Alpin skidåkning

Finalprogrammet i Åre
Klicka på rubriken och häng med.

I dag inleddes finalen i den alpina säsongens världscup med störtlopp för kvinnor och förväntningarna var höga på Lindsey Vonn även om vi schlalomtokar naturligtvis hoppades att Anja skulle finna formen.

Så blev det inte, men Lindsey toppade formen och Vonn vann i utklassningsstil.
Uppdatering 12/3 Vonn vann också Super G

Jag minns, från när Lindsey Kildow gjorde entré i den alpina eliten, att jag aldrig hade sett en så glad och öppen elitidrottare. Hon hade alltid tid över för oss tittare och gjorde ett fantastiskt positivt intryck.

Det har enligt min ringa mening bara funnits en till åkare med den utstrålningen och det är Tanja Poutiainen så nu håller jag tummarna för henne även om jag hoppas att det vänder för Anja. Någon ur resten av den svenska truppen, kommer att överraska positivt den här gången. (GA-profetian)

Uppdatering 14/3
Tanja Poutiainen vann silver och tog hem storslalomcupen.

Den svenska truppen:

Anja Pärson, Tärna IK Fjällvinden
Maria Pietilä Holmner, UHSK Umeå SK
Therese Borssén, Rättviks Slk ▬ Brons slalom 13/3
Frida Hansdotter, Norbergs Slk

Patrik Järbyn, Åre Slk
Hans Olsson, IFK Mora Alpina ▬ Brons störtlopp 11/3
Johan Brolenius, Örebro Slf
André Myhrer, Bergsjö-Hassela Alpina
Mattias Hargin, Huddinge Sk

Fortsättning följer....

Min privata alpina historia:
Efter några års intensiva studier (via teverutan) av Ingemar Stenmarks suveräna åkteknik, skulle jag testa i Idres backar. Första åkningen gick oväntat bra och på eftermiddagen blev det brons i Skistars storslalom.

En dag den veckan, upptäckte jag när jag kom ned, att min superkamera i fickmodell- Pentax 110 hade ramlat ur fickan. Sista liften för dagen gick just och det började bli mörkt, men jag hoppade på eftersom jag hade en aning om var jag hade tappat kameran. Yngsta dottern och jag hade åkt på toppen av berget mellan två backar och där någonstans hade jag fotograferat.

När jag kom upp skyndade jag mig mot platsen och fann den innan det blev helmörkt. Efter lite krafsande i snön med stavarna, fick jag fram kameran, men under kameran låg något som blänkte. Det var mina nycklar till bilen, stugan, hemmet, jobbet och centerkansliet. Jag hade inte märkt att de också var borttappade.

Efter detta ställde jag utförsskidorna i förrådet och där står de fortfarande. Jag hävdade att utförsåkning är en frökensport och att den enda backåkning som skulle imponera på mig, var slalom uppför.

Döm om min förvåning när jag många år senare fick uppleva den fantastiska prestation som Charlotte Kalla stod för i slalombacken Val di Fiemme.