Lloyden och jag

Hansa Borgward Lloyd Alexander och Hansa Borgward Isabella.

Alexander hade 19 trötta ponys i standardutförande och 25 i sportversionen TS. TS gjorde drygt etthundra knyck i medvind och solen i ryggen. Isabella hade 75 renrasiga ardennrar och gick fortare än vad väghållningen tillät.

Lloyden och släpet

Jag har aldrig ägt en Lloyd Alexander, men alltid tyckt att det är en häftig liten bil. 1961 till 1964 levde jag ihop med Alexanders storasyster Isabella som var Sandvikens häftigaste raggarbil.

Fredagen den 30 oktober i fjol då Isdabella (RIP) hade namnsdag, var jag av speciella skäl tvingad att skaffa en billig bil pronto.

Sofia och jag startade efter lunch klockan ett, en rundresa på Burgman till stadens alla bilhandlare, men ingenstans fanns bilen jag behövde.

Då kom jag att tänka på skrothandeln där det alltid såg ut att finnas körklara bilar och där jag ofta handlade delar till Nisse.

Vi for dit klockan femton och kunde konstatera att där fanns bilen!

En BMW 520IA Touring 1992 med automatlåda.

Skrotjohan ville ha femtontusen för den och efter en provtur, var saken klar.

Sofia och jag drog till banken för att ta ut pengar, men vi kom femton minuter för sent. Det var dagen innan allhelgonahelgen och banken stängde femton noll noll.

Suck och suck tills Sofia kom på att det finns en bankomat där.

Det går inte att ta ut femtontusen på en gång, protesterade jag och suckade igen.

Försök i alla fall, sade Sofia.

OK! Jag satte igång och ser man på! Det gick att ta ut tre gånger femtusen och köpet kunde avslutas.

Det akuta problemet var löst.

Av någon besynnerlig anledning, började jag kalla bilen "Lloyden" och kanske var det för att jag alltid har haft namn på mina bilar och för att jag råkade höra min favoritmonolog "Steve med Lloyden".

Nu ska Lloyden och släpet säljas på grund av att de helt enkelt inte behövs längre.

Wiki om Lloyd

Allt i bloggen om fordon

Några av alla mina bilar