Jag var med i ett spännande samtal om själavård i går. Det handlade om mål, medel och metoder.
När man nalkas en människa i andlig nöd, kan man som prästen och diakonen se en knut som långsamt ska lösas upp eftersom det är en sorts integritetsknut samtidigt som det är en livskrisknut.
Den överdrivet rationelle terapeuten tar till ett alexanderhugg och löser upp knuten med ett hurtigt ”ryck upp dig och gilla läget – att gnälla och deppa löser inga problem”.
Kanske fungerar den metoden som en tillfällig humörhöjning men i de flesta fall visar det sig att knutupplösningen var en illusion.
Knuten dras bara åt hårdare.
En gordisk knut är symbolen för en invecklad uppgift som kan lösas förvånansvärt enkelt genom en drastisk åtgärd.
En av många varianter av myten om Alexander den store, handlar om att i den grekiska staden Gordion fanns Zeustemplet där det stod en oxkärra vars dragstång var låst med en knut som var så komplicerad så att ingen förmådde lösa upp den. Den som lyckades lösa knuten skulle enligt en spådom bli herre över Asien. Alexander den store lockades att försöka men misslyckades. Han blev då arg, drog sin stridsyxa och högg sönder knuten.
Därmed var problemet tekniskt sett löst. En sådan oväntad åtgärd för att lösa ett till synes omöjligt problem kallas därför ibland Alexanderhugg, ett uttryck som används om drastiska, oväntade och oortodoxa lösningar på svåra problem.
Jag hade tur i min livskris som för övrigt pågår ännu.
Jag blev god vän med prästen Anna Bäcklund som har blivit navet och tryggheten i mitt liv efter att mitt barnbarn Jonny lämnade oss 28/9 2010 bara 21 år ung.
-
-