Ibn rushd och myndigheternas kapitulation

Sveriges bidragsutdelande organisationer verkar ha bestämt sig för att formligen ösa pengar över islamistiska verksamheter med kopplingar till muslimska brödraskapet.

Det ser ut som en total kapitulation inför kraven från subversiva samhällskrafter!

Under de senaste 100 åren har det svenska samhället befriats från kristendomens samhällsdogmer.

Nu hjälper myndigheterna nya fundamentalistiska krafter att införa sina dogmer!

Statsstödd folkbildning för islamism, del 2

AV AJE CARLBOM, MAGNUS RANSTORP OCH PEDER HYLLENGREN • 17 JUNI 2020

I gårdagens artikel visades, i motsats till vad Folkbildningsrådet påstår, att det finns formella kopplingar mellan Muslimska brödraskapet i Europa och Studieförbundet Ibn Rushd. I den här artikeln ifrågasätts om studieförbundets verksamhet är att betrakta som en ”framgångsrik folkbildningsverksamhet”, som Folkbildningsrådets Maria Graner påstår i det brev som skickades till kommuner och regioner i slutet av april i år, skriver forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren.

Sedan anhängare av Muslimska brödraskapet påbörjade etableringen av organisationer i Sverige har rörelsen utvecklats till något som liknar ett skattefinansierat islamiskt bolag där affärsidén är att investera pengar i muslimers religiösa identitet. Rörelsens två ekonomiska kassakor är studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief Sverige (som är en del av Islamic Relief Worldwide).1

Mellan åren 2010 och 2019 tog Islamic Relief Sverige ensamt emot omkring 627 miljoner kronor från Sida.

En översiktlig genomgång av pengarna som betalats ut till organisationerna de senaste tio till femton åren visar att de tillsammans mottagit nästan 1 miljard kronor i statliga, regionala och kommunala bidrag. Mellan åren 2010 och 2019 tog Islamic Relief Sverige ensamt emot omkring 627 miljoner kronor från Sida.2 Ibn Rushd har, som vi skrev i den förra artikeln, erhållit 273 125 244 kronor i statligt stöd från Folkbildningsrådet under åren 2005–20.

Mest känt är att Folkbildningsrådet betalat ut ungefär 27 miljoner kronor per år i statliga bidrag till Ibn Rushd de senaste tre åren – en summa som ökat årligen sedan 2008 i samband med att studieförbundet erhöll status som självständigt studieförbund.

Kommunalt och regionalt stöd

Studieförbundet har genom åren också tagit emot bidrag från kommuner och regioner. Malmö stad är en av de mest generösa kommunerna i Sverige när det gäller att sponsra studieförbundet; 2009–19 fick Ibn Rushd 8 104 000 kronor i kommunala bidrag av Malmö. Med ett påslag för firandet av ramadan de senaste fem åren på totalt 500 000 kronor.

Även Göteborgs stad ligger i framkant när det gäller utbetalning av kommunala bidrag till Ibn Rushd. Perioden 2012–18 betalade staden ut 9 616 793 kronor till studieförbundet. För Stockholms stad handlade det om 500 000 kronor under 2018–19. Helsingborgs kommun har totalt beviljat 3 305 058 kr i kommunalt stöd till studieförbundet. Sundsvalls kommun har också betalt över miljonen kronor i stöd till Ibn Rushd.

Region Skåne är, liksom Malmö stad, en av de mer generösa regionerna då man under 2010-talet har överfört 6 703 420 kronor i stöd till studieförbundet.

Den regionala nivån har också varit en källa att ösa bidrag ur för studieförbundet. Region Skåne är, liksom Malmö stad, en av de mer generösa regionerna då man under 2010-talet har överfört 6 703 420 kronor i stöd till studieförbundet. 2018-2019 stöttade Region Stockholm studieförbundet med 2 337 000 kronor. Andra regioner har de senaste åren tillsammans utbetalat över 2 miljoner kronor till Ibn Rushd.

Trots att man nästan fördubblat personalstyrkan på fyra år har Ibn Rushd inte någon offentligt tillgänglig kurskatalog.

Den senaste årsredovisningen från 2018 visar att Ibn Rushd erhöll bidrag och intäkter från olika håll på totalt 53 601 454 kronor.3 Av detta går över 33 miljoner kronor till personalkostnader för 89 anställda varav 24 arbetar på förbundets kansli. 

De 9 401 unika deltagare i studiecirklar som man når genomförs inte bara av Ibn Rushd utan av åtta medlemsorganisationer och olika lokala samverkanspartner. Själv utför studieförbundet ensamt bara fyra (4) procent av alla studiecirkel-arrangemang. Bidragen har varit så generösa genom åren att på bankkontot och kassan står det drygt 16 miljoner kronor. Och i sin årsredovisning för 2018 redovisade man ett kapital på över 24 miljoner kronor. Ändå ger Folkbildningsrådet mer bidrag för varje år.

Det svenska samhället erbjuder sålunda en ekonomisk nisch som den svenska delen av europeiska Muslimska brödraskapet har lyckats exploatera till sin egen fördel. Sett i förhållande till andra studieförbund har Ibn Rushd en liten marknadsandel. Det måste dock ses som ett problem i sig att, likt Folkbildningsrådet, okritiskt försvara organisationer i en rörelse som lyckats få hundratals miljoner skattekronor genom att undvika tydlighet om sin ideologiska och organisatoriska förankring i det europeiska Muslimska brödraskapets nätverk.

Samfund som kallas för studieförbund

De senaste årens kraftiga inkomstökning av skattemedel är givetvis någonting som rörelsen gjort sig beroende av och vill behålla. För att detta ska lyckas är det nödvändigt att organisationerna uppfattas som legitima och trovärdiga av politiker och tjänstemän i det omgivande samhället.

Islamic Relief är öppna med att organisationen anlitade PR-byrån Westander i syfte att påverka opinionen med en positiv image av verksamheten ”för att kunna samarbeta med andra organisationer”, som formuleringen lyder i Islamic Reliefs årsrapport 2018.4

Liknande påverkan används av Ibn Rushd, något som verkar ha lyckats i förhållande till Folkbildningsrådet som uppenbarligen har köpt den succéartade bild studieförbundet har sålt in. I brevet till kommunerna hävdar Graner att Ibn Rushd står för en ”framgångsrik folkbildningsverksamhet” för att studieförbundet ”lyckas nå grupper som står långt från det etablerade samhället”. Detta låter bra och är den bild ledarna i studieförbundet sprider av verksamheten. Men det är i sig inget mått på framgång eller kvalitet.

… merparten av Ibn Rushds studiecirklar handlar om att nyanlända muslimska invandrare (den viktigaste målgruppen) studerat islamisk livsåskådning med hjälp av studiematerial som ”Lär dig läsa arabiska”, ”Islamisk finansiering” och ”Muhammadguiden”.

Frågan är vad de marginaliserade grupperna nås av? I Amnås rapport framkommer det att merparten av Ibn Rushds studiecirklar handlar om att nyanlända muslimska invandrare (den viktigaste målgruppen) studerat islamisk livsåskådning med hjälp av studiematerial som ”Lär dig läsa arabiska”, ”Islamisk finansiering” och ”Muhammadguiden”.

Det är inget fel i att stärka den ”svensk-muslimska identiteten”, men frågan är varför skattemedel ska användas till detta.

Till detta kan man lägga att studieförbundet också arrangerat kurser i islamisk lagstiftning (sharias familjerätt), kvinnans status i islam och kurser i islams historia. Ämnen som i sig kan vara allmänbildande, men som saknar relevans för nyanlända flyktingars möjligheter till delaktighet i Sverige. Ibn Rushd säger att studier i religiös livsåskådning och arabiska är viktigt för att stärka den ”svensk-muslimska identiteten”. Och så kan det vara. Det är inget fel i att stärka den ”svensk-muslimska identiteten”, men frågan är varför skattemedel ska användas till detta.

Antal arrangemang som utgör svenskundervisning är enbart en bråkdel av verksamheten i jämförelse med arrangemang i folkbildning om islam och arabiska, enligt Ibn Rushds årsberättelse för 2018. Undervisningen i svenska språket har inte heller ägt rum inom ramen för det ordinarie folkbildningsstödet utan har finansierats av ett extra anslag som kallas ”Svenska från dag ett + vardagssvenska”.

Detta extrastöd, som uppgår till 17 856 395 kronor, har betalats ut till Ibn Rushd 2015–19 utöver det ordinarie anslaget. Fördelningen av skattemedlen signalerar att studieförbundet värderar delaktighet i islams värld högre än delaktighet i majoritetssamhällets sekulära demokratiska värld.

Det återstår för Folkbildningsrådet och Ibn Rushd att formulera övertygande skäl för varför investering av miljontals svenska skattekronor i muslimers religiösa identitet är en framgångsfaktor för nyanländas integration.

Den sammantagna verksamheten ger inte bilden av ett traditionellt studieförbund, utan här framträder snarare ett religiöst samfund i ett studieförbunds maskeraddräkt. Genom att klä sig i en sådan dräkt blir det också möjligt att dra in större summor i bidrag än vad ett religiöst samfund kan få från Myndigheten för stöd till trossamfund.

Det återstår för Folkbildningsrådet och Ibn Rushd att formulera övertygande skäl för varför investering av miljontals svenska skattekronor i muslimers religiösa identitet är en framgångsfaktor för nyanländas integration. Och varför detta ska ske i studieförbundets form.

Det låter rimligare att studier i islamisk livsåskådning ombesörjs på frivillig basis av moskéer än att det sker i regi av ett mångmiljonfinansierat studieförbund som ingår i en islamistisk rörelses organisatoriska nätverk. Det ligger närmare till hands att imamer och präster står för upprätthållandet av religiösa livsåskådningar än studieförbund som genom åren tagit lätt på samverkan med antisemiter, homofober och politiska extremister.5

Bristande granskning

Enligt Ibn Rushd gör man allt för att stävja fusk då man säger sig ha en årlig kontroll över 10–20 procent av verksamheten som genomförs av medlemsorganisationer och lokala samverkanspartner.6 Således lämnas varje år 80–90 procent av verksamheten öppen för möjlig felrapportering.

Och enligt Ibn Rushd granskar Folkbildningsrådet självt bara fem procent av verksamheten, trots att man hävdar att ett av dess ”viktigaste uppdrag är att säkerställa att statsbidragen används enligt statens syften med att stödja folkbildningen”. Fullföljer Folkbildningsrådet verkligen sitt uppdrag när man lämnar så stor del av verksamheten utan kontroll? Hur redovisas i så fall misstagen?

Trots att Folkbildningsrådet är en ideell förening, med myndighetsliknande uppdrag som lyder under offentlighetsprincipen, är granskning av verksamhet på utförarnivå svår och snårig längst ute i kapillärerna.

Även om det går att följa statsbidraget från Folkbildningsrådet till Ibn Rushds förbundskansli så sipprar det finansiella flödet nedåt i två ytterligare led: från Ibn Rushds förbundskansli ut till sex olika distrikt som i sin tur får fördela ut vid behov till en mängd olika kända och obskyra lokala samverkanspartner.

Här längst ute råder ingen offentlighetsprincip vad studiecirklarna exakt innehåller, och heller ingen transparent redovisning av hur mycket stöd varje enskild samverkanspartner får eller vem som anlitas som studiecirkelledare.

Redovisning till kommuner och regioner är i många fall så fluffig och oprecis att det helt enkelt inte går att utläsa vilka lokala samarbetspartner man haft eller vad som exakt har avhandlats i studiecirklarna. Exempelvis presenterar Ibn Rushd Distrikt Mitts verksamhetsberättelse 2018 sina lokala samverkanspartner i form av ett intetsägande ‘wordcloud’ (ordmoln). Det blir omöjligt för kommuner och regioner att granska lokala partner när de serveras i form av ett oläsligt garnnystan av föreningsnamn.

Mot bakgrund av att en överväldigande majoritet av lokala samarbetspartner är religiösa föreningar och trossamfund är det svårt att få ihop hur studiecirklar i ‘Korantolkning’ eller ‘Koranrecitationsteknik’ uppfyller statens krav på att verksamhet ”stärker och utvecklar demokratin”?

När två tredjedelar av alla studiecirklar utförs av lokala samverkanspartner är det obegripligt att de inte presenteras tydligt eller överhuvudtaget i Ibn Rushds årsberättelse. Hur kan då Folkbildningsrådet hävda att de har koll på att demokratikravet respekteras ute i kapillärerna?

Tveksamma samarbeten

Mot bakgrund av att en överväldigande majoritet av lokala samarbetspartner är religiösa föreningar och trossamfund är det svårt att få ihop hur studiecirklar i ‘Korantolkning’ eller ‘Koranrecitationsteknik’ uppfyller statens krav på att verksamhet ”stärker och utvecklar demokratin”?

Vilken kvalitetssäkring tillämpade Ibn Rushd distrikt Västra när man 2017 godkände Islamiska sunnicentret i Göteborg som lokal samarbetspartner – mer känd för allmänheten som salafistiska Bellevuemoskén och runt vilken extremister verkat i årtionden?

Hur tänkte Ibn Rushd när man engagerade Al-Madinah Akademin som är en koranskola för barn? Ska skattemedel finansiera religiös påverkan som riktar sig mot barn i form av ‘folkbildningsverksamhet’? Det tycks vara en betydande andel då barn under 13 år omfattar drygt en femtedel av alla deltagare i Ibn Rushds folkbildningsverksamhet.

Varför publiceras ingen öppen information om alla lokala samverkanspartner i de sex distrikten? Vilka lokala samarbetspartner får finansiellt stöd som cirkelledare och för direkta kostnader? Hur säkerställer Ibn Rushd att alla samarbetspartner lever upp till demokratikravet? Listan av frågetecken kan göras mycket lång. Det är tydligt att Ibn Rushd inte haft koll på värdegrunden hos lokala samarbetspartner som exempelvis Salam SK och Eskilstuna unga muslimer,7 då ledande gestalter inom båda organisationerna rekryterade ungdomar till IS och själva reste ned för att ansluta sig till denna terrorsekt.8

I Ibn Rushds handbok till studiecirkelledare instrueras dessa att de inte får skada Ibn Rushd genom ”konkurrerande verksamhet, ryktesspridning” eller ”offentlig kritik.”9

Hur detta rimmar med demokratiuppdraget, transparens och individuella rättigheter krävs antagligen en ledande position inom studieförbundet för att begripa.

Frågorna handlar inte bara om lokala samarbetspartner utan även om Ibn Rushd ger någon form av finansiellt stöd till de åtta medlemsorganisationerna som utför studiecirklar. Varför är Sveriges unga muslimer (SUM), som är med och styr studieförbundet, fortsatt en medlemsorganisation i Ibn Rushd när Kammarrätten i Stockholm fastställt i en dom den 31 oktober 2019 att SUM ”har brustit i kravet på att respektera demokratins idéer” och som fastställer MUCF:s beslut om återkrav och återbetalning av statsbidrag? I stället för åtgärder lyfte i stället Ibn Rushd glatt fram SUM:s kontroversiella ordförande Rashid Musa i sin tidning Kupolen.

Kommersiell verksamhet

För varje studieförbund är jakten på nya unika deltagare avgörande då det är bidragsgrundande. Även om Muslimska familjedagarna, som årligen samlade 3 000 – 4 000 deltagare, fyllde många behov var säkert ett att få nya medlemmar till Ibn Rushd och/eller Islamiska förbundet. Man erbjöd avsevärt billigare entrébiljetter om man blev medlem än icke-medlem.

Sammanblandning av statsbidrag och aktiebolag omöjliggör vidare granskning hur dessa personnummer har använts.

Varje personnummer som uppgavs för medlemskap administrerades av företaget EventeQ AB, skapat och ägt av Ibn Rushd, vars befattningshavare är studieförbundets ordförande och vars styrelse består av ledande figurer inte bara inom Ibn Rushd men också dess medlemsorganisationer. Sammanblandning av statsbidrag och aktiebolag omöjliggör vidare granskning hur dessa personnummer har använts. Muslimska familjedagarna upphörde abrupt 2019 och alla spår har raderats från deras hemsidor.

Folkbildningsrådet borde ha ifrågasatt hur Ibn Rushds statsbidrag kunde användas i företagsform på detta sätt, då man är tydlig i sin instruktion att studieförbundens verksamheter uttryckligen inte får ”ha kommersiellt syfte” eller ”som bedrivs i vinstsyfte med avsikt att ge intäkter”.

År 2018 omsatte EventeQ AB 1,4 miljoner kronor med tillgångar och kapital på drygt en halv miljon men företaget har inga anställda.

Liknande frågetecken dök upp när en kursgård köptes av Ibn Rushd 2014 för 11 miljoner och man skapade Granhedsgården AB. Hälften av Granhedsgården AB ägdes av Islamiska förbundets stiftelse vars insyn omgärdas av striktare banksekretess. Statsbidrag blir återigen olyckligt ihopblandad med kommersiell verksamhet.

Men vi är inte ensamma om att hysa farhågor. I avrapportering av Ibn Rushds bokslutsrevision 2018 lyfter en känd revisionsfirma fram risker man upptäckt. De framförde risk för felaktig dubbelrapportering när man såg att bidragsgrundande projekt även var organiserade som studiecirkelverksamhet.

Vidare fann man att Ibn Rushds medarbetare haft bisysslor och närstående förhållanden till ”frekvent anlitade leverantörer”. Det är tydligt att tilliten prövas också i ekonomiskt hänseende.

Dags att sätta ned foten

Folkbildningsrådet borde lyfta blicken och upphöra med att så lättvindigt acceptera vad ledare i Ibn Rushd säger om sin verksamhet. Att förneka eller nedtona att studieförbundet är del av en islamistisk rörelse är en central påverkansstrategi som organisationerna utvecklat för att kunna fortsätta att investera i den skattefinansierade affärsidén att utveckla ett parallellt islamiskt civilsamhälle där muslimsk identitet ska bevaras och skyddas. 

Tyvärr är Sverige mycket sårbart för påverkan. Det tragiska är att politiker och tjänstemän har släppt igenom dessa verksamheter utan att uppmärksamma vilka de här aktörerna är …

De senaste tjugo åren har några få individer inom Islamiska förbundets innersta krets lyckats skapa en myriad av olika organisationer som sägs representera ett ‘muslimskt civilsamhälle.’ I själva verket är det en mästerlig illusion. På pappret ser det ut som många olika separata organisationer men verkligheten är den motsatta. För det tränade ögat är det lätt att se att det är en begränsad krets som sitter i varandras styrelser som är överlappande och ständigt skiftande. Överst i detta led finns kopplingar till europeiska Muslimska brödraskapet.

Tyvärr är Sverige mycket sårbart för påverkan. Det tragiska är att politiker och tjänstemän har släppt igenom dessa verksamheter utan att uppmärksamma vilka de här aktörerna är, vad de vill och gör och utan adekvat granskning samt utvärdering av verksamheterna.

Det vore välkommet om Folkbildningsrådet frigjorde sig från att upprepa Ibn Rushds talepunkter och intog en mer kritiskt granskande attityd. Det ska dock inte uteslutas att då Folkbildningsrådet varit storfinansiär av verksamheten under många år finns kanske inte riktigt viljan att se verkligheten och agera därefter. Sammantaget finns därför all anledning för den högsta politiska nivån att sätta ned foten. I väntan på det är vår bestämda uppmaning till kommuner och regioner – håll i pengarna!

Aje Carlbom är biträdande professor vid Malmö universitet samt fil.dr. i sociantropologi, specialiserad på etnisk och religiös identitet och mångkulturalism.

Magnus Ranstorp är docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan samt senior rådgivare vid EU:s Radicalisation Awareness Network.

Peder Hyllengren är analytiker vid Försvarshögskolan.

Statsstödd folkbildning för islamism, del 1

AV AJE CARLBOM, MAGNUS RANSTORP OCH PEDER HYLLENGREN • 16 JUNI 2020

Politikernas naivitet, godtrogenhet och ovilja att stöta sig med muslimska väljare har paralyserat beslutsfattare och öppnat dörren för Muslimska brödraskapet i Sverige, skriver forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren. De påpekar att Muslimska brödraskapet i nuläget agerar genom studieförbundet Ibn Rushd. Detta är den första av två artiklar. Nästa publiceras i morgon.

I slutet av april skickade Folkbildningsrådets generalsekreterare Maria Graner ett brev till svenska ”kommuner, regioner och berörda myndigheter” där hon försvarar studieförbundet Ibn Rushd från kritiken som riktats mot förbundet i samband med publiceringen av senare års forskningsrapporter.1

Brevet, som sannolikt skrivits för att det uppstått svårigheter för Ibn Rushd att få ekonomiskt stöd på kommunal och regional nivå, innehåller missförstånd om vad Muslimska brödraskapet är och hur man ska förstå rörelsens politisk-religiösa projekt i Sverige och andra europeiska länder.

I brevet hänvisar Maria Graner till statsvetaren Erik Amnås rapport När tilliten prövas som belägg för att Ibn Rushd står för en ”framgångsrik folkbildningsverksamhet”. Hon påstår också att det saknas ”formella eller organisatoriska kopplingar mellan Muslimska brödraskapet och Ibn Rushd”.

Okunskapen om Muslimska brödraskapet

Brevets innehåll tydliggör att Folkbildningsrådet saknar kunskap om vad Muslimska brödraskapet är. Därför är Folkbildningsrådet också sårbart för informationspåverkan av ledarna i Ibn Rushd. Det visas av att Graner grundar sitt försvar av Ibn Rushd på den bild som förmedlas av de aktiva i studieförbundet som intervjuats av Amnås forskargrupp.2

Sedan 2005 har Ibn Rushd mottagit en kvarts miljard kronor i skattefinansierat stöd som förmedlats av Folkbildningsrådet.

De intervjuades utsagor kan emellertid inte tas för givna som ”sanningen” om Ibn Rushd, då ledare i studieförbundet har starka ekonomiska skäl för att påstå att man varken har med islamism och Muslimska brödraskapet att göra. Sedan 2005 har Ibn Rushd mottagit en kvarts miljard kronor (273 125 244:-) i skattefinansierat stöd som förmedlats av Folkbildningsrådet.3

Till detta kan läggas de tiotals miljoner kronor som genom åren förmedlats av regioner och kommuner. För att kunna behålla dessa skattebaserade inkomster är det förstås nödvändigt att studieförbundet framstår som legitimt och trovärdigt i allmänhetens ögon genom att förneka kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Denna världens äldsta och största moderna islamistiska rörelse saknar legitimitet i det svenska och andra europeiska samhällen då den i grunden vill förändra demokratiska system som bygger på sekulära värden.

Global islamistisk rörelse med flera ansikten

Muslimska brödraskapet är i grunden en global rörelse där aktivisterna delar grundläggande ideologiskt synsätt. Aktörerna i rörelsen är sällan politiskt aktiva under namnet Muslimska brödraskapet utan agerar istället inom ramen för olika ”frontorganisationer” med namn som klingar välbekant i den miljö de befinner sig i.4

I Mellanöstern och Nordafrika har det ofta handlat om politiska partier, medan man i Europa valt att bygga upp ett organisatoriskt nätverk som täcker in olika verksamheter. Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) är rörelsens svenska ”huvudkontor”. Förbundet sysslar med missionerande verksamhet (dawa) och anser sig själv vara den ledande organisationen i ett svenskt nätverk av organisationer, islamiska skolor och andra verksamheter.

Islamiska Förbundet vill gärna beskriva sig själva som en svensk fristående organisation.5 På pappret kan det se ut så, men förbundet är en av de 28 medlemmarna i Muslimska brödraskapets europeiska paraplyorganisation Federation of Islamic Organizations in Europe (FIOE). I den internationella forskningen har det varit känt i många år att FIOE etablerades 1989 av studenter och politiska flyktingar som var medlemmar i och sympatisörer av Muslimska brödraskapet.6

Avgörande för om en islamisk organisation är en del av Muslimska brödraskapets nätverk i Europa handlar i första hand om organisationen ingår i FIOE:s organisatoriska nätverk.7 Det är alltså inte avgörande om europeiska organisationer har formella kopplingar till Muslimska brödraskapets ledare i Mellanöstern.  

Vilka som är medlemmar är oklart, liksom vilka de samlade inkomstkällorna är.

Detta framkom även i den omfattande brittiska granskning av Muslimska brödraskapets globala verksamhet som leddes av Storbritanniens underrättelse- och säkerhetskoordinator Charles Farr. En av utredningens slutsatser är att Islamiska förbundets brittiska systerorganisation, The Muslim Association of Britain (MAB), ingår i det av Muslimska brödraskapet i Europa etablerade organisatoriska nätverk som binds samman av FIOE. En annan slutsats i granskningen är att stora delar av verksamheten saknar transparens. Vilka som är medlemmar är oklart, liksom vilka de samlade inkomstkällorna är.8

Islamiska förbundet följer FIOE:s agenda för Europa, något som visas av att förbundet har samma målsättningar som FIOE och har publicerat texten ”Fördraget” på sin hemsida. Detta dokument – som är en översättning av FIOE:s text ”The Charter of Muslims in Europe” – kan betecknas som ett hemsnickrat ”avtal” mellan rörelsen och europeiska stater.9        

Dokumentet presenteras av FIOE/Islamiska förbundet som något ”Europas muslimer” står bakom. I själva verket är det bara organisationer som är lojala med Muslimska brödraskapet i Europa som har ställt sig bakom innehållet i texten. Det handlar sålunda om att ett litet antal islamister försöker tillskansa sig tolkningsföreträdet i frågor som handlar om muslimers integration och etableringen av islam i Europa.

Kopplingen till europeiska Muslimska brödraskapet

Islamiska förbundet står idag upptagen som en av sju medlemsorganisationer i Ibn Rushd men i grunden är Islamiska förbundet initiativtagare till etableringen av studieförbundet.

Detta betonas i studieförbundets stadgar där det påtalas att Ibn Rushd bildades ”2001 på initiativ av Islamiska Förbundet i Sverige”. I stadgarna sägs också att studieförbundet ”styrs av sina medlemsorganisationer”, något som innebär att fyra av sju styrande medlemsorganisationer ingår i det organisatoriska nätverk som kan kopplas till den svenska grenen av Muslimska brödraskapet genom personliga och organisatoriska samarbeten. Bland de styrande medlemsorganisationerna finns Sveriges unga muslimer (SUM) som i kammarrätten dömdes att återbetala statsbidrag förmedlade av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) på grund av att organisationen har ”brustit i kravet på att respektera demokratins idéer”. Man kan fråga sig på vilket sätt medlemsorganisationen SUM bidrar till att ”fullborda” den svenska demokratin, som är en av Ibn Rushds målsättningar med folkbildningen.

Det är en klassisk målsättning i Muslimska brödraskapets missionsarbete (dawa) som i Europa har översatts till identitetspolitik.

Relationen mellan Islamiska förbundet och Ibn Rushd gör det rimligt att påstå att det finns ”formella kopplingar” mellan studieförbundet och det europeiska och svenska Muslimska brödraskapet. Varken Islamiska förbundet, FIOE eller Ibn Rushd är direkt styrda av Muslimska brödraskapets organisation i Egypten (eller i Turkiet, där ledarna verkar befinna sig idag). Samtliga ingår dock i ett organisatoriskt nätverk där organisationerna följer samma politisk-religiösa målsättning.

Alla organisationer i rörelsen har målet att bevara och skydda muslimers religiösa identitet från att påverkas av sekulära värderingar.10 Det är en klassisk målsättning i Muslimska brödraskapets missionsarbete (dawa) som i Europa har översatts till identitetspolitik. Rörelsen fruktar att muslimer ska absorberas av den sekulära kulturen i Europa och därigenom få sin religiösa identitet urvattnad.

Inbäddat i den identitetspolitiska strategin ligger att organisationerna i olika europeiska länder ska ta en ledande roll i frågor som berör muslimer och islam i respektive land. Målsättningen är att rörelsens organisationer ska uppfattas som den ledande muslimska ”rösten” av politiker och tjänstemän. Rörelsen hoppas att en sådan position ska göra det möjligt för organisationerna att bli den dominerande kraften i svenska och andra europeiska muslimers liv. Organisationerna vill ha det avgörande religiösa inflytandet i det som aktörerna själva kallar för ”det muslimska civilsamhället”.11 Med hjälp av omfattande skattefinansiering genom Folkbildningsrådets försorg har Ibn Rushd stärkt sitt monopol som den ”muslimska folkrörelsen” som alla blivit beroende av.

Farlig rävsax

Att Sverige har hamnat i denna rävsax är tragiskt och farligt. Politikers naivitet, godtrogenhet och ovilja att stöta sig med muslimska väljare har paralyserat beslutsfattare. Samtidigt har Ibn Rushd varit mycket smarta att positionera sig som gatekeeper mellan muslimer och majoritetssamhället.

Samtidigt har Ibn Rushd i sin samhällsorientering satsat stort på att utveckla islamofobi och antirasism som ett effektivt mobiliseringsverktyg.

Enligt Ibn Rushds egen strategi 2023 har man som ambition att totalt dominera det ”muslimska civilsamhället”. Det är Muslimska brödraskapets tillvägagångssätt i ett nötskal. Enligt deras eget strategidokument har man på nationell nivå som ambition att 80 procent av alla nationella muslimska aktörer samverkar med Ibn Rushd och att 75 procent av alla lokala muslimska föreningar är medlemmar i Ibn Rushd eller samarbetspartner.12

Samtidigt har Ibn Rushd i sin samhällsorientering satsat stort på att utveckla islamofobi och antirasism som ett effektivt mobiliseringsverktyg. Det har blivit ett sätt att tysta ner kritiker och de som lyfter fram problem inom muslimska civilsamhället och i särskilt utsatta områden. Tätt sammanflätade med identitetspolitiska aktivister och med ett välkänt akademiskt följe har man skapat ett flertal användbara friktions- och konfliktytor med majoritetssamhället genom åren.

Ibn Rushds strategidokument upplyser att de har för avsikt att skapa certifierade utbildare och en nationell enhet för kurser om islamofobi till offentliga och privata aktörer. Denna ”islamofobi-industri” kommer att förstärka offernarrativet bland minoritetsgrupper gentemot majoritetssamhället. Staten har därmed lyckats med konststycket att skattefinansiera just den polarisering man i andra sammanhang säger sig vilja bekämpa.

Förnekanden och desinformation

Ibn Rushd har gjort det till en vana att förneka alla kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det är begripligt att ledare för studieförbundet försöker avvisa sådana kopplingar – de har bokstavligen 100-tals miljoner skäl för det – då det hotar deras legitimitet och trovärdighet på ett sätt som riskerar att urholka deras skattefinansierade imperium. Förnekandet saknar trovärdighet. Oberoende av vad ledarna säger själva, så är Ibn Rushd och Islamiska förbundet delaktiga i ett europeiskt organisatoriskt nätverk som styrs av en odemokratisk ideologi som handlar om att ersätta ett sekulärt styre med ett religiöst statsskick där lagstiftningen är grundad i Koranen.

Det får betraktas som allmänt känt bland många svenska muslimer att Islamiska förbundet och vissa moskéer är ”Ikhwan” (kopplade till Muslimska brödraskapet), medan andra följer salafistiska eller andra tolkningstraditioner.13 Det blir således något av ett löjes skimmer att gå i opposition mot verkligheten då det är den minst bevarade hemligheten.

Om en organisation ingår i kretsen kring Islamiska förbundet och FIOE så är den en del av det europeiska Muslimska brödraskapet oavsett vilka påståenden om motsatsen som formuleras.

Det är upp till politiker att ta ställning till om hundratals miljoner skattekronor ska användas för att sponsra ett studieförbund som ingår i ett nätverk av organisationer vars ledare aldrig öppet och övertygande tagit avstånd från Muslimska brödraskapets odemokratiska idéer och politiska målsättning.

Under femton år har ett litet kotteri inom Islamiska Förbundet och Ibn Rushd spenderat hundratals miljoner kronor av skattemedel med hjälp och stöd av Folkbildningsrådet för att bygga upp vad man kallar en ”svensk-muslimsk folkrörelse.”

Ibn Rushd har framgångsrikt expanderat sin verksamhet genom omfattande skattemedel som mjölkats simultant på statlig, regional och kommunal nivå.

Ibn Rushd har framgångsrikt expanderat sin verksamhet genom omfattande skattemedel som mjölkats simultant på statlig, regional och kommunal nivå.

Som vi visar i den kommande artikeln om Ibn Rushds folkbildningskoloss, där spårbarhet och transparens begränsas ju längre ner i verksamheten man kommer, väcks frågan om Folkbildningsrådet faktiskt kan säkerställa att Ibn Rushd lever upp till demokratikravet, då man saknar adekvat insyn i studiecirkelverksamheten. För detta kräver insyn i och utvärdering av Ibn Rushds många lokala samarbetspartner. Och det har Folkbildningsrådet inte.

Aje Carlbom är biträdande professor vid Malmö universitet samt fil.dr. i sociantropologi, specialiserad på etnisk och religiös identitet och mångkulturalism.

Magnus Ranstorp är docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan samt senior rådgivare vid EU:s Radicalisation Awareness Network.

Peder Hyllengren är analytiker vid Försvarshögskolan.

Ibn Rushd och muslimska brödraskapet

Statsstödd folkbildning för islamism, del 2

I gårdagens artikel visades, i motsats till vad Folkbildningsrådet påstår, att det finns formella kopplingar mellan Muslimska brödraskapet i Europa och Studieförbundet Ibn Rushd. I den här artikeln ifrågasätts om studieförbundets verksamhet är att betrakta som en ”framgångsrik folkbildningsverksamhet”, som Folkbildningsrådets Maria Graner påstår i det brev som skickades till kommuner och regioner i slutet av april i år, skriver forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren.
Sedan anhängare av Muslimska brödraskapet påbörjade etableringen av organisationer i Sverige har rörelsen utvecklats till något som liknar ett skattefinansierat islamiskt bolag där affärsidén är att investera pengar i muslimers religiösa identitet. Rörelsens två ekonomiska kassakor är studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief Sverige (som är en del av Islamic Relief Worldwide).1

Mellan åren 2010 och 2019 tog Islamic Relief Sverige ensamt emot omkring 627 miljoner kronor från Sida.

En översiktlig genomgång av pengarna som betalats ut till organisationerna de senaste tio till femton åren visar att de tillsammans mottagit nästan 1 miljard kronor i statliga, regionala och kommunala bidrag. Mellan åren 2010 och 2019 tog Islamic Relief Sverige ensamt emot omkring 627 miljoner kronor från Sida.2 Ibn Rushd har, som vi skrev i den förra artikeln, erhållit 273 125 244 kronor i statligt stöd från Folkbildningsrådet under åren 2005–20.

Mest känt är att Folkbildningsrådet betalat ut ungefär 27 miljoner kronor per år i statliga bidrag till Ibn Rushd de senaste tre åren – en summa som ökat årligen sedan 2008 i samband med att studieförbundet erhöll status som självständigt studieförbund.

Studieförbundet har genom åren också tagit emot bidrag från kommuner och regioner. Malmö stad är en av de mest generösa kommunerna i Sverige när det gäller att sponsra studieförbundet; 2009–19 fick Ibn Rushd 8 104 000 kronor i kommunala bidrag av Malmö. Med ett påslag för firandet av ramadan de senaste fem åren på totalt 500 000 kronor.

Även Göteborgs stad ligger i framkant när det gäller utbetalning av kommunala bidrag till Ibn Rushd. Perioden 2012–18 betalade staden ut 9 616 793 kronor till studieförbundet. För Stockholms stad handlade det om 500 000 kronor under 2018–19. Helsingborgs kommun har totalt beviljat 3 305 058 kr i kommunalt stöd till studieförbundet. Sundsvalls kommun har också betalt över miljonen kronor i stöd till Ibn Rushd.

Region Skåne är, liksom Malmö stad, en av de mer generösa regionerna då man under 2010-talet har överfört 6 703 420 kronor i stöd till studieförbundet.

Den regionala nivån har också varit en källa att ösa bidrag ur för studieförbundet. Region Skåne är, liksom Malmö stad, en av de mer generösa regionerna då man under 2010-talet har överfört 6 703 420 kronor i stöd till studieförbundet. 2018-2019 stöttade Region Stockholm studieförbundet med 2 337 000 kronor. Andra regioner har de senaste åren tillsammans utbetalat över 2 miljoner kronor till Ibn Rushd.

Trots att man nästan fördubblat personalstyrkan på fyra år har Ibn Rushd inte någon offentligt tillgänglig kurskatalog.

Den senaste årsredovisningen från 2018 visar att Ibn Rushd erhöll bidrag och intäkter från olika håll på totalt 53 601 454 kronor.3 Av detta går över 33 miljoner kronor till personalkostnader för 89 anställda varav 24 arbetar på förbundets kansli. Trots att man nästan fördubblat personalstyrkan på fyra år har Ibn Rushd inte någon offentligt tillgänglig kurskatalog.

De 9 401 unika deltagare i studiecirklar som man når genomförs inte bara av Ibn Rushd utan av åtta medlemsorganisationer och olika lokala samverkanspartner. Själv utför studieförbundet ensamt bara fyra (4) procent av alla studiecirkel-arrangemang. Bidragen har varit så generösa genom åren att på bankkontot och kassan står det drygt 16 miljoner kronor. Och i sin årsredovisning för 2018 redovisade man ett kapital på över 24 miljoner kronor. Ändå ger Folkbildningsrådet mer bidrag för varje år.

Det svenska samhället erbjuder sålunda en ekonomisk nisch som den svenska delen av europeiska Muslimska brödraskapet har lyckats exploatera till sin egen fördel. Sett i förhållande till andra studieförbund har Ibn Rushd en liten marknadsandel. Det måste dock ses som ett problem i sig att, likt Folkbildningsrådet, okritiskt försvara organisationer i en rörelse som lyckats få hundratals miljoner skattekronor genom att undvika tydlighet om sin ideologiska och organisatoriska förankring i det europeiska Muslimska brödraskapets nätverk.

De senaste årens kraftiga inkomstökning av skattemedel är givetvis någonting som rörelsen gjort sig beroende av och vill behålla. För att detta ska lyckas är det nödvändigt att organisationerna uppfattas som legitima och trovärdiga av politiker och tjänstemän i det omgivande samhället.

Islamic Relief är öppna med att organisationen anlitade PR-byrån Westander i syfte att påverka opinionen med en positiv image av verksamheten ”för att kunna samarbeta med andra organisationer”, som formuleringen lyder i Islamic Reliefs årsrapport 2018.4

Liknande påverkan används av Ibn Rushd, något som verkar ha lyckats i förhållande till Folkbildningsrådet som uppenbarligen har köpt den succéartade bild studieförbundet har sålt in. I brevet till kommunerna hävdar Graner att Ibn Rushd står för en ”framgångsrik folkbildningsverksamhet” för att studieförbundet ”lyckas nå grupper som står långt från det etablerade samhället”. Detta låter bra och är den bild ledarna i studieförbundet sprider av verksamheten. Men det är i sig inget mått på framgång eller kvalitet.

… merparten av Ibn Rushds studiecirklar handlar om att nyanlända muslimska invandrare (den viktigaste målgruppen) studerat islamisk livsåskådning med hjälp av studiematerial som ”Lär dig läsa arabiska”, ”Islamisk finansiering” och ”Muhammadguiden”.

Frågan är vad de marginaliserade grupperna nås av? I Amnås rapport framkommer det att merparten av Ibn Rushds studiecirklar handlar om att nyanlända muslimska invandrare (den viktigaste målgruppen) studerat islamisk livsåskådning med hjälp av studiematerial som ”Lär dig läsa arabiska”, ”Islamisk finansiering” och ”Muhammadguiden”.

Det är inget fel i att stärka den ”svensk-muslimska identiteten”, men frågan är varför skattemedel ska användas till detta.

Till detta kan man lägga att studieförbundet också arrangerat kurser i islamisk lagstiftning (sharias familjerätt), kvinnans status i islam och kurser i islams historia. Ämnen som i sig kan vara allmänbildande, men som saknar relevans för nyanlända flyktingars möjligheter till delaktighet i Sverige. Ibn Rushd säger att studier i religiös livsåskådning och arabiska är viktigt för att stärka den ”svensk-muslimska identiteten”. Och så kan det vara. Det är inget fel i att stärka den ”svensk-muslimska identiteten”, men frågan är varför skattemedel ska användas till detta.

Antal arrangemang som utgör svenskundervisning är enbart en bråkdel av verksamheten i jämförelse med arrangemang i folkbildning om islam och arabiska, enligt Ibn Rushds årsberättelse för 2018. Undervisningen i svenska språket har inte heller ägt rum inom ramen för det ordinarie folkbildningsstödet utan har finansierats av ett extra anslag som kallas ”Svenska från dag ett + vardagssvenska”.

Detta extrastöd, som uppgår till 17 856 395 kronor, har betalats ut till Ibn Rushd 2015–19 utöver det ordinarie anslaget. Fördelningen av skattemedlen signalerar att studieförbundet värderar delaktighet i islams värld högre än delaktighet i majoritetssamhällets sekulära demokratiska värld.

Det återstår för Folkbildningsrådet och Ibn Rushd att formulera övertygande skäl för varför investering av miljontals svenska skattekronor i muslimers religiösa identitet är en framgångsfaktor för nyanländas integration.

Den sammantagna verksamheten ger inte bilden av ett traditionellt studieförbund, utan här framträder snarare ett religiöst samfund i ett studieförbunds maskeraddräkt. Genom att klä sig i en sådan dräkt blir det också möjligt att dra in större summor i bidrag än vad ett religiöst samfund kan få från Myndigheten för stöd till trossamfund.

Det återstår för Folkbildningsrådet och Ibn Rushd att formulera övertygande skäl för varför investering av miljontals svenska skattekronor i muslimers religiösa identitet är en framgångsfaktor för nyanländas integration. Och varför detta ska ske i studieförbundets form.

Det låter rimligare att studier i islamisk livsåskådning ombesörjs på frivillig basis av moskéer än att det sker i regi av ett mångmiljonfinansierat studieförbund som ingår i en islamistisk rörelses organisatoriska nätverk. Det ligger närmare till hands att imamer och präster står för upprätthållandet av religiösa livsåskådningar än studieförbund som genom åren tagit lätt på samverkan med antisemiter, homofober och politiska extremister.5

Enligt Ibn Rushd gör man allt för att stävja fusk då man säger sig ha en årlig kontroll över 10–20 procent av verksamheten som genomförs av medlemsorganisationer och lokala samverkanspartner.6 Således lämnas varje år 80–90 procent av verksamheten öppen för möjlig felrapportering.

Och enligt Ibn Rushd granskar Folkbildningsrådet självt bara fem procent av verksamheten, trots att man hävdar att ett av dess ”viktigaste uppdrag är att säkerställa att statsbidragen används enligt statens syften med att stödja folkbildningen”. Fullföljer Folkbildningsrådet verkligen sitt uppdrag när man lämnar så stor del av verksamheten utan kontroll? Hur redovisas i så fall misstagen?

Trots att Folkbildningsrådet är en ideell förening, med myndighetsliknande uppdrag som lyder under offentlighetsprincipen, är granskning av verksamhet på utförarnivå svår och snårig längst ute i kapillärerna.

Även om det går att följa statsbidraget från Folkbildningsrådet till Ibn Rushds förbundskansli så sipprar det finansiella flödet nedåt i två ytterligare led: från Ibn Rushds förbundskansli ut till sex olika distrikt som i sin tur får fördela ut vid behov till en mängd olika kända och obskyra lokala samverkanspartner.

Här längst ute råder ingen offentlighetsprincip vad studiecirklarna exakt innehåller, och heller ingen transparent redovisning av hur mycket stöd varje enskild samverkanspartner får eller vem som anlitas som studiecirkelledare.

Redovisning till kommuner och regioner är i många fall så fluffig och oprecis att det helt enkelt inte går att utläsa vilka lokala samarbetspartner man haft eller vad som exakt har avhandlats i studiecirklarna. Exempelvis presenterar Ibn Rushd Distrikt Mitts verksamhetsberättelse 2018 sina lokala samverkanspartner i form av ett intetsägande ‘wordcloud’ (ordmoln). Det blir omöjligt för kommuner och regioner att granska lokala partner när de serveras i form av ett oläsligt garnnystan av föreningsnamn.

Mot bakgrund av att en överväldigande majoritet av lokala samarbetspartner är religiösa föreningar och trossamfund är det svårt att få ihop hur studiecirklar i ‘Korantolkning’ eller ‘Koranrecitationsteknik’ uppfyller statens krav på att verksamhet ”stärker och utvecklar demokratin”?

När två tredjedelar av alla studiecirklar utförs av lokala samverkanspartner är det obegripligt att de inte presenteras tydligt eller överhuvudtaget i Ibn Rushds årsberättelse. Hur kan då Folkbildningsrådet hävda att de har koll på att demokratikravet respekteras ute i kapillärerna?

Mot bakgrund av att en överväldigande majoritet av lokala samarbetspartner är religiösa föreningar och trossamfund är det svårt att få ihop hur studiecirklar i ‘Korantolkning’ eller ‘Koranrecitationsteknik’ uppfyller statens krav på att verksamhet ”stärker och utvecklar demokratin”?

Vilken kvalitetssäkring tillämpade Ibn Rushd distrikt Västra när man 2017 godkände Islamiska sunnicentret i Göteborg som lokal samarbetspartner – mer känd för allmänheten som salafistiska Bellevuemoskén och runt vilken extremister verkat i årtionden?

Hur tänkte Ibn Rushd när man engagerade Al-Madinah Akademin som är en koranskola för barn? Ska skattemedel finansiera religiös påverkan som riktar sig mot barn i form av ‘folkbildningsverksamhet’? Det tycks vara en betydande andel då barn under 13 år omfattar drygt en femtedel av alla deltagare i Ibn Rushds folkbildningsverksamhet.

Varför publiceras ingen öppen information om alla lokala samverkanspartner i de sex distrikten? Vilka lokala samarbetspartner får finansiellt stöd som cirkelledare och för direkta kostnader? Hur säkerställer Ibn Rushd att alla samarbetspartner lever upp till demokratikravet? Listan av frågetecken kan göras mycket lång. Det är tydligt att Ibn Rushd inte haft koll på värdegrunden hos lokala samarbetspartner som exempelvis Salam SK och Eskilstuna unga muslimer, då ledande gestalter inom båda organisationerna rekryterade ungdomar till IS och själva reste ned för att ansluta sig till denna terrorsekt.

I Ibn Rushds handbok till studiecirkelledare instrueras dessa att de inte får skada Ibn Rushd genom ”konkurrerande verksamhet, ryktesspridning” eller ”offentlig kritik.”

Hur detta rimmar med demokratiuppdraget, transparens och individuella rättigheter krävs antagligen en ledande position inom studieförbundet för att begripa.

Frågorna handlar inte bara om lokala samarbetspartner utan även om Ibn Rushd ger någon form av finansiellt stöd till de åtta medlemsorganisationerna som utför studiecirklar. Varför är Sveriges unga muslimer (SUM), som är med och styr studieförbundet, fortsatt en medlemsorganisation i Ibn Rushd när Kammarrätten i Stockholm fastställt i en dom den 31 oktober 2019 att SUM ”har brustit i kravet på att respektera demokratins idéer” och som fastställer MUCF:s beslut om återkrav och återbetalning av statsbidrag? I stället för åtgärder lyfte i stället Ibn Rushd glatt fram SUM:s kontroversiella ordförande Rashid Musa i sin tidning Kupolen.

För varje studieförbund är jakten på nya unika deltagare avgörande då det är bidragsgrundande. Även om Muslimska familjedagarna, som årligen samlade 3 000 – 4 000 deltagare, fyllde många behov var säkert ett att få nya medlemmar till Ibn Rushd och/eller Islamiska förbundet. Man erbjöd avsevärt billigare entrébiljetter om man blev medlem än icke-medlem.

Sammanblandning av statsbidrag och aktiebolag omöjliggör vidare granskning hur dessa personnummer har använts.

Varje personnummer som uppgavs för medlemskap administrerades av företaget EventeQ AB, skapat och ägt av Ibn Rushd, vars befattningshavare är studieförbundets ordförande och vars styrelse består av ledande figurer inte bara inom Ibn Rushd men också dess medlemsorganisationer. Sammanblandning av statsbidrag och aktiebolag omöjliggör vidare granskning hur dessa personnummer har använts. Muslimska familjedagarna upphörde abrupt 2019 och alla spår har raderats från deras hemsidor.

Folkbildningsrådet borde ha ifrågasatt hur Ibn Rushds statsbidrag kunde användas i företagsform på detta sätt, då man är tydlig i sin instruktion att studieförbundens verksamheter uttryckligen inte får ”ha kommersiellt syfte” eller ”som bedrivs i vinstsyfte med avsikt att ge intäkter”.

År 2018 omsatte EventeQ AB 1,4 miljoner kronor med tillgångar och kapital på drygt en halv miljon men företaget har inga anställda.

Liknande frågetecken dök upp när en kursgård köptes av Ibn Rushd 2014 för 11 miljoner och man skapade Granhedsgården AB. Hälften av Granhedsgården AB ägdes av Islamiska förbundets stiftelse vars insyn omgärdas av striktare banksekretess. Statsbidrag blir återigen olyckligt ihopblandad med kommersiell verksamhet.

Men vi är inte ensamma om att hysa farhågor. I avrapportering av Ibn Rushds bokslutsrevision 2018 lyfter en känd revisionsfirma fram risker man upptäckt. De framförde risk för felaktig dubbelrapportering när man såg att bidragsgrundande projekt även var organiserade som studiecirkelverksamhet.

Vidare fann man att Ibn Rushds medarbetare haft bisysslor och närstående förhållanden till ”frekvent anlitade leverantörer”. Det är tydligt att tilliten prövas också i ekonomiskt hänseende.

Folkbildningsrådet borde lyfta blicken och upphöra med att så lättvindigt acceptera vad ledare i Ibn Rushd säger om sin verksamhet. Att förneka eller nedtona att studieförbundet är del av en islamistisk rörelse är en central påverkansstrategi som organisationerna utvecklat för att kunna fortsätta att investera i den skattefinansierade affärsidén att utveckla ett parallellt islamiskt civilsamhälle där muslimsk identitet ska bevaras och skyddas.

Tyvärr är Sverige mycket sårbart för påverkan. Det tragiska är att politiker och tjänstemän har släppt igenom dessa verksamheter utan att uppmärksamma vilka de här aktörerna är …

De senaste tjugo åren har några få individer inom Islamiska förbundets innersta krets lyckats skapa en myriad av olika organisationer som sägs representera ett ‘muslimskt civilsamhälle.’ I själva verket är det en mästerlig illusion. På pappret ser det ut som många olika separata organisationer men verkligheten är den motsatta. För det tränade ögat är det lätt att se att det är en begränsad krets som sitter i varandras styrelser som är överlappande och ständigt skiftande. Överst i detta led finns kopplingar till europeiska Muslimska brödraskapet.

Tyvärr är Sverige mycket sårbart för påverkan. Det tragiska är att politiker och tjänstemän har släppt igenom dessa verksamheter utan att uppmärksamma vilka de här aktörerna är, vad de vill och gör och utan adekvat granskning samt utvärdering av verksamheterna.

Det vore välkommet om Folkbildningsrådet frigjorde sig från att upprepa Ibn Rushds talepunkter och intog en mer kritiskt granskande attityd. Det ska dock inte uteslutas att då Folkbildningsrådet varit storfinansiär av verksamheten under många år finns kanske inte riktigt viljan att se verkligheten och agera därefter. Sammantaget finns därför all anledning för den högsta politiska nivån att sätta ned foten. I väntan på det är vår bestämda uppmaning till kommuner och regioner – håll i pengarna!

Aje Carlbom är biträdande professor vid Malmö universitet samt fil.dr. i sociantropologi, specialiserad på etnisk och religiös identitet och mångkulturalism.

Magnus Ranstorp är docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan samt senior rådgivare vid EU:s Radicalisation Awareness Network.

Peder Hyllengren är analytiker vid Försvarshögskolan.

Ibn rushd – islamismens spjutspets

 

SvT

Fuskfakta

Låt inte misstänkta kriminella nätverk utreda sig själva!
PUBLICERAT DEN 13 DECEMBER

Nyligen har en extern granskning beställd av Göteborgs stad visat att Ibn Rushd sysslar med ekonomiska oegentligheter. Cirkelledare har fått ersättning för studiecirklar som inte verkar ha ägt rum. Pengar har också betalats ut för saker som inte borde ha ersatts, som Ipads för 42 000 och arvoden har betalats ut för tveksamma uppdrag, som ”korrekturläsning” av texter om samhällskunskap. Ordföranden för Ibn Rushd hävdade igår, 11-12-2020 till SVT att: ”Det är ett demokratiskt haveri” att utredningen inte publiceras och att förbundets revisionsbyrå nu gör en egen utredning baserat på uppgifter från SVT.

Anklagelser om ekonomiska oegentligheter mot, det till Muslimska Brödraskapet knutna studieförbundet Ibn Rushd, är inget nytt. Rebecca Weidmo Uvell skrev en lysande artikel om Ibn Rushd redan 2017. Artikeln visar på hur Ibn Rushd under sina första självständiga verksamhetsår fick ihop hela 11 miljoner kronor, medan alla andra studieförbund fick kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Uvell krävde att “skattebetalarnas pengar på 11 miljoner kronor som försnillats till hotellverksamhet med spa återkrävs.” Ibn Rushd besvarade Uvell med Goddag yxskaft på sin egen hemsida.

I min bok, Holy White Lies har jag ägnat ett kapitel åt Ibn Ruhsd, där jag även ifrågasatt hur Ibn Rushd med sin ideologiska värdegrund kunde få tillgång till allmänna medel. Istället för att bemöta kritiken skapade Ibn Rushd en debattpanel om min bok på den arabiska bokmässan (som nyligen anklagats för att sprida antisemitism.) I den debatten skriver Zana Muhammad i Dagens samhälle, 2 maj 2019,”Angående Samehs kommentar om Islamiska Förbundets stiftelses årsredovisning: att den andra delägaren har lånat pengar för sin del av köpet till Granhedsgården betyder inte att de lånat dem av oss. Dessa uppgifter är ganska tydliga i bland annat våra egna redovisningar, men Egyptson fabulerar alltså uppgifter och antyder att vi begår brott.”

Märkligt nog har Ibn Rushd lånat ut över 6 miljoner sedan man delade äganderätten med Islamiska Förbundets stiftelse. Här kan man se det i Ibn Rushds årsredovisning för 2014-2015.

Islamiska Förbundets stiftelse som har ett kapital på 167 tusen får samma år ett lån på 5 miljoner 844 tusen utan garantier. Vem ger en sådan stiftelse ett sådant lån? I nyckel position sitter samma personer i ledningen av Ibn Rushd och Islamiska Förbundets styrelsen.

Det hade varit enkelt för ordföranden att svara om det var Ibn Rushd som lånade ut pengarna eller ej. Men ett uteblivet svar är också ett svar och Ekobrottsmyndigheten bör ge det slutgiltiga svaret. Om det var Ibn Rushd som lånade ut summan bör man också få svar på om de enligt stadgarna har rätt att göra det. En motsvarande affär gjord av systerorganisation Al-Azar -stiftelsen ledde till att styrelsen dömdes för grovt ekobrott.

Under den senaste tiden har SVT avslöjat att Ibn Rushd sysslar med ekonomiska oegentligheter. Folkbildningsrådets ledning skriver som kommentar om det i Expressen 17 sep 2020:

”Vi står inför nya utmaningar där kriminella nätverk medvetet tar sig in i folkbildningen för att komma åt statsbidragen. Det handlar om en organiserad brottslighet som parallellt utnyttjar flera system och flera myndigheter. I denna fråga samarbetar vi aktivt med Polisens nationella operativa avdelning, Noa.”

Det som jag anser är ett demokratihaveri är att Ibn Rushds ledning fått behålla sina positioner hittills. Nu är det dags att min uppmaning i Expressen 17 okt 2020 tas på allvar,

”Att dessa nätverk som nu är anklagade för ekonomisk brottslighet fortsätter utreda sig själva och fortsätter sitta på sina positioner är anmärkningsvärt. Detta visar på ett förakt mot skattebetalarna och kommer att tära på den tillit som präglar det svenska samhället. För att kunna reda ut detta missförhållande ber jag politiker att tvinga ledningen i Folkbildningsrådet och Ibn Rushd att avgå. Någon förmåga att rädda sitt anseende och organisationens rykte finns inte längre.

Kriminella nätverk ska inte hindra Ekobrottsmyndigheten och Polisens nationella operativa avdelning, Noa, att göra sitt uppdrag och återskapa förtroendet för samhällsinstitutioner. Ett nytt Folkbildningsråd bör ges rollen som offentlig myndighet med insyn från medborgarna.”

Sameh Egyptson

Dagens Nyheter 20201217

Studieförbundet Ibn Rushd får en ny chans av Göteborgs kommun till att få utbetalat ekonomiskt stöd även för år 2020.

Beslutet fattades av en oenig politisk nämnd efter rapporter om brister i bokföringen och medlemsföreningar vars verksamhet inte bedöms leva upp till de demokratiska kraven.

Det var också den styrande Alliansens linje när nämnden på onsdagseftermiddagen satte sig för att fatta beslut.

I nämnden har partiet Demokraterna sedan i somras drivit linjen om att stödet skulle dras in. SD saknar ledamot i nämnden men har föreslagit detsamma i andra forum.

Vänster- och Miljöpartiet har dock inte ansett att bristerna är så pass stora att de motiverar ett nej redan nu.

– Man är rädd och orolig för islam helt enkelt, har MP:s ledamot Stig Andersson sagt till SVT Väst.

Inför social resursnämnds möte stod det klart att V och MP fick medhåll av Socialdemokraterna för en så kallad återremiss, alltså att frågan ska utredas vidare.

Social resursnämnd är en så kallad niomannanämnd där de rödgröna partierna V, MP och S, om de går samman, får majoritet med fem röster mot fyra. Detta blev alltså vad som blev resultatet när Ibn Rushd-frågan skulle avgöras, efter att nämnden 19 oktober beslutat om en särskild granskning.

Social resursnämnds ordförande Nina Miskovsky, Moderaterna, säger i en kommentar:

– S backade i sista sekund för att ge Ibn Rushd mer tid för att svara, trots att ärendet redan bordlagts en gång. Jag hade hoppats på ett beslut i dag eftersom utredningarna ger svart på vitt att Ibn Rushd har samröre med företrädare som bryter mot demokratiska värderingar. Dessutom finns allvarliga brister i föreningens ekonomi. Vi reserverade oss mot beslutet.

Socialdemokraternas företrädare Marina Johansson reagerar mot Nina Miskovskys beskrivning.

– Jag tycker att det är så desperat av henne att uttala sig så. Det är vi i S som har tagit initiativet till både att utreda en ny modell för hur medel ska fördelas till studieförbunden och att frysa utbetalningarna för 2020 till Ibn Rushd. Skälet till att vi ville ha en återremiss är att klara ut de frågetecken som uppstått de senaste dagarna.

Bakgrunden till politikens inblandning handlar dels om rimligheten i förslaget till bidrag för år 2020 om 1,8 miljoner kronor, dels om tveksamheter kring några av de 22 medlemsföreningar och partners som Ibn Rushd samverkar med.

Partiet Demokraterna gick i augusti in med en begäran till nämnden om att stoppa stödet bland annat med hänvisning till att en av studieförbundets nya samverkanspartners anlitar föreläsare som förkunnar att 12–13-åriga flickor som inte täcker sitt huvud kommer till helvetet.

Kommunen valde att lägga ut granskningen på revisionsbyrån KPMG som 3 december avgav rapport. Där skrev man bland annat att ”de löner och ersättningar som har redovisats till Skatteverket avseende inkomstår 2019 överensstämmer inte med bokförda kostnader för löner och arvoden (...). Det kan inte uteslutas att den oredovisade lönesumman uppgår till närmare en halv miljon kronor.” Även tveksamheter kring studiecirklar samt brister vid utbetalningar av kostnadsersättningar”.

KPMG anmärkte också på vad de såg som märkligheter i antalet studiecirklar respektive cirkelledare och utbetalningar av arvoden till dessa liksom oklarheter kring vissa inköp.

Med KPMG-rapporten som grund föreslog förvaltningen att politikerna skulle avslå ansökan om volym- och målgruppsbidrag. Men man sa också följande: ”Ibn Rushd spelar en viktig roll i områden och miljöer där tillit till det offentliga är låg och delaktighet i ett organiserat civilsamhälle är lägre än genomsnittet i staden. Om Ibn Rushd genom utebliven finansiering förlorar möjligheten att driva folkbildning bland dessa grupper och i dessa områden, förlorar staden en samverkanspart i det gemensamma arbetet att bryta segregation och nå ökad jämlikhet.”

Social resursförvaltning har granskat Ibn Rushds medlemsföreningar och partners och funnit flera tveksamheter.

Om en av dessa skriver utredaren: ”Det kan ifrågasättas om föreningen uppfyller Göteborgs Stads demokrativillkor. Det är oklart på vilket sätt föreningen nu har ett samarbete med företrädare som uttrycker homofoba och antidemokratiska åsikter.”

I flera fall uppmanas kommunen göra fortsatta granskningar där man tvekar om föreningar lever upp till kraven för bidrag.

Så skriver utredaren om medlemsföreningar
Om en av Ibn Rushd Västs medlemsföreningar skriver Göteborgs kommuns utredare: ”Enligt den sammanställningen har föreningen haft verksamhet i bland annat ämnen såsom Islams grundpelare, i Profeten Mohammeds biografi, konsten att läsa koranen (...). Enligt Göteborgs Stads riktlinje kan inte bidrag beviljas för verksamhet/aktivitet som består av bland annat religiöst arbete.”

Om en annan förening noteras: ”Av det som framkommit i studier, artiklar och Ibn Rushd egna granskning har kontroversiella föreläsare bjudits in och verkat på moskén. Moskén förespråkar Sharialagarna på sin hemsida.”

Social resursförvaltning har haft en löpande dialog med studieförbundet om granskningen, men revisionsrapporten som sådan har nämnden hållit sekretessbelagd fram till onsdagens beslut.

Ibn Rushd har på förhand försökt bemöta rapporterna genom att bland annat hänvisa till vad deras egen revisions byrå PWC kommit fram till. På sin egen sajt skriver man att ”Ibn Rushd ser att social resursnämnd riskerar att fatta ett beslut som inte är grundat i fakta. Vi ser också att man genomfört en granskning som utgått från felaktiga premisser och som innebär att ett av de tio studieförbunden särbehandlas.”

Vidare anser man sig ha kunnat visa att ”centrala delar av kritiken är grundlös och bygger på missuppfattningar som hade kunnat undvikas genom en bättre granskningsprocess.”

I en kommentar till SVT Väst tidigare i veckan sa Ibn Rushds förbundschef Alve Högman:

– Vi är ytterst oroade över de metoder som Göteborgs stad nu använder. Att det kommer fram ett underlag med så stora brister och där man ska ta ett demokratiskt beslut.

Socialdemokraternas Marina Johansson säger till DN att orsaken till att de ville ha ett omtag på frågan var att nämnden fick ett mail från Ibn Rushds ledning i måndags kväll.

– Där påstods en hel del som väckte frågor, som varför KPMG:s uppgifter om brister i redovisningen inte stöds av Ibn Rushds egna revisorer hos PWC. Därför vill vi låta förvaltningen titta även på PWC-rapporten och reda ut för oss vad som egentligen gäller. Det är ju två tunga revisionsbyråer det handlar om.

– Det handlar alltså inte om att vi skulle ha bytt åsikt, att vi inte ser allvarligt på de kopplingar till antidemokratiska krafter som det faktiskt finns belägg för.

Hur ser du på den granskning av medlemsföreningarna som kommunen själv gjort?

– Som väldigt allvarlig. Den beskriver många föreningar som bjudit in föreläsare med antisemitiska eller antidemokratiska värderingar. Vi vill nu bara veta vad som är sant och falskt om ekonomin.

Från 1 januari gäller en ny nämndorganisation i Göteborg. Det blir Socialnämnd Centrum som får ta över ärendet.

Fenomenet ibn rushd och muslimska brödraskapet

Stryp bidraget till Ibn Rushd, Alliansen

Göteborgs Stad delar årligen ut miljonbidrag till studieförbundet Ibn Rushd, en organisation med kopplingar till ideologiskt tveksamma organisationer. Ska skattebetalarna verkligen bekosta en sådan verksamhet?

Vad gör ett studieförbund? De flesta tänker sig nog en verksamhet av kvällskurser i keramik, samtal om demokrati, studieförberedande kurser, studiecirklar om prepping eller matlagningskurser som utforskar det italienska köket.

Men det islamska studieförbundet Ibn Rushd utmärker sig inte främst med att vara en sådan aktör. Länge har det funnits misstankar om att Ibn Rushd har kopplingar till Muslimska brödraskapet (MB), en global islamistisk rörelse med politiska ambitioner.

Forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren har återkommande gånger pekat på detta, senast i en granskning av Ibn Rushd publicerad i den digitala tidskriften Kvartal (16/6). När Folkbildningsrådet, som ansvarar över statens utdelning av verksamhetsstöd till landets studieförbund, valde att granska Ibn Rushd 2019 framkom det att studieförbundet hade ”idémässiga svagheter”.

Folkbildningsrådet ansåg inte att det fanns några organisatoriska kopplingar till Muslimska brödraskapet, men noterade att företrädare för Ibn Rushd, och dess medlemsorganisationer, var inspirerade av rörelsen. Det fanns alltså en ideologisk koppling till MB.

Genom åren har Ibn Rushd samarbetat med ideologiskt tveksamma organisationer. Studieförbundets Malmöavdelning avslöjades 2018 med att ha delat ut ekonomiskt bidrag till Milli Görus, en islamistisk organisation från Turkiet och vars företrädare ofta uttrycker sig rasistiskt. Tysk säkerhetstjänst har tidigare varnat för att rörelsen bidrar till radikalisering av muslimer och att föreningen arbetar aktivt för sharialagar.

Här i Göteborg har Ibn Rushds västra avdelning samarbetat med Bellevuemoskén som länge förknippats med islamistisk extremism (Försvarshögskolan 2018). Fram till 2019 arrangerade även Ibn Rushd de muslimska familjedagarna, ett årligt evenemang som skapade rubriker då man blev påkommen med att ha bjudit in homofoba, antisemitiska eller rent av våldsbejakande gästföreläsare. Detta upptar också ett stort utrymme i Folkbildningsrådets egen granskning av Ibn Rushd.

Ibn Rushd är alltså långt ifrån ett vanligt studieförbund. Dess verksamhet är befläckat av högst märkvärdiga samarbeten som långt tidigare borde ha förbrukat organisationens rätt till offentliga medel. Men ändå fortsätter skattebetalarna att bekosta studieförbundet. Bara mellan åren 2012-2018 ska Göteborgs Stad ha gett Ibn Rushd över nio miljoner kronor i verksamhetsstöd. Och 2019 fick studieförbundet över en miljon kronor av kommunen.

I Göteborg tycks dock bara Sverigedemokraterna och Demokraterna vara villiga att skruva åt bidragskranen till Ibn Rushd. SD har lagt fram en motion om att stoppa kommunens bidrag till studieförbundet, något D valt att stödja.

Men allianspartierna yrkar på avslag till motionen i sitt gemensamma svar. Det är besynnerligt, inte minst vad gäller Liberalerna. På nationell nivå har Liberalerna nämligen gjort en stor sak av att skattemedel ska strypas till antidemokratiska organisationer. Men i Göteborg tycks partiet alltså se mellan fingrarna när det kommer till Ibn Rushds många, många snedsteg. Varför?

Motiveringen bakom allianspartiernas nekande svar på motionen är svagt. Dels gömmer sig partierna bakom ett S-initiativ om att kompetens inom exempelvis kunskapscenter mot organiserad brottslighet ska kunna användas i bidragsbedömningar av studieförbunden. Men det utesluter ju inte att man redan idag stoppar kommunalt stöd till en tveksam organisation som Ibn Rushd. De borgerliga partierna tycks helt enkelt ha accepterat att Ibn Rushd ”tagit till sig” kritiken som följt Folkbildningsrådets rapport. De påstår dessutom att Ibn Rushd börjat arbeta aktivt med frågor om HBTQ och antisemitism, men ger inget konkret exempel på att så skett.

Det duger inte. Vill Alliansen inte bifalla SD:s motion är de välkomna att skriva en egen. Oavsett är de svaret skyldiga varför de anser att göteborgarna år ut och år in ska bekosta Ibn Rushds verksamhet.

Ibn Rushd del 666F

Efter flera månaders utredningar har Göteborg stad till slut beslutat att inte dela ut kommunalt bidrag till studieförbundet Ibn Rushd. Därmed har Göteborg blivit den största kommunen i landet som stoppat lokala verksamhetsbidrag till det omdebatterade studieförbundet.

Det var ett välkommet beslut som fattades av politikerna i Socialnämnd Centrum, och helt i linje med vad ledarsidan förespråkat i ett antal år. Skattepengar ska inte gå till organisationer som motverkar demokrati och integration, vilket i allra högsta grad gäller Ibn Rushds verksamhet.

Granskningen av Ibn Rushd har visat att studieförbundet samarbetat med en rad tvivelaktiga aktörer. I Malmö samarbetade studieförbundet bland annat med den islamistiska organisationen Milli Görus, vars företrädare ofta uttryckt sig rasistiskt. I Göteborg har Ibn Rushd samarbetat med Bellevuemoskén som länge förknippats med islamistisk extremism. Ledande terrorforskare och akademiker har även pekat på Ibn Rushd kopplingar till det Muslimska brödraskapet, en islamistisk rörelse med en ideologi som inte är förenligt med liberala och progressiva ideal om individuell frihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Studieförbundet har dessutom utmärkt sig genom att ha bjudit in rasistiska hatpredikanter till olika arrangemang genom åren.

Vare sig samarbetet med Milli Görus och Bellevuemoskén eller den ideologiska kopplingen till Muslimska brödraskapet är någon indikator på att Ibn Rushd arbetar för att främja integration i utsatta områden eller att stärka tilltron till demokratin hos grupper som står utanför det svenska samhället.

Men vad som kan tyckas vara en otroligt enkel fråga, att skattemedel inte ska tilldelas organisationer som motverkar den svenska demokratin, verkar inte vara en självklarhet för företrädare från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Enligt Vänsterpartiets gruppledare i Göteborg, Daniel Bernmar, är granskningen av Ibn Rushd en rasistisk och islamofobisk kampanj riktad mot svensk folkbildningsrörelse. Tidigare i december sade även Stig Andersson (MP) att granskningen av Ibn Rushd härrör från en rädsla för islam (SVT 15/12-2020). Såväl Bernmar som Andersson tror alltså att debatten om Ibn Rushd handlar om rasism och oro för islam.

För det första: Ibn Rushd representerar inte alla muslimer i Sverige. Att studieförbundet bekostas av skattebetalarna är inte heller en nödvändighet för att muslimer ska kunna utöva sin tro. Ibn Rushd måste kunna ta ansvar för vilka aktörer som de valt att samarbeta med utan att frågan landar i grundlösa anklagelser om islamofobi. Har Bernmar inga problem med att skattpengar via studieförbundet slussats vidare till islamistiska föreningar som Milli Görus? Hade det varit omvänt, att skattpengar via ett studieförbund hamnat i händerna på högerextremister hade nog tonen från ledande företrädare inom Vänsterpartiet låtit helt annorlunda.

För det andra: granskningen av Ibn Rushd föranleddes av att studieförbundet samarbetat med en rad tvivelaktiga aktörer vars extremism är ett hot mot den svenska demokratin. Det är alltså inte en fråga som rör islam generellt, även om Stig Andersson klumpigt nog tycks ha förväxlat religiösa extremister med vanliga muslimer som bara vill utöva sin tro i fred.

Att stoppa skattefinansieringen av Ibn Rushd har således inget att göra med islamofobi, utan det handlar bara om att säkerställa att det offentliga inte stödjer krafter som spär på segregation eller motverkar den svenska demokratin. Att Ibn Rushd nu inte längre bekostas av hårt arbetande göteborgare är därmed en seger för de som länge varnat för att skattepengar hamnat i händerna på extremister och antidemokrater.

Bawar Ismail

bawar.ismail@gp.se

Ibn rushd del 666D

Därför är studieförbundet Ibn Rushd en hybrid av politik och religion
Onsdag 23 Sep 

Studieförbundet Ibn Rushd fortsätter den inslagna vägen, att misstänkliggöra kritikernas motiv. Och skälet därtill är sannolikt rätt enkelt. Det handlar i slutändan om miljonbelopp i offentlig finansiering. Miljonbelopp för en organisation som egentligen är en hybrid av en politisk islamistisk rörelse och trossamfund. Inte ett studieförbund.

Studieförbundet Ibn Rushd ordförande Zana Muhammad och förbundschef Alve Högman menar att Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och Peder Hyllengren har sin egen agenda som handlar om att sätta stopp för minoriteters organisering kring identitetsfrågor. I en debattartikel i Expressen redogör de varför de anser att det handlar om att forskartrion allierat sig med Sverigedemokraterna.

Sedan fem år tillbaka har studieförbundet Ibn Rushd verksamhet kommit att granskas och kritiseras allt mer.

För Ledarsidornas del kom startpunkten för ett mer intensivt granskningsarbete när studieförbundet inledningsvis förvärvade och sedan överlät hälften av Granhedsgården AB, som finansierats med medel avsedda för folkbildning, till Islamiska Förbundet i Sverige. En transaktion som vid den tidpunkten var i direkt strid mot Folkbildningsrådets eget regelverk. Folkbildningsrådet vägrade lämna ut dokumentation med hänvisning till att de är en ideell förening och inte omfattas av offentlighetsprincipen. Samtidigt omorganiserades Islamiska Förbundet till en stiftelse vilket ytterligare försvårat granskning.

Först i efterhand ändrade Folkbildningsrådet sitt regelverk för att retroaktivt godkänna transaktionen och anpassade delar av sitt regelverk för att mer likna en myndighet. Under denna period kom granskare och kritiker att mötas av Ibn Rushd med samma argument som Muhammad och Högman använder sig av mot Ranstorp, Carlbom och Hyllengren. Antingen direkt eller via ombudet Folkbildningsrådet.

Muhammad och Högman försöker misstänkliggöra kritikerna och trovärdigheten i dess källor, som misstänkliggörandet av professor Lorenzo Vidino, internationellt erkänd som den främste experten på Muslimska Brödraskapet istället för att bemöta kritiken i sak.

Rapporten “När tilliten prövas”

Sedan kritiken blev altför omfattande blev till slut Folkbildningsrådet tvingade till att beställa en granskning av studieförbundet Ibn Rushd. Professor Erik Amnå kom att författa och senare presentera rapporten ”När tilliten prövas” som presenterades våren 2019.

En svag rapport som uppvisar flertalet brister. Brister som går att härleda delvis till Folkbildningsrådets ledning och styrelse. Amnå fick aldrig mandatet att granska Ibn Rushd ekonomiska transaktioner. Idag är studieförbundet tillsammans med flera andra föremål för en polisutredning efter omfattande bidragsfusk på Järvafältet. Totalt handlar den förfalskade redovisningen av antalet undervisningstimmar om miljonbelopp.

De flesta av förbundets supportrar använder sig främst av Amnås slutsats att studieförbundet uppfyller regelverkets krav på statsanslag. En s.k ”Cherry-picking” för trots svagheterna i rapporten sluter sig även Amnå till att Ibn Rushd har ideologiska band och personkopplingar med det Muslimska brödraskapet. Detta, samt att den religiösa uttolkningen som uppstått genom förbundets historia är problematisk enligt Amnå.

De senare avslöjandena, att förbundet uppvisar fasta och långtgående juridiskt bindande relationer med Brödraskapets nätverksorganisationer genom sina egna och medlemsförbundens stadgar har föranlett Folkbildnigsrådet att öppna en ny utredning.

I Amnås granskning framkommer en slutsats från MUCF, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, MUCF som sannolikt är en mer rättvisande bedömning än alla andra.

MUCF anser vidare att deras utredning har visat att det finns kopplingar mellan SUM (Sveriges Unga Muslimer, en av studieförbundets medlemsorganisationer. Reds anm) och Muslimska brödraskapet. På MUCF har de själva ställt sig frågan varför SUM inte är öppen med kopplingen mellan Muslimska brödraskapet och FEMYSO, en muslimsk paraplyorganisation för europeiska ungdomsorganisationer. De anser att det inte borde vara problematiskt för SUM att tillstå den anknytningen.

MUCF konstaterar att religionsfriheten i Sverige är stark, och att det är skillnad på de bidrag som fördelas av SST och det stöd som ges till övriga civilsamhället. De påpekar även att övriga myndigheter och civilsamhället i stort behöver förhålla sig till de demokratikriterier som måste uppfyllas när beslut om bidrag fattas.

MUCF är till skillnad från Folkbildningsrådet en riktig myndighet med ett tydligt regelverk för bedömning av demokratikriterier och villkor för statsbidrag.

Kritiken mot studieförbundet handlar från Ledarsidornas sida, likt MUCF, i grunden om vad Ibn Rushd är för organisation. Muslimska brödraskapet representerar en ideologisk och politisk radikalt fascistisk tillämpning av islams urkunder varför såväl Ibn Rushd som dess tidigare medlemsorganisation SUM mer är att betrakta som ett trossamfund. Något som styrks av studieförbundets egen dokumentation i form av verksamhetsplan och verksamhetsberättelse.

Ibn Rushd är ett politiskt trossamfund, inte ett studieförbund

Läggs Studieförbundets Ibn Rushd verksamhetsplan för 2017-2018 vid sidan av verksamhetsberättelserna blir det tydligt. Verksamheten vid studieförbundet domineras totalt av studier i arabiska och koranen. De redovisade studietimmarna visar att studier på svenska kommer sekundärt och enligt deras egen verksamhetsplan är den svenska som lärs ut inte inriktad för att enklare få ett arbete och bli inkluderad i samhället utan för att deltagarna ska klara av myndighetskontakterna bättre.

Studierna i arabiska motiveras med att det då skapas en bättre förståelse för koranens budskap. I studieförbundets årsredovisning från 2019 framgår att antalet timmar i ämnesblocket ”Livsåskådning” uppgick till 110 379 timmar och undervisningen i arabiska till 80 800 timmar av totalt 404 236 timmar. De ämnen, livsåskådning som uteslutande handlar om islam samt arabiskan som motiveras med dess koppling till religionsstudierna representerar därmed knappt hälften, eller 47 procent av antalet undervisningstimmar. För 2018 var motsvarande siffra 52 procent. Som jämföelse ägnades endast 12 323. timmar, eller tre procent till studier i ämnet svenska. En ökning från föregående år med en halv procent.

I tillägg till detta ägnade sig studieförbundet även sig åt ”Ung Dawa”, eller frälsning enligt sin egen dokumentation.

Studieförbundet Ibn Rushd är otvetydigt mer att betrakta som ett trossamfund. Ett trossamfund som dominerats och fortfarande domineras av det Muslimska brödraskapet religiösa och ideologiska uttolkning av islam. Trots påståenden om motsatsen finns banden kvar i dess ledning till Brödraskapet genom dels stadgarna men även att flera i ledningen och kansliet tillhör Stockholms Moské vars imam Mahmoud Khalfi öppet erkänner moskéns tillhörighet till Brödraskapets inriktning.

Av dessa skäl, som har fullt stöd i Ibn Rushd egen dokumentation bör studieförbundet avregistreras som studieförbund och istället ses som trossamfund. Och som MUCF konstaterar, Sverige har en vitt gående religions- och åsiktsfrihet varför detta inte är problematiskt alls för organisationen.

Möjligtvis kan Ibn Rushd, som egentligen är en hybrid av en politisk islamistisk rörelse och trossamfund då komma att klaga över det uteblivna ekonomiska stödet för sin i grunden religio-politiska verksamhet men någon sådan rättighet till statligt finansierad ekonomisk subvention finns inte i dagens regelverk.

Oavsett hur radikal en åsikt eller ideologi är, som Brödraskapets med några av sina rötter i nazismen, råder det åsiktsfrihet i Sverige. Men det är inte detsamma som att organisationer som torgför eller domineras av dessa åsikter har en mänsklig eller lagstadgad rättighet till offentlig finansiering.

Ibn rushd

Ibn Rushd fyller en viktig funktion i samhället

Ibn Rushds verksamhet bidrar till att minska segregation, skriver Maria Graner.

Svar till krönikan "Uppsalabor ska inte finansiera segregation" i UNT den 28 maj.

Studieförbundet Ibn Rushd är inte en organisation med ”tveksamma värderingar”. Ibn Rushd fyller tvärtom en viktig funktion i samhället, bland annat genom att de når ut till marginaliserade grupper. Folkbildningsrådet har genomfört omfattande granskningar av studieförbundet och kommer inte att ompröva statsbidraget till Ibn Rushd.

I rapporten "När tilliten prövas", som togs fram på uppdrag av Folkbildningsrådet, redogör Erik Amnå för en framgångsrik folkbildningsverksamhet, där Ibn Rushd lyckas nå grupper som står långt från det etablerade samhället. Ibn Rushds deltagare har kortare utbildning än deltagare i andra studieförbund, de har en svagare ställning på arbetsmarknaden och är nästan alla utrikes födda eller har föräldrar som är födda utanför Sverige. Vi menar att Ibn Rushds verksamhet bidrar till att minska segregation och överbrygga klyftor i samhället.

I studien ifrågasätts om Ibn Rushd ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt värderingsfrågor som antisemitism och homofobi, som är centrala i ett demokratiskt samhälle. Det handlar alltså inte om att studieförbundet har spridit antisemitism och homofobi, utan att de måste bli ännu bättre på att motverka spridningen av det. Detta är något som Ibn Rushd nu tar krafttag för att komma tillrätta med.

Enligt rapporten finns det inga formella eller organisatoriska kopplingar mellan Ibn Rushd och Muslimska Brödraskapet, däremot kan det finnas vissa ideologiska anknytningar.

Vi delar Amnås bedömning att folkbildningen måste ha en särskild frihetsgrad. Folkbildningen är en arena där demokratin både förvaltas och utvecklas. Det innebär bland annat att ge utrymme för debatt och diskussion, studieförbunden har som arrangörer ett ansvar att säkerställa att olika åsikter får komma till tals.

Maria Graner, generalsekreterare för Folkbildningsrådet



Svar:

Sheikh Jassem Al-Mutawa, som har beskrivit hur en man ska slå sin fru på ett islamiskt korrekt sätt bjöds in till ett event där Ibn Rushd stod som värd (SvD, 18/2 -14). Även Sheikh Mohammad - “homosexualitet [ska] straffas med döden”-Rateb Al-Nabulsi, var inbjuden.

Under 2016 bjöds föreläsaren Zaghloul El-Naggar in, som skrivit att “Judarna utmärks genom sin blinda intolerans för andra nationer och hela mänskligheten”. Han har även gjort sig känd för att hata homosexuella och uppmana till jihad.

Genomgående för Ibn Rushd är att det är först när någon utomstående uppmärksammar problemen som de ställer in föreläsningarna. Det är uppenbart att - i alla fall delar av - Ibn Rushd har ytterst tveksamma värderingar.

Det är illa att Folkbildningsrådet tar så lätt på kritiken. Ännu märkligare är att vi skattebetalare ska behöva argumentera för att våra pengar inte ska gå till sådana här organisationer.

Emma Jaenson