Rasistkortet funkar inte längre – vänj er vid kritik
Att utmåla kritiker av politisk islam som islamofober och rasister är inte längre en framgångsrik strategi för islamister. Vi har rätt att yttra oss och vi låter oss inte tystas, skriver Galaxia Wallin med flera i en slutreplik om Ann-Sofie Hermansson-rättegången.
Det politiska samtalet är demokratins minsta byggsten. Utan yttrandefrihet och fria samtal, där olika ståndpunkter och perspektiv bryts och byts, ingen demokrati. Att ensidigt propagera för en ståndpunkt, vilket var upplägget för det panelsamtal som planerades efter visning av filmen Burka songs 2.0, är okej för en politisk aktör. Men det är inte det offentligas ansvar att understödja annat än fria samtal, där olika perspektiv kan mötas.
Vi stödjer självklart Abdullahis och Doubakils rätt att yttra sig, precis som replikförfattarnas. Men det är inte en medborgerlig rättighet att på detta sätt ta offentliga resurser i anspråk för att mobilisera för en politisk ideologi. I synnerhet inte om den förespråkar särlagstiftning, vilket är fallet med islamism (politisk islam).
Utgångspunkten för vårt stöd till Hermansson är grundlagens skrivningar om medborgarnas likhet inför lagen. Det, ska gälla som överordnat samhällsmål, i alla verksamheter som finansieras med offentliga medel, anser vi.
En ideologi som förtrycker
Dessutom hävdas i repliken felaktigt att Hermansson stoppade visningen av Burka Songs 2.0 och panelsamtalet, när det i själva verket var Göteborg stads tjänsteman som gjorde det. Hermansson var kritisk till att Göteborgs lokaler skulle användas till en panel där alla troligen tyckte lika och dessutom ville propagera för politisk islam. En ideologi, som i religionens namn, förtrycker människor. Där flickor och kvinnor drabbas hårdast och tvingas leva under fruktansvärda förhållanden. Att utmåla kritiker av politisk islam som islamofober och rasister är inte längre en framgångsrik strategi för islamister. Vi har rätt att yttra oss och vi låter oss inte tystas.
Det rör sig inte om ett allmänt åtal mot Ann-Sofie. Förundersökningen lades raskt ner eftersom allmänt åtal inte var aktuellt. Vad Abdullahi och Doubakil driver är ett så kallat enskilt åtal. Det kan vem som helst driva på hur svaga grunder som helst. Det innebär också att förlorande part betalar rättegångskostnaden.
Det är olyckligt att bidra till ett uppskruvat rastänkande och sortera människor som vita och icke-vita
Replikförfattarna skriver ”Rättssalen speglar samhällsklimatet och den sociala apartheid som råder i Sverige. Vita sitter på höger sida av salen, icke-vita hänvisas subtilt till vänster sida. Debattartiklarna som publiceras följer samma mönster”. I verkligheten var det fri placering i salen.
Ännu en gång vill vi betona att alla har rätt att uttrycka sin åsikt, men det råder inte fri dragningsrätt på offentliga resurser för att saluföra den. Det offentliga ska motverka diskriminering, det offentliga ska alltså utgå från principen om medborgarnas likhet inför lagen. Hur replikförfattarna kan tolka vår färgblinda ståndpunkt som rasistisk är obegripligt.
Det är olyckligt att bidra till ett uppskruvat rastänkande och sortera människor som vita och icke-vita. Tvärtom borde vi samlas mot såväl rasism och diskriminering som all slags förtryck. Men vi bör också stå upp för yttrandefrihet och öppna demokratiska samtal. Det är precis vad vi, tillsammans med Hermansson och miljontals andra människor i vårt land, gör.
Galaxia Wallin Journalist och föreläsare
Annika Braun Ordförande Demokrativärnet
Lena Malmberg Styrelseledamot för Medborgerlig Samling, distrikt Stockholm
Sameh Egyptson Religionsforskare och debattör
Magnus Norell Forskare och Gapf-ambassadör
Peter Wallenskog Entreprenör och Demokrativärnet
Maria Rashidi Kvinnorättsaktivist
Lisbeth Sunden Andersson Fd riksdagsledamot M och ordförande Selma Folkhögskoleförening
Ulf Boström Integrationspolis
Monica Söderlind Kemist och ekonom
Karin Kullersten Konstnär
Ann Brodin Thorsson Undersköterska och demokratiförsvarare
