Gängkriminalitet

ANNA DAHLBERG

En mer krass människosyn skulle göra Sverige gott

Publicerad 10 okt 2020 kl 17.50

Varför har Sverige misslyckats med att hantera allt från kriminaliteten till skolmarknaden? Jo, för att det finns en oförmåga att förstå drivkrafterna hos olika aktörer.

För vänstern uppfattas detta synsätt lätt som stötande. Antingen menar man att människor inte alls har några reella valmöjligheter, utan är offer för yttre omständigheter: ”De flyr för sina liv.” ”De bränner bilar av frustration över sitt utanförskap.”

Eller så tillmäter man människor idel ädla och oegennyttiga motiv för sitt handlande: ”Alla vill göra rätt för sig.” ”Alla människor vill solidariskt bidra till det gemensamma bästa.”

Frågan är dock om denna människosyn verkligen är finare. Till att börja med fråntar den människor egenmakt. I stället för att betrakta även utsatta människor som rationella varelser förmögna till olika sorters val blir det en ”von oben-attityd” som förminskar människor till hjälplösa offer.

Den bygger också på ett betydande mått av förljugenhet. I stället för att på djupet intressera sig för vad som styr mänskligt beteende i olika situationer och studera verkligt utfall inom olika områden håller man fast vid sin schematiska människosyn.

En mer verklighetsnära syn på mänskligt beteende innebär inte att man betraktar människor som onda och själviska. Tvärtom ser jag människan som en sammansatt varelse, som är förmögen till både gott och ont i olika situationer. Det är ett försök till en mer ärlig rannsakan av både egna och andras bevekelsegrunder.

Skulle jag ha ljugit om min ålder och mitt ursprung om jag hade varit en papperslös afghan i Iran och såg gränsen till Europa rämna? Ja, det är mycket möjligt. Gissningsvis hade jag i första hand tänkt på min fattiga mamma och på mitt ansvar för småsyskonen. Betyder det att Sverige måste låta alla ensamkommande stanna? Nej, inte alls.

I stället för att pendla mellan idealisering och demonisering i synen på människor borde vi intressera oss mer för de underliggande drivkrafterna i olika situationer.

Vänstern är förresten inte ensam om att vara blåögd. Lika gott som vänstern tror om individer tror högern om företag. Svensson kan mycket väl välja att slå dank på bidrag, men på Svensson AB lyser alltid flitens lampa. Inom borgerligheten är välfärdsföretagaren en hjälte som outtröttligt kämpar för att lyfta sina elever, patienter och brukare.

Det kostar för lite att vara kriminell i Sverige i dag. Vill man på allvar göra något åt gängkriminaliteten måste man ändra den kalkylen.

Ta kriminaliteten. Tänk om unga killar i utsatta områden som misslyckas i skolan och väljer den kriminella banan faktiskt agerar rationellt, i alla fall på kort sikt? Kriminalreportern Lasse Wierup kom nyligen ut med boken ”Gangsterparadiset”, där han beskriver Sverige som just ett paradis för kriminella.

Wierup påpekar att de klassiska förklaringsmodellerna om att kriminaliteten är en konsekvens av arbetslöshet och utanförskap verkar stämma dåligt med verkligheten. Den ekonomiska situationen har tvärtom förbättrats i de utsatta områdena samtidigt som gängkriminaliteten har exploderat.

Wierups slutsats är i stället en annan: Det kostar för lite att vara kriminell i Sverige i dag. Konsekvenserna av brott uteblir alltför ofta eller består av frivilliga vårderbjudanden till unga brottslingar. Mot det står ett kriminellt liv kantat av stora pengar och hög status. Vill man på allvar göra något åt gängkriminaliteten måste man ändra den kalkylen.

I grunden är detta ett utslag av en positiv människosyn. Även kriminella individer är förmögna att fatta överlagda beslut. Det är upp till staten att se till att färre betraktar kriminalitet som en attraktiv livsstil.

På samma sätt bör vi betrakta migranter som beslutskapabla personer som väger för- och nackdelar med olika handlingsalternativ. Att så många har valt att komma till just Sverige – Europas ändhållplats – är ett resultat av hundratusentals kalkyler av det slaget.

Om vi skapar incitament för att skicka hit ensamma barn kommer föräldrar att göra just det. Samma sak om vi låter det löna sig att gå under jorden eller på andra sätt använda barns utsatthet för att utverka permanenta uppehållstillstånd. Historien kring de apatiska flyktingbarnen är ett exempel på vilka fruktansvärda konsekvenser den typen av incitament kan leda till.

Oförmågan att identifiera de centrala drivkrafterna bakom olika företeelser skapar en rad problem. Politiken tappar kontrollen över utvecklingen på olika områden, öppnar för fusk och missbruk och bidrar i värsta fall till lidande.

I slutändan riskerar den påbjudna goda människosynen att slå över i sin motsats – en uppgivenhet kring vart samhället är på väg och en minskad tillit människor emellan.

Förmodligen är det bara i Sverige som det anses vara förmildrande, snudd på en merit, att erkänna att man har varit naiv. Den som däremot kan beslås med en mer krass människosyn blir svårligen förlåten.