Sidor

tisdag, augusti 05, 2008

Glöm aldrig morden i Gränsta - Knutby!


Klicka på rubriken och läs mera om byn Gränsta i uppsalakommundelen Knutby.Rulla ned förbi detta inlägg om det ligger överst.

En sak är fullständigt klar; Utan den skruvade teologi som skapades av sektledningen, hade det inte blivit två mord och vi hade besparats det kusliga spektakel som utredningen och rättegångarna utvecklades till.

Glöm aldrig Heléne och Alexandra◄ Klicka!

Rigmor Robert har lagt ned mycket energi och känsloengagemang i debatten om vad som egentligen hände här Helge Fossmo blev änkling två gånger.

Här är hennes senaste artikel i Världen i dag.


Världen idag tycks ensam bland media belysa igensopade spår i Knutbyfallet som måste kartläggas: Hur var Knutbyvapnets väg till Sara Svensson hand? Vilka var hennes medhjälpare i brotten? Vad exakt gjorde dessa? Varför kajkade en trupp militärer dag efter dag i Kalmarsund för att hjälpa Uppsalapoliserna att hitta vapnet? Brukar militären göra så omfattande gratisjobb åt poliser? Varför skickades vapnet i Sveriges genom tiderna mest omskrivna brottsfall till nedsmältning så snart det blev administrativt möjligt? Kom vapnet utsprungligen från polisens förråd? Världen idag dokumenterade hur serienumret hade eliminerats.

Sara Svensson namngav redan vid gripandet Farid Lamrani och hans kamrater som medhjälpare vid brott och sa att hon var rädd för dem. Varför höll då polisen undan uppgifter om Lamrani som hon bott hos och som ordnat med vapnet? Senare framkom att han ska ha varit polisinformatör. Och ännu senare läser vi att mannen är avliden. Expressen intervjuade Lamranis klubbkamrater på Söder i Stockholm. De berättade om möten med Sara Svensson före brotten. Varför ställde inte polisen frågor till samma personer?

Det står nu i tidningarna att Sara Svensson får permissioner. Hon är alltså psykiskt stabil och då kommer samvetet i kapp om man bär på hemligheter. Sara Svensson och hennes närstående ska veta att hon aldrig ska kritiseras för att hon inte förmådde säga hela sanningen. Själva symtomen i hennes sjukdom, ”ospecificerad psykisk störning med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör” handlar om personlighetsändring. Sara Svensson hade i Knutby manipulerats till att vilja göra sitt bästa för auktoriteter. Alla förstår att hon var rädd. Hon behöver nu endast meddela sin advokat att hon var rädd i domstolen. Sedan kan rättssystemet rulla på enligt gängse rutin när jurister och poliser följer lagen. Det får bli en ny och rättvis rättegång. Först när hela sanningen är uttalad, kan skyldiga och medskyldiga frigöras från bindningar i det förflutna.

Media rapporterar om misstankar och åtal mot poliser som ägnat sig åt brottsprovokation eller ”bevisprovokation”, som det kallas. Poliser smider då planer ihop med en kriminell informatör för att fånga större bovar. Det är olagligt och leder till att informatörer får hållhakar på polisen. I mitt yrke lyssnar man på människor som reflekterar över det svåra i sina liv. Jag ser hur olösligt det blir att ha hemligheter ihop med ovänner. Vid brottsprovokation måste poliser hålla ”sin” brottsling, informatören, glad och go. Informatören kan annars sätta dit "sin" polis. Antingen genom att avslöja den ”drivande” polisen för ärligare kollegor. Eller avslöja polisen för fienden, för kriminella bossar.

Vi förväntar oss att Sara Svensson och Helge Fossmo ska säga hela sanningen om vad de gjort och upplevt i Knutby. I annat fall står de kvar i tyst maskopi med personer i Knutby. Då finns hållhakar och rädsla. Problemen i Knutby Filadelfia handlar inte om religion utan om att församlingen blev totalitär med egna regler. Ledare kan där förmå medlemmar att bestraffa varandra med tukt och att ljuga för domstol. Systemfelet i totalitära grupper innebär att man blir rädd för ledarna som ger trygghet. Kan man ha tillit för den man är rädd för? Ja och nej. Det går - men då påverkas själva identiteten. Vid gisslandrama, medberoende och familjer där våld förekommer, kan utsatta ty sig till någon de fruktar. I Knutby kan detta systemfel bara lösas när hela sanningen om brotten lagts fram.

Av samma skäl som vi begär att de inblandade i Knutbybrotten ska säga sanningen, ska vi kräva att de som känner till polisers brottsprovokationer lägger fram hela sanningen. I annat fall hamnar myndigheten i maskopi med kriminella. I demokratier delegeras det beskyddande våldet till polisen. Vi beväpnar poliser och ger dem tillgång till närgången information om varje medborgare. Poliser ska då inte dölja olagligheter som de blir rädda ska avslöjas. I så fall drabbas vi av den samhällssjukdom som försvårar ärlighet i totalitära diktaturer och grupper som Knutby Filadelfia: Vi blir rädda för dem som ger trygghet.

Rigmor Robèrt
läkare och psykoterapeut

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2626&Itemid=29

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar