lördag, juni 05, 2021

Kriminella klaner




Klanerna flyttar fram sina positioner


Släktbaserade kriminella grupperingar, så kallade klaner, har tillåtits bygga upp sina imperier under decennier.


Den senaste tidens våldsdåd kan vara ett tecken på att de försöker avancera.


Jag är rädd att det här bara är början, säger klanexperten Per Brinkemo.

Förra helgens hastigt uppblossade konflikt mellan två konstellationer i Hjällbo i nordöstra Göteborg satte ljuset på den kraft och det våldskapital som finns i anslutning till de kriminella släktbaserade nätverken.

Trots en pågående polisinsats i området sköts en man i 40-årsåldern mitt på dagen till döds med flera skott utanför en butik, och flera andra skadades.

– Det är naturligtvis förfärligt att vi släppt det såhär långt. Människorna i de här områdena är otroligt utsatta och lever i skräck för de här grupperna, säger Per Brinkemo, författare som skrivit uppmärksammade böcker om klansamhället.

Offret var tidigare ostraffad. Dödsskjutningen kan ses som en maktdemonstration, enligt Brinkemo.

– Budskapet till polisen och samhället är: "Vi tillskriver inte er någon auktoritet, vi skiter i er". Man är till och med beredd att ta ett fängelsestraff. Man tar det för familjen och kommer ut som en hjälte, säger Brinkemo.

– Det är en normförskjutning som är otroligt stor, stark och farlig.

Systemhotande

Enligt polisen handlar det eskalerande våldet i Hjällbo i grunden inte om en konflikt mellan olika släkter. Däremot finns på båda sidor individer från stora släkter, varav åtminstone en av polisen tidigare beskrivits som en kriminell klan.

Klaner har bosatt sig även på andra håll i landet, bland annat i Stockholm, Södertälje, Malmö, Landskrona och Jönköping.

I en hemlig underrättelserapport från polisen listas 36 kriminella släktnätverk. Ett mindre antal av dem är väletablerade i Sverige och har varit brottsligt aktiva under lång tid, ofta 30–35 år. De största familjerna har starka förgreningar utomlands till länder som Danmark, Nederländerna och Tyskland.

Per Brinkemo beskriver hur klanerna utövar en stark social kontroll.

– De har en tendens att muta in geografisk yta som de anser att de bestämmer över. Vilka barn får leka på vilken lekplats, vilka får passera vår gård. Man har också tidigare satt upp en form av vägspärrar. Det är oerhört allvarligt. Det faller inte under terrorism, men det har nästan den digniteten för att det blir så systemhotande, säger han.

Lägre respekt

Våldshändelserna fick flera kännbara konsekvenser på stadsdelen. Högstadiet på Hjällboskolan tvingades fortsätta med distansundervisningen på grund av "rådande läge". De lokala fotbollsföreningarna i Angered Allians ställde in all ungdomsverksamhet veckan ut.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp konstaterar att storfamiljerna blivit en parallell kraft i områdena där de verkar.

– De har ett tungt våldskapital. Går du på en medlem så går du på alla, då kommer de hem till dig.

Han fick inblick i klanernas inflytande när han studerade extremism och kriminella nätverk i Göteborg 2012. Sedan dess har situationen som han bedömer det blivit värre.

– Det finns en lägre och lägre respekt för polisens våldsmonopol, som utmanas. Det blir heller inga jättekonsekvenser för dem att visa vem det är som bestämmer i området, säger han.

Delar av släktnätverken utövar enorma påtryckningar mot enskilda individer.

– Det kan vara alltifrån att de stoppar bilar, utpressar näringsidkare eller går på myndighetspersoner som fattat beslut om LVU med direkta repressalier, säger Ranstorp.

Små kränkningar eskalerar

Ursprunget till bråket i Hjällbo ska ha varit en bagatellartad händelse, där en pojke blev knuffad av sin moped. Enligt Per Brinkemo är det inte ovanligt att fejder börjar med en småsak och sedan eskalerar.

– Det hänger ihop med hederskulturen. Man agerar som kollektiv och som om det inte finns någon polis att ringa. Och det innebär att man måste ta varje minsta kränkning på blodigaste allvar och inte vika ner sig.

Han betonar samtidigt att klaner i sig inte är kriminella. Det är ett sätt att överleva på platser där det inte finns en stat. Men när klaner muterar in i kriminalitet blir det en närmast "perfekt" organisation.

– Med många människor besitter man ofta ett stort våldskapital, man har en stark tystnadskultur och en lojalitet som är monumental – som inte de mer löst sammansatta gängen har som blir ovänner hela tiden. De gängen kommer sannolikt förr eller senare att upplösas, men kriminella klaner blir otroligt svårangripbara, säger Per Brinkemo.

Flyttar fram

I tyska städer som Berlin och Essen har kriminella storfamiljer spridit skräck under många år. Per Brinkemo är rädd att Sverige kan vara på väg mot en liknande utveckling.

– I Tyskland har de här stora släktkonstellationerna funnits sedan sluten av 70-talet eller början av 80-talet, medan de familjer som styr nu här i Sverige har kommit betydligt senare och inte har hunnit etablera sig lika kraftfullt som i Tyskland.

Han befarar att klanerna är på väg att flytta fram sina positioner i Sverige.

– Detta (händelserna i Hjällbo) är ju ett exempel på det. Om vi inte kommer tillrätta med klanproblematiken är risken att vi får in illojala människor i samhällsapparaten på viktiga funktioner, säger Per Brinkemo.

Släppt frågan

Klanerna har haft decennier på sig att skaffa sig den plattform de har i dag. Magnus Ranstorp konstaterar att det svenska samhället varit alldeles för frånvarande.

– Har man tagit upp frågeställningarna har den offentliga debatten inte klarat av det. Ingen vill bli stämplad som rasist eller islamofob eller säga något negativt om utsatta områden. I och med att vi haft den beröringsångesten har vi släppt på frågan, den har varit för jobbig att ta i, säger Magnus Ranstorp.



De kriminella klanerna har tagit Göteborg som gisslan

Göteborgarna upplevde den gångna helgen de första riktiga sommardagarna. Uteserveringarna i centrum var sprängfyllda, Slottsskogen täcktes av filtar och det skålades i hopp om en återgång till ett slags postpandemisk normalitet.

Samtidigt i Hjällbo hölls stadsdelen i ett våldsamt grepp av en pågående blodig konflikt. Kontrasten är ett slags koncentrat av det splittrade Sverige: Livet i Sverige och livet i utanförskapsområdet är två olika verkligheter.

Det började med upplopp under fredagen. Sannolikt var den tändande gnistan en händelse då en fjortonåring puttades ned från en moped. Polisen omhändertog 32 personer från det efterföljande tumultet. Inspelningar från platsen vittnar om en kaosartad situation och ett fåtal poliser som försöker få läget under kontroll. Som mest var ett hundratal personer inblandade, meddelar Göteborgspolisen.

Under helgen eskalerade konflikten och i söndags sköts en man till döds på öppen gata. GP:s krimreporter Peter Linné redogör för den invecklade konflikten och dess kopplingar till den omskrivna Ali Khan-släkten. Även om detaljerna kommer ta lång tid för polisen att reda ut är det tydligt vilken sorts konflikt som skakat Hjällbo under de senaste dagarna: En blodsfejd mellan klaner.

Förra veckan visade Brottsförebyggande rådet i en omfattande jämförande studie att Sverige som enda land i Europa bryter med en nedåtgående trend i det dödliga våldet. Bland män i 20-årsåldern har dödsskjutningarna ökat under flera år. Extra besvärande är att det finns andra länder med liknande ekonomiska och demografiska förutsättningar som inte har samma utveckling med ökat skjutvåld.

Det visar att problemet med organiserad brottslighet, vare sig den sker i anslutning till kriminellt belastade släkter eller andra nätverk, har en extra allvarlig komponent just i Sverige. Som polischefen Erik Nord uttryckte det på GP:s debattsida i helgen är en orsak till detta att den svenska polisens synlighet och bemanning under lång tid varit för svag.

Förutsättningen: Den omfattande invandringen under lång tid från länder med en svag statsmakt och en central roll för den stora släkten. En invandring till ett land utan erfarenhet i modern tid av klanfejder.

Politiken har varit handfallen inför situationen. Åtgärder och insatser har haft tveksam effekt. Assimilationen har gått på tomgång och delvis bakåt. Den segregation som blivit följden utgör en fertil mylla för rekrytering till organiserad brottslighet där värdegrunden består av machoideal, blodshämnd och hederstänkande.

Den svenska lagstiftningen har inte hängt med i utvecklingen. Tungt kriminellt belastade personer sitter inne allt för kort tid och dessutom är det svårt att komma åt de som styr verksamheten. De som buras in är ofta unga och längre ned i hierarkin medan ledarna kan hålla sina händer rena. Det gör att polisens arbete ofta är att betrakta som ett evighetsarbete; de kriminella klanerna och nätverken naggas ständigt i kanten, utan att verkligen slås sönder.

Det som hände i Hjällbo under helgen vittnar om hur nära tillhands användandet av dödligt våld är för vissa i Sverige. Och då spelar det ingen roll om den tändande gnistan är att betrakta som en bagatell.

I Johanna Bäckström Lernebys bok Familjen ges flera exempel på hur fejder börjar med något litet och sedan snabbt eskalerar. Familjehedern är viktig och upprätthålls genom att aldrig låta en oförrätt förbli obesvarad. Det bådar därför inte gott för framtiden. Det vi har att göra med är inte isolerade extremfall utan exempel på ett kulturellt system där blodsfejderna är en naturlig beståndsdel.

Rättskipningen påminner snarast om den ordning som rådde i Västergötland för omkring tusen år sedan. I avsaknad av fungerande stat var det upp till släkterna att skipa rättvisa. En oförrätt kunde gottgöras med monetär kompensation. Men inte sällan kunde blodsfejderna leda till en spiral av mord och våld. Denna klankultur försvann gradvis sedan från Sverige men har nu, med invandring från Mellanöstern, återvänt.

Det som utspelar sig i Hjällbo drabbar inte "bara" kriminella. En hel stadsdel hålls gisslan av ett antal kriminellt belastade släkter och kriminella nätverk. Det här är ett av Sveriges allvarligaste samhällsproblem och inget som försvinner av att vår regering återigen förklarar hur oacceptabelt det är. Samhället måste precis som för tusen år sedan tillintetgöra de våldsamma klanstrukturerna.


Kriminella klaner förklarade i tre steg


De kriminella storfamiljerna härskar genom hot, våld och tystnadskultur.

Polisen räknar till omkring 40 släktbaserade kriminella gäng i Sverige.

Vissa av nätverken har funnits i landet i decennier medan andra har kommit hit nyligen.

En del anser att begreppet "kriminella klaner" leder fel, eftersom många i storfamiljerna också är laglydiga, och menar att det är bättre att tala om släktbaserade kriminella nätverk.


Tre steg

1. Sysslar både med lagliga affärer och brottslighet

Ofta har släkterna byggt upp en storskalig verksamhet med både legala och illegala inslag.

Lagligt drivs olika företag inom exempelvis grönsakshandel, livsmedelsbutiker, bilverkstäder, växlingskontor, pant- och guldaffärer. Det kan också finnas ett inflytande inom lokalpolitik och föreningsliv.

Men delar av verksamheten används för att möjliggöra brottslig aktivitet. Det kan handla om narkotika- och vapensmuggling, stölder, utpressning, kvalificerad välfärdsbrottslighet och beskyddarverksamhet.

De kriminella delarna av familjerna kan också vara involverade i skjutningar och sprängningar.

Handlar om kontroll

2. Vill kontrollera områden

Kring klanerna finns ofta tendenser till ett ”parallellsamhälle” där Sveriges lagstiftning inte gäller och där viktiga samhällsfunktioner tagits över av släkten. De bestämmer vem som får driva företag, löser tvister och lånar ut pengar.

Ibland är det bara nätverkens kärna som är släkt. Till denna knyts unga brottsaktiva killar som vill komma upp i hierarkin. De har inte alltid samma etniska tillhörighet som kärnan, men har ofta vuxit upp i samma bostadsområde.

De personer som rekryteras till de mest riskfyllda uppgifterna är oftast inte en del av samma familj och släkt som kärnan.

Personer föds också in i släktnätverkens organiserade brottslighet. Särskilt fäder och äldre bröder kan påverka ungdomar att själva börja med brott. Det kan även röra sig om släkter där brott hör till vardagen, och har gjort så i generationer.

Heder

3. Hederskultur

Klanerna har starka inslag av hederskultur. Det har varit ett sätt att skapa ordning i samhällen där det inte finns någon statsmakt, inga lagar, ingen rättsstat och inga skyddsnät.

Den egna gruppen är då allt man har att lita till.

Uppfattade oförrätter och kränkningar måste besvaras för att gruppen ska upprätthålla sin heder och respekt. Triviala konflikter kan resultera i allvarligt våld och användning av skjutvapen. Det förekommer också mycket internt våld.

Ofta präglas klanen av en starkt patriarkal struktur och en ovilja att integreras i samhället. Äktenskap kan arrangeras för att stärka klanens position.

Att klanerna bygger på blodsband gör dem mer slutna.

Källa: Fakta i denna artikel är hämtat från Brå rapporten Kriminella nätverk och grupperingar, Kvartal-artikeln Hederskultur – ett sätt att skapa ordning, samt polisens hemliga underrättelserapport om kriminella klaner som Aftonbladet tagit del av.



Inga kommentarer: