Autonomous sensory meridian response, ASMR, är en neologism för ett fenomen som kännetecknas av en distinkt, angenämt kittlande känsla i huvudet, hårbotten, ryggen eller andra delar av kroppen som en reaktion på visuell, audiell, taktil, luktmässig eller kognitiv stimulans. Begreppets natur och klassificering är omstridd, med omfattande personliga redogörelser, men liten eller ingen vetenskaplig förklaring eller evidens.
Personer som upplever ASMR uppger att olika stimuli påverkar dem. Ett stimulus som ofta nämns är viskningar. Som tydligt framgår av YouTube finns det ett mycket stort antal bild- och ljudinspelningar där skaparen viskar eller lågmält talar i en mikrofon och vanligen även en kamera.
En del upplever ASMR genom bakgrundsljud som skrapljud, prassel, knackningar, blåsljud, skrivljud och bläddring i papper. Många videofilmer på YouTube fokuserar just på de här ljuden och många använder sig av stereoinspelning för att simulera en tredimensionell upplevelse. Tredimensionella ljud kan i vissa fall skapa en påtaglig känsla av att vara nära personen som skapar ljuden, medan vissa bakgrundsljud helt enkelt upplevs som trivsamma.
Många videofilmer, såväl som ljudinspelningar, med rollspelssituationer syftar också till att stimulera ASMR. Bland dessa finns företeelser som på ett nästintill hypnosliknande sätt efterliknar upplevelser så som frisörbesök, massage, läkarbesök och öronrengöring. När dessa situationer skapas har tittare och lyssnare vittnat om en ASMR-effekt som hjälper mot sömnlöshet, oro eller panikattacker.
Vetenskapligt bemötande
Den amerikanske neurologen Steven Novella, assisterande professor i neurologi vid Yale University School of Medicine[36] och aktiv inom vetenskaplig skepticism, skrev i sin blogg i mars 2012 om avsaknaden av vetenskapliga rön kring ASMR. Han ansåg i inlägget att funktionell magnetresonanstomografi och transkraniell magnetstimulering borde användas för att studera hjärnan hos människor som upplever ASMR och att resultaten skulle jämföras med motsvarande undersökningar av människor utan denna upplevelse. Han föreslog även möjligheten att ASMR skulle kunna vara en slags positivt anfall eller ett alternativt sätt att aktivera belöningssystemet.
Tom Stafford, föreläsare i psykologi och kognitiv forskning vid University of Sheffield, sade:
Det skulle kunna vara sant, men det är i sig omöjligt att undersöka. Inre upplevelser är föremål för omfattande psykologiska undersökningar, men när man har något sådant här, som man inte kan se eller känna, och när det inte uppträder hos alla, hamnar det i en blind zon. Det är som synestesi – i åratal var det bara en myt, men på 1990-talet kom man på en pålitlig metod för att mäta det.
Enligt en intervju med neurologen Edward J. O'Connor i Santa Monica Colleges tidning The Corsair, förhindras möjligheten att korrekt kunna undersöka ASMR-fenomenet att det inte verkar finnas ett enstaka stimulus som ger alla upplevelsen av ASMR.
Sömnspecialisten Amer Khan vid Sutter Neuroscience Institute ansåg att ASMR som insomningshjälp inte säkert är den bästa metoden för att uppnå god sömn och att det istället kan medföra en ovana som kan likställas med att använda en vitt brus-generator eller att låta ett barn använda napp för att somna.
Psykiatrikern Michael Yasinski stöder tanken på ASMR och anser att det kan liknas vid meditation, eftersom den som upplever det genom fokus och avslappning kan stänga av de delar av hjärnan som hanterar stress och oro.
Det saknas vetenskapliga bevis för att ASMR har några generella för- eller nackdelar. De påstådda positiva effekterna bygger på personliga upplevelser, inte på kliniska försök vars data kan visa på generella effekter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar