Sidor

söndag, september 20, 2020

Bidragsfusk – Assistansersättning


Varför låter regeringen brukarimporten pågå?

Publicerad 19 sep 2020 kl 17.50  
ANNA DAHLBERG

Socialminister Lena Hallengren (S) är politiskt passiv trots återkommande larm om missbruk inom den personliga assistansen.


En ny underrättelserapport visar på kopplingar mellan assistansbolag och organiserad brottslighet liksom våldsbejakande extremism. Vad mer behöver våra politiker veta för att agera?

I höstas skrev jag en krönika om hur den så kallade brukarimporten går till. Via arbetskraftsinvandringen hämtas familjer med funktionshindrade barn från bland annat Irak till Sverige. Upplägget är extremt fördelaktigt för alla inblandade parter – tredjelandsmedborgare får uppehållstillstånd i Sverige, deras familjemedlem får assistansersättning på en nivå som saknar motsvarighet någon annanstans i världen och assistansbolagen i Sverige täljer guld.

Jag hade bland annat kommit över ett läckt dokument från Migrationsverket om ett av landets största assistansbolag – Nordica Assistans AB med säte i Örebro. Läsningen var hårresande.

Myndigheten hade identifierat 147 så kallade kluster runt brukare inom bolaget. Rubrikerna i dokumentet talade sitt tydliga språk: ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande” och så vidare.

I somras beslöt IVO – Inspektionen för vård och omsorg – att frånta bolaget rätten att bedriva personlig assistans. Nordica Assistans AB har dock överklagat beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och kan tills vidare fortsätta att bedriva sin verksamhet. Den som surfar in på företagets hemsida möts av en fläckfri fasad, där man stolt kallar sig för ”Sveriges tråkigaste assistansbolag”, eftersom verksamheten påstås vara så seriös och trygg.

Inom kort släpps en öppen version av en hemlig rapport om organiserade brottsupplägg kring assistansen och arbetskraftsinvandringen. Bakom kartläggningen står Nationella underrättelsecentret, Nuc, som samlar 12 myndigheter i kampen mot den organiserade brottsligheten.

I rapporten slås det fast att arbetstillstånd inom personlig assistans ”utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier, illegal migration, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning”. Funktionshindrade personer används som ”handelsvaror” och ”intäktsgeneratorer” och det finns inslag av människohandel i branschen avseende såväl assistenter som brukare.

Underrättelsecentret ser även tecken på att den här typen av cyniska upplägg utnyttjas systematiskt av organiserad brottslighet. ”Kopplingar finns till konfliktrelaterade skjutningar, terrorfinansiering samt ekonomisk brottslighet.”

”Kartläggningen har visat på bekräftade kopplingar till såväl kända nationella och internationella kriminella nätverk som nätverk inom sfären för våldsbejakande extremism. Vidare finns i klustren indikationer på att nätverksindivider i de utsatta områdena utnyttjar assistansen som en ”kassako” och som en vit fasad.”

Brottsligheten är dock svåråtkomlig och utredningskrävande, enligt rapporten. Utåt ser allting oftast bra ut i bolagen med en fasad av korrekt redovisning och god ekonomi.

Möjligheterna att komma åt brottsligheten begränsas av en rad omständigheter, såsom höga sekretesshinder, att varken Försäkringskassan eller skyddsombud får göra arbetsplatsbesök utan samtycke, att aktörer som stoppas bara flyttar verksamheten till nya bolag och att många av oegentligheterna inte ens är tydligt kriminaliserade, såsom att skaffa sig ett arbetstillstånd på felaktig grund.

Slutsatsen i rapporten är lika uppenbar som anmärkningsvärd: Staten har blivit en möjliggörare för systematiska brottsupplägg genom kombinationen av en generös arbetskraftsinvandring och en rättighetslagstiftning inom personlig assistans.

Huvudrekommendationen i rapporten är därför att bryta denna länk, det vill säga att arbetstillstånd inte längre ska beviljas inom personlig assistans.

Alliansregeringen genomförde visserligen några smärre regelskärpningar år 2013, men sedan dess har den politiska passiviteten varit påfallande.

Många som läser detta undrar säkert hur detta har kunnat få fortgå. Ni är i så fall inte ensamma. Också på våra myndigheter sitter många tjänstemän och är frustrerade över att så lite har hänt trots att larmen kring den personliga assistansen har varit otaliga genom åren. (På Expressens ledarsida har vi varnat för utvecklingen i snart ett decennium.)

Alliansregeringen genomförde visserligen några smärre regelskärpningar år 2013, men sedan dess har den politiska passiviteten varit påfallande.

Jag ringer upp Thomas Falk, som är nationell samordnare för Försäkringskassans arbete mot organiserad brottslighet. Han berättar att assistansbedrägerierna pågår för fullt, utan några tecken på att minska i omfattning. Hittills i år har Försäkringskassan begärt återkrav eller förhindrat felaktiga utbetalningar på runt 330 miljoner kronor inom den personliga assistansen.

Ofta krävs spaning för att avslöja bedrägerierna, men Försäkringskassan får inte spana på egen hand och konkurrensen om polisens spaningsresurser är stenhård.

Ändå har myndigheten stoppat utbetalningarna till sammanlagt 45 assistansbolag under senare år. Men åtgärden är ofta tandlös, eftersom den rättsliga processen är utdragen och brukarna kan fortsätta att anlita det rödlistade assistansbolaget under tiden för att sedan flytta med huvudmännen till ett nystartat dito.

I våras kom till råga på allt ett yttrande från justitieombudsmannen, JO, som innebar att Försäkringskassan inte längre har rätt att ställa kontrollfrågor om tredje person, såsom assistenter eller bolagsföreträdare. Försäkringskassan larmade genast regeringen, men än i dag har man inte fått någon reaktion på sin hemställan.

– Man kan få högt blodtryck för mindre, suckar Thomas Falk, uppgivet.

Denna politiska handlingsförlamning är upprörande. Regeringen och januaripartierna måste ta itu med det omfattande fusket och missbruket inom den personliga assistansen.

En del saker kan rättas till omedelbart såsom att stoppa möjligheten till arbetskraftsinvandring från tredje land inom assistansbranschen.

Annat kan få ta lite mer tid, exempelvis att begränsa anhörigassistansen liksom möjligheten för nyanlända att få tillgång till assistansersättningen, införa sekretesslättnader och att ge Försäkringskassan muskler att kunna göra återkommande kontroller av såväl bolagen som assistansbehovet. Ytterst behöver reformen som sådan ses över förutsättningslöst. Att LSS-utredningen från januari 2019 skickades ut på remiss först i somras, och med viktiga förslag strukna, är ännu en underlåtenhetssynd från regeringens sida.

Jag hoppas innerligt att såväl socialminister Lena Hallengren (S) som justitieminister Morgan Johansson (S) avsätter en timme till att läsa Nuc-rapporten. Den politiska passiviteten är faktiskt oförlåtlig.

Så möjliggjorde alliansen ”brukarimport” till Sverige

Varken Försäkringskassan eller Migrationsverket för någon statistik över hur många anhöriga till arbetskraftsinvandrare som har beviljats rätt till assistansersättning.

Via arbetskraftsinvandringen kan assistansbolag hämta hit familjer med funktionshindrade barn från bland annat Irak. Det är ytterligare ett exempel på hur absurda konsekvenser dagens regler får.

Sedan år 2010 har 2 292 arbetstillstånd beviljats för personliga assistenter från tredje land, det vill säga länder utanför Europa (Schengenområdet). Om man ska vara petnoga ingår även ett litet antal skötare, vårdare och undersköterskor i denna kategori, men det är assistansen som är den helt dominerande branschen.

Flest personliga assistenter har invandrat från Irak. Därefter kommer Iran och Syrien. Den uppmärksamme noterar att det är samma länder som brukar dominera bland asylsökande i Sverige, vilket lätt ger intrycket att detta i själva verket är en form av förtäckt asylinvandring.

Jag har kommit över ett läckt dokument som används inom Migrationsverket. Det är en sammanställning av alla oegentligheter kopplade till ett utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad. Jag väljer att inte namnge bolaget, eftersom det rör sig om ett internt arbetsmaterial.

Hårresande läsning i läckt dokument från Migrationsverket
Läsningen är hårresande. Bara detta enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande”.

Under respektive rubrik radas de konkreta ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.

Migrationsverket medger även utåt att problemen inom assistansen är utbredda. Myndigheten lägger stora resurser på att granska ansökningarna och avslagsfrekvensen är hög - tre gånger högre än snittet i andra branscher.

- Det är ingen stor mängd ärenden, men fusk och missbruk är utbrett. Den bilden delas av alla berörda myndigheter. Vi har speciella handläggningsrutiner för assistansen, vilket i sig är anmärkningsvärt, säger Erik Holmgren, enhetschef på Migrationsverkets arbetstillståndsenhet. 

Så kan det gå till när brukare tas till Sverige 
Ett vanligt upplägg är att arbetskraftsinvandraren betalar för sitt tillstånd. Det ser ut som att assistansbolaget har betalat ut lön, men när Migrationsverket granskar arbetstagarens uttag ser man att merparten av lönen betalas tillbaka till arbetsgivaren.


Mindre känd är den så kallade brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan något försörjningskrav med dagens lagstiftning.

När barnet har anlänt ansöker familjen om assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och för assistansbolaget som har fått en ny kund. 

Inom Migrationsverket kallas detta upplägg för ett ”cirkelstillstånd”. 

- Det är ett konstruerat behov av arbetskraft, där arbetstillståndet är beroende av en anhörigs vårdbehov. Det är inte så det var tänkt och det är inte acceptabelt, säger Erik Holmgren, och påpekar att verket numera avslår förlängningsansökningar i dessa fall, men att bevisläget kan vara svårt på grund av sekretess hos Försäkringskassan. 

Anonym jurist: ”Helt barockt” att detta kan pågå
Det finns ingen siffra på hur ofta detta upplägg har förekommit, eftersom varken Migrationsverket eller Försäkringskassan för statistik över saken och har svårt att dela information mellan varandra. Men Holmgren gör bedömningen att det ”relativt vanligt” med så kallad brukarimport.

En annan tjänsteman vid Migrationsverket - en jurist som önskar förbli anonym - menar att det är ”helt barockt” att detta kan pågå. 

- Jag blir inte upprörd över att människor ser en möjlighet att komma hit. Jag blir frustrerad över att vi tillåter denna verksamhet. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens syfte att använda svensk socialförsäkring för att skapa arbetstillfällen i Sverige för tredjelandsmedborgare och därtill en varaktig importerad LSS-kostnad, konstaterar juristen. 

Samtidigt är det viktigt att sätta dessa kostnader i perspektiv. Även om personer från Mellanöstern, Nordafrika och Turkiet utgör den grupp i samhället där störst andel av befolkningen har assistansersättning är det ingen huvudförklaring till de höga kostnaderna inom LSS. Alltjämt är 11 391 av de 14 259 assistansberättigade inrikes födda (80 procent).

Men med detta sagt är assistansersättningen den överlägset dyraste välfärdsförmånen i Sverige med en genomsnittlig kostnad på 1,8 miljoner kronor per brukare och år. Att den används som ett lockbete inom arbetskraftsinvandringen är både stötande och ohållbart.

Borgerligheten bär ett stort ansvar för missbruket
Ingen borde vara förvånad. Här ser vi hur två av borgerlighetens mest obetänksamma reformer - LSS och västvärldens mest generösa arbetskraftsinvandring - gifter sig samman. Det har inte funnits någon beredskap för att dessa vidöppna system kan missbrukas - enskilt och tillsammans. Att privata aktörer skulle börja sälja uppehållstillstånd och därtill hitta ett sätt att öka sin kundkrets, exempelvis.

Men det går inte längre att blunda för den verkligheten. Jag har i ett flertal texter de senaste veckorna visat på bristerna i dagens system för arbetskraftsinvandring: Hur antalet spårbytare från asylsystemet har flerfaldigats de senaste åren för att kringgå utvisningsbeslut. Hur arbetskraftsinvandrare är undantagna från försörjningskrav när de vill ta hit anhöriga och hur de unika möjligheterna för lågkvalificerade personer att söka arbetstillstånd i Sverige öppnar för fusk och missbruk.

Det är absurt att kräva ett tak för asylinvandringen samtidigt som den betydligt större invandringen från utomeuropeiska länder via privata mellanhänder förblir närmast oreglerad.

Arbetskraftsinvandringen måste upp på bordet i de samtal som pågår inom den migrationspolitiska kommittén. Det är ju den del av invandringen som vi själva har störst möjlighet att påverka.

De partier som försvarar dagens ordning bör öppet redovisa det. Och de partier som har kommit på bättre tankar bör snarast kräva förändring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar