Hemma

Den svartvita bilden visar mitt barndomshem 1950 vid stranden av älven Ljusnan i Segersta. Färgbilden med skog bakom gården, är tagen från berget vid Norrlandsport under en av mina många hemresor och den andra färgbilden är tagen från andra sidan älven.

Den gamla bilden visar också virkessorteringsanläggningen eller "skiljningen" som vi kallade den. Timmer och massaved flöt på älven från avverkningsplatserna i Norrland, sorterades i Segersta och drogs med bogserbåtar på sjön Bergviken till olika bearbetningsfabriker.

I dag är metoden glömd och i stället ligger timmerbilarna som ett pärlband på norrlandsvägarna.

16 år i Segersta i Hälsingland, fem år i Sandviken, 42 år i Täby och tre månader i Enköping. Det är inget nomadliv, men åren i Täby var partiellt boende eftersom jobbet medförde många resor.

För några år sedan blev jag ombedd att hålla tal på den stora midsommarfesten i Segersta och förberedde mig flera veckor med att skriva ett manus om märkliga platser jag besökt och människor jag mött på mina resor.

Så stod jag då där på talartrappan och såg ut över några hundra tysta hälsingar. Plötsligt blev mitt fina manus helt ointressant och jag började berätta om hur Segersta fortfarande var min hembygd. Jag beskrev känslan jag upplevde varje gång jag åkte hem och passerade kända vägmärken som vart och ett bekräftade att jag var på rätt väg och att hemmet kom närmare och närmare. Det blev ett för mig ovanligt känslomättat tal och det stockade sig i halsen ett par gånger.

Att hålla tal inför många människor har alltid varit en naturlig del av jobbet, men det är svårare att tala om känslor än att sälja en funktion.

Hur som helst blev resultatet av midsommartalet märkligt nog att hemkänslan för Segersta började avta och jag blev hemlös under några år tills jag flyttade hit till Enköping.

Här är jag verkligen hemma och här ska jag starta om med föreningsaktiviteter och bygga nätverk. Just nu tittar jag ut på min altan och kanske inbillar jag mig, men visst är det knoppar på Kaprifolen. Jag tror att det blir tidig vår i år.

Snart kommer en dotter (Agneta) med dotterdotter (Sofia) för att bli bjudna på lunch och få sällskap till badhuset.