Döden – Svälten – Kriget – Segraren
Den himmelska gudstjänsten - Johannes uppenbarelse
4.1
Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen, och den första rösten, som jag hade hört tala till mig som en basun, sade: ”Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som skall ske härefter.” 2 Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, 3 och han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge som var som smaragd. 4 Och runt om tronen såg jag tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kransar av guld på huvudet. 5 Från tronen kom det blixtar och dån och åska, och sju facklor brann framför tronen, det är Guds sju andar, 6 och framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.
Mitt för tronen och runt om tronen var fyra varelser som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. 7 Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. 8 De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt:
Helig, helig, helig
är Herren Gud, allhärskaren,
han som var och som är och som kommer.
9 Och när dessa varelser hyllar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:
11 Du, vår Herre och Gud, är värdig
att ta emot härligheten och äran och makten.
Ty du har skapat världen,
och genom din vilja blev den till och skapades den.
Lammet och boken med sju sigill
5 1 Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill. 2 Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: ”Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?” 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den. 4 Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den. 5 Men en av de äldste sade till mig: ”Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.”
6 Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. 7 Det gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 9 Och de sjöng en ny sång:
Du är värdig att ta boken
och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du friköpt åt Gud
människor av alla stammar och språk
och länder och folk.
10 Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud,
till präster åt honom.
Och de skall vara kungar på jorden.
11 Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, 12 och de sade med hög röst:
Lammet som blev slaktat är värdigt
att ta emot makten
och få rikedom och vishet och styrka
och ära och härlighet och lovsång.
13 Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:
Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.
14 Och de fyra varelserna sade: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.
Sex av sigillen bryts
6 1 Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen, och jag hörde en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: ”Kom!” 2 Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra.
3 Och när Lammet bröt det andra sigillet hörde jag den andra varelsen säga: ”Kom!” 4 En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom.
5 Och när Lammet bröt det tredje sigillet hörde jag den tredje varelsen säga: ”Kom!” Jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den höll en våg i handen. 6 Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: ”Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet skall du inte skada.”
7 Och när Lammet bröt det fjärde sigillet hörde jag den fjärde varelsens röst som sade: ”Kom!” 8 Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.
9 Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. 10 Och de ropade med hög röst: ”Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?” 11 Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.
12 Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. 13 Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. 14 Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, 15 och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen 16 och sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. 17 Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?”
Den stora skaran inför tronen och Lammet
7 1 Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller mot något träd. 2 Och jag såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens sigill, och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, som hade fått rätt att skada jorden och havet: 3 ”Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor.” 4 Och jag fick höra antalet av dem som var märkta med sigill. Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels stammar: 5 av Judas stam tolv tusen märkta med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 6 av Ashers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, 7 av Simons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 8 av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen, märkta med sigill.
9 Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. 10 Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.”
11 Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade: ”Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen.”
13 Och en av de äldste sade till mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” 14 Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. 16 De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”
Det sjunde sigillet bryts
8 1 När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. 2 Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. 3 Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. 4 Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. 5 Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.
De sju basunerna. Sex änglar blåser i sina basuner
6 Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.
7 Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.
8 Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, 9 en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.
10 Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 11 Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.
12 Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. 13 Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: ”Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda.”
9 1 Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2 Och stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3 Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 4 De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna. 5 De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 6 I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. 7 Och gräshopporna liknade hästar som har gjorts klara för strid. På deras huvuden var liksom gyllene kransar, och deras ansikten var som människors ansikten. 8 De hade hår som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. 9 De hade bröstpansar som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar och vagnar som stormar fram till strid. 10 De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader. 11 Över sig har de en kung, avgrundens ängel; hans namn på hebreiska är Abaddon och på grekiska heter han Apollyon.
12 Det första veropet är över. Men efter det kommer två till.
13 Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, 14 och den sade till den sjätte ängeln med basunen: ”Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.” 15 Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. 16 Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 17 Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18 En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. 19 Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.
20 De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. 21 Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.
Ängeln med bokrullen
10 1 Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Och hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, 2 och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden 3 och ropade med hög röst som ett lejon ryter. Och när han hade ropat talade de sju åskornas röster. 4 När de sju åskorna hade talat tänkte jag skriva, men jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla vad de sju åskorna har talat och skriv inte upp det.” 5 Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6 och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: ”Tiden är ute. 7 I de dagar då den sjunde ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda har Guds hemlighet fullbordats enligt det goda budskap han gett sina tjänare profeterna.”
8 Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: ”Gå och ta den öppna boken ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.” 9 Och jag gick bort till ängeln och bad honom ge mig bokrullen. Han sade till mig: ”Ta den och ät upp den. Den skall svida i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung.” 10 Och jag tog emot bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade svalt den sved det i min mage. 11 Och de sade till mig: ”Du måste profetera på nytt om många länder och folk och språk och kungar.”
De två vittnena
11 1 Och en måttstock som var som en stav gavs åt mig med orden: ”Gå och mät Guds tempel och altaret och räkna dem som tillber där. 2 Men templets yttre gård skall du lämna därhän och inte mäta, ty den har getts åt hedningarna, och den heliga staden skall trampas av dem i fyrtiotvå månader. 3 Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.” 4 Vittnena är de två olivträden och de två lampställen som står framför jordens herre. 5 Om någon vill skada dem kommer det eld ur deras mun och förtär deras fiender. Var och en som vill skada dem måste bli dödad på det sättet. 6 De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under den tid då de profeterar, och de har makt att förvandla allt vatten till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
7 Och när de har fullbordat sitt vittnesbörd skall odjuret som stiger upp ur avgrunden börja krig mot dem och besegra dem och döda dem. 8 Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten och där deras herre också blev korsfäst. 9 Människor från alla länder och stammar och språk och folk kommer och ser på deras lik i tre och en halv dag och låter dem inte läggas i någon grav. 10 Och jordens invånare gläder sig över deras öde och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom dessa båda profeter hade varit en plåga för jordens invånare. 11 Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och stor skräck föll över alla som såg dem. 12 Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: ”Kom hit upp.” Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. 13 I samma stund blev det en väldig jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman, sju tusen människor dödades av jordbävningen, och de andra slogs av skräck och gav himlens Gud sin hyllning. 14 Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer strax.
Den sjunde ängeln blåser i sin basun
15 Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen som sade: ”Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evighet.” 16 Och de tjugofyra äldste, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade: ”Vi tackar dig, Herre Gud, allhärskare, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och blivit konung. 18 Folken vredgades, men din vrede har kommit och stunden då de döda skall dömas och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, höga och låga, och förgöra dem som förgör jorden.”
19 Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel.
Kvinnan och draken
12 1 Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.
3 Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 4 Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det. 5 Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, 6 och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt, så att hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar.
7 Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. 9 Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. 10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. 11 De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. 12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”
13 Och när draken såg att han hade störtats ner på jorden började han förfölja kvinnan som hade fött sin son. 14 Och den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan så att hon kunde flyga ut i öknen, till den plats där hon blir livnärd en tid och två tider och en halv tid, långt borta från ormen. 15 Och ormen sprutade vatten ur sin mun efter kvinnan som en flod, för att strömmen skulle föra bort henne. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, och den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. 17 Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd. 18 Och han ställde sig på havsstranden.
De två odjuren
13 1 Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. 2 Odjuret jag såg liknade en leopard, och dess fötter var som en björns och dess gap som gapet på ett lejon. Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt. 3 Ett av dess huvuden såg ut att ha fått ett dödligt hugg, men det dödliga såret hade läkts. Hela jorden greps av beundran för odjuret och följde det, 4 och man tillbad draken för att han hade gett odjuret makten, och man tillbad odjuret och sade: ”Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?”
5 Och det fick en mun som skröt och hädade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader. 6 Och det öppnade sin mun för att häda Gud, häda hans namn och hans tält, alla som bor i himlen. 7 Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. 8 Och alla jordens invånare skall tillbe honom, var och en som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som blev slaktat.
9 Du som har öron, hör detta. 10 Den som skall i fångenskap, han går i fångenskap, och den som skall dö för svärdet, han blir dödad med svärd. Här behövs de heligas uthållighet och tro.
11 Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. 12 Det utövar det första odjurets hela makt i dess åsyn. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första odjuret, vars dödliga sår hade läkts. 13 Och det gör stora tecken, det låter till och med eld falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 14 Och det förför jordens invånare med de tecken som det fått rätt att göra i odjurets åsyn. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt odjuret som har fått svärdshugget men kommit till liv igen. 15 Och det fick rätt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden också kan tala och se till att alla som inte tillber odjurets bild blir dödade. 16 Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan 17 och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. 18 Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.
Den nya sången på berget Sion
14 1 Och jag såg, och se: Lammet stod på berget Sion och tillsammans med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans faders namn skrivet på pannan. 2 Och jag hörde en röst från himlen som rösten av stora vatten och rösten av stark åska, och rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor. 3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden. 4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor, de är rena som jungfrur. Det är de som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en första skörd åt Gud och Lammet. 5 I deras mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria.
Tre änglar på himlen varslar om domen
6 Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, 7 och han sade med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna.”
8 Och efter följde ännu en ängel, en andra, som sade: ”Störtat, störtat är det stora Babylon, för vars otukts skull alla folk har fått dricka vredens vin.”
9 Och efter dem följde en tredje ängel som sade med hög röst: ”Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, 10 han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 Och röken från deras pina stiger i evigheters evighet, och de får ingen lättnad vare sig dag eller natt, dessa som tillber odjuret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn. 12 Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som bevarar Guds bud och tron på Jesus.”
13 Och jag hörde en röst från himlen som sade: ”Skriv: saliga de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer med dem.”
Skördetiden på jorden
14 Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som var lik en människoson och hade en krans av guld på huvudet och i handen en vass skära. 15 Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: ”Ta din skära och skörda, ty skördetiden är inne; jordens gröda är mogen.” 16 Och han som satt på molnet sänkte sin skära ner över jorden, och jorden skördades.
17 Och en annan ängel kom ut från templet i himlen, också han med en vass skära. 18 Och en annan ängel kom ut från altaret, en som hade makt över elden. Och han ropade med hög röst till honom som hade den vassa skäran: ”Ta din vassa skära och skörda klasarna på jordens vinstock; dess druvor är mogna.” 19 Och ängeln sänkte sin skära ner över jorden och skördade druvorna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 20 Och vinpressen trampades utanför staden, och blod kom från pressen och sextonhundra stadier därifrån stod det upp till betslet på hästarna.
Sju änglar med sju plågor
15 1 Och jag såg ett annat stort och märkligt tecken på himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, eftersom Guds vrede når sitt slut med dem.
2Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet för dess namn stod på glashavet med Guds harpor i händerna. 3 Och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:
Stora och märkliga är dina gärningar,
Herre Gud, allhärskare.
Rättfärdiga och sanna är dina vägar,
du folkens konung.
4 Vem måste inte bäva, Herre,
och ära ditt namn?
Ty du ensam är helig,
alla folk skall komma och tillbe inför dig,
din rättfärdighet har uppenbarats.
5 Sedan såg jag, och templet i himlen, förbundstecknets tält, öppnades, 6 och de sju änglarna, de som hade med sig de sju plågorna, kom ut från templet klädda i skinande vita linnekläder och med bälten av guld kring bröstet. 7 Och en av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld som var fulla av Guds vrede – han som lever i evigheters evighet. 8 Och templet fylldes av rök från Guds härlighet och från hans kraft, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju plågorna från de sju änglarna nått sitt slut.
De sju skålarna töms över jorden
16 1 Och jag hörde en stark röst ur templet som sade till de sju änglarna: ”Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.”
2 Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild.
3 Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.
4 Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. 5 Och jag hörde vattnens ängel säga: ”Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat.” 7 Och jag hörde altaret säga: ”Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar.”
8 Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, 9 och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning.
10 Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta 11 och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. 14 De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. 15 ”Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön.” 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
17 Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: ”Det har skett.” 18 Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. 19 Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21 Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.
Domen över Babylon
17 1 Och en av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som bor vid stora vatten. 2 Henne har kungarna på jorden horat med, och jordens invånare har berusat sig med hennes otukts vin.” 3 Och han förde mig i anden ut i öknen. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 4 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen från hennes otukt. 5 Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden. 6 Och jag såg att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen. Och jag såg på henne med stor förundran.
7 Och ängeln sade till mig: ”Vad undrar du över? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och med odjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 Odjuret som du såg, det var men är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma. 9 Här behövs både förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 11 Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. 12 Och de tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har fått sina riken men får kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 13 De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och makt åt odjuret. 14 De skall strida mot Lammet, och Lammet med sina kallade och utvalda och trogna skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre och konungarnas konung.”
15 Och han sade till mig: ”Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder och människomassor och folk och språk. 16 Och de tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata skökan och göra henne utblottad och naken, de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade. 18 Och kvinnan som du såg är den stora staden, den som har kungavälde över kungarna på jorden.”
Babylons fall
18 1 Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 Och han ropade med stark röst: ”Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. 3 Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx.”
4 Och jag hörde en annan röst från himlen säga: ”Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 5 Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort. 6 Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för hennes gärningar. Häll upp dubbelt åt henne i den bägare där hon har blandat sin dryck. 7 Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon själv har omgett sig med glans och lyx. Hon säger i sitt hjärta: ’Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva sörja.’ 8 Därför skall hennes plågor komma på en enda dag, död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud som har dömt henne.
9 Och jordens kungar, som har levt med henne i otukt och lyx, skall gråta över henne och klaga när de ser röken från bålet 10 och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.’ 11 Och jordens köpmän gråter över henne och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras skeppslaster, 12 deras laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, linnetyger och purpur, siden och scharlakan, deras tujaträ, saker av elfenben och dyrbaraste träslag, av koppar, järn och marmor, 13 eller kryddor, parfymer och salvor och olika slag av rökelse, eller vin och olja, mjöl och spannmål, eller nötkreatur och får, hästar och vagnar och slavar och människoliv. 14 De frukter som du längtade efter gick dig ur handen. Allt som glänser och skiner har du förlorat, och aldrig mer kommer någon att finna det. 15 De som handlar med sådana varor, de som har blivit rika genom henne, skall stanna på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 16 ’Ve, ve, denna stora stad, som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. 17 På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.’ Alla skeppare och alla som seglar med sina varor och sjömännen och alla som lever på sjöfart stannade på avstånd 18 och ropade när de såg röken från bålet: ’Var fanns maken till denna stora stad?’ 19 Och de strödde jord på huvudet och ropade, gråtande och klagande: ’Ve, ve, denna stora stad, som gjorde alla som har skepp på haven rika med sitt överflöd. På en enda timme har den ödelagts.’ 20 Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse.”
21 Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sade: ”Så skall den stora staden Babylon med våldsam kraft slungas i djupet och aldrig finnas mer. 22 Aldrig mer skall sång och musik från harpspelare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, aldrig mer skall någon hantverkare av något slag finnas i dig. Ljudet från en kvarnsten skall aldrig mer höras i dig, 23 ljuset från en lampa skall aldrig mer lysa i dig, och rösten av brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens herrar, ty alla folk förfördes av din trolldom. 24 I den staden fanns blodet från profeter och heliga och alla dem som har slaktats på jorden.”
Segerjubel i himlen
19 1 Sedan hörde jag liksom den starka rösten från en stor skara i himlen: ”Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud, 2 ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod.” 3 Och de sade igen: ”Halleluja.” Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: ”Amen. Halleluja!”
5 Och det kom en röst från tronen som sade: ”Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga.”
6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara och liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska: ”Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. 7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. 8 Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.”
9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han sade till mig: ”Detta är Guds sanna ord.” 10 Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: ”Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande.”
Ryttaren på den vita hästen
11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den kallas ”Trovärdig och sann”, och han dömer och strider rättfärdigt. 12 Hans ögon var som eldslågor, på huvudet hade han många kronor, och på honom var ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds ord”. 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i skinande vitt linne. 15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd som han skall slå folken med, och han skall valla dem med en stav av järn, och han skall trampa vinpressen för Guds, allhärskarens, stränga vredes vin. 16 Och han har ett namn skrivet på manteln och på låret: ”Konungarnas konung och herrarnas herre.”
17 Och jag såg en ängel stå inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglarna som flög över himlens mitt: ”Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18 så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män och kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, höga och låga.”
19 Och jag såg odjuret och jordens kungar och deras härar, som samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans här. 20 Och odjuret togs till fånga och likaså den falske profeten, som gjort tecken inför odjuret och förfört dem som tagit emot dess märke och tillbett dess bild. De kastades båda levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 Och de andra dödades med svärdet ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta på deras kött.
Draken binds för tusen år. Slutstriden
20 1 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år 3 och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.
4 Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. 5 De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.
7 Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. 9 Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.
Livets bok öppnas
11 Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. 12 Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 13 Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 15 Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.
En ny himmel och en ny jord
21 1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3 Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, 4 och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” 5 Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Och han sade till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son. 8 Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden.”
Det nya Jerusalem
9 Och en av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.” 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner ur himlen från Gud, 11 full av Guds härlighet. Och den lyste som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12 Den hade en stor och hög mur och tolv portar, och vid portarna tolv änglar, och namn var skrivna där, namnen på Israels tolv stammar. 13 I öster var tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, Lammets tolv apostlar.
15 Och han som talade till mig hade en måttstock av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16 Staden var byggd i fyrkant och dess längd var som dess bredd. Och han mätte upp den med sin måttstock till tolv tusen stadier; längden, bredden och höjden var lika. 17 Och han mätte upp muren till etthundrafyrtiofyra alnar efter människornas mått, som också var ängelns. 18 Muren var byggd av jaspis och staden var av rent guld, som var som rent glas. 19 Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags sköna ädelstenar. Den första grundstenen var av jaspis, den andra av safir, den tredje av kalcedon, den fjärde av smaragd, 20 den femte av sardonyx, den sjätte av karneol, den sjunde av krysolit, den åttonde av beryll, den nionde av topas, den tionde av krysopras, den elfte av hyacint och den tolfte av ametist. 21 De tolv portarna var tolv pärlor, varje port av en enda pärla. Och den breda gatan genom staden var av rent guld, som var som genomskinligt glas.
22 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. 23 Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, 24 och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, 25 och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. 26 Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. 27 Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.
22 1 Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. 2 Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. 3 Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 4 De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. 5 Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet.
Avslutning
6 Och han sade till mig: ”Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, som är en Gud för profeternas andar, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. 7 Se, jag kommer snart. Salig den som tar vara på profetians ord i denna bok.”
8 Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det föll jag ner för att tillbe ängeln som hade visat det för mig. 9 Men han sade till mig: ”Nej, inte så. Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder profeterna och alla de som tar vara på orden i denna bok. Gud skall du tillbe.” 10 Och han sade till mig: ”Försegla inte orden i denna boks profetior, ty stunden är nära. 11 Den som gör orätt skall fortsätta att göra orätt och den som är oren fortsätta att orena sig, och den rättfärdige skall fortsätta att leva rättfärdigt och den helige att helga sig.
12 Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. 13 Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.
14 Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. 15 Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.
16 Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.”
17 Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
18 Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. 19 Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. 20 Han som vittnar om detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus.
21 Nåd från herren Jesus åt alla.
