Klicka på bilden och studera det folkilskna husdjuret rödörad vattensköldpadda.Klicka på rubriken och läs om Skansenakvariet. Det är bra att krokodilerna får vara kvar där. Skansenakvariet är en fantastisk sevärdhet som jag har många minnen från. Där fick min yngsta dotter och mitt äldsta barnbarn klappa ormar och där har jag gått i timmar djupt fascinerad av det exotiska djurlivet.
När döttrarna var små skulle de ha husdjur och det fick bli vattensköldpaddor på grund av pälsdjursallergi hos två av oss.
De fick två stora glasakvarium som de inredde med för sköldpaddor hemtrevliga inventarier som gjorde de nästan dagliga akvarierengöringarna till en pina för mig.
Dessutom luktade det rutten skunk när man tömde ur vattnet.
Sköldpaddorna var våldsamt ilskna och bet alltid i händerna när de skulle flyttas för rengöringen.
Somartid fick de ofta vistas i speciella sommarakvarium ute på gräsmattan i hopp om att någon korkad rovfågel skulle hämta dem.
En av dem rymde en gång men blev hemburen av en illvillig granne.
Två episoder finns tydliga i minnet av dessa odjur.
En gång i maj vandrade vi till en liten skogstjärn och fångade tusentals grodyngel som vi tänkte ha som bas för en grodfarm i trädgården. Vad vi skulle göra med de vuxna grodorna har jag glömt, men det var antagligen genialt liksom de flesta projekt från den tiden.
Det gick inget vidare. Grodynglen dog på löpande band och vi förstod först efter några dagar vad det handlade om. När ynglen omvandlades och fick lungor, drunknade de för att de inte fick vila ovanför vattenytan. När vi byggde upp stenpartier där grodorna kunde gå upp och andas, blev överlevnadsgraden imponerande, men innan dess, hade vi givit upp och kommit på en alternativ lösning.
Grodynglen fick bli sköldpaddsvillebråd vilket tog kål på åtskilliga hundratal stackars grodaspiranter.
Det blev faktiskt ett folknöje att se sköldpaddorna jaga grodyngel.
Till sist tröttnade vi föräldrar på de bitska kräken och tog kontakt med Jonas Wahlström på Skansenakvariet.
Han gillade upplägget och den officiella versionen för barnen blev att Skansenakvariet ville köpa deras sköldpaddor.
Vi lade skaldjuren i små kartonger och avreste till Skansen. Där tog Jonas hand om dem och släppte varligt ned dem till befintliga vattesköldpaddor. Sedan tackade han högtidligt flickorna för det fina tillskottet till akvariet och gav dem en massa fribiljetter.
Många skansenbesök blev det.
Tack Jonas!
När döttrarna var små skulle de ha husdjur och det fick bli vattensköldpaddor på grund av pälsdjursallergi hos två av oss.
De fick två stora glasakvarium som de inredde med för sköldpaddor hemtrevliga inventarier som gjorde de nästan dagliga akvarierengöringarna till en pina för mig.
Dessutom luktade det rutten skunk när man tömde ur vattnet.
Sköldpaddorna var våldsamt ilskna och bet alltid i händerna när de skulle flyttas för rengöringen.
Somartid fick de ofta vistas i speciella sommarakvarium ute på gräsmattan i hopp om att någon korkad rovfågel skulle hämta dem.
En av dem rymde en gång men blev hemburen av en illvillig granne.
Två episoder finns tydliga i minnet av dessa odjur.
En gång i maj vandrade vi till en liten skogstjärn och fångade tusentals grodyngel som vi tänkte ha som bas för en grodfarm i trädgården. Vad vi skulle göra med de vuxna grodorna har jag glömt, men det var antagligen genialt liksom de flesta projekt från den tiden.
Det gick inget vidare. Grodynglen dog på löpande band och vi förstod först efter några dagar vad det handlade om. När ynglen omvandlades och fick lungor, drunknade de för att de inte fick vila ovanför vattenytan. När vi byggde upp stenpartier där grodorna kunde gå upp och andas, blev överlevnadsgraden imponerande, men innan dess, hade vi givit upp och kommit på en alternativ lösning.
Grodynglen fick bli sköldpaddsvillebråd vilket tog kål på åtskilliga hundratal stackars grodaspiranter.
Det blev faktiskt ett folknöje att se sköldpaddorna jaga grodyngel.
Till sist tröttnade vi föräldrar på de bitska kräken och tog kontakt med Jonas Wahlström på Skansenakvariet.
Han gillade upplägget och den officiella versionen för barnen blev att Skansenakvariet ville köpa deras sköldpaddor.
Vi lade skaldjuren i små kartonger och avreste till Skansen. Där tog Jonas hand om dem och släppte varligt ned dem till befintliga vattesköldpaddor. Sedan tackade han högtidligt flickorna för det fina tillskottet till akvariet och gav dem en massa fribiljetter.
Många skansenbesök blev det.
Tack Jonas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar