Åttonde mars är en dag då många firar framgångar, några förtvivlar över bristen på framgångar och oväntat många förnekar nyttan med en kvinnodag.
År 2010 är det i alla fall 100 år sedan den internationella kvinnodagen instiftades i Köpenhamn.
Målet var allmän och global kvinnlig rösträtt. I Sverige har kvinnodagen blivit feminismens dag och det är trist eftersom ordet feminism har blivit ett överexploaterat politiskt slagträ.
Göran Persson och Göran Lindberg kallar sig feminister vilket devalverar begreppet.
Jag är inte feminist eftersom jag inte anser att kvinnor och män ska ha olika sociala etiketter.
Det är fortfarande mera regel än undantag att män och kvinnor på samma arbetsplats, med samma meriter och med samma arbetsuppgifter, har olika lön.
Det är fortfarande accepterat att kvinnor förtrycks för att de är kvinnor, i stora befolkningsgrupper.
Det är fortfarande ett faktum att nationer med ett brutalt statsreglerat kvinnoförtryck, finns representerade i Förenta Nationernas råd för mänskliga rättigheter och är tongivande där.
Behövs det ytterligare 100 år innan likalönsprincipen är naturlig och odiskutabel?
Behövs det ytterligare 100 år innan alla kvinnor i hela världen får gå klädda som de vill?
Behövs det ytterligare 100 år innan våldtäkter på kvinnor upphör att vara en maktstrategi?
Allt i bloggen om kvinnodagen här
Kvinnodagens hemsida här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar