Segersta kyrka och Össebygarns kyrkoruin.
Klicka på bilderna så blir de tydligare. Under barndomen var den översta kyrkan platsen där Gud bodde och många år senare fann jag åtminstone frid när jag satt med mina lunchmackor och en kopp kaffe i ruinen. Det blev symboliskt eftersom min barnatro föll samman av många olika skäl. Den utplånades inte. Den blev en vacker ruin.
Helgerna var i min barndom just helgade åt vila och helgedomsbesök.
Den här helgen var det melodifestivalen som var lördagens helgade upplevelse och jag såg finalen för första gången på många år vilket var tur för det var faktiskt en upplivande upplevelse att se och höra Anna Bergendahl.
Rätt låt vann och här är kvittot.
Det blev sovmorgon i dag och jag vaknade till radioprogrammet "Vid dagens början" där Sune Eriksson samtalade med Gud.
Den sortens andliga betraktelser väcker nästan alltid den kreativa delen av medvetandet eftersom det är raka motsatsen till islams primitivt enfaldiga och totala underkastelse där Gud aldrig får ifrågasättas.
Anhängarna till denna bisarra vidskeplighet tror att deras gud bara accepterar böner på arabiska, uttalade med exakt de ord som Muhammed föreskrev på 600-talet. För att acceptera bönen, kräver islams gud att en komplicerad tvättningsprocedur ska genomföras och under bönen måste de bedjande utföra en lång serie invecklade kroppsrörelser.
De som underkastar sig islams brutala gud är folket som blir skogstokiga när svenska tidningar visar en raspig teckning av Muhammed som rondellhund, samtidigt som de utan engagemang, verkar finna sig i att muslimer mördar muslimer för att de är homosexuella eller tar på sig bombvästar och mördar oskyldiga barn, kvinnor och åldringar på marknaderna.
En morgon låg jag länge och spekulerade över förekomsten av en högre makt och försökte föreställa mig hur det skulle kunna utvecklas om kommunikation vore möjlig.
Så här blev det.
Tvivlet
Möjligheten
söndag, mars 14, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar