Nyss kom det ett e-brev med denna vinjett
Klicka på bilderna så blir de större
Många år innan jag flyttade till Enköping, brukade min mor berätta om när hon och hennes pappa besökte Dr. Westerlund för bådas astmabesvär och då togs den här bilden på min mamma som var fem år.
För fyra år sedan skrev jag det här och nu har jag blivit medlem i Westerlundsällskapet!
På något sätt fullbordar medlemskapet flyttningsprocessen eftersom Doktor Westerlund har fascinerat mig länge tack vare hans epokgörande syn på kropp och själ som samverkande välbefinnandekomponenter.
Wiki om Dr. Westerlund.-
Enköpingsdoktorn Ernst Westerlund (22/10 1839 - 28/1 1924)
Ernst Otto Theodor Westerlund föddes i Öregrund. Han var son
till kyrkoherde Pehr Westerlund och hans maka Johanna, född Sundeman. Ernst var
nummer fyra i en syskonskara på fem.
Nio år gammal började Ernst sina studier vid Katedralskolan
i Uppsala. Han bodde i skolhushåll i staden tillsammans med en äldre bror.
Kyrkoherde Westerlund avled i juni 1854 efter att våren samma år ha försatts i
konkurs. Det blev Ernst ansvar att, förutom att finansiera sina studier, ta
hand om modern. De äldre bröderna hade redan avlidit genom olycksfall eller
sjukdom. Ernst fick blott 16-årig kondition på godset Halmbyboda i Funbo socken
utanför Uppsala, det vill säga han blev informator för de yngre barnen
Floderus.
Ernst Westerlund avlade sin studentexamen 1858. Han
studerade därefter medicin vid Uppsala universitet och avlade medicine
kandidatexamen år 1863 och medicine licentiatexamen 1867. Under studietiden
hade han särskilt intresserat sig för gynekologi och kirurgi. År 1864 deltog
Ernst Westerlund som frivillig underläkare i dansk-tyska kriget. Han blev
tillfångatagen och satt fängslad på ön Als, men frisläpptes efter tre dagar mot
hedersord. Intresset för det militära vidmakthöll han under hela livet och blev
bland annat bataljonsläkare och fördelningsläkare.
På våren år 1867 hade dåvarande stadsläkaren i Enköping
avlidit. Staden, som då hade cirka 1 500 invånare, sökte en vikarie. Den
nyexaminerade läkaren Ernst Westerlund sökte och fick vikariatsplatsen. När
staden i början av 1868 vid allmän rådstuga skulle tillsätta en ordinarie
läkare fick Ernst Westerlund flest röster och därmed tjänsten. Han kunde då,
efter åtta års förlovning, gifta sig med Nina Floderus. Hon var en av döttrarna
på Halmbyboda och Ernsts käresta sedan informatorstiden.
Till en början hade doktor Westerlund bara patienter från
Enköping med omgivningar. Men snart blev det känt att han var en doktor med en
förmåga utöver det vanliga. Det sägs att det var en lyckad gynekologisk
operation som tidigt var en anledning till hans ryktbarhet.
Men det var som nervläkare Westerlund nådde sin största
berömmelse. Han lyckades bota många patienter som inga andra läkare hade kunnat
bota. Sjukdomen "på modet" var neurasteni, även kallad funktionella
neuroser, vad vi idag skulle kalla psykiska sjukdomar. Ernst Westerlund tog
dessa patienter på allvar. Han insåg att det handlade om verkliga sjukdomar och
inte om inbillningar. Han avfärdade inte patienterna som inbillningssjuka, som
många andra läkare gjorde, utan tog deras lidanden på allvar. Han förstod hur
kropp och själ hänger ihop.
Sedan ryktet om hans lyckade behandlingar hade börjat
spridas, som ringar på vatten, sökte sig allt fler människor till Enköping för
att få hjälp hos "underdoktorn". Patienter kom från hela Sverige,
från Finland, Norge, Danmark, Ryssland, ja från fler länder i Västeuropa och
till och med lär en patient ha kommit från Sydafrika.
Ernst Westerlund ansågs allmänt som en god diagnostiker.
Efter noggrann undersökning och några korta frågor till patienten var han på
det klara med sjukdomens art och vilken behandling som behövdes. Hans metod var
regimterapi; han gav varje patient en regim att leva efter. Westerlund hade
förmågan att individualisera regimerna så att patienterna upplevde att han
verkligen förstod just deras sjukdom, att han gav dem den behandling just de
behövde.
Behandlingarna började ofta med att patienten fick ligga
till sängs en tid, ofta också med en gödkur eller en avmagringskur. Varje regim
var sedan mycket detaljerad: "Vi går upp klockan 7. Vi äter ett franskbröd
och en kopp te till frukost. Därefter vilar vi till klockan 9. Vi går sedan en
promenad på åsen..."
Ernst Westerlund tilltalade länge sina patienter med
"vi", på äldre dar med "hon" eller "han". Med
vi-tilltalet upplevde patienterna starkt just doktorns delaktighet i deras
sjukdom. Han betonade också vikten av att patienten själv deltog i läkeprocessen.
Med sin personlighet lyckades han uppamma patientens vilja att bli frisk. Ett
av hans valspråk var: "Vi blir bra, vi är bättre redan nu!"
Kännetecknande för Westerlund var också att han krävde lydnad av sina
patienter. De som inte ville lyda hans ordinationer fick respass, det vill säga
de fick åka hem igen.
Westerlund skrev inga journaler utan gjorde bara små
anteckningar i almanackor och anteckningsböcker. Det mesta av informationen om
sina patienter och ordinationer höll han dock i huvudet.
Från 1876 hade Ernst Westerlund sin bostad och
läkarmottagning i huset på Kyrkogatan, nuvarande adress Kyrkogatan 29. År 1886
hade antalet privatpatienter blivit så stort att han tvingades avsäga sig
stadsläkartjänsten. Han efterträddes av sin svåger Thore Floderus, bror till
hustrun Nina. Därmed kunde han ägna all sin tid åt sina privatpatienter och den
ibland mycket tidskrävande behandling de behövde. Icke sällan blev doktorns
besked till de långväga patienterna: "Vi får stanna!"
Det betydde att patienterna antingen inkvarterades på Stadshotellet
(invigt 1879) eller på något av de större eller mindre sjukhem som inrättades
hos stadens borgare och på några större gods utanför staden. På 1890-talet
inkvarterades samtidigt cirka 300 patienter, att jämföra med stadens folkmängd
som då var cirka 3 500 personer.
Ernst Westerlund kallas med rätta "arbetsterapins
fader". "Att hvila är att göra något annat" var ett av hans
valspråk. Ett av hans sätt att få patienterna att återvinna hälsa var nämligen
att sätta dem i arbete, gärna med något de avskydde eller aldrig gjort förut:
"Vi får arbeta, och inte bara det, vid SKA arbeta!"
Grevinnan fick skicka hem sin kammarjungfru och sköta
kamning och påklädning själv. Kanske ordinerades hon dessutom att diska på
Stadshotellet. Den dödfruktande mannen fick arbeta hos en snickare och snickra
på likkistor.
Ernst Westerlund inrättade en vävstuga på Kungsgatan. Dit
skickades både män och kvinnor att väva, som en del i behandlingen. Kanske var
det ändå så att doktorn själv var den viktigaste beståndsdelen i behandlingen,
"Medicinen doktor Westerlund".
Westerlund ansågs av kollegor till en början vara icke
vetenskaplig, ja han kallades till och med charlatan. Så småningom vann hans
metoder dock den svenska läkarkårens erkännande. Han utsågs till medicine
hedersdoktor i Lund år 1901. Ingen annan svensk läkare hade dittills haft så
stor praktik som Westerlund.
Enköpingsdoktorn var också känd för sin stora
arbetskapacitet, sina långa arbetsdagar. Han tog först emot patienter i sin
mottagning på Kyrkogatan under morgonen. Fram på förmiddagen for han ut till
patienter på sjukhuset och på ett antal sjukhem. Efter middag i bostaden
öppnade han åter mottagningen, som följdes av en ny rundtur till några sjukhem.
Arbetsdagen avslutade han med att sköta sin stora korrespondens. Han höll
regelbunden kontakt med ett stort antal patienter och gav dem goda råd för hur
de skulle lindra enklare krämpor eller vidmakthålla uppnådd hälsa.
Ernst Westerlund hade vid studieresor i mellaneuropa på
1870-talet studerat sjukhem och sanatorier förlagda på hög höjd. När järnvägen
till Trondheim blev klar 1882 började Westerlund rekommendera sina patienter
till luftbehandlingar i Storlien. I början av juni varje år reste han själv
dit, ofta åtföljd av ett antal patienter. Då var "säsongen" i Enköping
slut och den började inte igen förrän i september.
På plats i Storlien tog Westerlund emot mängder av nya
patienter från både Sverige och Norge. Efter en månad i Jämtland återvände han
till Uppland och till Halmbyboda, godset som han redan i mitten på 1870-talet
löste ut från hustruns övriga släkt. Där idkade han lantbruk och tillät sig
lite vila. Bara varannan dag åkte han in till hotell Svea i Uppsala och tog
emot patienter.
Nästan varje sommar åkte han också några dagar till sin
födelsestad Öregrund, dels för att ta emot patienter, men senare också för att
själv få behandlingar i form av gyttjebad. Under augusti ägnade han sig åt sitt
åtagande som militärläkare.
Till Ernst Westerlunds 60-årsdag, den 22 oktober 1899, lät
Enköpings stad slå en medalj: "Till människovännen Ernst Westerlund".
Hedersdoktoratet i Lund 1901 följdes 1920 av en
hedersbetygelse från hans eget universitet; Westerlund utsågs till teologie
hedersdoktor vid Uppsala Universitet.
Först efter fyllda 70 år tillät sig Ernst Westerlund att slå
ner på arbetstempot. Men han fortsatte sin arbete in i det sista. Den 28
januari 1924 tog så hans nästan 57 år långa läkargärning i Enköping slut.
Den 3 februari, en mycket blåsig och kall dag, jordfästes
doktor Westerlund av ärkebiskop Nathan Söderblom i Vårfrukyrkan. När kistan
fördes från hemmet till kyrkan var Kyrkogatan kantad av stora människomassor.
Järnvägsvagnar med mängder av blommor hade anlänt till Enköping.
Ernst och Nina Westerlund (född 1839, död 1922) fick tre
döttrar, Mathilda född 1868, Dorothea född 1878 samt en dotter, född 1870, som
levde endast några månader.
Mathilda, "Pinda", gifte sig med en patient, den
norske skriftställaren Marius Selmer, och flyttade med honom till Norge. De
fick en son, Ernst Westerlund Selmer. Ättlingar till makarna Selmer finns i
Norge och i Sverige.
Dorothea, kallad "Dora" eller "Dollan",
gifte sig med en annan patient, Leo Tolstoy d y, son till författaren med samma
namn. Efter bröllopet 1896 flyttade Dora med maken till Ryssland. De fick tio
barn, varav åtta levde till vuxen ålder. I samband med ryska revolutionen 1917
flyttade Dora med familjen till Sverige och Halmbyboda. Den vittförgrenade
släkten Tolstoy finns i Sverige men också i flera länder i Europa.
Bysten av Ernst Westerlund restes i Skolparken år 1930.
Tanken var från början en skulptur i helfigur, men de insamlade medlen räckte
inte till mer. Bysten är skulpterad av norska konstnärinnan Ida Thoresen.
Ernst Westerlund sålde själv sitt hus på Kyrkogatan 29 till
Enköpings stad år 1922. Det ägs fortfarande av Enköpings kommun.
Bottenvåningen rymmer ett museum över Doktor Westerlund,
uppbyggt av Westerlundsällskapet som bildades 1984 på initiativ av Hasse Eson.
Övervåningen i huset är Enköpings kommuns representationsvåning.
Westerlundsblomman känner många människor till utan att för
den skulle veta varifrån den fått sitt namn. Blomman är av pelargonsläkt och
heter rosengeranium. Ernst Westerlund rekommenderade sina patienter att ha
blomman i till exempel sovrummet eftersom den sprider en uppfriskande doft när
man vidrör dess blad.
Kanske är det genom ett anekdoterna som Ernst Westerlunds
minne starkast lever kvar i Enköping.
Bland det otal anekdoter som finns kan nämnas kvinnan som
fick ordinationen att skura trappor för att vänja sig vid såpa, mannen som av
doktorn fick veta att han skulle köpa ett nummer större krage som bot mot
huvudvärken och den stackare som genast fick hälsan tillbaka då doktorn lovade
att låna honom en summa pengar.
Kerstin Maurd
