Migration 2015

Ivar Arpi: Opinionsläget fick styra regeringen i flyktingkrisen

Inrikesminister Anders Ygeman och justitieminister Morgan Johansson. De har en annan minnesbild än Migrationsverket om vilken information som fanns under 2015.

“Informationen”. Inrikesminister Anders Ygeman gör citationstecken i luften kring ordet. “Det finns i varje krissituation olika informationer som pekar åt olika håll.” SNS arrangerar seminarium (7/4) om flyktingmottagandet hösten 2015. Moderatorn och journalisten Helena Blomqvist har just ställt frågor kring det faktum att både Gudrun Antemars betänkande och Riksrevisionens granskning från i år visade samma sak – regeringen agerade inte på information de fick från Migrationsverket om att migrationen till Sverige ökade. På frågestunden återkommer frågan. “Så fort regeringen hade information så agerade vi. Vi agerade tidigt”, svarar Ygeman.

Huvudscenariot i Migrationsverkets juliprognos var att det skulle komma 77 000 asylsökande. Betydligt lägre än de 163  000 som faktiskt kom. Redan under sensommaren fick Migrationsverket starka indikationer på att man var helt fel ute, vilket tydligt syns på de veckorapporter de lämnade till Regeringskansliet. Regeringen och Regeringskansliet fick ganska snart efter att juliprognosen lämnats mer information än den som fanns i Migrationsverkets prognos, menar både Gudrun Antemar och Riksrevisionen.

Men i riksdagen den 16 mars hävdade Anders Ygeman: “Det fanns ingen information som handlade om att flyktingtillströmningen till Sverige skulle påverkas”. Hans tidigare statssekreterare Ann Linde (S), som ledde regeringens krishantering, hävdade att “vi agerade när vi skulle agera” (AB 17/3). Och i april 2016 menade Stefan Löfven, när han förhördes av konstitutionsutskottet (KU), att regeringen inte hade haft anledning att tvivla på Migrationsverkets juliprognos (trots att Migrationsverket under en rad år konsekvent har underskattat migrationen till Sverige).

Men i samtal med Riksrevisionen sade Migrationsverkets tillförordnade generaldirektör Mikael Ribbenvik att man försökt få regeringen att reagera: “Vi tycker att vi såg vad som hände. Det vi tog upp med regeringen handlade om svårigheten att hitta boende för sökande samt hur flyktingströmmarna påverkade hela samhället och ekonomin i stort. Regeringen lyssnade. Vi vet inte hur regeringen sedan agerade utifrån det vi sa.”

I intervjuprotokollen kan man se att Riksrevisionen har försökt få svar från Justitiedepartementet, som efter valet 2014 hade ansvar för krishantering. Frågan “På vilket sätt fick man informationen [om att juliprognosen inte stämde] och hur reagerade man på den?” ställdes, men utan resultat. “Vi fick inget svar på denna fråga, inte heller efter faktagranskning”, säger Anders Berge som ledde granskningen. Faktagranskning innebär att den intervjuade myndigheten har möjlighet att kontrollera och komplettera intervjusvaren. Justitiedepartementet fick alltså flera chanser att svara, men vägrade.

Ord står mot ord i frågan om vem som visste vad och när. Migrationsverkets ord mot regeringens. Och mot de ansvariga på justitiedepartementet som vägrar svara på frågan. Men även Migrationsverkets rapporter är tydliga, särskilt från vecka 33, månadens andra vecka, i augusti 2015. Deras ord får därför bedömas väga tyngre.

Verkningsfulla åtgärder, som gränskontroller, var uppe på dagordningen redan i mitten av september, visar protokoll från möten mellan statssekreterare. Men regeringen väntade. Och väntade.

Att Moderaterna har KU-anmält regeringen för hanteringen av flyktingkrisen 2015 kan kanske bringa lite mer klarhet till varför de väntade så länge.

Ett svar på varför regeringen agerade som den gjorde ges av Mikael Ribbenvik till Riksrevisionen: “Opinionsläget var under den här tiden väldigt speciellt där flyktingfrågan var den största i media. Bilden på den döda pojken som flutit i land på en strand, Carola som åkte och tog emot 2 flyktingar på centralstationen. Under 2 månader varade detta opinionsläge, därefter vände det.”

"Därefter vände det." Bilden klarnar. Regeringen tycks ha följt opinionsläget mer än de verkliga omständigheterna.