Svenska Aero-bilder

Klicka på bilderna så blir de större
Erk-Pers 1990

▲Erk-Pers 2011▲

Erk-Pers nu med den drygt en meter höga stengrunden över en stor källare med välvt tak av samma stentyp

Övre bild - Erkpers 1901.
Undre bild - Erkpers 1990 från toppen av Norrlandsport

Det kom ett e-brev i dag från Pereric Öberg. Pereric äger företaget Svenska Aero-bilder och han undrade hur kommer sig att jag har publicerat hans bilder utan att han visste om det i förväg. Det var ytterst pinsamt och ett svårförlåtligt misstag av mig att kopiera hans bilder från Enköpingsposten utan att fråga först. Det var bilder tagna över arbetsplatser för den nya sträckningen av E18 från Enköping till Västerås som jag skrev om här.

Bilderna i det här inlägget har jag tagit med analog kamera och skannat.

Jag ringde honom direkt när jag hade läst brevet och vi fick ett oväntat trevligt samtal som slutade med att han erbjöd mig att komma till företaget och titta på en del bilder. Det är en kilometer mellan min bostad och företaget Svenska Aerobilder så jag var där tio minuter senare.

Pereric visade mig runt i lokalerna och så hamnade vi i arkivet där det finns cirka fem miljoner bilder sorterade efter kartmarkeringar. Bilder tagna från luften på i stort sett varje hus i Sverige.

Pereric talade om att han hade tipsats av en kompis om att hans bilder låg på en blogg. Kompisen bor i Hornslandet och när jag berättade att jag växte upp i Segersta, sex mil söderut därifrån, mindes han den vackra kyrkan där.

Han plockade fram en karta och jag fick visa var mitt föräldrahem Erkpers finns. Kartans delmarkering hänvisade till ett arkivfack och där kunde Pereric plocka fram massor med bilder på Erkpers, tagna vid olika tidpunkter från 50-talet till 1998.

Den nedre bilden har jag tagit från toppen av Norrlandsport. I Svenska Aerobilders bildarkiv finns bilder med ungefär samma vinkel, men tagna från en helikopter på närmare håll och med full skärpa.

Det var en märklig upplevelse att se detta gigantiska bildarkiv som är ett viktigt stycke historia eftersom det visar Sverige i bild under drygt 70 år.

Artikel i Ena-Håbo-tidningen
Bildtexten upptill på höger sida är min egen.

Barnfest hos MCC Strul i Enköping

Dagens väder var perfekt för det fantastiska fest som MCC Strul och ett antal företagare bjöd på. Den gamla folkparken som nu disponeras av motorcykelklubben, var fylld av glada barn och deras äldre ledsagare.

Initiativtagare och ankare var Enköpingspostens chefredaktör och ansvarige utgivare Thomaz Andersson och antalet ideellt arbetande funktionärer var imponerande. Tack Thomaz och alla andra för en fantastisk dag!

Klicka på bilderna så blir de större

Det är rätt mycket USA-stuk över MCC Strul och passande är det därför att frihetsgudinnan tronar mitt i den vackra parken där några av föreningsmedlemmarna ställde ut sina häftiga hojar


Detta är bara några av alla som lät sig roas och mättas denna härliga dag


En makalös mängd hamburgare grillades av ett gäng muntra kockar som garanterat led i värmen som kändes långt utanför den gigantiska grillen.

Åtta helstekta lamm gick åt och alla som ville, kunde äta sig mätta helt gratis.



Dagen avslutades med en stunds sudokulösande i denna betongstol som är ett av många konstverk bland alla sköna blomsterarranemang efter å-promenaden.

Sveriges Radio och lakrits

Sveriges Radio P1 är en viktig faktor i mitt liv. De första nyheterna får jag därifrån varje dag och sedan blir det oftast några program om politik, teknik, filosofi, medicin och religion.

I dagens Kropp och själ, handlade det om lakrits eller lackrits som programledaren envisades med att säga. Lyssna här.

I min barndom åt jag helst den salta lakrits som kallades Salmiak, men rätt snart började jag tycka om den söta sorten som då bara fanns i rullar.

När jag började resa med flyg till olika platser i Europa, brukade jag köpa ett stort paket Fazer lakritsstavar på flygplatserna och det är numera den enda sortens lakrits som jag äter.

Jag har alltid en burk lakrits hemma även om jag kanske äter bara ett par hekto per månad. Har jag inte lakrits på godishyllan när suget sätter in, blir det antagligen mycket obehagligt och den risken tar jag inte.
Pressen om lakrits

Klicka på rubriken och läs om lakrits.

Volvo köps av Jakob

Den första bilmodellen från Volvo

Jakob, eller ÖV4, hette den första personbil som tillverkades av Volvo. Det var en bil utan tak som följdes av PV4 med tak. Därefter kom en rad framgångsrika modeller och några av dem minns jag speciellt av olika skäl.

Suggan, eller PV800 minns jag som en bil i jätteformat.. I militärt utförande hette den TP21 och verkade ta sig fram överallt med ett helt kompani som passagerare.

PV 544 var min första Volvo och efter den blev det en 144S som trimmades till max och gick som ett skållat troll tills motorn bara smälte ihop till en järnklump under en snabb tripp på E18. Därpå följde en 244GL med automatlåda. En 264 och en 244 2,8 med samma motor och utrustning som 764 men en vanlig grå svenssonbil på utsidan. En 764 fick bli pausbil medan jag väntade på leverans av min sista Volvo. En värsting med all utrustning som Volvo kunde erbjuda. Jag såg den på ett vykort från Volvo och beställde en innan den fanns i Sverige. Volvo 745 Turbo Intercooler. Lite mixtrande med turbon och insprutningen, gjorde den bilen till en landsvägsracer med lyxkomfort. Tyvärr har jag bara en bild på den, men eftersom jag är med där så får den duga.

Nu finns Volvofabrikerna sedan länge på realistan och rykten går om olika konstellationer som är intresserade. Det sista ryktet tilltalar mig varmt och jag antar att projektnamnet Jakob, anspelar på den första volvomodellen.

DI om den eventuella affären
Sveriges Radio
Göteborgsposten
Göteborgstidningen
TV4
Sveriges Television

Sömnbehovet - en fråga om genetik

I hela mitt liv har jag med få undantag, vaknat utsövd efter max sex timmars sömn. I dag fick jag förklaringen via Vetenskapsradion. Jag har en genetisk mutation som ger ett lägre sömnbehov än vad som är vanligt.

"Av flera hundra undersökta personer fanns mutationen bara hos de här två, så förmodligen är den ovanlig. Men när möss och bananflugor fick mutationen visade de också ett lägre sömnbehov."

Lyssna

Jag kanske har en genbank som kan kommersialiseras. Någon som vill köpa mina kortsömnsgener?

Källa: Ying He, Christopher R. Jones et al. The Transcriptional Repressor DEC2 Regulates Sleep Length in Mammals. Science, 14 augusti, vol 325. Doi: 10.1126/science.1174443

Charles D. Barnes and F. H. Meyers
Science 5 June 1964 144: 1221-1222 [DOI: 10.1126/science.144.3623.1221] (in Articles)

Man måste ha ett användarkonto för att läsa rapporten på nätet.
Andra nyheter från Science

Greenpeace och rovfisket

Jag har nästan alltid sympatiserat med de spektakulära aktioner som Greenpeace har startat för att skydda naturen och om möjligt, återställa den i största möjliga utsträckning. Havet och skogarna har alltid varit de viktigaste skyddsobjekten för Greenpeace. Många gånger har aktiviteterna varit onödigt brutala, men alltid välmotiverade i sak.

Den senaste insatsen med sänkning av stora stenblock på särskilt skyddsvärda delar av havets botten, var den enda möjliga lösningen för att hejda skövlingen av utsjöbankarna Fladen och Lilla Middelgrund.

"I Fladen och Lilla Middelgrund finns många hotade arter – olika alger och smådjur men även tumlare och tordmular. De är också viktiga yngelplatser för fisk. Rika, biologiska värden gör att bankarna har skyddats i EU:s nätverk Natura 2000, men det finns inga restriktioner för hur de marina områdena får användas.

I Danmark är känslorna upprörda kust nu, men det lägger sig snart. Danskar är realister men det ligger i deras natur att reagera starkt när någon utifrån talar om vad de ska göra och det är en sund inställning till omvärlden. Hade Greenpeacefolket diskuterat problemet med det danska fiskeriministeriet innan de dumpade stenblocken, hade de antagligen fått danskarnas stöd.

Jag älskar fisk men om de nuvarande fiskereglerna inte stramas upp och förbättras, hoppas jag på en konsumentreaktion.

Nu får fiskebåtarna dra bottentrålar som tömmer fångstområdet helt på fisk vilket innebär att stora delar av fångsten måste kastas tillbaka i havet på grund av reglerna om vilken fisk som får kommersialiseras. Massor med fin fisk tas alltså upp av dessa rovfiskare och dumpas döda tillbaka i vattnet. Jag vill ha tillbaka det riktade fisket där endast godkänd fisk tas upp och hamnar i min mage. Bottentrålning är naturskövling på många sätt.

Rovfiskebåtarna kanske ger oss billig fisk nu, men hur blir det för våra efterkommande?

Kommer de att få äta den nyttiga fisken över huvud taget?

Årsredovisning 2008 för Greenpeace Norden
Radio Halland om stendumpningen
Pressmeddelande från Greenpeace
Isabella Lövin om hotet mot vår fisk
Tyst hav

Sveriges Radio Naturmorgon

Klicka på bilden så blir den större. Det där var en kul humla. Den satt länge på blomman och när jag strök den över ryggen med ett finger, lyfte den ett av sina långa ben och försökte ta bort fingret, men den satt kvar och lät sig fotograferas.Det senaste om Naturmorgon

Naturmorgon har från start varit ett viktigt inslag i mina lördagsmorgnar. Jag brukar vakna till programmet och sedan njuta ett par timmar.

Allt var perfekt tills Jan Danielsson plötsligt avled och programmet förlorade sin ryggmärg. Snart kunde dock Jenny Berntson, med framgång axla den rymliga manteln och det blev nerv i programmet igen. Sista intervjun med Jan.
Mera om Jan

Då kom nästa chock!

Dårfinkarna som den nye radiochefen Peter Örn samlade ihop, bestämde att Naturmorgon skulle ligga i P4 och blandas med skvalmusik.

Tursamt nog landade örnen snett och fick sparken. Naturmorgon återfick sin status förutom en nedkortning.

Sedan kom motgångarna. Anders Börjeson avgick med pension. Jenny Berntson fick tillnamnet Djurvall och blev barnledig.

Hon kom tillbaka och programmet lyste åter. Nu är hon barnledig igen och en ny programledare har kommit in. En som verkar vara bristfälligt insatt i ämnet Natur. I dag visste hon inte ens vad Hormoslyr är.

Elin Lemel heter den nya stjärnan, Hon har varit aktiv i Attac och hennes profil tyder på att hjortron är hennes favorit i naturen.Hjortron är gott, men Naturmorgon är mer än hjortronsylt. Det är snokar, bärfisar, kajor, lodjur, fältsippor och humlor. Jag undrar om Elin brukar låta humlor krypa på händerna. Det är en naturupplevelse enligt min ringa mening.

Att lyssna till Elin Lemel är definitivt ingen naturupplevelse hon har den där monotona rösten som alla vänsteraktivister har och hon får gärna för mig, pyssla med annat än mitt favoritprogram Naturmorgon.

Uppdatering
I de kommande programmen visade Elin upp en helt annan sida. Det var nog premiärnervositet första gången.

Vill du ha aktuell information om vår hotade natur, finns Miljöaktuellt och Klotet. Kossornas planet har vaknat igen och Vetenskapsradion är ett måste.

Så här såg det ut på den gamla goda tiden.

Det var bättre förr

Klicka på bilden så blir den större

Min gode vän Torbjörn sände ett e-brev till mig i morse. Så här såg det ut:

"Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.

Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.

Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag. ~ Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin.

De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Eftersom du är en av dem.

Grattis!!!"

Jag kan lägga till en egen erfarenhet från åren 1962-1963 då jag tog ett extrajobb på semestern och rensade ugnarna i Sandvikens Jernverk (Numera Sandvik) från asbest. Detta gjordes manuellt med barkspadar och andningsmask betraktades som fjolligt. Trots en rätt svår astma, fick jag inga medicinska men av galenskaperna.

När jag var femton hade jag en gammal motorcykel av märket Husqvarna som kallades Rödmyran. Sex hästkrafter och toppfart 80. Det fanns inga asfaltvägar i min hembygd på den tiden så visst hände det att man fick sladd av de djupa hjulspåren på grusvägarna och att kvällen slutade i ett dike i stället för i famnen på någon av de grannbyflickor som var målet. Hjälmar fanns inte men det gick bra ändå.

När älven var full av timmer var det ett pojknöje att kliva på stockarna och vara snabb i fötterna så att man inte följde med nedåt när stockarna sjönk eller rullade. Kom man under var det kört, men det hände bara en gång efter vad jag känner till och den slyngeln var dyngrak. [RIP]

1961 tog jag körkort och köpte en Isabella. Den skönheten slog ut de flesta av Sandvikens halvruttna raggarbilar och livet var extremt uthärdligt trots att det inte fanns säkerhetsbälten och dubbdäck. Första vinterresans första kurva ignorerades av de slitna däcken och det bar av långt in i skogen mellan snötyngda tallar. Jag bruden och bilen klarade det hela utan en skråma.

Det var många upptåg som var helt normala förr, men som nu är livsfarliga. Ytterligare några minnen finns under rubriken.

Michael B Tretows "Det var bättre förr"


Björn Gustavssons "Det var bättre förr"