tisdag, december 17, 2019

Knutby säsong 9 avsnitt 1

I Sektpodden berättar pajaspastorn Peter Gemäck om sin syn på sektmiljön i Knutby Filadelfia.

Det är intressant att lyssna på alla karismatiska pastorsskojare. De har en speciell pingstpredikantröst.

Peter Gembäck har den.
Helge Fossmo hade den.
Ulf Ekman hade den.
Ulf fostrades av Karismatiska ledare i USA.

Roten till det onda i Sverige var Livets Ord i Uppsala.

När Peter Gembäck försöker framstå som ångerfull, passar det bra med en förklaring till varför han tvättade badrummet efter att Helge Fossmos första hustru Heléne tvingades till hädanfärd genom en mystisk badkarsolycka.



Citat:

Heléne dog i julveckan 1999, samma år som församlingens ledare, Åsa Waldau, fick för sig att hon var omtalad i Gamla testamentet, förutsagd i Nya testamentet och utsedd att gifta sig med Jesus.

Den 29 mars satte Åsa Waldau på sig en ring med sju diamanter och ville bli kallad ”drottning Tirsa”.

Tirsaprofetian

På läkarspråk hade hon drabbats av vanföreställningssyndrom med storhetsidéer.

Men de närstående hjälpte henne inte med verklighetskontakt. Istället höll de med och anpassade sig.

Familjen Fossmo hade då bott i Knutby i två år och Helge Fossmo var betagen av Åsa Waldau.

De två körde runt med bil på Roslagens småvägar, pratade nätterna igenom och uppträdde som ett förälskat par.

Jesu brud och himlens drottning
Åsa Waldau utnämnde Helge Fossmo till pastor, till sin högra hand och kallade honom sin kärleksslav.

Under sommaren talade hon om att bege sig till Söul i Sydkorea. Där finns världens största pingstkyrka och Livets Ords ledare, pastor Ulf Ekman, arrangerade en charterresa dit. Åsa Waldau profeterade att tiden var inne för henne att bli känd som Tirsa, Jesu brud och himmelens drottning. Hon sa att hon, liksom Yongi Sho, pastorn i Söul, snart skulle färdas i eget jetplan och tas emot av kungar och presidenter. Församlingen betalade Söulbiljetten och förväntan var på topp.

Men Åsa Waldau kom hem igen utan att ha blivit mer uppmärksammad än övriga resenärer. Den falska profetian fick man inte låtsas om. Hon satte sig i respekt med hårdare grepp över församlingen. 

Om ”Tirsa” hade problem så berodde det på att djävulen siktat in attacker mot Guds ögonsten, himmelens drottning.

Kraven på Helge Fossmo ökade och på att ”Tirsas folk” skulle böja sig inför henne.

Heléne Fossmo tvivlade i det längsta på att Åsa Waldau var Jesu brud och universums härskarinna. Heléne hade våren 1999 fött sitt tredje barn och hade kvarstående smärtor av foglossning.

Hon var trebarnsmamma och det yngsta barnet skrek ofta. Ändå fick hon i praktiken sköta ett gratisdagis i hemmet åt medlemmar.

Inte heller kände sig Heléne väl till mods med den kramkultur som Åsa Waldau infört i församlingen.

Medlemmar kramades länge och kroppsnära. Tog på varandra, såg varandra i ögonen och sa: ”Jag älskar dig, du är ljuvlig”. Heléne ville enbart krama sin man så intimt.

Samuel Frankner, som känt Heléne i hemstaden Kristinehamn, fick i uppgift att vänja henne. Han smekte hennes hud under jumpern.

Heléne ville att maken skulle vara hemma med familjen. Men Åsa Waldau sa att mellan henne själv och Helge Fossmo var det ”himmelsk kärlek”. Om Heléne var upprorisk mot denna himmelska ordning så var hon ett hinder för Guds plan. Och i ”tidens ände” tar Gud bort hinder. I apokalyptiska församlingar signalerar ordet ”hinder” dödsfara, enligt docent Sigbert Axelsson. De eller det som utgör hinder – måste röjas ur vägen.

Vid rättegången 2004 framkom att Helge Fossmo berättat om upprepade drömmar som handlade om att Heléne dog. Han hade bett Sara Svensson, som ansågs höra Jesus särskilt tydligt, fråga Herren om Heléne skulle bättra sig, ”gå hem” (dö) eller om det skulle bli skilsmässa. I Knutby är pastorerna apostoliska, de anses utsedda av Gud och andligt renare än vanliga medlemmar. Därför kom varken Helge Fossmo eller Åsa Waldau på tanken att själva bättra sig.

Efter Helénes död blev medlemmarna rädda för sina pastorers profetior. De hade anmärkt på Heléne – och sedan dog hon. Man kände därefter oro för att bli tillrättavisad. Går det att vara trygg hos ledare som man samtidigt är rädd för?

Hur dog Heléne?
När ambulansen rullade in till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala lördagseftermiddagen den 18 december var patienten redan död.  Heléne Fossmo hade inte visat livstecken under försöken till återupplivning. Doktor Staffan Welin konstaterade dödsfallet klockan 15.50. Enligt hans journalanteckning och senare polisförhör hade följande hänt:

Heléne och Helge Fossmo hade varit magsjuka. De vilade på övervåningen medan Evelina, en ung inneboende kvinna, pysslade nere i köket, såg till barnen, bar upp frukost och lite Coca cola till sovrummet. Evelina sa att Heléne kommit ned i köket och verkat omtöcknad.

Vid 13-tiden bad Helge Fossmo Evelina ta med barnen till en granne. Han lade sig, somnade och vaknade när Samuel Frankner kom. I bilen utanför väntade dennes svåger. Då hördes rinnande vatten från badrummet. Helge Fossmo fick upp den låsta dörren med en mejsel och fann Heléne flytande på vattnet med ansiktet nedåt. Han drog upp henne och Samuel började med hjärt-lungräddning. Svågern kom in och hjälpte till. Evelina såg de tre männen runt Helénes kropp i badrummet. Helge Fossmo satt på golvet och skrek: – Hon är död, hon vaknar inte!

När rättsläkare Lars Eriksson efter helgen skulle obducera kroppen märkte han att under en svullnad var vänster tinningben eftergivligt. Heléne hade en stor, rund skallfraktur. Utvidgad obduktion gjordes. Besked från Rättskemiska avdelningen visade att Heléne hade toxisk koncentration av läkemedlet dextropropoxifen i blodet.

Genom sin advokat hälsade Helge Fossmo då att han önskade en grundligare utredning av Helénes död.

Magsäcken innehåller cirka 100 ml blodfärgad vätska, inga slemhinneskador eller blödningskällor påvisade i magsäckens slemhinna. Inga tablettrester, ingen doft av alkohol.

I hastigheten övertolkade jag detta som 100 ml rent blod. Det fanns också blod i lungorna som med andetagen dragits in i luftvägarnas tunna grenverk.

Skurade bort blodfläckar i badrummet
Pastor Peter Gembäck satte igång med att skura badrummet medan pastorerna Helge Fossmo, Åsa Waldau och Kim Wincent följde efter ambulansen. Gembäck talade i förhöret om att han sett blodstänk och sa att hans första tanke var: ”här måste ha hänt något”. På badkarskanten fanns ”något som liknade blodfläckar” och det fanns ”smärre blodfläcksliknande förekomster på diverse olika ställen runt badkaret”.

Där fanns också, enligt förundersökningen, en fläck som var större med hårstrån invid. Gembäcks vittnesmål verkar ge stöd åt min vän rättsläkarens hypotes om att Heléne haft en dödskamp där hon hostat och spottat blod.

Badkarsvredet där Heléne dött hade samma runda form som frakturen i hennes tinning. En pligg på vredet tycktes stämma med ett en spets i frakturen. Polisen misstänkte inte att någon dödat Heléne. Hennes död ansågs vara en fallolycka i badkaret där hon slagit huvudet mot vredet.
fteråt. De hade order att hålla utredningen avgränsad.

Eftertankar
Mord, olycka, självmord? Det är sällsynt att en kvinna planerar självmord mitt på dagen med maken intill sig och andra personer i huset. Men Helénefallet handlar om sektrelaterad död. I Helénes miljö kan gränser vara otydliga mellan övertalning och eget beslut, mellan troslära och mind control, mellan idéer om ”hemgång” och verklig bortgång, mellan självmord och mord.

Heléne Fossmo  befann sig i en miljö präglad av maktmissbruk, förtroendemissbruk och de underordnades lydnad och beroendeställning. Beroendet i extrema och slutna samfund kan vara lika vanebildande och svårt att ta sig ur som drogmissbruk eller spelmissbruk. Förnekelse, att skylla ifrån sig och tala osant hör till symtomen vid beroendetillstånd. Den som då är ”snäll” och försäkrar, ”jag tror på allt du säger”, är en möjliggörare till fortsatt missbruk. Att ta sig ur och bli nykter är en vändpunkt. Man gör upp med livslögnerna. I det skedet får inte möjliggörare tack för sin tro på det som inte var sant.




Han var Kristi bruds sexansvarige pastor i Knutby, berättar han.
Snart ställs han inför rätta för sexofredande mot en 17-årig flicka.

Flickan utnyttjades för att ge Åsa Waldau ”frid”, enligt misstankarna.

Nu vill Knutbypastorn Urban Fält, 49, träda fram och ta ansvar för sina handlingar.

– Jag önskar att alla kan komma vidare i livet, säger han om sina forna sektmedlemmar.

Waldau är åtalad för 14 fall av misshandel av sex olika kvinnor. Hon nekar till brott men säger att hon förstår att det som pågick i Knutby ”varit osunt”.

Den tidigare Knutbypastorn Urban Fält, 49, står åtalad för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, för att ha haft sex med en 17-årig flicka i församlingen i Knutby.

Urban Fält åtalades tillsammans med 54-åriga Åsa Waldau, kallad Kristi brud, och pastorn Peter Gembäck, 46.

Waldau är åtalad för 14 fall av misshandel av sex olika kvinnor. Hon nekar till brott men säger att hon förstår att det som pågick i Knutby ”varit osunt”.

Gembäck är åtalad för ett fall av misshandel och olaga tvång – han erkänner.

I polisutredningen står att Urban Fält begått sexuellt ofredande mot en 17-årig flicka för att ge Åsa Waldau ”frid”.

Urban Fält träder fram: ”Jag gjorde människor illa”

I ett brev till Expressen, som även tidningen Dagen publicerat, skriver han:

”Jag var en av pastorerna i Knutby! Det var ett sammanhang som var helt galet. En sekt!

Jag har i dag helt tagit avstånd från allt som det handlade om! Där gjorde jag många fel och jag gjorde människor illa!

Med djup ånger ber jag alla de jag skadat om förlåtelse!

Jag tar fullt ansvar för det jag gjorde fel och jag har inte något emot någon av dem som var med i sekten!

Enligt misstankarna och anklagelserna utnyttjade pastorn sin ställning och den 17-åriga flickans ”ungdom och utsatthet” för att ha sex med henne flera gånger under hösten 2015. Han har ”allvarligt missbrukat den beroendeställning” som flickan haft gentemot honom, enligt åklagare Liselott Herschend.

Flickan: Hans ord var lag

I polisförhör har 17-åringen, som nu är vuxen, berättat om extrem rädsla – och samtidigt stolthet över att ge Kristi brud lugn.

”Hans ord var lag, eftersom det han sa var vad Gud sa”, står antecknat i förhör.

– Om alla inte var på plats så blev Åsa orolig. Allas uppgift var att finnas där för henne, har en annan kvinna sagt i förhör.

I utredningen framgår att 17-åringen berättade för bekanta att hon hade en sexuell relation med pastorn ”i syfte att kunna vara för Åsa”.

I dokument från Kriminalvården säger Urban Fält att han hade ansvar för ”predikningar, kontroll och sexualitet”.

”Med ansvar för sexualitet förklarar han att han utifrån religiösa föreställningar förväntades använda sin kropp för att tillfredställa en annan församlingsmedlems sexuella behov.”

Den 14 januari 2020 är rättegången mot Waldau, Fält och Gembäck planerad att inledas i Uppsala tingsrätt.

Inga kommentarer: