Skräplitteratur

Varför blir vänsterträskets bokskriverier succé?

Kanske för det enkla språket samt de lättidentifierade onda och goda

Jan Guillou, Liza Marklund, Henning Mankell och Stieg Larsson är exempel på författare som har blivit stormrika på förutsägbara intriger.

Ett försök till förklaring:

"Vad betyder dessa böckers enorma genomslag för bilden av Sverige utomlands? Till skillnad från exempelvis den brittiska kriminalgenren präglas de svenska deckarna av ideologisk ensidighet. Här finns ingen lågmält borgerlig författare som PD James, kvinnan bakom detektiven och poeten Adam Dalgliesh. Allt är ett slags vänster. Skildringen av Sverige ständigt densamma, och alltid utförd på samma torftiga ”sa han”-svenska. De svaga utnyttjas i ett samhälle som på ytan är en välmående välfärdsstat, men som på djupet har kommit att präglas av en allians av korrumperade socialdemokrater och omoraliska politisk-ekonomiska eliter. Redan Roman om ett brott, författarparet Maj Sjöwalls och Per Wahlöös framgångsrika deckarserie om Martin Beck, handlade ytterst om ”Socialdemokraternas svek mot arbetarklassen” (SvD 19/6)."

Under den tiden när min kalender var trång på grund av jobb och politik, sträckläste jag allt i genren och när jag fick gott om tid, stod jag inte ut med smörjan.

Då skänkte jag nästan 2000 böcker till Brödet och Fiskarna i Enköping. Nu finns det kvar i bokhyllorna bara god spänningslitteratur som deckare av Agatha Christie (36 st) och liknande samt Science Fiction och Fantazy av Asimov, DNA, Clarke, Henlein med flera (cirka 300) och Fantazy av Pratchett, Tolkien och andra (cirka 100). I övrigt fylls hyllorna mest av facklitteratur.