Under den första kärnkraftsdebatten bar jag en modifierad kampanjknapp med texten utveckla kärnkraften med förnuft. Det var 1979 och Lennart Daléus var kampanjgeneral för folkkampanjen mot kärnkraft.
Då hade jag inte satt mig in i konsekvenserna av att tämja de otämjbara krafterna.
Sedan kom haverierna i Three mile Island nära Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986.
Redan 1980, efter kärnkraftsomröstningen som gav linje tre nästan 40 procent, började jag studera uranbrytningens och avfallets enorma konsekvenser. Det fick mig att tänka om radikalt.
Tage Danielssons fantastiska monolog om sannolikhet, var på något sätt sista spiken i kistan för debatten efter Harrisburgolyckan och efter Tjernobylkatastrofen var debatten begravd, men nu är den igång igen och jag förstår förespråkarnas tekniska teorier om säkerhet, men de har totalt missat att vi ännu inte har lyckats ordna en absolut säker slutförvaring av det radioaktiva materialet. Vi har ingen rätt att äventyra framtidens människors säkerhet för att vi är tekniknördar.
Dessutom behövs det ingen utveckling av kärnkraften eftersom direktomvandling av energin i strömmande vatten, vindarna och solinstrålningen, redan med dagens teknik, kan ersätta all kärnkraft inom den föreslagna avvecklingsperioden.
I dagens debatt finns det en del tragikomiska inslag som till exempel den om organisationen Nuclear power? Yes please. En av de studenter/forskare som driver den sidan, Michael Karnerfors begärde ut fem års e-posttrafik till och från KTH-forskaren Peter Szakalos, vilket störde hanom i hans förberedelser för Kärnavfallsrådets möte i Stockholm den 16 november.
Läs mera om detta på Klotet-bloggen och Ny Teknik.
Diverse nyheter om kärnkraft
Här finns det mängder av alternativ för ren, förnybar och småskalig energiomvandling. Rulla ned förbi detta inlägg så har du läsning ett par dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar