Sidor

fredag, oktober 30, 2020

Jan Myrdal



När somliga talar lyriskt om hans storhet, minns och påminn även om det i hans gärning som var avskyvärt. Annars kommer hans misstag att upprepas.

Jan Myrdal hyllade mördare hela sitt liv!

20201030 avled Jan Myrdal, 93 år gammal. I den första längre TT-artikeln om hans död kallas han en av ”landets mest omstridda författare”. I övrigt är beskrivningen helt okritisk, med starka hyllningsord. Man ska inte tala illa om de döda, men man kan och bör åtminstone tala ärligt om dem.

Oaktat Myrdals förtjänster som författare så är han närmast en personifiering av begreppet att stå på fel sida om historien.




Jan Myrdal 90 år 19 juli 2017

Grattis Jan Myrdal − ser fram emot din dödsruna

Författaren Jan Myrdal fyller 90-år och det är få som varit lika aktiva i den svenska debatten som honom.

Lyckligtvis blir Jan Myrdals anhängare färre med tiden.

Som son till folkhemmets arkitekter Alva och Gunnar Myrdal finns det fog för att påstå att han föddes in i svensk socialdemokratis aristokrati. En Kennedyklan för "världens modernaste land" och det är troligt att han hade blivit politiker om det velat sig annorlunda. Men med ett författarskap sedan 1940-talet går det inte att ta ifrån honom det faktum att han skrivit länge och mycket.

En Kennedyklan för "världens modernaste land" och det är troligt att han hade blivit politiker om det velat sig annorlunda.

Statusen som vänsterintellektuell kom på 1960-talet och det finns fortfarande en del "myrdalianer". Likt kolumnisten och författaren Andres Lokko som lyriskt skrev när Myrdal fyllde 80 (Expressen, 19/7 2007) att "varje gång jag började vackla, under de kolsvarta ögonblick när jag fylls av uppgivenhet och överväger att göra något annat än att skriva − det är då jag vänder mig till Jan Myrdal". Det är samme Lokko som ungefär tio år senare stolt berättade att han kallade sig kommunist: "På min ytterrock bär jag, trots min bakgrund, ändå ofta en badge i form av en röd stjärna. Jag har den där lika mycket för att jävlas med samtidsandan som för att den är tillverkad av min favoritdesigner Gosha Rubchinskiy" (SvD, 26/3 2016). I samma kolumn bedyrar han emellertid att "jag hyser den största respekt för, inte minst, mina föräldrar, som i sista sekund flydde från Sovjetkommunismens klor när Estland ockuperades".

Det är samme Lokko som ungefär tio år senare stolt berättade att han kallade sig kommunist: "På min ytterrock bär jag, trots min bakgrund, ändå ofta en badge i form av en röd stjärna. Jag har den där lika mycket för att jävlas med samtidsandan som för att den är tillverkad av min favoritdesigner Gosha Rubchinskiy" (SvD, 26/3 2016).

Lite elakt går det att påstå att den tidigare Killinggängetmedlemmen Lokko skapat genren folkmördarmode som en logisk fortsättning på den ironiska generationen.

En annan av Jan Myrdals beundrare är Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som, även hon med anledning av hans 80-årsdag (Aftonbladet, 18/7 2007) skrev att "i ett halvsekel har Jan Myrdal fått höra att han är en vänsterstolle som haft fel i det mesta. Och visst kan man enkelt lista tvivelaktiga ställningstaganden, men man kan lika gärna notera alla gånger Myrdal fått rätt".

Som försvaret av förintelseförnekaren Robert Faurisson eller när han i Aftonbladet (18/7 1987) hävdade att "det mesta som sades om nazisternas grymheter var krigarljug".

Låt oss därför friska upp minnet och granska några av Jan Myrdals ställningstaganden. Som försvaret av förintelseförnekaren Robert Faurisson eller när han i Aftonbladet (18/7 1987) hävdade att "det mesta som sades om nazisternas grymheter var krigarljug". För att inte tala om hyllandet av Maos Kina i Rapport från kinesisk by (1963) eller hans beskrivning av Kambodja under Röda khmererna diktator Pol Pot 1978 som "den segrande bondenationens land". Två av historiens värsta regimer som lågt räknat mördade tiotals miljoner av sina egna invånare.

Ett dödshot som resulterade i att hans japanske översättare höggs ihjäl och att hans norske förläggare William Nygaard skottskadades i ett attentat utanför sitt hem i Oslo.

Ett ytterligare exempel på Jan Myrdals oförmåga att skilja rätt från fel var hans hyllning av mullorna i Iran efter att ayatollah Khomeini uttalat en dödsdom över den brittiske författaren Salman Rushdie. Denne hade nämligen vågat använda delar av koranen i sin roman Satansverserna (1988) och fick leva med dödshot under nästan tjugo års tid. Ett dödshot som resulterade i att hans japanske översättare höggs ihjäl och att hans norske förläggare William Nygaard skottskadades i ett attentat utanför sitt hem i Oslo. Attentatet mot Nygaard har ännu inte lösts. Men Myrdal lät sig bjudas in till Iran och kunde (SvD, 22/2 1990) på fullaste allvar hävda att kravallerna i Storbritannien som följde efter "Rushdieaffären" var rättfärdiga eftersom: "Imamens dom över Salman Rushdie var en åtgärd (som) möjliggjorde för de fattiga och förtrampade muslimska invandrarmassorna i Europa att ta medveten ideologisk strid för människovärdet".

Med ett barns envishet har han alltid befunnit sig på fel sida av historien och det är ett tecken på 68-vänsterns intellektuella misslyckande att de adlade honom till husgud.

Jan Myrdal har helt enkelt aldrig haft rätt. Med ett barns envishet har han alltid befunnit sig på fel sida av historien och det är ett tecken på 68-vänsterns intellektuella misslyckande att de adlade honom till husgud. Lyckligtvis är han dock numera mest "en mästare utan lärjungar" och hyllningsreportagen blir glesare med tiden. Ett av undantagen var en intervju i Barometern (18/7) som inte ställde enda kritisk fråga, men väl tillät Myrdal att berätta om att han känner sorg för att han 1956 lämnade sin dåvarande fru och barn: "Jag vet att jag skadade och sårade barn och hustru när jag lämnade dem. Det gick emot såväl kärlek som vett, men trots det fanns det som var viktigare och det var arbetet."

Förhoppningsvis börjar du nu på ålderns höst även grubbla över alla de barn som mördats av de regimer du har försvarat.

Så grattis på födelsedagen Jan Myrdal. Förhoppningsvis börjar du nu på ålderns höst även grubbla över alla de barn som mördats av de regimer du har försvarat. Bland annat de barn som under kriget mellan Iran och Irak skickades ut med plastnycklar till paradiset runt halsen för att agera mänskliga minröjare, eller de barn som dog i Hitlers förintelseläger, Stalins Gulag eller genom Maos – och Pol Pots slavarbete.

Vi andra bör i stället se tiden an med tillförsikt och förbereda Jan Myrdals dödsruna. Den kommer inte att bli nådig.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar