shottaz och dödspatrullen

 Allt om slödder

UPPVAKNANDETS TID!

Mångkultur – Kriminalitet –Ali Khan

 

Man skjuten till döds i Hjällbo mitt på söndagseftermiddagen

GöteborgEn man i 45-årsåldern dödades i en skottlossning i Hjällbo centrum mitt på söndagen. Ytterligare fem personer fördes skadade till sjukhus. Dådet skedde trots att polisen kraftsamlat i Hjällbo efter fredagens våldsamheter i stadsdelen.

Larmet om skjutningen kom klockan 13.23, och polisen kunde relativt snabbt därefter gripa en man som under kvällen anhölls misstänkt för mord. Han uppges vara i 20-årsåldern.

Enligt uppgifter till GP ska den gripne mannen ha befunnit sig i anslutning till ett vapen.

Inledningsvis meddelade SOS Alarm att fyra personer hade förts till sjukhus. Senare på söndagskvällen uppgav Sahlgrenskas presstjänst att fem personer vårdas på sjukhuset till följd av händelserna.

Enligt uppgifter till GP hade den avlidne mannen blivit skjuten i bakhuvudet. Ytterligare två personer ska ha skottskadats: en i armen och en i benet. Övrigas skador har inte vållats av skjutvapen.

Polisen beskrev situationen på platsen som rörig efter skjutningen.

När GP:s reporter kom till Hjällbo på söndagseftermiddagen var det flera stora grupper av människor i rörelse i stadsdelen.

GP:s team på plats hade svårt att röra sig fritt i stadsdelen. Flera upprörda och maskerade personer uppmanade GP:s reporter och fotograf att gå därifrån.

Skjutningen hör ihop med fredagens händelser

Enligt polisens presstalesman Fredrik Svedemyr finns det en koppling mellan söndagens dödsskjutning och våldshändelserna i fredags, vilka polisen klassat som upplopp.

Hur kunde detta hända mitt på dagen, på en plats där ni har en pågående särskild händelse?

– Ja, olyckligtvis har detta skett ändå. Vi har så klart alltid ambitionen att förebygga brott. Men det är inte alltid vi når ända fram, säger Fredrik Svedemyr, som tillägger att de första polispatrullerna var ”väldigt snabbt” framme vid brottsplatsen:

– Vi var på plats i stort sett när det hände. Vi klev på direkt.

Efter söndagens skjutning fortsätter den särskilda händelsen tills vidare. Den polisiära åtgärden ger myndigheten speciella möjligheter att rekvirera extra personal till insatsen.

Särskild händelse tillsvidare

– Det är en händelsestyrd insats, som nu rullar vidare så länge det finns ett behov, säger Svedemyr.

Polisens hävde avspärrningarna av mordplatsen klockan 20.48, uppger presstalesman Thomas Fuxborg.

Han uppger att polisen har samma dimensionering av sin styrka i Hjällbo efter skjutningen som man hade innan. Den är betydande, men Fuxborg kan inte säga hur stor den är på söndagskvällen.

– Men just nu har vi 18 poliser som genomför dörrknackning i Hjällbo, förutom vår övriga personal på plats.

Fuxborg påpekar att polisen var i Hjällbo centrum, i omedelbar anslutning till platsen där skjutningen skedde.

– Vi var där, men inte just där skjutningen skedde. Det visar hur hänsynslösa personerna i de här nätverken är. När de ser varandra, då smäller det. Det viktigaste för dem är att få genomföra sin vendetta, säger Thomas Fuxborg.

Enligt vad GP erfar handlar upploppen i fredags mer om uppblossade schismer mellan ett flertal klanbaserade släkter i nordost, än om regelrätta konflikter mellan rena förortsgäng. De tre män som sitter anhållna efter fredagens våldsamma upplopp tillhör alla Ali Khan-sidan. En av dem, en man i 25-årsåldern, anses vara ledande kriminell i Hjällbo.

Fredrik Svedemyr kan i nuläget inte bekräfta några kopplingar till Ali Khan-släkten men säger att man tittar brett på händelsen, både upploppet i fredags och söndagens skottlossning.

Enligt GP:s källor är det en person ur det ena klanbaserade nätverket som avlossat skott mot en man från en annan stor familj i området.

Bakgrunden till striderna i Hjällbo sägs vara en händelse i fredags eftermiddag.

Då blev en 14-årig kille avsparkad eller nedknuffad från sin moped när han kom åkande. Efter detta uppstod handgripligheter.

Denna misshandel var motiv för en av grupperna att försöka hämnas på den andra.

Under fredagskvällen uppstod ett större tumult och bråket accelererade ytterligare i och med söndagens dödsskjutning i Hjällbo centrum.

Efter söndagens skottlossning skickades nio ambulansenheter till Hjällbo. En ambulanshelikopter landade nära händelsens centrum, men lyfte inte någon person från platsen.

Polisens fortsatta insatser i Hjällbo är inriktade på att förhindra ytterligare brottslighet, genomföra utredningstekniska insatser för att att lösa söndagens mord samt arbeta trygghetsskapande i stadsdelen.

Importerad kriminalitet – Klaner – Mats Löfving

Uppdaterat 1/3 2023

Det här skrev jag 20/5 2021!

Nu är Mats Löfving död och efterspelet blottlägger de högsta polischefernas ofullkomlighet.

Ja, de är ofullkomliga precis som du och jag men vi älskar att döma andra ofullkomliga för att glömma vår egen.

Senaste nytt om frosseriet i Mats Löfvings liv och död

Den första svenska polischef som vågar berätta om verkligheten



Han öppnade dörren för samtal om klaner

Polischefen Mats Löfvings utspel om släktbaserade kriminella nätverk fick stort genomslag i den offentliga debatten. Vad var det som fick honom att uttala sig så – enligt honom själv – generaliserande?

Foto: Johan Fredriksson, via Wikimedia Commons

Man kan önska sig tusen saker. Man kan önska sig att hitta den perfekta vinterjackan på rean, att solen ska skina på midsommarafton eller en resa till månen. När Mats Löfving anlände till Radiohuset vid tolvtiden lördagen den 5 september visste han vad han skulle säga, han förstod att det skulle väcka uppmärksamhet men att han fyra dagar senare skulle citeras i partiledardebatten, föranleda en särskild riksdagsdebatt och intervjuas i SVT:s Agenda var mer än han skulle ha kunnat önska.

Mats Löfving var då chef för polisens Nationella operativa avdelning, ställföreträdande rikspolischef, och det Ekots Monica Saarinen sagt när hon kontaktat honom var att intervjun skulle handla om gängkriminaliteten: ”Klarar polisen gängkriminaliteten, Mats Löfving?” Tyglarna var för övrigt fria. Sikten god. Ryggen säkrad. Han hade talat med rikspolischefen och med sakkunniga inom polisen. Han hade en rätt färsk rapport i ränseln. Han var, kort sagt, taggad.

Det var hans första framträdande i Lördagsintervju, en av hans första längre intervjuer överhuvudtaget. Han var van vid att bli avbruten, snabba frågor och snabba svar; nu skulle han få utveckla en tankegång, brodera, tala till punkt. Det var, skulle han senare säga, ”en linjeintervju”.

Han uttrycker sig gärna på det sättet.

Sexton minuter in i handlingen kom den fråga han väntat på.

Monica Saarinen:

– Jag har sett att polisen i både Malmö och Göteborg talar om att det finns sådana här släktbaserade kriminella nätverk. De bygger på familjer helt enkelt. Är det så? Och hur påverkar det ert arbete?

Mats Löfving:

– Det här är en jätteviktig fråga för …

Han avslutade inte meningen, bytte spår:

– Vi kan uppfatta att den här diskussionen om integrationen kan vara lite naiv i Sverige.

Monica Saarinen:

– Hur då?

Mats Löfving:

– För det är ju på det sättet att långt ifrån alla människor vill bli en del av det svenska samhället. Just nu har vi minst fyrtio stycken släktbaserade kriminella nätverk i Sverige. Ja, så kallade klaner. De har kommit till Sverige, påstår jag, med syfte att organisera och systematisera kriminalitet. De arbetar med att skapa makt. De har stor våldskapacitet. De vill tjäna pengar.

Han betonade orden ”makt”, ”våldskapacitet”, ”pengar” utan att höja rösten. Dialekten kunde spåras till trakten av Norrköping. Han preciserade sig: brottsligheten handlar om narkotika, våld, utpressning. Han påstod att de, som han uttryckte det, ”tar sig in i näringslivet”. Han sa:

– Det finns också exempel på att man tar sig in i det politiska livet och vill ha en roll att spela i den offentliga riktiga styrningen av en kommun eller till och med av Sverige.

Det var, naturligtvis, sensationellt det han sa.

– Det låter ju väldigt …, hann Monica Saarinen säga innan hon blev avbruten av polischefen. Han hade mer på hjärtat, mer att säga om klanerna. Nu hade han fått upp ångan.

– Det ska man göra väldigt tydligt, där är inte individen viktig. Det är till och med så att man arrangerar äktenskap med syfte att stärka släktens, klanens, varumärke och makt.

– Okej, men …, sa Monica Saarinen.

Efteråt skulle hon säga att ”hakan föll i skrivbordet” när hon hörde Löfving lägga ut texten. Hon hade intervjuat partiledare och näringslivstoppar och generaldirektörer i decennier, varit nyhetsankare och ansvarat för valvakor i televisionen, på åttonde året styrt Lördagsintervjun med stor precision och lätt hand, alltid väl förberedd, ständigt aktuell, men detta överrumplade henne.

Flera gånger hade Anders Thornberg, Mats Löfvings chef, rikspolischefen, gästat Lördagsintervjun, också med frågor kring gängkriminalitet och dödsskjutningar, och han hade talat bekymrat om den fortsatta tillväxten av unga kriminella, det ökade våldet, bristen på respekt för rättsväsendet, tystnadskulturen, men det var allmänna resonemang, dämpat tonläge, under flagg av förtröstan: Sverige är ett av de tryggaste länderna i världen. Dialogen med både regering och opposition är väldigt bra.

Mats Löfving överraskade med sin konkretion. Han överraskade med sina påståenden om klaner som kommit till Sverige för att begå brott, om arrangerade äktenskap, snart också med påståenden om barn som uppfostras till att ta över den kriminella organisationen, som inte vill bli en del av samhället. Det var som om han talade om ett annat land än det gamla och fria, det glädjerika sköna.

– Vet du, det här låter ju väldigt kontroversiellt, sa Monica Saarinen. För du påstår att du vet att det är så här.

Han visste. Han hänvisade till ”den underrättelsebild vi har”. Han nämnde Stockholm, Södertälje, Göteborg, Malmö, även Landskrona, Jönköping. Han påstod att det var en utveckling som pågått under ”många år”. Monica Saarinen kastade in en fråga om vad detta betyder för polisens arbete och Mats Löfving svarade, fortfarande utan att tveka, fortfarande utan ens en darrning på rösten, som om han satt i en intervju om pensionssparandets grunder och inte om kriminella nätverk, med att dela in skurkarna i tre kategorier, på olika nivåer: Huvudmän. Möjliggörare. Utförare.

Polisens resurser, sa han, måste sättas in på alla tre nivåer, med olika metoder för var och en. För att komma åt huvudmännen, betonade han, i samarbete med arbetsförmedling, försäkringskassan och så vidare.

Det var moderatledaren Ulf Kristersson som fyra dagar senare citerade Mats Löfving i riksdagens partiledardebatt. Ytterligare sju dagar senare initierade Liberalerna en särskild riksdagsdebatt om gängkriminaliteten. Den inleddes av partiets Johan Pehrson:

– Gängvåldet fräter sönder samhället.

Han krävde repressiva insatser, samtidigt en historisk satsning på förebyggande åtgärder, ”kalla det gärna en Marshallplan för förorten”. Inrikesminister Mikael Damberg tackade Liberalerna för en både ”angelägen och plågsamt aktuell debatt om gängvåldet”, sa sig dela människors oro och vrede och berömde den egna regeringen för att leverera fler poliser, övervakningskameror, straffskärpningar än någonsin tidigare. Moderaternas Johan Forssell var inte lika begeistrad överregeringens insatser. Sverigedemokraternas Adam Marttinen skyllde på invandringen. Centerns Johan Hedin var närmast ångerfull:

– Vi måste lägga prestigen åt sidan och inse och erkänna att vi har gjort för lite och ibland har gjort fel. Vi måste vara beredda att ompröva gamla ställningstaganden när vi förstår att världen har förändrats.

Mikael Damberg nickade i sin bänk. Det gjorde han inte när vänsterpartiets Linda Westerlund Snecker talade om ”duttande med lagstiftning” – här gjorde han en minnesanteckning – fast hon låg Löfving inte långt efter då hon avslutade med att beskriva ett gängkriminalitetens parallellsamhälle som måste tryckas åt från varje håll.

– Polisen står idag ensamma mot gängen.

Mikael Damberg avslutningsvis:

– Frågan är om de svenska partierna i riksdagen har varit mer eniga kring de här frågorna än vi är just nu.

Mats Löfving nämndes några gånger under debatten, som en auktoritet i ämnet. I SVT:s Agenda gladde han sig åt att ha öppnat dörren för ”en redig diskussion”.

– Ja, jag är nöjd med det här, säger Mats Löfving tre månader senare i Stockholmspolisens numera ödsliga pressrum på Kungsholmen – ett vitt bord, åtta grå stolar, fyra kala väggar – och han är som alltid i offentligheten klädd i polisens ljusblåa skjorta med beteckningen POLIS i gult mot svart botten, axelklaffarna i guld, två eklövsgaloner, svart slips, svarta byxor, svarta skor: 1,92 i strumplästen, slätrakad och vältränad, ger intrycket av att kunna springa ikapp vem som helst.

Sedan Lördagsintervjun har han bytt jobb. Titeln är numera Regionpolischef i Stockholm.

Löfving är nöjd över: Att bli flitigt citerad i media. Att saken togs upp i riksdagen. Att tvärpolitiska motioner skrivits. Att kommuner reagerat.

– Dörren har öppnats, säger han åter. Många är beredda att göra rediga saker. Ingen inom polisen har hört av sig och klagat.

Allt han sa i Lördagsintervjun, menar han, allt finns redan i polisens egna rapporter och analyser, i Brottsförebyggande rådets utredningar, i tidningsartiklar, alltmedan ”Sverige” undvikit att tala om saken. Sverige?

– Alla … som finns i den offentliga debatten. Man har undvikit de här frågorna.

Politiker, sa han i Lördagsintervjun, har ”åkt jojo” i sitt engagemang, anpassat sig till ”det mediala trycket”. Nu säger han att han hoppas på enighet i sak, på att politiker ute i landet vågar ta initiativ, på att politiker och myndigheter samordnar sig nationellt på det att polisen vet vad de har att förhålla sig till, ”för att kunna göra det som krävs av oss”. Nationell samling alltså?

– Vad menas med det? Det måste i alla fall vara så att det lokala och det nationella hänger ihop, att där finns en balans, även om det naturligtvis kan variera lite lokalt. Och förhoppningsvis finns en enighet om problembilden.

Boel Godner, säger han, Boel Godner är ett föredöme, ett undantag.

– Jamen titta på Boel Godner.

Boel Godner är sedan snart ett decennium kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Södertälje. Som ny på posten talade hon om kriminaliteten som ”en böld” på samhällskroppen, undvek inte att uttrycka sina bekymmer över att kommuninvånare flydde staden – ”De känner inte igen sig i Södertälje” – och gav sitt fulla stöd till en hela samhällets offensiv mot brottsligheten. Människor mördades på lokal i Södertälje, polishuset besköts, flera varuhus och en skola brann; värre ändå var att kriminaliteten, en mer raffinerad sådan, uppenbarligen letat sig in i det offentliga rummet, till och med in i finrummen. Brottsligheten började bli samhällstärande.

– Det som utmärker Boel Godner kan andra ta efter, säger Mats Löfving. Hennes tålamod, hennes uthållighet och det långt över mandatperioden. Hon har respekt för att det inte kan bli klart med en gång. Hon har stark integritet. Hon har också haft motgångar men hon har förmått ta på sig kaptensbindeln, stått för ett verkligt ledarskap, en offensiv anda som visar att det här är bra för kommunen.

Han säger att polischefer ute i landet berättar för honom att politiker ringer och frågar vad de ska göra.

– Så ska det ju inte vara.

Och politiker högre upp, i riksdag och regering?

– Det här att kriminaliteten har letat sig in överallt, att den finns på olika nivåer i samhället, gör saken komplicerad. Det kräver samordning. Vi måste gå åt samma håll. Vi måste angripa kriminalitetens drivkrafter. Makt och pengar. Det handlar om makt och pengar. Man måste följa pengaflöden, se vart statens pengar tar vägen.

Lagändringar?

– Det ska inte vara en massa prat om lagändringar.

Åtgärder pratar Mats Löfving hellre om.

Den rapport på vilken Mats Löfving byggde sitt uttalande om de fyrtio familjerna är naturligtvis hemligstämplad. Den har kommit ut ändå. Av referaten att döma blandar rapporten stort och smått, äpplen med päron.© Tillhandahålls av Gazzine Den rapport på vilken Mats Löfving byggde sitt uttalande om de fyrtio familjerna är naturligtvis hemligstämplad. Den har kommit ut ändå. Av referaten att döma blandar rapporten stort och smått, äpplen med päron.

Polis blev han för att han inte hade en bättre idé och jobbet tycktes rätt häftigt: han hade pryat hos polisen i sjuan, lyckades få prya där igen i nian och sommarjobbet på landstingstvätten övertygade honom om att vika 1 400 handdukar om dagen inte var vad han ville ägna sig åt. Uppvuxen i stadsdelen Lindö i Norrköping – villor och radhus, småbåtshamn – pappa typograf på Norrköpings Tidningar och mamma personlig bankman på Nordbanken, tvåårig social linje på gymnasiet – ”värdelös” – och lumpen direkt efter studenten vilket innebar att han kunde söka till Polishögskolan nitton år gammal. Han kom in, på första försöket.

– Det är klart att jag var för ung. Jag visste ju ingenting om världen.

Löfving var en duktig, engagerad student som aldrig ägnade en tvivlande tanke över sitt yrkesval. Det var första gången han ansträngde sig i skolan. Därefter fyra år som ordningspolis i Norrköping – forna kollegor beskriver honom som: vettig, vetgirig, målmedveten, alltid korrekt mot buset, också skojig, känd för sina stora gapskratt och djupa suckar.

Han började plugga juridik i Uppsala; inte för att bli polischef, säger han själv och hänvisar till sitt examensarbete: ”Köpares skadeansvar gentemot en säljare vid köparens dröjsmål då köpet ej häves.” (Icke utan beröm godkänt.) Han funderade på att bli bolagsjurist. Han satt ting, sökte jobb, fick inga jobb, ramlade in på en polischefsutbildning och så började hans väg mot toppen: chef för kriminalavdelningen i Norrköping, sakkunnig vid justitiedepartementets polisavdelning, biträdande länspolismästare och sedan länspolismästare i Östergötland och vidare uppåt. De forna kollegorna understryker chefens ambition att ej tappa markkontakten, gärna en kväll i radiobil. Negativt? Snål. Höll hårt i statens pengar.

Den rapport på vilken Mats Löfving byggde sitt uttalande om de fyrtio familjerna är naturligtvis hemligstämplad. Den har kommit ut ändå. Aftonbladet publicerade ett referat, Acta Publica publicerade ”en fördjupad granskning”. Av referaten att döma blandar rapporten stort och smått, äpplen med päron. Det blir, för att vara konkret, problematiskt att jämföra den familj som skildras i Johanna Bäckström Lernebys bok Familjen med de tre och med varandra förbundna släkter som behandlas i den trettiosidiga interna analys med namnet ”Grov och organiserad brottslighet bland kriminella syrianer och assyrier i Södertälje” som lade grunden till den fleråriga totalinsats som gått under namnen Tore 1, Tore 2 och Tore 3. (Löfvings indelning av skurkarna i Huvudmän-Möjliggörare-Utförare har hämtats från den.) Medlemmar av familjen i Angered som Lerneby berättar om hotar och skrämmer människor, har dömts för grova våldsbrott och övergrepp i rättssak och narkotikalangning, smuggling av tårgas och springknivar, misstänks för värre brott än så; familjen har en egen moské, internationella kontakter, sysslar med detaljhandel. I Södertälje skulle problemen – enligt polisens analys – inte ta slut i och med att våldsverkarna syddes in, problemen var nämligen värre än så. Här fanns en parallell kriminell struktur, ett maffialiknande mönster, som ätit sig in i kyrkan, idrottslivet, restaurangnäringen, assistentbranschen, också den kommunala förvaltningen och kommunfullmäktige.

Familjen i Angered demonstrerade utanför stadsdelsförvaltningens sammanträde för att få den att ändra ett beslut, i Södertälje skulle familjen ha suttit med på sammanträdet.

Familjerna i Angered och Södertälje liknar varandra på så sätt att klanen ger skydd och andra fördelar, en sluten krets där individen underordnas gruppen, helheten går före delen.

Skillnaden dem emellan, om man ska tro Södertäljeanalysen, är både arten och omfattningen av brottsligheten.

Gunnar Appelgren är kritisk. Gunnar Appelgren är kriminalkommissarie, han ledde insatsen i Södertälje från första början, såg till att den kom att bygga på en grundlig analys och har visst aldrig setts i uniform – klädseln går åt jägarhållet – och i bilen på väg mellan nya uppdrag säger han sig vara skeptisk till talet om klaner:

– Min invändning är att vi hamnar i ett definitionsträsk, att vi får en diskussion om vad saker och ting betyder. Jag har ingenting emot att vi internt använder oss av de här begreppen, när vi är överens om vad vi menar, men det blir ett pedagogiskt problem när vi vänder oss utåt. Redan nu är det svårt. Man blandar ihop saker och ting. Jag menar en sak, du kan mena något annat och en tredje kanske tycker något annat. Det blir kluddigt.

Han säger:

– Sedan är det naturligtvis så att det finns kriminella nätverk som baseras på släktkontakter. Att det finns vet vi ju från Södertälje.

Mats Löfvings påstod i Lördagsintervjun att klanerna kommit till Sverige ”enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet”. De släkter som beskrivs i Södertäljeanalysen tycks snarare ha glidit in i kriminalitet – det ena gav det andra – med en från hemländerna importerad och välgrundad skepsis mot staten, med släkten som livförsäkring. Mats Löfving förstår invändningen.

– Jag generaliserade. Det var hårt sagt. Men min avsikt var att angripa kriminaliteten. Mitt uppdrag är att bekämpa brott. För mig är det självklart.

Som regionpolischef i Stockholm har han kunnat konstatera att det på fem år blivit tvåhundrafemtio färre poliser i huvudstadsregionen.

– Det är så klart en stor besvikelse, säger han. Samtidigt har vi anställt cirka tusen civila experter och jag har en god dialog med rikspolischefen om de kommande årens tillväxt.

Allt färre poliser arbetar i yttre tjänst, enligt en artikel i Polistidningen, färre än hälften. Vid mitten av åttiotalet fanns två tredjedelar av styrkan på gatan.

– Det är absolut ett problem att det inte är fler i yttre tjänst, men det är framför allt helheten som måste fungera. Vi måste bli bättre på underrättelsetjänst, utredningar, förhörsteknik, it … Vi kommer inte att lösa de problem vi talar om bara med fler poliser på stan.

Hur lång tid kommer det att ta?

– Länge. Det har tagit trettiofem, fyrtio år att komma hit. Och så beror det ju på hur vi agerar också.

Svenska Dagbladet 3/1 2021

EncroChat

 

Encrochat var krypteringstjänsten som slöddret använde i telefonkontakter för knarkhandel och mordplanering. Nu är tjänsten stängd och skitstövlarna avslöjade.

Slöddret som förpestar samhället har många namn.

Vårbynätverket, Shottas, Dödspatrullen, Familjen är bara några.

Hel listan Stockholm:

1 - Lejonen - Hässelby
2 - Husbynätverket - Husby
3 - Östberganätverket - Östberga
4 - Jakobsbergsnätverket - Jakobsberg
5 - Tenstanätverket - Tensta
6 - Edsbergsnätverket - Edsberg
7 - Hagsätranätverket - Hagsätra
8 - Nätverket Botkyrka - Botkyrka
9 - Vinstanätverket - Vinsta
10 - Bronätverket - Upplands Bro
11 - Kallhällsnätverket - Kallhäll
12 - Turebergsnätverket - Tureberg
13 - Märstanätverket - Märsta
14 - Bredängsnätverket - Bredäng
15 - Flemingsberg - Flemingsberg
16 - Vårbynätverket - Vårby
17 - Södertäljenätverket - Södertälje
18 - Grön grupp - Österåker
18 - Brun grupp - Österåker
19 - Gruppering 2 (där de fyras gäng, före detta dödspatrullen, ingår) Rinkeby
19 - Järvanätverket - Rinkeby
19 - Bromstennätverket - Rinkeby
20 - Kistanätverket - Kista
21 - Solnanätverket - Solna/Sundbyberg
22 - Brandbergen nätverk 1 - Brandbergen
22 - Brandbergen nätverk 2 - Brandbergen
23 - Haningenätverket - Haninge
24 - Nätverket Tyson
25 - Turan
26 - Nätverket Molkom
27 - Black Cobra
28 - Hells Angels - MC gäng
29 - Agronauterna
30 - Alpha
31 - Fedora
32 - Falskmyntarna
33 - Infiltratörerna
34 - Bandidos - MC gäng
35 - Eden
36 - Germ
37 - Gofer
38 - Firman Boys
39 - Djurgårdens fina grabbar
40 - Nätverket Reval
41 - Okänt nätverk
42 - Shottaz - Rinkeby




Göteborg

1 - Hammarkullen
2 - Hjällbo
3 - Norra Biskop
4 - Södra Biskop
4 - Södra Biskop 2
5 - Backa
6 - Tynnered 1
6 - Tynnered 2
7 - Gårdsten
8 - Bergsjön
9 - HA
10 - Bandidos




Malmö

1 - Loyal To Familia - Rosengård
1 - Rosengård 1 - Rosengård
1 - Rosengård 2 - Rosengård
1 - Rosengård 3 - Rosengård
1 - Rosengård 4 - Rosengård
1 - Rosengård 5 - Rosengård
2 - Satudarah MC - Seved
2 - Seved 1 - Seved
2 - Seved 2 - Seved
3- Holma/Kroksbäck/Bellevue 1 - Holma/Kroksbäck/Bellevue
3- Holma/Kroksbäck/Bellevue 2 - Holma/Kroksbäck/Bellevue
3- Holma/Kroksbäck/Bellevue 3 - Holma/Kroksbäck/Bellevue
3- Holma/Kroksbäck/Bellevue 4 - Holma/Kroksbäck/Bellevue
3- Holma/Kroksbäck/Bellevue 5 - Holma/Kroksbäck/Bellevue
4 - Nydala/Hermodsdal/Lindängen 1 - Nydala/Hermodsdal/Lindängen
4 - Nydala/Hermodsdal/Lindängen 2 - Nydala/Hermodsdal/Lindängen
4 - Nydala/Hermodsdal/Lindängen 3 - Nydala/Hermodsdal/Lindängen

Gängen och elefanten i rummet

Det här är en bra debattartikel men de

skyggar för elefanten i rummet.

Hur ser gängledarna ut på individnivå?

Varifrån kommer de?

Etnicitet?

Om inte dessa frågor besvaras kan inte problemet lösas!

Hotet från den organiserade brottsligheten är ytterst allvarligt. De senaste tre åren har våldet i form av skjutningar och sprängningar skördat runt 40 liv om året och ännu fler har skadats, det sprider mycket stor otrygghet i samhället. Vi ser dock att antalet skjutningar har sjunkit kraftigt de senaste månaderna. Nedgången började redan i slutet av 2020 och kurvan fortsätter i samma riktning.

Hittills i år har polisen registrerat totalt 45 skjutningar, jämfört med 73 motsvarande period 2020. Även antalet personer som avlider eller skadas i skjutningar minskar. Vår bedömning är att en viktig bidragande orsak till nedgången beror på att svensk polis har kunnat arbeta betydligt mer offensivt mot styrande kriminella, efter framgångarna med krypteringsverktyget Encrochat.

Vi ser att den organiserade brottsligheten årligen genererar miljardbelopp i brottsvinster och att företag används i alltmer komplicerade brottsupplägg. Utöver sitt stora våldskapital växer den här typen av brottslighet så­ledes sig snabbt ekonomiskt starkare, en utveckling som skadar svensk ekonomi och som ökar den organiserade brottslighetens förmåga att underminera samhället ytterligare. Vi ser redan tydliga tecken på att inte bara vittnen hotas, utan också att de grovt kriminella infiltrerar företag och myndigheter.

Vår bedömning är att en viktig bidragande orsak till nedgången beror på att svensk polis har kunnat arbeta betydligt mer offensivt mot styrande kriminella, efter framgångarna med krypteringsverktyget Encrochat.

För att möta detta hot måste många samhällsaktörer vidta flera åtgärder, under en lång tid framöver. En av de viktigaste uppgifterna för Polismyndigheten är att växa och öka vår förmåga. Vi måste stärka hela organisationen och komma ikapp övriga Europa när det gäller antalet poliser och polisanställda per capita. Den pågående rekryteringen av fler polisanställda är därför avgörande för vårt arbete. Men det räcker inte.

Om vi inte effektivt kommer åt toppen av de kriminella organisationerna kan vi inte knäcka den organiserade brottsligheten. Så länge de som planerar och styr brottsligheten inte slås ut, finns de kriminella strukturerna kvar. Nya utförare kan snabbt rekryteras, lockade av att nå nivån där stora vinster görs och risken för att lagföras är begränsad. För att komma åt individerna som styr den organiserade brottsligheten men som inte själva hanterar narkotikan eller utför morden måste polisens tillväxt kompletteras med teknisk inhämtning, riktad mot just toppen i de kriminella nätverken.

För att komma åt individerna som styr den organiserade brottsligheten men som inte själva hanterar narkotikan eller utför morden måste polisens tillväxt kompletteras med teknisk inhämtning, riktad mot just toppen i de kriminella nätverken.

Kriminella måste kommunicera för att kunna planera och utföra brott. Genom att gå på kommunikationen mellan ledande aktörer angrips kärnan. Arbetet med Encrochat och hemlig dataavläsning visar hur effektiv den tekniska inhämtningen är.

Hundratals personer ur den organiserade brottsligheten har frihetsberövats med en relativt begränsad resurs. En stor del av dessa tillhörde toppen och löpte tidigare en väldigt liten risk att lagföras för organiseringen av storskalig narkotikahantering och beställningsmord. Det är genom kommunikation och ekonomisk ersättning som de som styr och planerar brottsligheten begår sina brott, medan andra hanterar narkotikan, placerar ut sprängladdningar och genomför morden.

Svensk polis har inte de offensiva verktyg som behövs i form av hemliga tvångsmedel på underrättelsestadiet utan vi måste förlita oss på vårt internationella samarbete.

Svensk polis har inte de offensiva verktyg som behövs i form av hemliga tvångsmedel på underrättelsestadiet utan vi måste förlita oss på vårt internationella samarbete.

I fallet med Encrochat var det fransk och nederländsk polis som gjorde det stora jobbet. Parallellt med att Polismyndigheten växer måste därför den tekniska inhämtningen utvecklas snabbt. Konkret behöver tre saker göras:

1Betydande tekniska investeringar behöver genomföras så att hemlig dataavläsning kan användas i alla ärenden där lagen i dag tillåter det. Skulle polisen genom ökade anslag ha möjlighet till en sådan investering skulle det årligen kunna generera åtminstone samma mängd information och operativa effekt som Encrochatoperationen gjort i Sverige.

2Ny lagstiftning behövs som gör det möjligt att proaktivt inhämta information mot den organiserade brottsligheten, och rikta kraften mot de individer som styr och leder verksamheten i stället för utförarna, men även aktivt arbeta med att förhindra mord och angrepp på vittnen, i stället för att reaktivt utreda brotten.

3FRA behöver tillföras medel för att utöka sitt stöd till Polismyndigheten så att nuvarande lagstiftning kan nyttjas i mycket större utsträckning. Detta skulle göra det möjligt att kartlägga och förstå den stora del av den organiserade brottsligheten som bedrivs utanför Sveriges gränser.

Vi jobbar intensivt, dygnet runt, med att bekämpa brott. Men trots vårt intensiva arbete fortsätter det grova våldet. Dessa åtgärder gällande teknisk inhämtning skulle leda till ett helt nytt läge. Vi skulle gå från en situation där toppen av den organiserade brottsligheten i princip helt ostört har kunnat planera mord och omfattande narkotikaförsäljning till en situation där de inte skulle kunna gömma sig bakom vare sig utförare, krypterade appar eller utomlands.

Vi skulle gå från en situation där toppen av den organiserade brottsligheten i princip helt ostört har kunnat planera mord och omfattande narkotikaförsäljning till en situation där de inte skulle kunna gömma sig bakom vare sig utförare, krypterade appar eller utomlands.

Naturligtvis måste integritets­aspekten vägas in och lagändringar göras på ett rättssäkert sätt. Men vi står inför ett vägval – antingen får brottsbekämpande myndigheter tillgång till samma effektiva verktyg som många andra europeiska länder har, eller så växer den organiserade brottsligheten sig allt starkare utifrån den fristad som skapats inom den digitala sfären.

Tillsammans med tillväxten och rekryteringen av fler polisanställda skulle detta leda till att samhället återtar förmågan att upprätthålla ordning och bekämpa brott på såväl gator och torg som på cyberområdet.

Anders Thornberg , rikspolischef

Johan Olsson, chef nationella operativa avdelning (Noa) och ställföreträdande rikspolischef

Mats Löfving, regionpolischef Stockholm och ställföreträdande rikspolischef

Mordpatruller

När det gäller mordpatrullerna och alla gängkriminella som polis och åklagare inte vågar ta tag i, handlar det helt och hållet om elefanten i rummet. Alla ser den men ingen erkänner att den finns.

Alla ser hotet men ingen vågar prata om det.

Pusslet är klart utom den sista biten men den vågar ingen stoppa dit eftersom det är politiskt och socialt självdestruktivt. Den politiska korrektheten regerar!

De organiserar Malmös mordpatruller



Under flera år ska en brödratrio ha tagit uppdrag att organisera och utföra mord – utan att rättsväsendet lyckats stoppa dem.

En källa menar att de ligger bakom Malmös mordpatruller.

Aftonbladet har granskat brödernas framfart och hittat kopplingar till några av de brutalaste dåden – mordet på läkaren Karolin Hakim och 16-årige Ahmed Obaid.

Den 30 mars 2017 åker en 23-årig man till Rosengård. Mannen har levt under dödshot en tid. Han har retat upp ett tungt namn i Malmös undre värld.

23-åringen träffar några vänner vid sopsorteringen på Ramels väg. En plats unga brukar hänga på. Vid 19-tiden har vännerna gett sig av. 23-åringen står kvar och väntar – han ska möta ytterligare en kompis.

Plötsligt kommer två mörkklädda personer i motorcykelhjälmar fram runt husknuten. Den ene döljer ett automatgevär bakom sitt ben. De närmar sig 23-åringen bakifrån. Mannen med automatgeväret öppnar eld.

Kompisen som ska träffa 23-åringen befinner sig i närheten. Han hör skotten och ser hur skyttarna springer från platsen. Men en av dem vänder om – för att avsluta jobbet.

Skytten riktar en pistol mot 23-åringen. Tre-fyra skott avlossas. Sedan ger de sig av på en moped.

”Hjälp, han är död. Hjälp, han är död!”

Chockad släpar kompisen runt på 23-åringen. Han har greppat tag i hans jacka och försöker få fram honom till en bil som står parkerad vid infarten. Flera andra boende, som hört skotten, försöker hjälpa till.

Föraren vägrar ta in den skottskadades i sin bil. Man baxar ändå in honom baksätet. Då vägrar mannen köra. Någon blir så desperat att denne slår honom. En annan man sträcker in sin fot och trycker på gaspedalen. Mannen kör då i hög hastighet mot till sjukhuset.

Den äldsta brodern hade bilder på vapen i sin mobiltelefon efter mordet på 23-åringen. Polisen misstänker att han försåg skytten med vapen.

Polisen misstänker att man även spanade efter 23-åringen från en bil som stod parkerade vid bensinmacken. Den röda pilen visar platsen där mordet ägde rum.

Den 7 november 2019 döms 28-årige Ahmad Jawad till 18 års fängelse för mordet på Ramels väg. Två andra män döms till sju respektive fyra års fängelse för medhjälp till mord.

Men fallet är ändå långt ifrån löst.

Bakom den brutala avrättningen ligger månader av planering och ett stort antal personer är involverade för att mordplanen ska gå i lås. Det inser polisen när man lyckas avkryptera en Blackberry-telefon som Ahmad Jawad hade när han greps.

Malmös mordpatruller

Polisen anar att det rör sig om ett beställningsmord där uppdragsgivarna har anlitat flera kriminella. Och man misstänker att några av dem försörjer sig på att organisera mord i Malmö.

Det är en löst sammansatt grupp men tre bröder – samtliga i 20-årsåldern – dyker upp i flera olika mordutredningar.

En källa menar att bröderna och deras kontakter organiserar och deltar i ”mordpatruller” i Malmö och att de mot betalning åtagit sig olika morduppdrag.

Mordpatrullerna består, enligt uppgift, ofta av en handfull – ibland ett tiotal – personer. Någon fixar vapen, bilar och mopeder. Andra förvarar och transporterar vapnen. Några spanar på måltavlan för att kartlägga dennes rutiner. Och till slut är det någon eller några som skjuter.

Aftonbladets granskning visar att bröderna förekommer i utredningar om flera mord eller mordförsök som tycks vara beställningsjobb. I utredningarna återfinns även olika tyngre kriminella namn – ett tecken på att de samarbetat med andra.

– Det har inte förekommit något som tyder på att de har en legal inkomst att tala om. De är vad polisen brukar benämna som livsstilskriminella, säger kammaråklagare Lisa Åberg.

Aldrig dömda för mord

Bröderna har själva aldrig dömts för inblandning i något mord men de har varit misstänkta och häktade flera gånger, bland annat för grovt rån, grovt vapenbrott och övergrepp i rättssak.

I början av 2020 åtalades den yngsta brodern för förberedelse till mord och grovt vapenbrott. Åklagare Lotten Paulsson ansåg att han hade tagit ett uppdrag att mörda en person i Limhamn.

– Det var ganska tydligt med tanke på den berättelse som vi fick av medåtalad att det rörde sig om en beställning, säger Lotten Paulsson.

Mannen hade skaffat fram vapen och nu ville han att två andra personer skulle hjälpa till. Men en av dem ville inte, utan larmade 112.

– Om man lyssnar på 112-samtalet så framkommer det att han är rädd för honom. Det har han nog anledning att vara, säger Lotten Paulsson.

Mannen fälldes för grovt vapenbrott men friades för mordplanerna. Bevisningen räckte inte.

– Det var en medmisstänkts uppgifter som låg till grund för mycket av den information vi hade. Det betraktas med stor försiktighet av tingsrätten, säger Lotten Paulsson.

Efter mordet på Karolin Hakim publicerade polisen en bild på den misstänkte. Nu har den yngsta brodern i trion – en 22-åring – häktats för mordet.

Häktad för mordet på Karolin

Nu kan rättsväsendet vara på väg mot ett genombrott mot bröderna. Den yngsta brodern har häktats misstänkt för mordet på läkaren Karolin Hakim.

Den 31-åriga läkaren sköts ihjäl i stadsdelen Ribersborg i Malmö den 26 augusti 2019. Polisen tror att barnets pappa, som var i närheten, var den egentliga måltavlan.

Fallet har gäckat polisen länge. I ett försök att få fast mördaren offentliggjordes bilder som ett vittne tagit. De visar en svartklädd man med luva – enligt polisens misstankar är det den yngsta brodern.

En halv miljon för mord

Även de två äldre bröderna är frihetsberövade. De har åtalats för mordet på 23-åringen på Ramels väg 2017. Kammaråklagare Lisa Åberg anser att de har varit viktiga aktörer i mordplanerna. Hon skriver att:

”XX har haft omfattande kontakter med medverkarna rörande planeringen och utförandet av mordet. Kontakterna har bl.a. rört var och hur mordet skulle genomföras, kartläggning av offret, såsom var han befann sig och skulle befinna sig vid vissa tidpunkter, samt införskaffande och hantering av hjälpmedel.”

Bröderna ska ha spanat på måltavlan, den mördade 23-åringen, under flera månader och vidarebefordrat information till Ahmad Jawad och andra inblandade.

Åtal har också väckts mot mannen som ska ha beställt mordet. Det är en Malmöbo som tidigare varit internationellt efterlyst för anstiftan till mord. Mannen greps i Barcelona och har utlämnats till Sverige. Lisa Åberg menar att han lejde de inblandade personerna för att döda 23-åringen. Han ville döda 23-åringen på grund av en tjej. Mannen ska ha dejtat 23-åringens före detta flickvän och det ledde till en upptrappad konflikt.

Den misstänkte erbjöd då 50 000 euro för att få rivalen mördad. Polisen tror att pengarna fördelades inom mordpatrullen.

Teori: Mördade 16-åring av misstag

Mellanbrodern har suttit häktad misstänkt för inblandning vid det uppmärksammade mordet av 16-årige Ahmed Obaid. Han sköts ihjäl vid en busshållplats på Amiralsgatan i Malmö i januari 2017, ett mord som väckte stor avsky hos allmänheten. Enligt uppgifter till Aftonbladet ska 23-åringen ha varit måltavlan. En av polisens teorier är att jakten på honom redan var igång och den aktuella kvällen lockades han ut av mordpatrullen.

– Jag menar att mellanbrodern har bestämt träff med 23-åringen där i syfte att han skulle dödas då – den 12 januari, säger Lisa Åberg.

23-åringen har uppgett i förhör att han trodde sig vara den egentliga måltavlan. Han befann sig så nära att han var först på plats när Ahmed Obaid skjutits. 23-åringen gjorde hjärt-lungräddning på pojken och tog även en bild innan han chockad lämnade platsen.

16-åriga Ahmed stod vid busshållplatsen på Amiralsgatan när han sköts.

Många samlades på Amiralsgatan för att sörja 16-årige Ahmed.

Mellanbrodern och 23-åringen hade ätit på en restaurang i närheten. De stod utanför när de hörde skotten. 23-åringen ha sagt i förhör att de båda sprang mot smällarna och hittade den skjutne 16-åringen.

Åklagaren menar att det inte var någon tillfällighet att mellanbrodern bjudit med 23-åringen på restaurang.

– Det är en del av den brottsplan som håller på från januari fram till den 30 mars. Det framkom i Blackberryn som vi kom in i, säger Lisa Åberg.

Mellanbrodern häktades av tingsrätten misstänkt för inblandning i mordet på Ahmed Obaid. Det överklagades och hovrätten beslutade att häva häktningen. Mordet är fortfarande olöst och polisen är förtegen.

– Jag vill inte lämna ut några uppgifter eftersom ärendet är öppet. Det är en pågående förundersökning, säger David Sjöman, utredningsenheten polisregion Syd.

Polisen misstänker att den äldsta brodern kartlade 23-åringens rutiner innan denne mördades. Mannen har fångats på övervakningskamera vid en bensinmack nära mordplatsen. Här träffar han en person, som polisen, tror hjälpte till att hålla utkik efter måltavlan.

Svåra att fälla

Den äldsta brodern har varit misstänkt för inblandning i ett mord på en man på von Rosens väg i juli 2019. Där dömdes en bekant till honom, en man från Gävle, till 12,5 års fängelse. Åklagaren ville ha brodern häktad men tingsrätten tyckte inte att bevisen mot honom räckte.

Åklagare Lisa Åberg, som har hållit i flera förundersökningar mot bröderna, konstaterar att de inte har fällts för så många brott. Och att det har varit svårt att bevisa deras skuld.

– Överlag har de varit misstänkta för brott som ofta är svåra att utreda – gängrelaterad brottslighet. Där är det få som vill berätta vad de vet. Jag tycker vi åklagare och polis saknar många av de verktyg som behövs för att bedriva effektiva utredningar i de här miljöerna.

Gängkriminella

Daltandet med gängslöddret

i domstolarna är dubbelpipigt

hån mot brottsoffren!

Experter: Därför har svenska domstolar svårt att döma gängkriminella

6 FEB 2021 MARTIN BERG

Polis och åklagare menar att det blir allt svårare att få gängkriminella dömda. Är det den svenska straffrätten som är problemet? Det menar en svensk professor i juridik.

Dubbelmördarna i ”Dödspatrullen” fick 20 års fängelse i Danmark. I Sverige hade de sannolikt kommit betydligt lindrigare undan. Hur blev Sverige ett land där grova brottslingar i större utsträckning än i andra länder slipper hårda och långa fängelsestraff? Flera experter Bulletin talat med menar att förklaringen går att finna i det radikala 1970-talet och i beviskrav som närmar sig det absurda.

Det var i somras som medlemmar i den så kallade Dödspatrullen dömdes för mord på två personer i det rivaliserande gänget Shottaz. Morden begicks i det lilla danska samhället Herlev. Gängledaren och två andra medlemmar dömdes till livstids fängelse. Men det som väckte störst uppmärksamhet i svenska medier var att två yngre medlemmar, som vid tidpunkten för morden var 17 år gamla, dömdes till 20 års fängelse.

Expressen, som följde rättegången, berättar om kaosartade scener när domen föll. De två dubbelmördarna skrek och kallade nämndemännen för rasister. Anhöriga som rest ner till Danmark och som förväntat sig att de åtalade skulle släppas var mycket upprörda. Advokaten till en av dubbelmördarna kommenterade domen med att ”i Sverige skulle han ha fått max fyra års fängelse”, skrev Expressen.

Den taktik som gängkriminella ofta använder sig av i Sverige, att tiga sig igenom alla förhör och först efter att polis och åklagare lagt fram sin bevisning presentera sin version av händelseförloppet, fungerar inte i Danmark.

Paulina Brandberg arbetar som åklagare i Stockholm. Hon menar att om det hade varit en svensk domstol som hade dömt i målet hade man tittat på bevisningen på ett annat sätt på grund av den så kallade omedelbarhetsprincipen som vi har i Sverige. Den innebär att de misstänkta har rätt att ta del av åklagarens utredning efter att förundersökningen har avslutats. Därför väljer många att tiga under förundersökningen och presentera sina versioner, som är anpassade efter förundersökningen, först vid huvudförhandlingen.

– Det intressanta i den danska domen är att de misstänka valde att tiga sig igenom rättegången och presenterade sina versioner i huvudförhandlingen. Men i den danska domstolen var inte det ett argument. Tvärtom menade man att just eftersom de åtalade kom med sina versioner först i huvudförhandlingen hade de inte samma tyngd. Den danska domstolen skriver att gängledarens version ”framstår som osannolik och konstruerad”, säger Paulina Brandberg.

I Sverige får personer under 21 år strafflindring med hänsyn till ung ålder, den så kallade ungdomsrabatten. Den nedre gränsen i Danmark är 18 år. Det betyder att de två 17-åringarna skulle ha fått rabatt, men Danmarks särskilda gänglagstiftning gjorde det möjligt att döma dem till så pass hårda straff.

”Vi ska knäcka gängen”

Samtidigt fortsätter de gängrelaterade skjutningarna att öka i Sverige. Förra året dödades 47 personer och 117 skadades i 366 skjutningar, enligt Polismyndighetens statistik.

– Vi är kompromisslösa mot gängen, sade inrikesminister Mikael Damberg på presskonferensen, som kommentar till polisens statistik.

Även statsminister Stefan Löfven har flera gånger utlovat hårdare tag mot gängen. Våren 2017 meddelade han, i samband med att vårbudgeten presenterades, att gängen skulle knäckas. En utfästelse som han upprepade drygt ett år senare, sommaren 2019 i Malmö, sedan staden drabbats av flera skjutningar på kort tid.

Det finns en oro hos polis och åklagare larm kring att det är svårt att få gängkriminella och grova brottslingar dömda. När Bulletin nyligen intervjuade Linda H Staaf, chef för Nationella Operativa Avdelning på polisen, lyfte hon fram den farhågan.

– Vi ser att många av de tungt kriminella i Sverige från tidig ålder gång på gång blir dömda. Här kan vi bara konstatera att polis och åklagare gjort sitt jobb, men de kriminella sitter inte inne särskilt länge, eftersom de uppenbarligen snart begår nya brott, sade hon då.

Paulina Brandberg delar den oron. Hon var en av åklagarna i det nyligen avslutade målet mot Vårbergnätverket där ett tjugotal unga personer stod åtalade för att ha organiserat narkotikaförsäljningen i förorten Vårberg i södra Stockholm. I målet prövade man att få den 22-årige gängledaren dömd för människohandel med två 18-åringar, eftersom man ansåg att han utsatt dem för fara och satt dem i en nödsituation när de sålde narkotika. Ett åtal som ogillades.

När domarna väl föll i åtalet för narkotikaförsäljning varierade straffen mellan fängelse i drygt ett år och två år och tio månader. Här tog man särskild hänsyn till de dömdas ungas ålder, skrev Södertörns tingsrätt i ett pressmeddelande.

– Jag tycker att det är lite väl korta påföljder generellt med tanke på den brottslighet som de gjort sig skyldiga till, sade Lars Ågren, åklagare, till Bulletin i en kommentar till domen.


Rättssäkerheten är så klart viktig, men inte allt. Det menar Paulina Brandberg, åklagare i Stockholm.

Paulina Brandberg menar att samhället blivit för enkelspårigt när det gäller att värna rättssäkerheten. Att den blivit ett självändamål, men att man missat att reflektera över innebörden.

– Självklart ska vi ha en hög rättssäkerhet . Det är inte det min kritik handla om. Men om det bara går ut på att ingen ska bli oskyldigt dömd, så kan vi ju lägga ner hela rättssystemet. Utmaningen ligger väl i att vi ska ha ett fungerande rättssystem och att de som begår brott ska bli dömda på rätt sätt, säger Paulina Brandberg.

Mia Edwall Insulander, advokat och generalsekreterare på Sveriges Advokatsamfund, protesterar mot den beskrivningen av läget. Hon menar att det är särskilt viktigt att värna om rättssäkerheten när allt fler ropar efter hårdare tag.

– Jag anser att rättssäkerhet aldrig kan få för stort utrymme i en demokratisk rättsstat. I tider där många drar åt samma håll och förespråkar större möjligheter att få misstänkta dömda är det än viktigare att beakta rättssäkerhetsprinciperna så att inte oskyldiga döms, säger hon.

Rötter i det radikala 1970-talet

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap vid Uppsala universitet. Han menar att problemet är att det inte spelar någon roll hur mycket riksdagen höjer straffen, eller hur mycket resurser polisen får till att spåra och ta fast de kriminella, om inte domstolarna kan få dem dömda.

I sin nya bok ”Om straff och fängelser – om det avvikande svenska vägvalet” spårar han ursprunget till den defensiva straffrätten i 1989 års reform av den. Här var det utpräglade syftet att avsevärt minska fängelsestraffen, menar Bo Wennström. Det rådde konsensus om att det egentliga problemet var samhället, som man ansåg skapade brottsligheten. Fängelse skulle därför till varje pris undvikas och problemen lösas inom ramen för välfärdsstaten.

– Den ideologiska grunden till straffrättsreformen 1989 skapades av en grupp radikala jurister på 1960- och 70-talen. Då fanns det starka politiska krafter från alla håll som ville avskaffa fängelsestraffen och göra upp med äldre tiders straffsystem, säger Bo Wennström.

Professor Bo Wennström anser att den svenska straffrätten avviker från andra länders. Foto: Uppsala universitet

Bland annat skedde en uppdelning mellan brottsligheten och individen. Det var brottsligheten man skulle fokusera på, och eftersom den var en följd av samhället, blev frågan om individens ansvar och risken att denna skulle begå framtida brott inte lika viktig.

– Det blir väldigt abstrakt när man bara talar om brottslighet. Man kommer ju ofta fram till att brottsligheten minskar. Men vad säger man då egentligen? I så fall är det bättre att säga att den förändras. Att abstrakt tala på det sättet om brottslighet utesluter också de människor som drabbas av mer specifika delar av brottsligheten, menar Bo Wennström.

Den straffrättsreform som introducerades 1989 byggde även på en misstänksamhet gentemot domstolarna. Därför formaliserade man ärendegången i brottsbalk och praxis som en räknesnurra som följde ett visst mönster, menar Bo Wennström.

– Det har resulterat i att det inte finns utrymme att göra egna bedömningar. Det är som ett schema som ska följas där vissa poster ska bockas av.

Är domstolarna bakbundna, menar du?

– Ja, och det var reformmakarnas intentioner. För denna formalisering innebar, enligt dem, att en rättvis och proportionerlig bedömning kunde garanteras i domstolarna.

”De skiter i våra värderingar”

Vice chefsåklagare Thomas Ahlstrand vid Internationella åklagarkammaren i Göteborg orsakade uppståndelse när han i en debattartikel i Göteborgsposten 2016 skrev att ”de skiter i våra värderingar”, om den växande gängkriminaliteten och dess medlemmar.

– Ja, det var många som anklagade mig för att vara rasist och att jag röstade på SD, men det är inte där mina värderingar ligger. Det kan jag säga.

Han berättar att debattartikeln var en reaktion på hur han tyckte sig se ett rättssystem som stod alltmer handfallet inför den nya framväxande gäng- och klankriminaliteten. Dessa kriminella följde inte mallen, menade han. ”De har inget missbruk. De delar helt enkelt inte våra normer och de har absolut ingen lojalitet gentemot samhället”, fortsatte Thomas Ahlstrand i debattartikeln.

Fem år senare konstaterar han att situationen inte förbättrats, snarare försämrats, och att Sverige har stora problem med att komma åt de här individerna.

– Visst, risken för en gängkriminell att bli häktad som misstänkt är ganska stor, men risken för en gängkriminell att sedan bli dömd i en domstol, den är ganska liten och minskar kontinuerligt, säger Thomas Ahlstrand.

Varför är det så enligt dig?

– Jag tror att det ibland handlar om att man som domare känner sig modig och självständig. Att man inte tar de starkas parti. Det är något av 1968 års sista suck. De är inte onda människor. Tvärtom. De är fulla av välvilja och att det ska bli rättvist. Men i mötet med ett helt skrupelfritt motstånd fungerar inte det, säger Thomas Ahlstrand.

Han är inne på samma spår som Paulina Brandberg, att allt handlar om att ingen oskyldig ska bli dömd. Och så ska det vara naturligtvis, insisterar Thomas Ahlstrand, men konsekvensen blir att tungt kriminella går fria eller döms till låga straff.

Här lyfter Thomas Ahlstrand fram bevisvärderingen. Domstolarnas krav har ibland antagit närmast abnorma proportioner och varje enskilt bevis måste i princip vara starkt nog för en fällande dom. Att presentera en beviskedja som pekar mot en gärningsman räcker ofta inte, menar han.

– En person kan ha burit ett vapen som avlossat de dödande skotten eftersom tändsatspartiklar kan spåras på jackan och på upphittade handskar som bär personens DNA. Personen kan även ha varit på platsen eftersom det finns DNA-spår i bilen från vilken man sköt och använde för att fly från platsen. Personen kan också ha varit medlem i ett gäng och haft motiv till att döda en person från ett rivaliserande gäng. Det kan också vara belagt att personen spanat på mordoffret och haft anteckningar om dennes bilnummer. Den misstänkte säger i princip inget till sitt försvar. Trots det frikänns denna fiktiva person.

– När domstolen sedan meddelar sin dom heter det ofta att ”även om bevisningen med betydande styrka talar för att den och den personen begått den åtalade gärningen, är det mot hans bestridande ändå inte styrkt att det är han som begått gärningen”.

Mia Edwall Insulander konstaterar att bevisbördan ligger hos åklagaren och att det är en förutsättning i en rättsstat.

– I en rättsstat är det en given förutsättning att åklagare lyckas bevisa den åtalade gärningen. Processuella rättigheter och rättssäkerhet för den som åtalas för brott måste alltid upprätthållas. Det är en grundläggande rättsstatlig princip i alla demokratiska rättsstater att ett påstått brott måste vara ställt utom rimligt tvivel. En indiciekedja är i sig inte alltid tillräcklig bevisning.

Thomas Ahlstrand menar att ett säkert tecken på att det blir svårare att få personer fällda är att antal och belopp för de ersättningar som Justitiekanslern (JK) betalar ut enligt frihetsberövandelagen till personer som suttit häktade ökar.

– De blir gripna och kan sitta häktade under en lång tid, men sen räcker det inte ända fram i domstolen och de söker och får ersättning av JK, säger Thomas Ahlstrand.

Statistik från JK visar att mellan åren 2005 och 2010 hanterade JK lite drygt 1 000 ärenden enligt frihetsberövandelagen per år, och man betalade ut belopp på mellan 25 och 35 miljoner kronor i ersättning. Efter 2010 började antalet ärenden och beloppen stiga och under 10-talet rör det sig om mellan 1 500 och 2 000 ärenden per år, och belopp på mellan 50 och 80 miljoner kronor som betalas ut enligt frihetsberövandelagen per år.

Ingen kedja starkare än sin svagaste länk?

En förklaring till att det är så svårt att få personer fällda är den så kallade hypotesmetoden som utvecklades av Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet. Det menar Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet. Enligt hypotesmetoden kan det finnas en alternativ hypotes, eller annan förklaring, till åklagarens gärningspåstående.

– Logiken är att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, säger Per Bauhn.

Därför ska domstolen pröva de enskilda leden i beviskedjan var för sig och inte värdera dem utifrån en övergripande helhetsbild av materialet.

– För att åklagaren ska få en fällande dom krävs alltså att hon dels kan visa att det inte finns någon rimligare helhetsbild än den hon presenterat, dels att det inte finns någon alternativ förklaring till något av de enskilda leden i hennes beviskedja. Alternativet behöver inte heller vara mer sannolikt än det åklagaren har presenterat. Det räcker att det erbjuder ett möjligt annat scenario, säger Per Bauhn.

Professor Per Bauhn vid Linnéuniversitetet. Foto: Linnéuniversitetet.

Det heter ju att en person bara ska dömas om det är ”bortom rimligt tvivel” att personen utfört ett brott. Per Bauhn menar att den här metoden öppnat dörren för en väldigt fri tolkning av begreppet ”bortom rimligt tvivel”.

– När man hör talas om uppseendeväckande frikännanden enligt den här metoden så får jag känslan att domstolen tolkar idén om rimligt tvivel på ett sätt som även inkluderar tvivel som i högsta grad är orimliga och ännu mer uppseendeväckande än åklagarens framställning av hur saker och ting gått till, säger Per Bauhn.

Hur har den här metoden kunnat få fäste?

– Det finns så klart inget beslut om att denna metod ska användas. Vi har ju fri bevisprövning i Sverige. Det handlar om att ett antal generationer av jurister lärt sig den i sin utbildning och sedan praktiserar de den ute i rätterna. Domstolarna får ju bestämma själva och det utvecklas olika kulturer i dem också, säger Per Bauhn.

Även Paulina Brandberg upplever den här problematiken. Att det är svårt för polis och åklagare att bygga upp en hållbar beviskedja som räcker ända fram.

–Det här ser jag kanske framförallt i mål där man har en samlad bevisbild. Alltså, att man har ett fotspår där och ett krutstänk där. Där åklagare försöker bygga upp en bild av hur det gått till, utan att ha ett enskilt avgörande bevis. I de målen upplever jag att det blivit mycket svårare att få en fällande dom, säger Paulina Brandberg.

Hon levererar också kritik mot domstolarna och menar att de lyssnar för mycket på advokaterna.

– Det är min bild. En slags rädsla. Att om man håller med åklagaren för mycket så framstår man inte som opartisk.

– Det är spekulationer som är grundlösa, anser jag och visar på en orättvis misstro till domstolarnas objektivitet. Att en tilltalad frias i en rättegång beror på att åklagaren inte lyckats bevisa det som läggs den tilltalade till last, inte på något allmänt tyckande eller rädsla för att döma ”fel” från domstolarnas sida, menar Mia Edwall Insulander

Bo Wennström menar att det enda sättet att komma till rätta med situationen är att reformera straffrätten genom att omarbeta ett antal kapitel.

– Annars är det svårt att gå framåt. Regeringen är stolt över att man skärper straffen, men det får sällan något större genomslag. Det stupar på det som står inskrivet i praxis. Vi är så unika i världen med det här systemet också. Något måste göras. Principen kan inte vara att om vi ingriper blir det värre. Det har vi provat nu i decennier och det fungerar inte.

TEXT: Martin Berg

Brottsförebyggande rådet – Etnicitet

 Om det finns en strikt etnisk aspekt på brottsligheten är det skamligt att inte utreda frågan!

Brottslingarna i detta fall är regering och riksdag om det visar sig att de har mörklagt uppenbara fakta!

Medhjälpare till brottet är alla nyhetsjournalister som i politiskt korrekt feghet har undanhållit fakta!

Hemsidan BRÅ

Tortyrmisshandeln på kyrkogården

FUP

Tortyrmisshandeln på kyrkogården

Misstänkta för tortyrnatten vägrade svara 543 gånger

Skrattar och gäspar i polisförhören

Två unga män anklagas för att ha kidnappat, våldtagit och torterat två pojkar på en kyrkogård i Solna.

Trots att åklagaren har teorier är motivet fortfarande okänt.

I förhör skrattar de misstänkta – och tiger genom 543 frågor om skräcknatten.

Två män, 18 och 21 år, åtalades i veckan för människorov, synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt, grovt rån och övergrepp i rättssak.

Offren har i förhör detaljerat berättat hur de tvingades in på kyrkogården i Solna, blev avklädda, fastbundna, brända, utsatta för omfattande våld och levande begravda.

En av pojkarna berättade att han hade gett upp hoppet under den tio timmar långa tortyrnatten och trodde att han skulle dö.

– Jag kände liksom hur liksom allting bara rinner. Typ som jag skulle duscha fast i blod.

Försvaret: Sitter tyst

De två misstänkta gärningsmännen har suttit tysta i polisens förhörsrum.

18-åringen valde i de inledande förhören att svara på ett antal frågor och kort berätta om var han bland annat befann sig de aktuella datumen i augusti. Då han greps med offrens tillhörigheter på sig förklarade han att han hittat deras mobiltelefoner på en gata.

– Jag förnekar allt, eller inga kommentarer på allt, förutom det här med telefonen ... jag hittade den i närheten av Hagalunds industriområde exakt. Och så fick jag tillsagt att jag inte skulle ta upp dom men jag tog upp.

I senare förhör svarade 18-åringen ”inga kommentarer” på frågorna som ställs. Efter att ha vägrat svara på 17 frågor i rad säger förhörsledaren:

Du förstår att det är allvarliga brott du är anklagad för?

 Ja

Är du nu oskyldig till detta så gör ju detta att du sitter och säger ”inga kommentarer” inte det bättre förutsatt att du är oskyldig?

18-åringen fortsatte dock tiga. Han skrattade även vid flera tillfällen. Till slut frågade polismannen:

Är det tröttsamt?

– Vadå?

Att säga inga kommentarer?

– (Skrattar till) Nej. Det är tröttsamt att vara här med er, liksom.

Den andra misstänkta.

Ville inte medverka

Poliserna presenterade en rad bevis mot 18-åringen, bland annat att hans dna hittats på i ett knivfodral på brottsplatsen.

– Ingen kommenterar.

Är det en bra förklaring?

– Inga kommentarer.

En av groparna där pojkarna grävdes ner.

21-åringen valde i förhöret i samband med gripandet berätta att han nekar till våldsbrotten men erkänner ett narkotikabrott.

I det nästkommande förhöret, dagen därpå, fick han 16 frågor.

På samtliga svarade han ”ingen kommentar”.

Två veckor senare sökte utredarna upp honom i häktet, varpå mannen sa att han inte ville medverka.

Svarade för första gången efter konfrontation

Senare hölls ytterligare ett förhör, som pågick i en kvart. Totalt 50 frågor ställdes, och poliserna fick svaret ”ingen kommentar” lika många gånger.

Det var inte förrän i november som utredarna lyckades få något annat svar av honom.

Efter 53 frågor blev 21-åringen konfronterad med att en häktesvakt vittnat för polisen om att mannen erkänt för vakten att han bland annat knivhuggit offret och att det sedan eskalerade innan ”allt gick åt helvete”.

Då, för första gången, pratade 21-åringen:

– Han ljuger. Det kan jag garantera. Han ljuger. De här sakerna har kommit till nyheterna och sånt. Så alla kan snacka skit, alla gillar att hata. Folk har ringt min familj, hotat dem. Han kan vara en av dem.

Frågar om snus när han förhörs

Vakten sa också att 21-åringen ”verkade sakna empati” och skrattade åt offren. I samband med det ska han ha sagt att ”de har det bra och att de kommer får ett stort skadestånd”.

Den misstänkte menade däremot att häktespersonalens vittnesmål var ”skitsnack, skitsnack” och fortsatta mest säga: inga kommenterar.

Han svarade även med tystnad vid ett antal tillfällen. När polisen ifrågasatte honom reagerade han med att säga:

– (Gäspar) Har du snus?

Några av frågorna som får ”ingen kommentar” som svar.

Några av frågorna som får ”ingen kommentar” som svar.

Trots att de båda männen vid totalt 543 gånger valde att inte lämna några kommentarer beskrivs bevisningen mot duon som god.

Enligt åklagaren har det på grund av de åtalades fåordighet inte framkommit något klart motiv, men teorin är att det handlade om pengar.

Bland annat framgår det genom den ena mannens mobil att han ansökt om ett sms-lån före tortyrnatten.

Rättegången väntas starta i slutet av november och pågå i sex dagar.

FAKTA

De två misstänktas belastningsregisterutdrag

► 21-åringen har sex avsnitt i registret:

Dömd 2020-07-02 för mordbrand

Straffet: Fängelse 1 år 6 månader

Dömd 2020-02-06 för olovligt brukande, olovlig körning, rattfylleri, ringa narkotikabrott

Straffet: 5 000 kronor i dagsböter

Dömd 2019-04-29 för ringa stöld

Straffet: 1 500 kronor i dagsböter

Dömd 2018-06-26 för ringa narkotikabrott

Straffet: 1 500 kronor i dagsböter

Strafföreläggande utfärdat 2017-07-11 för ringa narkotikabrott

Straffet: 1 500 kronor i dagsböter

Dömd 2016-04-04 för stöld

Straffet: Ungdomstjänst i 40 timmar

► 18-åringen har två avsnitt i registret:

Ordningsbot 2020-05-11 för ej uppvisat giltigt färdbevis

Straffet: 1 000 kronor i penningböter

Dömd 2019-03-29 för försök till stöld

Straffet: Ungdomsvård

Källa: Handlingar från Solna tingsrätt

Brottslighet och etnicitet

 Om det finns en tydlig koppling mellan brottslighet och etnicitet ska detta naturligtvis utredas i botten så att lämpliga åtgärder kan vidtagas.

Förtigande och mörkläggning innebär bara att problemet växer i det fördolda.

Politiker och journalister måste visa civilkurage och öppet visa samma attityder till alla samhällsproblem även om/när det är politiskt inkorrekt!

Korrumperade polischefer

 

Vapenbrott – gängkriminalitet

Den som otillåtet bär skjutvapen eller

sprängämnen på offentlig plats

bör, enligt min ringa mening, interneras

i fängelse under minst 20 år utan permission!

Gängkriminalitet

ANNA DAHLBERG

En mer krass människosyn skulle göra Sverige gott

Publicerad 10 okt 2020 kl 17.50

Varför har Sverige misslyckats med att hantera allt från kriminaliteten till skolmarknaden? Jo, för att det finns en oförmåga att förstå drivkrafterna hos olika aktörer.

För vänstern uppfattas detta synsätt lätt som stötande. Antingen menar man att människor inte alls har några reella valmöjligheter, utan är offer för yttre omständigheter: ”De flyr för sina liv.” ”De bränner bilar av frustration över sitt utanförskap.”

Eller så tillmäter man människor idel ädla och oegennyttiga motiv för sitt handlande: ”Alla vill göra rätt för sig.” ”Alla människor vill solidariskt bidra till det gemensamma bästa.”

Frågan är dock om denna människosyn verkligen är finare. Till att börja med fråntar den människor egenmakt. I stället för att betrakta även utsatta människor som rationella varelser förmögna till olika sorters val blir det en ”von oben-attityd” som förminskar människor till hjälplösa offer.

Den bygger också på ett betydande mått av förljugenhet. I stället för att på djupet intressera sig för vad som styr mänskligt beteende i olika situationer och studera verkligt utfall inom olika områden håller man fast vid sin schematiska människosyn.

En mer verklighetsnära syn på mänskligt beteende innebär inte att man betraktar människor som onda och själviska. Tvärtom ser jag människan som en sammansatt varelse, som är förmögen till både gott och ont i olika situationer. Det är ett försök till en mer ärlig rannsakan av både egna och andras bevekelsegrunder.

Skulle jag ha ljugit om min ålder och mitt ursprung om jag hade varit en papperslös afghan i Iran och såg gränsen till Europa rämna? Ja, det är mycket möjligt. Gissningsvis hade jag i första hand tänkt på min fattiga mamma och på mitt ansvar för småsyskonen. Betyder det att Sverige måste låta alla ensamkommande stanna? Nej, inte alls.

I stället för att pendla mellan idealisering och demonisering i synen på människor borde vi intressera oss mer för de underliggande drivkrafterna i olika situationer.

Vänstern är förresten inte ensam om att vara blåögd. Lika gott som vänstern tror om individer tror högern om företag. Svensson kan mycket väl välja att slå dank på bidrag, men på Svensson AB lyser alltid flitens lampa. Inom borgerligheten är välfärdsföretagaren en hjälte som outtröttligt kämpar för att lyfta sina elever, patienter och brukare.

Det kostar för lite att vara kriminell i Sverige i dag. Vill man på allvar göra något åt gängkriminaliteten måste man ändra den kalkylen.

Ta kriminaliteten. Tänk om unga killar i utsatta områden som misslyckas i skolan och väljer den kriminella banan faktiskt agerar rationellt, i alla fall på kort sikt? Kriminalreportern Lasse Wierup kom nyligen ut med boken ”Gangsterparadiset”, där han beskriver Sverige som just ett paradis för kriminella.

Wierup påpekar att de klassiska förklaringsmodellerna om att kriminaliteten är en konsekvens av arbetslöshet och utanförskap verkar stämma dåligt med verkligheten. Den ekonomiska situationen har tvärtom förbättrats i de utsatta områdena samtidigt som gängkriminaliteten har exploderat.

Wierups slutsats är i stället en annan: Det kostar för lite att vara kriminell i Sverige i dag. Konsekvenserna av brott uteblir alltför ofta eller består av frivilliga vårderbjudanden till unga brottslingar. Mot det står ett kriminellt liv kantat av stora pengar och hög status. Vill man på allvar göra något åt gängkriminaliteten måste man ändra den kalkylen.

I grunden är detta ett utslag av en positiv människosyn. Även kriminella individer är förmögna att fatta överlagda beslut. Det är upp till staten att se till att färre betraktar kriminalitet som en attraktiv livsstil.

På samma sätt bör vi betrakta migranter som beslutskapabla personer som väger för- och nackdelar med olika handlingsalternativ. Att så många har valt att komma till just Sverige – Europas ändhållplats – är ett resultat av hundratusentals kalkyler av det slaget.

Om vi skapar incitament för att skicka hit ensamma barn kommer föräldrar att göra just det. Samma sak om vi låter det löna sig att gå under jorden eller på andra sätt använda barns utsatthet för att utverka permanenta uppehållstillstånd. Historien kring de apatiska flyktingbarnen är ett exempel på vilka fruktansvärda konsekvenser den typen av incitament kan leda till.

Oförmågan att identifiera de centrala drivkrafterna bakom olika företeelser skapar en rad problem. Politiken tappar kontrollen över utvecklingen på olika områden, öppnar för fusk och missbruk och bidrar i värsta fall till lidande.

I slutändan riskerar den påbjudna goda människosynen att slå över i sin motsats – en uppgivenhet kring vart samhället är på väg och en minskad tillit människor emellan.

Förmodligen är det bara i Sverige som det anses vara förmildrande, snudd på en merit, att erkänna att man har varit naiv. Den som däremot kan beslås med en mer krass människosyn blir svårligen förlåten.