Sidor

torsdag, april 13, 2006

Kameror, bilder och minnen

Sedan 42 år tillbaka, har jag mycket sällan lämnat hemmet utan att ha minst en kamera med mig. Därför finns det tusentals bilder som jag ibland går igenom och återupplever händelser som jag genom bilderna kan tillgodogöra mig i repriser.

Kamerorna ovanför texten, är bara några av alla brukbara kameror jag numera parkerat i förrådet.


Den här pjäsen har ett 400 mm teleobjektiv som med två konvertrar ger en brännvidd på 1600 mm. Då kan jag fånga en gråsparv i helbild på 100 meters avstånd. Gissa om det krävs ett stadigt stativ. Mamiyan ligger också i förrådet.


Detta underverk är aningen större än en klassisk tändsticksask och har nu ersatt alla andra kameror i mitt dagliga bruk, men jag gör mig inte av med en enda av de gamla kamerorna och till sommaren ska de dammas av och fyllas med batterier och film igen.



En dag förra sommaren satt jag och åt glass vid Waxholms kaj. Jag retade mig lite på en soppåse som låg intill bänken där jag satt, när Måsen med stort M kom. Han vankade runt en stund och kollade påsen samtidigt som han antagligen kalkylerade risken för att jag skulle attackera om han kom för nära mig. Till sist bestämde han sig och vankade fram till den eventuella lunchen. Han nöp hål i påsen och kände lukten av snabbmatsrester.


Då ylade Måsen för full hals och kompisarna anlände omedelbart till matplatsen.


Måsen dukade bordet med papperstallrikar innan han lät de övriga komma i närheten.

Maten slut..Raaap!

En vacker septemberdag för några år sedan när jag besökte det säsongstängda Kolmården för att diskutera en batteridriven fordonspark för djurutfodring, fick jag syn på denna kamel när förvaltaren och jag gick omkring i anläggningen. Gå in och hälsa på kamelen föreslog förvaltaren. Jag tvekade lite för kamelen var jättelik och jag hade aldrig tidigare varit nära ett sådant djur. Emellertid tog jag mod till mig och gick in. Kamelen vaggade värdigt fram emot mig och jag kände mig lite osäker, men fortsatte att gå. När vi möttes, böjde kamelen ned huvudet och buffade mig i brösten. Jag kunde nästan inte lämna inhägnaden därefter. Vi stod en lång stund och bara umgicks. Jag klappade kamelens huvud och han strök sig mot mig som en kattunge. Det var ett av många minnesvärda möten med djur och absolut ett av de mest oväntade.


Kajor anses av de flesta, vara en hoper skränande odjur, men jag älskar kajor. Jag tycker till och med om dem när de i tusental flyger i flock fram och tillbaka i skymningen sökande efter nattlogi. Det är en märklig syn när alla i flocken byter flygriktning exakt samtidigt. Tänk om en enda av dem mitt i flocken skulle missa och flyga åt fel håll, vilket kaos det skulle bli, men aldrig. De är perfekt synkroniserade och jag gillar deras sång. Den här jeppen var fullständigt orädd och inspekterade mig länge innan han avfärdade mig som ofarlig. Annars hade han sannolikt kallat samman sin exekutionspatrull för skadedjurssanering.

De här hundarna fick jag syn på i Täby Centrum på parkeringen. Visst ser det ut som om de letar efter en ledig parkeringsruta.

Nu ska jag leta efter flera djurbilder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar