefine drömde båda att jag skulle rasa ner i ett djup – men där skulle Jesus själv lyfta upp mig…

/ Åsa Jacobsson