söndag, juni 03, 2012

Jag är en knivbärande klantskalle

Klicka på Vårfrukyrkans predikstol så syns den tydligare
I avdelningen till vänster bakom predikstolen har min vän prästen Anna Bäcklund hållit Taizémässa torsdagkvällar en tid och de senaste månaderna har jag med få undantag deltagit med vördnad och glädje.

Likt inspektör Closseau i Rosa Pantern, snubblar jag alltid på saker som finns på platser där jag snubblar om det finns saker att snubbla på. Ibland snubblar jag på mina egna ord.

Förrförra torsdagen hade fyra långa värmeljusramper placerats på golvet framför nattvardsbordet och jag lyckades välta tre av dem så att det vackra stengolvet täcktes av stearin från 24 värmeljus.

Den senaste torsdagen trasslade jag in ena foten i nattvardsduken och rev ned massor med värmeljus, ett krucifix och några vackra vaser.

Innan jag lämnar ämnet Taizémässa för att komma till behovet av fickkniv, vill jag berätta om hur en torsdagsmässa går till. Det börjar med en sång som följs av textläsning då deltagare läser valda bibelstycken och reflektioner. Flera sånger varvas med prästens bön. Efter nattvarden tänder deltagarna var för sig ett ljus som ställs i en låda med sand.

Ljuständningen följs av cirka åtta minuters tystnad som åtminstone för mig är en mäktig upplevelse då jag hinner tänka på alla aspekter omkring varför jag sitter där.

Efter avslutningen försöker jag komma ihåg att stanna kvar en stund för att städa upp och det är då jag orsakar mera skada än nytta genom mitt infernaliska snubblande eftersom Taizémässan lyser, inte bara genom deltagarna utan också av massor med värmeljus som jag snabbt river ned på golvet när jag irrar runt för att vara till nytta.

Då är fickkniven oumbärlig för att rengöra golvet och alla andra saker som har stänkts ned med hett stearin.



Normarks lilla fickkniv är det praktiska universalverktyget och Taizémässan är själens lilla universalverktyg.
-

Inga kommentarer: