Blott en dag...

Jag har drabbats av människoinfluensan och min första riktiga hostnatt denna gång, började vid midnatt efter en timmes sömn. Det gick inte att ligga ned och jag tillbringade resten av natten sittande i soffan. Det blev många tankar och de flesta var riktigt bisarra eftersom jag pendlade mellan sömn och vakenhet hela tiden.

Vid femtiden, strax innan jag somnade in för nästan två timmars hostfri sömn, slog det mig att jag oftast när jag låter tankarna flyta fritt, nynnar tyst på några olika melodier.

Vanligast är ”Blott en dag” och ”O store Gud” samt ”Ave Maria” och ”Just a closer walk with Thee” (som förresten i Eureka brass bands version är helt underbar). ”Swinging on a star”, ”Dagen är kommen”, Taubes ”Calle Schevens vals” och ”Nocturne”, dyker också ofta upp.

Blott en dag, är absolut vanligast. Antagligen beroende på att där finns en sällsynt kombination av harmonier och kloka ord. Det finns textvariationer, som jag färgmarkerat. Dessa avvikelser har jag inte funnit någon förklaring till och jag föredrar den omarkerade texten.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en moders/faders hjärta, han ju ger/giver ju åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min framtids stig. /Att sin dyra egendom bevara, denna omsorg har han lagt på sig. “Som din dag, så skall din kraft ock vara,” detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.


När jag sitter där, obarmhärtigt utlämnad åt okontrollerbara hostreflexer, kan jag hänge mig åt ohämmad självömkan samtidigt som jag tänker på Lina Sandells text och nynnar melodin.

Sedan åker hörlurarna på och en av alla datormixade cd-musikförpackningar, öppnas och avnjuts. Då tänds hoppet om nästa nyfödda dag. Vilken kraft det är i dessa enkla sånger!

Krya på mig!