Jag har nästan alltid sympatiserat med de spektakulära aktioner som Greenpeace har startat för att skydda naturen och om möjligt, återställa den i största möjliga utsträckning. Havet och skogarna har alltid varit de viktigaste skyddsobjekten för Greenpeace. Många gånger har aktiviteterna varit onödigt brutala, men alltid välmotiverade i sak.
Den senaste insatsen med sänkning av stora stenblock på särskilt skyddsvärda delar av havets botten, var den enda möjliga lösningen för att hejda skövlingen av utsjöbankarna Fladen och Lilla Middelgrund.
"I Fladen och Lilla Middelgrund finns många hotade arter – olika alger och smådjur men även tumlare och tordmular. De är också viktiga yngelplatser för fisk. Rika, biologiska värden gör att bankarna har skyddats i EU:s nätverk Natura 2000, men det finns inga restriktioner för hur de marina områdena får användas.
I Danmark är känslorna upprörda kust nu, men det lägger sig snart. Danskar är realister men det ligger i deras natur att reagera starkt när någon utifrån talar om vad de ska göra och det är en sund inställning till omvärlden. Hade Greenpeacefolket diskuterat problemet med det danska fiskeriministeriet innan de dumpade stenblocken, hade de antagligen fått danskarnas stöd.
Jag älskar fisk men om de nuvarande fiskereglerna inte stramas upp och förbättras, hoppas jag på en konsumentreaktion.
Nu får fiskebåtarna dra bottentrålar som tömmer fångstområdet helt på fisk vilket innebär att stora delar av fångsten måste kastas tillbaka i havet på grund av reglerna om vilken fisk som får kommersialiseras. Massor med fin fisk tas alltså upp av dessa rovfiskare och dumpas döda tillbaka i vattnet. Jag vill ha tillbaka det riktade fisket där endast godkänd fisk tas upp och hamnar i min mage. Bottentrålning är naturskövling på många sätt.
Rovfiskebåtarna kanske ger oss billig fisk nu, men hur blir det för våra efterkommande?
Kommer de att få äta den nyttiga fisken över huvud taget?
Årsredovisning 2008 för Greenpeace Norden
Radio Halland om stendumpningen
Pressmeddelande från Greenpeace
Isabella Lövin om hotet mot vår fisk
Tyst hav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar